Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Digi-bloggen

Digitala arbetssätt - hur får vi med alla på tåget?

Det är stora skillnader på landets förskolor när det gäller hur långt arbetet med digitala verktyg har kommit. Förskolläraren och IT-piloten Mikaela Sveijer reflekterar över varför de digitala arbetssätten har svårt att ta plats i verksamheten och bli accepterade i kollegiet.

Det här är en fråga som dyker upp till som tätt, att det är svårt att få alla att hoppa på det digitala tåget mot lärande och utveckling. Just när det kommer till det digitala så upplever många (även jag) att det finns ett stort motstånd till det. Att "surfplattor och datorer är det enda ungarna gör hemma, det ska vi i förskolan inte arbeta med" eller ”Det där har jag inte tid med, jag kan inte heller. Aldrig har jag märkt samma motstånd när det kommer till nya tankar och nytt material kring matematik, språk eller natur, så varför är det så tungjobbat när vi kommer till just det digitala?

Min teori är att det för oss vuxna är svårt och läskigt. Att många har känslan av att inte kunna eller att barnen kan mer än en själv. Men tänk om vi kunde vara lite mer som barn - våga prova utan att tänka efter före. Mig veterligen finns det inga datorer, surfplattor eller projektorer som exploderar eller går sönder vid "fel" knapptryckning.

Regeringen gav i slutet på september Skolverket i uppdrag att föreslå Nationella IT-strategier för skolväsendet, där står det:

Strategierna ska innehålla målsättningar och insatser för att stärka förutsättningarna för en likvärdig tillgång till it inom skolväsendet, en stärkt digital kompetens hos elever och lärare och en it-strategisk kompetens hos skolledare samt för att digitaliseringens möjligheter ska tas till vara för skolutveckling och för utveckling av undervisningen.”

Det här tycker jag är otroligt viktiga punkter. Barn ska ha samma möjligheter till utveckling och lärande oavsett vilken förskola eller skola de går på. Det här kommer även att leda till att det blir ännu tydligare att digitala verktyg är en del av vårt uppdrag, ett arbetssätt som vi behöver acceptera och bli kompis med, men hur gör vi?

Jag tänker att vi som brinner för det här och som ser alla möjligheter som öppnar sig ser till att vara inspiratörer och förebilder. Se till att visa på hur man kan göra, hur enkelt det blir att fånga och involvera barnen och hur lätt det är att komplettera redan inarbetade rutiner och arbetssätt med det digitala. Att arbeta med digitala verktyg behöver inte vara svårt, krångligt eller tidsödande – snarare tvärtom. Vi måste även ha ett förhållningssätt att låta alla prova själva först, med enkla korta instruktioner - precis som i arbetet med barn. "Du kan, prova själv först så hjälps vi åt om du behöver." Tankens kraft är stark, får du din kollega att tro på att hen kan så brukar de lyckas - tror hen att det kommer misslyckas så har förmodligen hen också rätt.

Vi måste börja i det lilla. Börja i teorin – vad är digital kompetens? Det här är ett populärt uttryck som vi gärna kastar oss med, men vad innebär det för oss på vår enhet? Vilka digitala kompetenser finns i arbetslaget och i barngruppen? Vilka mål har vi? Vilka digitala verktyg har vi och hur kan vi använda dom? Det finns ingen poäng med att köpa in massor av svindyr utrustning och tvinga folka på fortbildning om viljan fortfarande inte finns. Intresset måste upp först, sedan kommer viljan. För att kunna ta steget så måste man vilja, det går inte att knuffa. Vi måste leda vägen framåt i lagom takt, så att alla hinner med. Går vi för fort så tappar vi hälften på vägen.

”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert!”

”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert!”

Tänk vilken härlig inställning – att våga tro på att man kan innan man har försökt. Det här citatet hoppas jag att vi kan bära med oss och peppa varandra med, tänk som Pippi, gör som Pippi – prova!

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare och IT-pilot i Knivsta kommun. Ni hittar henne även på Twitter; @IT_trollet.

Frågor & Svar