Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Digi-bloggen

Hög tid att släppa polariseringen om skolans digitalisering

Jacob Möllstam, lärare på Jonsereds skola, skriver om att det är hög tid att skippa polariseringen om skolans digitalisering för att göra plats för HUR-frågor om exempelvis digitala nationella prov.

"Du kanske inte ska arbeta i skolans värld om du inte vet vem Therese Lindgren är, aldrig redigerat en wikipedia-artikel eller aldrig testat att sända live på Facebook?" säger någon tyckare i en intervju. "Kasta ut datorerna ur klassrummet" skriver en annan tyckare på debattsidan av en stor tidning. Två ytterligheter som man hade kunnat hoppas skulle vara uppseendeväckande extremer i en sansad debatt om vad som egentligen är komplicerade frågor: digitaliseringen av skolan. Bortom skärmarna och prylarna finns egentligen frågan om hur svensk skola kan bli relevant och meningsfull även i en komplex och okänd framtid. Lyckas vi hitta ett bra svar på den frågan kan Sverige se fram emot en fortsatt säker position som kunskapsnation i en global värld. Om vi misslyckas så riskerar vi att förlora en hel generations möjlighet att förverkliga sin fulla potential samtidigt som det skulle sänka Sverige på flera sätt. Så visst känns det skönt att de två tyckarna i början av den här texten är unika extremer som går att bortse ifrån till förmån för en bred och nyanserad diskussion om hur vi ska hitta rätt med skolans framtid?


Tyvärr är det inte så. Snarare är det så att den som kan formulera sig extremast får störst uppmärksamhet, samlar på sig följare tillmäts störst förtroende av utomstående. Det skadar skolan och dess utveckling eftersom den fastnar i en polariserad debatt OM istället för att utvecklas till en professionell diskussion om HUR. I det hör fallet handlar det om digitalisering i allmänhet och digitaliseringen av nationella prov i synnerhet. Tyckarna parkerar samtalet i frågor OM vi ska digitalisera skolan. Som om det ens var en fråga. När hela samhället digitaliseras så kommer skolan naturligtvis att gå samma väg. De enda frågetecken som finns kvar kring OM-frågorna är politiska. De är upp till riksdag och regering att besluta om och rent krasst ganska meningslöst för enskilda tjänstemän att lägga sin tid på. Så klart står det fritt för var och en att bilda sig en åsikt men när det ersätter en professionell diskussion om HUR-frågor så är något fel.

Så låt oss prata om HUR-frågorna för digitaliseringen av de nationella proven. Vi tar kommandot över diskussionen och för den dit den gör hemma, bortom polarisering och pajkastning. Beslutet från Regeringen är att tillsätta en lagrådsremiss där alla nationella prov ska vara digitaliserade till höstterminen 2018. I samma lagrådsremiss finns bland annat skrivningar om att prov ska avidentifieras och rättas av andra än undervisande lärare och att resultaten ska knytas närmre betygsättningen. Förslag som alltså inte har särskilt mycket med skolans digitalisering att göra. För den sakens skulle bortser jag i stort från de bitarna i den här texten trots att jag har mycket att säga om dem.



Tidsplanen
Kan verkligen alla delprov digitaliseras? Inom ett år? Min första fundering är om verkligen alla delprov i de nationella proven kan digitaliseras. Matematikprov där elever ska visa sin huvudräkning borde lätt kunna digitaliseras. Läsförståelseprov där elever ska läsa en text och sedan svara på flervalsfrågor likaså. I princip alla delprov som går ut på någon typ av skrivmoment skulle säkert förbättras av att de digitaliserades eftersom skrivprocessen när en skriv på en dator skiljer sig åt från processen att skriva samma text med papper och penna. Att skriva en kladd och sedan renskriva försvinner när en skriver vid datorn. Så långt skulle en digitalisering av de nationella proven säkert kunna göras ganska enkelt. Det jag funderar över är hur muntliga delprov kan digitaliseras. Om det handlar om att spela in ett samtal mellan en lärare och ett antal elever så att någon annan sedan kan lyssna och bedöma så undrar jag verkligen över om det är någon poäng med att digitalisera de bitarna. Andra personer som förstår mer om vad digitala verktyg idag kan förmå pekade mig i riktningen av AI-baserade tjänster som kan höra och analysera mänskligt tal på en nivå som motsvarar en människa. På det sättet är det kanske bara tidsfråga innan även muntliga delprov kan bedömas bättre av maskiner än människor? Ändå. Det känns lite skevt att tänka att exempelvis delprovet i svenska i år 3 där elever idag går ut till ett grupprum för agg enskilt läsa högt för sin lärare och sedan ha ett kort textsamtal skulle ersättas av en interaktion med en dator. Det kanske är gammaldags men förlorar vi inte något när läsning inte längre blir en interaktion mellan två människor? Kanske, kanske inte. Det jag har svårt att föreställa mig är att vi kommer ha svar på det här inom ett år.


Hjälpmedel?
Det går också att föreställa sig att ett digitaliserat prov skulle kunna underlätta anpassningarna och erbjuda fler riktade hjälpmedel. Min erfarenhet av de nationella proven är dels att det är svårt att hinna svara på alla elevers frågor (varav de flesta besvaras av att bara hjälpa dem att läsa instruktionen en gång till) och dels att det är svårt att veta hur mycket en kan hjälpa till utan att det blir för mycket. Å ena sidan vill jag att alla elever ska förstå uppgiften men å andra sidan måste jag passa mig från att göra jobbet åt dem. I båda dessa fallen, frågor och hjälp, så kan man tänka sig att ett digitalt prov skulle kunna förbättra provsituationen. Dels kan man lätt föreställa sig en instruktion som eleven kan spela upp så många gånger hen behöver det och dels kan man föreställa sig att en del av provkonstruktionen skulle kunna vara att utveckla tillräckligt hjälpsamma ledtrådar för komplicerade moment. Det är ändå så att se som tar fram de nationella proven lägger månader på varje uppgift för att testa, skriva om och testa den igen. De besitter kunskapen för att förutse var elever kommer köra fast och vilken hjälp som skulle underlätta utan att ta bort det momentet som ska mätas.


Betydelsen av mätpunkter
En annan aspekt av digitaliserade nationella prov är att det skulle kunna innebära en ny definition av vad vi menar med ett prov. Forskning om bedömning visar att det tar fyra till fem mätningar för att kompensera för dagsformen hos eleven som skriver provet. Så egentligen skulle vi behöva sätta alla elever på att skriva varje delprov fem gånger (med olika frågor varje gång fast på samma stoff) för att kunna säga något säkert om vad de kan och inte. Det skulle aldrig gå att genomföra i praktiken. Alltså kompromissar vi och litar på någon typ av professionell magkänsla. Utvärderingar från nationella prov visar ändå att de flesta lärare tycker sig veta vilket resultat seras elever kommer att prestera innan proven ens skrivs. Frågan är om det säger något om hur väl lärarna känner sina elever eller om provens oförmåga att ge värdefull information om elevernas kunskapsutveckling. Dock kan man tänka sig att med riktigt bra digitala verktyg som bas för riktigt bra designade skoluppgifter så skulle fem-sex skrivuppgifter som elever presterar som en del av undervisningen i exempelvis år tre kunna ersätta delproven att skriva en faktatext om ett visst ämne på ett visst datum. För en enskild lärare skulle det vara övermäktigt att rätta och analysera varenda skoluppgift som om den vore ett nationellt prov. Men med digitaliserade nationella prov går det att föreställa sig en automatiserad rättning där mjukvaran kan göra precis en så noggrann rättning varje gång. Ut skulle läraren få en mycket mer tillförlitlig sammanställning som visar elevens utveckling över tid och som gör det möjligt för läraren att fokusera på analysarbetet.


Lärares professionalitet i en digitaliserad skola
Till sist funderar jag över vad som egentligen är en lärares professionella domän i en skola där allt mer av bedömningsarbetet kan göras snabbare, säkrare och effektivare av en dator. Utan att räkna efter så känns det ändå som att typ halva min arbetsbeskrivning går ut på att rätta, bedöma och analysera. Den andra halvan går ut på att utifrån det arbetet förbereda och genomföra undervisning. Jag tror inte att hela bedömningsarbetet kan ersättas av en dator inom överskådlig tid. Men insamlingen och sammanställningen av bedömningsunderlag kan nog göras bättre av datorer redan idag och då får vi både mer tid och bättre underlag för att ägna oss det som är svårt: att analysera vad våra elever behöver, förbereda undervisning som svarar mot det och själva undervisningen.

På det sätter ser jag inte att lärarens professionalitet hotas av skolans digitalisering eller för den delen att den förändras till att ha kolla på varenda populära YouTuber. Det är nästan lika otroligt som att det kommer gå att ha en skola utan datorer. Läraryrket kommer fortsätta att handla om undervisning och skolan kommer fortsätta handla om att varje elev ska ges möjlighet att utvecklas till sin fulla potential så länge som vi släpper meningslösa debatter om OM-frågor och hjälps åt komma fram till de avgörande HUR-frågorna. Det är så vi tar kontrollen över skolans digitalisering och styr den till något som verkligen utvecklar skolan.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här