Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Digi-bloggen

"Hjälp -Vi sitter fast i appträsket..!"

Många förskolor börjar sitt arbete med en digital platta laddad med appar - men sedan då? Hur går vi vidare? Mikaela Sveijer berättar om resan på sin förskola.

I ett av mina tidigare inlägg skrev jag om dilemmat att få all intresserade och komma igång med arbetet med digitala verktyg. När vi kommit förbi det, att vi gemensamt på arbetsplatsen är intresserade och nyfikna på det här med att arbeta digitalt i förskolan så börjar vi ju ofta med syftet, varför? Varför vill vi arbeta med digitala verktyg? Kan det digitala arbetet få oss att jobba mot målen i läroplanen, i så fall på vilket sätt?

Varför digitala verktyg?

Syften kan vi nog ganska snabbt rabbla massor av utifrån läroplaner och vilka behov som finns i barngruppen. Sedan börjar vi fundera på hur. Där kan det bli lite klurigt. Vi surfar runt på bloggar på förskolor som kommit långt, kanske att vi besöker sett-mässan och faller som furor kring all fantastisk teknik som finns. Vi drömmer oss bort i tekniken och tror att det inte går om vi inte har en interaktiv skrivtavla eller annat dyrt och flådigt. Jag har varit där i mina tankar. Tänkt att ”om vi bara kunde få köpa...” MEN - skapa behovet och börja arbetet innan ni skaffar tekniken. Man klarar sig otroligt långt på en platta som går att koppla ihop med en projektor. Är det dessutom en projektor som har inbyggda högtalare så räcker det med de två verktygen.

Men någonstans tror jag att de allra flesta börjar med appar. Och ännu flera appar... Till sist drunknar vi nästan i app-träsket! Och visst, apparna är ju det som skapar innehållet på plattorna och det finns otroligt många bra att arbeta med. Men vi måste gå tillbaka och titta på syftet med apparna och hur vi kan arbeta med dem. Vilka mål skulle vi arbeta mot och HUR kan det digitala hjälpa oss dit?

Hur vi tog oss ur app-träsket.

När jag började arbeta med plattorna i barngrupp så var vi noga med att välja tydliga pedagogiska appar som skulle stödja lärandet inom t ex matematik eller språk. Men då var det enskilt arbete för ett barn, oftast med lurar så barnen skulle kunna koncentrera sig på appen (och inte störa övriga gruppen). Timern ställdes och det blev en kölista för vems tur det var sedan. Att det här funkade dåligt kände vi ganska snabbt, barnen stressade igenom plattan för att hinna med så många appar som möjligt. Vi funderade och ändrade planen. Nu fick de välja en app, helst i par och arbeta med den appen tills de var färdiga. Resultatet blev lite bättre. Vi som pedagoger kunde ha en mer aktiv roll och stötta barnen. De fick träna samarbete och turtagning och hetsen att få jobba med plattan blev inte lika stor.

Men det var först när vi kopplade ihop vår platta med en projektor som vi riktigt kände att vi var på rätt spår. Till en början projicerade vi t ex E-böcker vi lånat, vi spelade memory i större grupper och arbetade även med en del problemlösnings-appar tillsammans. Att arbeta med plattan var fortfarande populärt och barnen samlades runt den, men vi kände oss relativt nöjda - vi hade kommit ur appträsket och upp på ny mark.

Att låta det digitala ta plats.

På planeringsdagen i början av terminen fick personalen på alla kommunala förskolor lyssna på en föreläsning som hette Digitala småbarn (Marcus Bergenord och Maria Fabien) och den gav nya tankar om hur vi kunde skapa digitala lärmiljöer på förskolan. Vi åkte därifrån allihop med en inspirerande känsla i kroppen, det här vill vi prova! Vi började använda appar som skapade projiceringar och musik, eller klipp från Youtube med avslappnande musik och lugnande bilder. Effekten lät inte vänta på sig. Miljön inne på avdelningen blev lugn och barngruppen likaså.

Vi har även använt projicering för att skapa stämning vid t ex högläsning eller rollek. Vid ett tillfälle valde en grupp barn att leka riddarlek. För att skapa en ny dimension till leken projicerade vi upp en bild på en medeltida by samtidigt som vi spelade lugn medeltida musik på låg volym i bakgrunden. Det här blev startskottet på en lång lekstund som efter en stund bytte karaktär då barnen plockade fram konstruktionsmaterial för att bygga bron som visades på väggen. När det blev dags för samling valde vi att ha kvar projiceringen och musiken när vi läste en bok om riddare. De här gångerna myser jag lite extra som pedagog och är så glad att vi valt att arbeta digitalt!

Allt nytt är ju en omställning för både barn och pedagoger, och det som i början gör att barnens flockas som flugor kring en sockerbit blir efter ett tag ett lika naturligt inslag i lärmiljöerna som möbler och lekmaterial. Idag har vi projektorn igång nästan hela tiden när vi är inomhus och plattan som är inkopplad är nästan inte ett dugg intressant. Alla avdelningar arbetar på samma sätt, oavsett ålder på barnen. Men snart är vi redo för nästa steg. Det är beställt teknik som gör att vi kommer att kunna projicera trådlöst och det hör skapar helt nya förutsättningar. Vi kommer kunna fortsätta använda projektorn som vi gör idag, men även på helt nya sätt.

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare och IT-pilot i Knivsta kommun. Ni hittar henne även på Twitter;@IT_trollet .

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här