Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Digi-bloggen

Ett argument för plattformsoberoende undervisning

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, argumenterar för plattformsoberoende undervisning.

Det här kommer inte bli mitt mest spännande inlägg. Men kanske ett av mina viktigare. Det ska handlar om plattformsoberende undervisning som ideal för våra teknikval. Varje dag gör vi som lärare teknikval i vår undervisning. I en lagom digitaliserad skola kanske det valet ser ut så här: “Ska jag sätta eleverna på att skriva det här för hand eller på dator?” Då och då gör vi större teknikval som påverkar våra lärmiljöer i flera år framöver. Nyligen gick min skolas leasingavtal för elevdatorer ut för andra gången. Det innebär att jag, min IKT-kollega och min rektor behövde sätta oss ner och fatta ett beslut. Vad ska vi erbjuda våra elever för teknik de kommande tre åren? Datorer för alla eller någon typ av blandning mellan datorer och pekdatorer? Det är också ett teknikval. Och varje gång vi gör teknikval påverkar det möjligheterna vi ger oss själva att planera den undervisning vi vill åstadkomma. Det finns många modeller som gör anspråk på att förklara hur det sambandet fungerar. En av mina favoriter är TPACK som står för Technological Pedagogical Content Knowledge. (Läs mer om det här.)

Sett utifrån den modellen kan man säga att teknikvalen vi gör påverkar hur vi introducerar den rosa bubblan i den gula och den blåa.

Det finns mycket att säga om kloka teknikval. I det här inlägget vill jag betona poängen att gå en plattformsoberoende väg. Alltså att skapa förutsättningar som inte kräver en viss hårdvara så som iPads eller en viss mjukvara som exempelvis Google Apps for Education. Den huvudsakliga anledningen är att det rustar elever bättre för framtiden samtidigt som det förebygger teknikstrul. Anledningen till att många lärare och skolor verkar avstå är att det kräver lite.


Elever som kompetenta digitala samhällsmedborgare medborgare
Ta Google Apps for Education som exempel. Det är gratis för skolor och skolhuvudmän att använda men kostar pengar om företag vill bruka samma tjäsnter. Varför får vi det gratis? Är det av välvilja? Ja, kanske. Eller så är det en noggrannt uttänkt strategi med en baktanke. Jag är i mitt kritiska sinne böjd att tänka att det handlar om det sistnämnda. Elever som går igenom en hela skolgång inom ramarna för Google App for Education kommer med stor sannolikhet fortsätta så. De kommer vara trogna Google-användare och det kommer vara tack vare oss. Det går inte att komma ifrån. Istället för att rusta kompetenta medborgare inför en komplex och okänd framtid skulle vi oreflekterat fostra trogna kunder. Inte riktigt samma sak. Fenomenet är inte unikt för Google Apps utan gäller alla tjänster som gör anspråk på att vara helhetslösningar för skolan. Därför måste vi anstränga oss att förstå och leva efter principen att inte lägga alla ägg i samma korg. Bara för att ett företag vår huvudman har avtal med och som eleverna har vana av erbjuder 97 digitala tjänster innebär inte att vi alltid måste välja dem. Det finns ett värde i att aktivt söka efter andra, mindre leverantörer av tjänster. Det ger elever en möjlighet att bredda sina erfarenheter som konsumenter och blir också ett tillfälle att prata med elever kring hur man gör när man upptäcker och värderar digitala tjänster som man funderar på att börja använda.


En oberoende skola fri från företags nyckfullhet
Den skola som väljer att gå den enkla vägen får också ta konsekvenserna av det. Ju fler tjänster vi använder från samma företag desto sårbarare blir vi för företags nyckfulla utvecklingsprojekt. Låt mig ta två exempel från min egen undervisning. Det ena handlar om Webbstjärnan, en digital tjänst som erbjuds av Internetstiftelsen IIS. En icke-vinstdrivande stiftelse som har förtroendet att sköta om den svenska delen av Internet. När det kommer till förtroende för tjänsteleverantörer så finns det få som jag respekterar och litar mer på än IIS. Trots det fick jag för drygt ett år sedan betala priset när mina tre webbsidor som jag hade genom Webbstjärnan alla tre kraschade som en del av en teknisk flytt som Webbstjärnan genomförde. Motivering var att förenkla för lärare som är nybörjar på Internet. Helt rimligt och full begripligt. Men av tusentals bidrag så passade inte förändringen mig och mina tre projekt. Resultatet blev timmar av arbete med att snabbt flytta sidorna till en annan leverantör. Ett annat exempel är Google Drive och den bristande funktionaliteten när man arbetar med iPads. Väljer man, som vi har gjort, att jämte datorer också använda iPads så måste man räkna med betydlgit sämre funktionalitet för Google Drive. Flera centrala funktioner fungerar helt enkelt inte. Det beror förmodligen inte på att det är omöjligt att programmera utan för att det är ett sätt för Google att försöka förmå användare att istället köpa plattor som drivs med Android. I båda fallen blir jag och mina elever beroende av externa aktörer som sätter sitt eget bästa före mig och mina elever. Ju oftare vi väljer öppna lärresurser som vi själva kontrollerar och som inte är beroende av en viss hårdvara - desto mindre blir risken att vi påverkas på de här sätten.


Tekniskt strul påverkar inte lika mycket
Den huvudsakliga anledningen är att det undviker potentiella problem längre fram i planeringsprocessen undervisningen. På min skola har vi nu en blandning av iPads och datorer. Om jag planerar min undervisning så att det inte är livsavgörande vilket av med jag får tillgång till så har jag ett problem mindre än kollegan som planerar sin undervisning så att hen MÅSTE använda just datorer. Ofta behöver man inte ha alla detaljer redo för alla tekniska alternativ. Det räcker ofta med att låta de elever som själva kommer på alternativa tillvägagångssätt får utrymme att göra det. Då vinner vi på att ha planerat undervisning som bjuder in till den typen av kreativitet.

Frågor & Svar