Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Digi-bloggen

​En sak vi kan lära av David Bowie

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, om hur David Bowie kan lära oss något viktigt när det kommer till att rusta elever för en digital framtid.

“The absolute transformation of everything that we ever thought about music will take place within 10 years, and nothing is going to be able to stop it. I see absolutely no point in pretending that it’s not going to happen. I’m fully confident that copyright, for instance, will no longer exist in 10 years, and authorship and intellectual property is in for such a bashing.”

Orden var David Bowies och året var 2002. Tio år senare hade vi fortfarande upphovsrätt men faktum är att musikindustrin under samma decennium reformerades i grunden. Den tvingades till det. Av personer som vägrade acceptera de spelregler som tidigare präglade branschen. Av tekniska genombrott som gjorde rådande principer föråldrade. I intervjun med New York Times förutspådde Bowie förändringar som framstod som både otroliga och orimliga.

“You’d better be prepared for doing a lot of touring because that’s really the only unique situation that’s going to be left. It’s terribly exciting. But on the other hand it doesn’t matter if you think it’s exciting or not; it’s what’s going to happen.”

Det är som att han var före sin tid. Och det är här som vi som verkar i skolan har något att lära av David Bowie. Nämligen att vi har en roll att spela i framtida genombrott av den typen som Bowie pratade om. Som laglydiga tjänstepersoner är vi fast i en vilja att följa de regelverk som finns nu. Självklart har vi ett ansvar att i varje läge följa upphovsrätten och lära våra elever hur de kan göra detsamma. Samtidigt har vi ett moraliskt ansvar att rusta de som ska växa upp och skapa något bättre. De vars arbete David Bowie så tydligt förutsåg. Hur annars kan vi tro att vi lever upp till läroplanens skrivningar om att skolan ska rusta aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare?

Det behöver egentligen inte vara särskilt svårt. Ett bra första steg är att jämte undervisningen om upphovsrätt också undervisa om Creative Commons och meningen med licenser somtillåter spridning och bearbetning. Creative Commons är ett paket av licenser där den som skapar något bestämmer hur verket får användas av andra. Syftet är att underlätta spridning, delning och vidarutveckling på schyssta villkor.

Om vi börjar med att vara lika konsekventa med Creative Commons som vi är med upphovsrätt så har vi tagit ett bra första steg. Särskilt om vi väljer villkoren SA BY som innebär att vi tillåter spridning och bearbetning men att de måste delas vidare lika fritt och med hänvisning till den ursprungliga upphovsmannen. En sådan värld ligger i linje med vad David Bowie beskrev i en annan intervju för några år sedan:

“Once I've written something it does tend to run away from me. I don't seem to have any part of it - it's no longer my piece of writing.”

Det är kanske inte nödvändigt att helt ge upp upphovsrätten över verk men idealet att saker vi skapar får spridas och utvecklas borde vara ett grundläggande ideal för skolan. I grunden handlar det ju om att vi tillåter andra att lära av vårt arbete. En lika självklar grej som att vi vill lära våra elever att fråga en klasskamrat innan de frågar sin lärare. Det är en form av samarbete som bär på en så otroligt stor lärandepotential. Ett briljant exempel på hur det samarbetet kan gå till går faktiskt att finna ute i rymden.

När ESA (europeiska NASA) landade rymdsonden Rosetta på en komet så var det första gången mänskligheten lyckades med den bedriften. Tack vare naturvetenskapens fundamentala nyfikenhet kom rymdsonden utrustad med en mikrofon för att ta reda på om och i så fall hur det låter på en komet. Svaret finns här:

Det här är en ljudinspelning som ESA döpte till den sjungande kometen eftersom de tycker att det låter lite som en sång. Inspelningen är delad under en Creative Commons licens vilket gjorde det möjligt för musikern Andrew Huang att bryta ner ljudinspelningen från kometen och göra om den till en alldeles fantastisk version av Beatles-låten Across the Universe enbart bestående av sin egen sång och kometens ljud.


Det är ett av många exempel på hur en ny generation av tekniska möjligheter i kombination med nya normer kring upphovsrätt kan leda till skapandeprocesser som vi tidigare inte sett. Det samma går att säga om om lärandepotentialen. “Sharing is caring” brukar det sägas om allt från piratkopiering till samarbete i klassrummet. Det är lätt att hålla med och sedan inte göra något för att sätta en kultur av omtänksamhet i våra praktiker. Det måste få ett slut om vi vill höja kvaliteten på våra elevers lärande. David Bowie sa det kanske ännu bättre:

“Frankly, I mean, sometimes the interpretations I’ve seen on some of the songs that I’ve written are a lot more interesting than the input that I put in”

Kanske är det den inställningen som gjort att hans egen version av Space Oddity har 13 miljoner visningar på YouTube samtidigt som en cover som astronauten Chris Hadley spelade in på internationella rymdstationen ISS har mer än dubbelt så många. Samarbete lönar sig.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här