Lärarförbundet
Lärarförbundet Kontakt har helgstängt över påsken, från torsdag 9 april kl. 12.00 (medlemsservice stängt från onsdag 8 april kl 17) och öppnar åter tisdag 14 april kl. 8.00. →
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Digi-bloggen

Efter "En till en" kommer några av flera

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, funderar över vad som kommer efter "en till en" och vad det betyder för skolans undervisning.

Det här är ett inlägg om tekniken. Hårdvaran. Men ändå inte. Mellan raderna finns ett argument för variation som grundprincip för undervisning, något som utbildningsvetenskapen vilar trygg i sedan länge. 2009 började min skola resan till att bli en sk en en till en skola. Vi fick en dator per elev. 2010 hade alla elever det. Slut på historia. Klappat och klart! Vidare till nästa grej. Eller? Nja... teknikval är nära sammankopplade med didaktikval och metodikval. Vi bryter ner det utifrån den resan vi har gjort:

2010 - En dator per elev. Bara.
Ett naturligt första steg var för oss att skaffa oss en dator per elev och stanna där. Att ha 200+ PC-datorer som ska förvaras, hanteras och bruks på ett klokt sätt är nog så svårt om man kommer från en verklighet med ett par stationära datorer längst bak i klassrummet. Det tog oss kanske ett och ett halvt år innan vi fått till en bra infrastruktur kring konton, delningar, publiceringar och annat. Så klart skedde en hel del undervisningsutveckling parallellt med detta, men det var ändå en central del av diskussionerna vi hade. Sedan hade vi en rutin. Då började saker också göras på rutin. Först är rutiner sköna men snart blir de begränsande på ett eller annat plan. Lagom tills dess att vi var redo att avsluta vår första leasing-cykel och lämna tillbaka våra datorer så längtade vi efter något annat. Något mer. Det mesta våra elever gjorde med datorn var att läsa och skriva i delade dokument. En skolgång måste rymma mer! (För den delen måste även en utbildning kring digitala kompetenser rymma mer också...)

2013 - Lite av varje
Till vår andra leasing-cykel landade vi i en miljö där eleverna har tillgång till både datorer och pekdatorer på det sättet att de två och två delar på en av varje. Vi råkade ha en skolmiljö med flera mindre hus där varje hus huserar två klasser vilket var en stor fördel här. Då var det lätt att skaffa en klassuppsättning datorer och en klassuppsättning iPads till båda grupper och sedan låta lärarna dela dem fritt inom huset. Smidigt i teorin och möjlighetsskapande i praktiken.

Vid den här tiden började vi experimentera med dokumentkameror. På den tiden gick en okej dokumentkamera loss på ett par tusen kronor. Inga stora pengar men tillräckligt dyrt för att inte vilja kasta in dem i varje klassrum utan grund. Därför började vi med att köpa en och uppmana lärare att testa dem i olika verksamheter. Efter ett par veckor stod det klart att testet var redo att byggas ut. Så vi skaffade en per arbetslag och lät lärarna fortsätta testa. Vid det här laget började vi identifiera vilka kollegor som använde dem mer ofta och tog samtal med dem om vilken potential det finns i en dokumentkamera. Det gav tillräckligt god grund för att till sist köpa in en per klass och uppmana även de kollegor som inte testat att börja använda dem. En resa i resan som tog strax över ett år. Bakom den ett förändrat synsätt om att alla grupper inte behöver samma teknikutrustning. Det är viktigare i så fall att börja med att se på behovet och vad en viss teknikpryl tillför i termer av variation.


2016 - En av varje och några av flera
Lagom till vår tredje leasing-cykel landade vi i analysen att vi ändå saknade möjligheterna som fanns i att alla elever hade en av varje, men vi var inte beredda att för den delen offra variationen. Den enda lösningen blev en blandning. Genom att välja enklare och därmed billigare datorer sparade vi in resurser som kunde användas för att köpa till kompletterande IT-utrustning. Vid sidan om att varje elev har sin egen dator så har varje klass ett antal pekdatorer, varje hus ett antal dokumentkameror och interaktiva projektorer och miljöer med särskilda behov får dem tillgodosedda. Exempelvis landade vi i att vår textilslöjdslärare behöver kunna projicera bilder i sitt klassrum men saknar väggytor för en projektor. Så det får bli en stor TV-skärm och en särskild sorts dokumentkamera för att kunna visa brodyrtekniker och annat. På samma sätt kan man tänka att en fritidsverksamhet är betjänt av särskilda teknikinvesteringar, exempelvis i form av en digital ritplatta för att digitalisera serietidningsprojektet som lever där. Eller att idrottslärarna har större nytta av ett par GPSer. Eller att eleverna i vissa ämnen behöver andra, för ändamålet bättre datorer. En dator som fungerar bra nog för de flesta skolarbeten behöver inte vara stark nog för att kunna spela in under exempelvis musikundervisningen.


På det sättet har skolan gjort om samma resa som vi gjorde när böckerna kom till skolan. Först var de dyra så vi köpte bara några stycken. Sedan kom vi till en punkt när alla elever fick varsin egen. Det är en period som vi idag inte tänker så mycket på, mycket för att den lösningen inte var god nog. Typiskt fick varje en elev varsin av den viktigaste boken som fanns: bibeln. Bra nog för att lära ungarna läsa och bli goda medborgare (enligt den tidens normer och värderingar) men knappast tillräckligt för att rusta elever för en komplex och okänd framtid. Så vi gick vidare. Skaffade olika böcker. Till och med bibliotek. Med IKT har vi gjort samma långa resa fast inom loppet av några år.

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här