Mikaela Sveijer reflekterar över hur det digitala blir en naturlig del i befintlig verksamhet snarare än något ytterligare och nytt.
I takt med att digitaliseringen av förskola och skola höjs röster både för och emot. Förändring är läskigt och tas ofta emot med armbågen till att börja med. Rädslan när det kommer till att implementera digitala verktyg i förskolan handlar mycket om en rädsla att det ska ersätta något annat, att något tas bort.
Det tycker jag är synd, att arbeta digitalt lyfter och driver verksamheten framåt, leken förändras och ges nya dimensioner. Dokumentationsarbetet för oss pedagoger förenklas och vi kan involvera barnen på ett helt annat sätt. Visst, det ställs lite krav på att vi skaffar oss kunskap både i hur tekniken fungerar, men även vilka lagar & regler vi måste ha koll på. Barnen behöver få möte både tekniken och verktygen men även utmanas i källkritik & netikett.
(Bilder från Saga förskola)
Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare i en grupp med yngre barn på Norlandia K2H i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet