Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Digi-bloggen

​Det handlar nästan inte om programmering.

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, om vad vi egentligen menar när vi frågar oss om alla elever behöver lära sig programmering.

Föreställ dig en konferens om läs- och skrivkunnighet på temat “Ska alla elever bli läsare och skribenter?” fast egentligen handlar samtalen på konferensen om varför elever behöver lära sig att vara källkritiska, att kommunicera så att de kan göra sig förstådda, förstå grundläggande grammatik och att utveckla ett målande språk - förutom att de då ska lära sig läsa och skriva. Det blir omöjligt stort och lätt vilseledande. Problemet är att det inte handlar om enbart läs- och skrivkunnighet, därför blir frågan “ Ska alla elever bli läsare och skribenter?” lite konstig.

Ändå var jag på just den konferensen för ett tag sedan. Eller egentligen inte. Jag var på Internetdagarna (som Christina Löfving redan har bloggat om) där frågan “Ska alla barn bli programmerare?” ställdes. Problemet är att det inte handlar om programmering. Därför blir även den frågan lite märklig. Här ska jag vara tydlig med att det knappast är Internetstiftelsens fel och de är knappast ensamma om att begå misstaget att prata om programmering och mena något mycket vidare än så. Skolverket fick nyligen i uppdrag att ta fram två nationella IT-strategier för skolan, en för förskolan, fritids och grundskolan och en annan för gymnasiet. Det är för att de ska ”bidra till ökad måluppfyllelse och likvärdighet genom att den strategiska potential som IT har tillvaratas i hela skolväsendet”. En av få detaljer som kommer med uppdraget är att programmering ska in i kursplanen. Fast är det verkligen programmeringen som Skolverket borde fokusera på? Förmodligen lika lite som att Internetstiftelsen menar att vi på allvar borde diskutera om alla barn ska växa upp och välja samma karriär.

Felet som de och många andra begår är att klumpa ihop digital samhällskunskap, datalogiskt tänkande, digitala skapandeprocesser och faktisk programmering i en och samma skolutvecklingsprocess och sedan benämna den programmering. Det funkar faktiskt inte. Om vi ska ha någon systematik i vårt kvalitetsarbete måste vi skilja på saker och ting. Därför gör jag ett försök nu.

Digital samhällskunskap
Förmågan att reflektera över hur individer och samhällen formas, förändras och samverkar är inskriven i läroplanen. Samma förmåga har en växande digital aspekt när en allt större del av livet och samhället är på Internet - en plattform som i växande utsträckning går från att vara ostrukturerat, öppet och användarcentrerat till att vara en marknad för en handfull företag tar allt större plats. Vad innebär det för vår demokrati? Det är frågor som alla elever behöver få fundera över.

Digitalt skapande
Förmågan att kunna skapa, uttrycka och kommunicera med andra verktyg än ord blir även den allt mer en digital förmåga i takt med att människans kulturella konsumtion digitaliseras. Det gör det allt mer relevant att bemästra digitala skapandeprocesser. Konkret handlar digitalt skapande dels om att skapa sådant som konsumeras via skärmar (YouTube-klipp, spel, etc) och dels om att skapa fysiska ting som drivs av kod (robotar, maskiner, etc). Det är allmänbildning på samma sätt som grundläggande bildskapande och vardagliga teknikutvecklingsprocesser är allmänbildning. Självklart ska alla elever få möta och utveckla den.

Faktisk programmering
Att behärska grunderna bakom faktisk programmering är fördelaktigt för elever eftersom det är en förberedelse för att de senare ska kunna gå vidare och lära sig ett riktigt programmeringsspråk såsom Python, Ruby, PHP eller Java.

Datalogiskt tänkande
Att behärska grunderna i programmering är även fördelaktigt eftersom det främjar elevers datalogiska tänkande. Det är ett fint ord som i princip kan översättas till logiskt tänkande, mönsterseende och problemlösningsförmåga. Studier från USA som jämfört barn i femårsåldern som fått lära sig programmera med jämnåriga som inte programmerat visar att den förstnämnda gruppen beskriver processen att borsta tänderna i över 20 steg medan deras kamrater beskriver samma process i tre-fyra steg. Det kan tyckas obetydligt men då ska vi minnas att förmågan att bryta ner problem i mindre segment är en strategi som kommer tillbaka i allt från problemlösning, resonemang, retorik och mycket mer.

Frågan om alla elever behöver lära sig programmering är för smal för att vara relevant. Istället borde vi fråga vad alla elever behöver lära sig för att kunna möta en komplex och okänd framtid. Det är sådana konferenser vi behöver för att täcka in alla dimensionerna som vi egentligen menar. Först då kan vi möta hela komplexiteten i frågan.

Frågor & Svar