Lärarförbundet

Vad händer nu?

Förskolan får nya styrdokument, vad kommer det innebära i verksamheterna? Mikaela Sveijer ger lästips för er som vill veta mer.

Läroplanen för förskolan, Lpfö98/16 står inför ytterligare en revidering, den här gången är det fokus på det digitala. Men vad kommer det innebära för oss i verksamheten? Ulla-Karin Lundgren har skrivit väldigt bra och tydligt om förändringarna i läroplanen och hennes syn på det digitalitet i förskolan, det kan du läsa här.

Snart förväntas regeringen även besluta angående den Nationella IT-strategin som kommer att gälla förskola, förskoleklass, fritidshem och den obligatoriska skolan. Forskaren Susanne Kjällander har skrivit om IT-strategin och varför många är så tveksamma till digitala verktyg i förskolan, hennes artikel går att läsa här.

Bägge dokumenten kommer att påverka vårat uppdrag och det är viktigt att vi läser och sätter oss in i vad det innebär.

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på K2H Norlandia i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet


Programmera Mera - lektionstips

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, tipsar om en kanske lite bortglömd del av URs satsning på programmering i lågstadiet: Programmera Mera - lektionstips.

Programmera Mera är en speciell satsning från UR dels i valet av Karin Nygårds som programledare (ett klockrent val) och dels i vilket genomslag som serien verkar ha haft. För en dryg vecka sedan hade jag den första workshopen med det nystartade makerspacet i kommunen där jag arbetar. Ett gäng förskoleklassare inne för att prova på enkel robotprogrammering. Det tog inte många minuter förrän barnen själva började återberätta olika saker de sett och lärt av avsnitten som just nu sänds på TV.

Det finns en extra dimension. Faktiskt på ett sätt en extra TV-serie: Programmera Mera - lektionstips. Den riktar sig till lärare som undervisar i år tre men går att använda i närliggande årskurser. Den ger det lärare älskar mest: konkreta tips. Den här gången om hur man kan komma igång med programmering i skolan. Algoritmer, sortering, villkor och logiskt tänkande är några av de ämnen som behandlas. Du hittar serien här.

(För den som föredrar en klassisk lärarhandledning till huvudserien så finns det också.)

Innan viljan blir ett måste

Vad är det som avgör om man är en digital pedagog eller inte? Mikaela Sveijer, förskollärare, berättar om sina erfarenheter i Digi-bloggen.

I helgen som gick diskuterade jag via sociala medier hur olika förutsättningar vi som jobbar i förskolan har. Det gäller ju inte bara arbetet med digitala verktyg utan det mesta, ser ju olika ut: lokaler, gruppstorlek, antal pedagoger, vilken typ av förskola det är och så vidare. Men jag tänkte hålla mig till det digitala (såklart).

Det finns en skev bild som säger att för att kunna arbeta digitalt så måste man ha massor av digitala verktyg och jag som pedagog måste kunna allt. Visst, i den bästa av världar så skulle det vara bra. Kanske. Men jag påstår att det går i alla fall.

För att göra en lång historia kort så har jag gått från att vara massiv motståndare till det digitala i förskolan till att verkligen förespråka det. Min digitala resa i förskolan började på en liten föräldradriven förskola, fortsatte på en kommunal förskola för att nu vara på en privat förskola i ett stort företag. Förutsättningarna har varit vitt skilda, både i ekonomi, struktur och kunskap.

Det jag har märkt dels av egen erfarenhet men även via workshops, föreläsningar, sociala medier och arbetskollegor är att det hänger inte på pengar, antal digitala verktyg eller hur mycket man kan, det handlar om vilja.

Vilja att utvecklas, vilja att lära sig något nytt, vilja att utmana sig och kliva ut ur sin bekvämlighetszon in i det okända. Om viljan inte finns spelar det inte någon roll om man har en smartboard eller inte, eller om chefen köpt in MakeyMakey och BlueBots. Men har man viljan att arbeta digitalt då går det med väldigt små medel. Man hittar sätt att arbeta och man lär sig massor på vägen. Med vilja så löser man det mesta och tillfredsställelsen när man fixar det är enorm.

Hur ska vi då få alla att vilja? Viljan måste komma innan man måste. För snart måste vi . Snart är Skolverkets nationella IT-strategi tagen och då blir det tydligt vad vi måste. Visst i Lpfö98/16 står det redan nu:

"Multimedia och informationsteknik kan i förskolan användas såväl i skapande processer som i tillämpning." (s. 7),

men ni ser att det står KAN, tänk vilken skillnad om det hade stått ska.

Det finns en revidering av läroplanen ute på remiss, där syftet är att det ska bli tydligare hur förskolan ska utveckla barnens digitala kompetens och innovativa förmåga. Det här är ytterligare ett steg mot att vi måste arbeta med barnens digitala kompetens.

Jag vill tipsa lite om hur man kan tänka kring det digitala för att det inte ska bli övermäktigt. Såhär har vi börjat arbeta på min förskola som är precis i startgroparna i det digitala arbetet.

  • Inventera; vika digitala verktyg har vi och vilka kompetenser finns på förskolan.
  • Hur kan vi arbeta digitalt med det vi har?
  • Skriv en lokal IT-plan där ni skriver tydliga mål för både pedagoger och barn. Det bör vara tydliga mål som alla känner är överkomliga. Ett av våra mål är t ex att alla pedagoger ska kunna skapa en digital lärmiljö.
  • Önskelista; vad skulle vi vilja köpa in? Varför vill vi ha just det? Ett av mina bästa tips är en AppleTV/chromecast och en projektor. Det skapar oändliga möjligheter att inkludera många i det digitala arbetet med barnen.
  • Lär av varandra och våga lär tillsammans med barnen. Borta är tiden där vi i förskolan förmedlade kunskap till barnen, nu utforskar vi och lär oss tillsammans.
  • I det digitala arbetet är det viktigt att komma ihåg att ta med diskussioner kring netikett, integritet, källkritik och lagar (t ex PUL).
  • Använd sociala medier som Twitter, Instagram och Facebook för att hitta inspiration, tips och hjälp. Alla fastnar vi ibland och behöver komma loss.

Våga utmana dig själv, det är kul att lära sig nytt!

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på K2H Norlandia i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet

Inte utan min lärarkalender?

Trots omfattande satsningar på digitalisering i skolans värld lever mycket av de analoga arbetssätten kvar. Fokus har legat på eleverna, men hur får vi samtliga lärare (och skolor) att bli lika digitaliserade? Elin Dahlin, grundskollärare på Ösbyskolan funderar över frågan.

Vi vill att eleverna ska jobba digitalt, men många lärare lever kvar i en värld av papper. Jag får fortfarande papper i mitt fack på skolan, trots att det gått snabbare att maila samma information till mig. Det tycks finnas en rädsla att ta klivet från pappersvärden till den digitala. Jag undrar om vi någonsin kommer att förstå arbetsprocessen vi vill att våra elever ska vara i om vi inte själva tar klivet?

Mitt tips denna vecka blir således att genast påbörja en fullständig digitalisering. De här sakerna kan du tänka på och arbeta för på din skola:

  1. Släpp din lärarkalender. Kanske det tuffaste steget för de flesta att ta. Men med tanke på hur bra dagens mobiltelefoner är så fungerar kalendern och påminnelsefunktionerna i den samme, långt mycket bättre än kråkorna i den analoga kalendern.
  2. Svara på mail. Nu kanske ni tycker att detta är en självklarhet, men min erfarenhet säger något annat. man säger att man svarar på mail, men i själva verket används mailen för lite. Får du ett mail, svara på det! Detta ger ringar på vattnet - svarar du alltid så kommer andra att följa ditt exempel. Vips blir kommunikationen på skolan mycket bättre!
  3. Frånvarorapportering av kollegor via digitalt system. Namn på en anslagstavla eller whiteboard (som man dessutom måste komma ihåg att passera för att få informationen) anno 2016? Varför inte använda en sms-funktion eller annat digitalt system att snabbt få ut information om vilka kollegor som är frånvarande?
  4. Åtgärdsprogram mm i digitala system. Vad detta skulle underlätta arbetet samt göra dokumentationen mer likvärdig! Dessutom finns det system som påminner om att man har ett ärende igång vilket gör att de blir gjorda. En annan vinst är att viktig information om elever ej försvinner när en lärare exempelvis slutar på en skola. Det blir med andra ord lättare för efterträdare att ta över.


#minskolvecka på Instagram

Årstaskolan har startat ett Instagramkonto. Det är ett stafettkonto där en person i personalen publicerar bilder från sin vardag under en vecka. Följ @arstaskolan eller hashtag #minskolvecka. Syftet är att öppna dörren för den som är nyfiken!

"Lotta, vi har startat ett Instagramkonto på skolan. Har du lust att ta över kontot en vecka och berätta om din vardag, och ditt arbete?".


Jag tackade såklart ja. Jag tar alla chanser att sprida mina elevers tankar och arbeten samt min egen bild av skolan och mitt arbete. Den här veckan, 14-18/11, kan du följa #minskolvecka på @arstaskolan.

"Men Lotta, vi har några regler för kontot som alla måste följa. Ok?"

  • Presentera dig själv och din roll på skolan.
  • Låt eleverna rama in lärsituationen eller skolarbetet, dvs. inga bilder enbart på elever.
  • Ha kul!

I skrivande stund har jag bara två dagar kvar på mitt uppdrag. Det finns så många saker jag vill dela med mig av. Det finns så många berättelser värda att spridas! Men det bästa med det här arbetet som lärare går inte riktigt att fånga på bild. Det är det nära mötet med eleverna, både i skratt och gråt, i lycka och sorg, dag efter dag.

Nästa vecka lämnar jag uppdraget vidare. Välkommen att följa med!



Lotta Bohlin arbetar som lärare i svenska och engelska i åk 5 på Årstaskolan i Stockholm

Digital samhällskunskap

Karin Berg, gymnasielärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg funderar över begrepp som filterbubblor, och digital samhällskunskap och att vår digitaliserade världsbild borde påverka vår undervisning. Frågan är bara hur...

Ofta när jag möter lärarstudenter så frågar de lite förvirrat. "Detta med att arbeta digitalt, när gör du det och hur gör du?" De ställer frågan eftersom de fått i uppgift av utbildningen att ta reda på hur deras handledare arbetar med digitala hjälpmedel. Naturligt kan tyckas, men för mig känns frågan märklig. För självklart är allt jag arbetar med digitalt mer eller mindre. Jag använder min telefon att registrera närvaron när eleverna kommer. Jag använder webb-tools för att dela in eleverna i grupper. Eleverna skriver sina texter på sina chromebooks. Alla uppgifter publiceras och diskuteras digitalt i Google Classroom och jag bedömer deras arbeten i datorn. Listan på vad jag gör med hjälp av digitala verktyg tar liksom aldrig slut.

Ändå har ofta lärarstudenter nån gång under sina VFU-perioder i uppgift att använda något digitalt verktyg i undervisningen. Som om att göra en digital presentation 2016 vore en stor grej. För det är det inte, vi gör det hela tiden om det är lämpligt. Ja utvecklingen har gått fort, väldigt fort. Min skolas digitala kompetens tog ett enormt kliv i och med att vi började arbeta med Google Suite. För ett år sedan minns jag vanmakten jag och mina kollegor kände då vi besökte Kina och inte längre kunde samarbetsskriva våra anteckningar i eftersom Kinas brandvägg inte tillåter Google. Vi hade vant oss och att återvända till det gamla var inte längre ett alternativ.

Samtidigt finns det massor med saker med digitaliseringen som faktiskt är en grej 2016. Digital samhällskunskap till exempel. Hur förstår vi lärare detta med filterbubblor. Hur anpassar vi undervisningen till elever som inte alls självklart delar samma informationsflöden och omvärldsorientering? Hur förklarar vi de filterbubblor som skapas och hur motverkar vi det negativa med dessa filterbubblor samtidigt som vi förstärker det positiva med dem? En elev som idag vill ta reda på allt om den samiska urbefolkningen i Sverige har alla förutsättningar att göra det. Ju mer eleven söker desto fler källor kommer internets algoritmer hjälpa eleven att hitta. Samtidigt kan den elev som inte vill ta del av objektiva fakta utan istället förlita sig på internets siter som sprider fördomar och hat göra det. Och ju mer hat eleven söker efter, ju mer hat kommer eleven att finna.

Här finns en enorm utmaning för vår yrkeskår. För vi sitter själva i samma bubblor och är långt ifrån alltid medvetna om dem. Och vi har vare sig skolats eller har erfarenhet av hur dessa egentligen fungerar. Än mindre diskuterat hur detta kommer påverka vår undervisning.

Digitalisering och skola handlar inte längre om att använda ett digitalt verktyg då och då för att liksom vara duktig. Digitaliseringen är en del av vår världsförändring och till den måste vår undervisning förhålla sig. Och den resan har vi faktiskt bara börjat nosa på än.

Digitala julkalendrar

Är du sugen på en digital julkalender i år? Mikaela Sveijer tipsar.

"Snart har vi jul, här i vårt hus..!"

På alla förskolor i vårt avlånga land börjar vi förbereda oss för jul. Pysselplaner, julsånger och kanske en julkalender..? De senaste åren har jag gjort julkalendrar m QR-koder där varje kod innehöll matematikuppdrag som även utmanade till samarbete och samspel i gruppen. Iår är det dags för något nytt! Vi håller på att skapa en interaktiv julkalender i ThingLink. Busenkelt och jättekul! Den kommer att innehålla uppdrag, sånger och nån filmsnutt. På min förskola har vi tre 1-3 årsavdelningar som kommer ha samma (och även göra den tillsammans). Det gör att vi antingen jobbar avdelningsvis men möjliggör även en storsamling tillsammans.

Jag förespråkar såklart att utmana sig och göra en egen (antingen m QR-koder eller i ThingLink), det kommer utveckla er och utmaningen gör förhoppningsvis er mer sugna på ytterligare digitala utmaningar. Men för er som vill ha en serverad kommer förslag här:

Tiggy Testar (ThingLink)

Värdegrundsuppdrag (QR-koder)

Jag känner mig lite som en trasig skiva, men tänk på lagstiftningen gällande PUL när ni jobbar digitalt, vart vi lagrar det vi länkar måste avgöra vad vi länkar till. Såhär skriver Datainspektionen angående molntjänster (lagring).

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på K2H Norlandia i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet


​Kvinnliga lärare använder sociala medier mer än manliga

Nästan alla lärare använder sociala medier på något sätt och en tredjedel använder det i sitt yrke. Kvinnor är flitigare användare jämfört med män när det gäller elevkontakter i sociala medier. Det visar en forskarstudie som jag varit med på ett litet hörn i.

Forskarna Elin Thunman, Johanna Lovén och Marcus Persson har kartlagt hur lärare i årskurs 7-9 använder sociala medier, privat, men framför allt i yrket. Forskarna har hämtat data från enkäter, men också genomfört intervjuer med lärare och granskat kommunikation mellan lärare och elever.

Jag, som är utredare på Lärarförbundet, var med på ett pyttelitet hörn och vill gärna dela med mig av några intressanta slutsatser från studien.

1 av 3 använder sociala medier i jobbet

Lärare är flitiga användare. Nästan alla, 92 procent, använder sociala medier på något sätt. 31 procent av lärarna använder dessa medier i jobbet. De flesta som använder sociala medier i undervisningssammanhang gör det för att sprida information. En del av kommunikationen består av också av småprat, skämt och inlägg om saker som händer i eller utanför skolan. Här används alltså sociala medier också för sociala syften. Facebook är det sociala medium som lärarna använder mest, både för undervisningssyften och för sociala syften.

Kvinnor och förstelärare flitigast

Förstelärare använder sociala medier i större utsträckning än andra. Tydligast skillnader i lärarnas sociala medieanvändning finns emellertid mellan kvinnliga och manliga lärare. Förutom att kvinnorna generellt sett är mer benägna än männen att använda sociala medier för elevkontakter använder kvinnorna sociala medier för sociala syften i relation till eleverna i större utsträckning.

Kvinnliga lärare använder oftare sociala medier för elevkontakter på morgonen före skolan och på kvällen efter skolan. Män håller sitt sociala medieanvändande för elevkontakter mer till skoltid.

Kvinnor interagerar mer

I forskningsrapporten framkommer en bild av kvinnliga lärare som, inte bara flitigare användare av sociala medier för elevkontakter, utan också som mer benägna att integrera arbetets och hemmets domäner. I forskningen kallas ibland individer som inte gör tydliga gränsdragningar mellan dessa domäner för ”integrators”, medan motsatsen kallas för ”segmentors”. Resultaten i denna studie kan förstås som att de kvinnliga lärarna har en större tendens att anamma en integrerande yrkesroll (”integrators”), jämfört med de manliga.

Läs gärna hela studien från Uppsala universitet, där finns mer intressant information om hur lärare använder sociala medier.

En spännande framtidsspaning

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, tipsar om en framtidsspaning i Digitaliseringskommissionens rapport "Det sociala kontraktet i en digital tid"

Digitaliseringskommissionen släppte nyligen delrapporten "Det sociala kontraktet i en digital tid". Ett delbetänkande som i sig är riktigt intressant att läsa.

Du kan läsa hela delbetänkandet här.

Det jag vill tipsa om särskilt idag är den skönlitterära framtidsspaning om hur en vanlig dag i en svensk skola skulle kunna vara inom överskådlig tid som avslutar delbetänkandet. Bakom spaningen ligger Carl Heath.

"Alex vaknar som hon brukar, efter ett par snoozningar på mobiltelefonen. Det är vardag och dags att stiga upp. Det tar en stund att göra sig i ordning och det är mycket att hålla reda på, men Alex får hjälp. Skolappens gröna glada ansikte hälsar henne välkommen och berättar vad som är dagens packlista att ha med sig till skolan. Alex äter frukost. En kort stund senare berättar skolappen hur lång tid det är kvar till dess Alex ska vara i skolan, och hur lång tid det tar att ta sig dit. Olika alternativ syns. Gå, cykla eller att ta en auto. Alex funderar över att gå till skolan eller inte. Frågan är bara om det går att hinna med alla morgonbestyr innan. Kanske skulle hon ändå beställa en auto... Då skulle hon få tid till att hinna testa sina övningsuppgifter i programmering ytterligare en gång ."

Så börjar spaningen som går att hitta i delbetänkandet. (Scrolla ner till sida 236.)


Fånga upp det som händer just nu - utvärdera mera!

Vi som arbetar i skolan gillar att utvärdera vår verksamhet. - Gör det oftare, men på ett smidigare sätt, skriver Elin Dahlin, lärare på Ösbyskolan.

Att utvärdera nuläget: undervisningen, måendet, trivseln och kunnandet hos eleverna är något vi lärare gör dagligen i vår vardag. Jag tänker ändå att vi skulle behöva göra det mer regelbundet och synligt för att på så vis kunna forma vår undervisning och våra strategier efter vad vi känner till att eleverna egentligen behöver - inte vad vi antar och tror att de behöver.

Vi kan nog alla vara överens om att det inte får ta för mycket tid att utvärdera och därför tänker jag härmed tipsa om enkla sätt att göra detta på.

1.Todays meet - en gratis utvärderingstjänst på nätet där man skapar ett rum där man kan ställa en eller flera frågor som gruppen sedan kan svara på/reflektera kring. Kan med fördel också användas som exit ticket. Fördelarna är att eleverna kan vara anonyma genom att använda ett nickname samt att alla ser vad alla skriver. Fiffigt att projicera upp rummet så att alla ser vad alla skrivit. Nackdelen är att det krävs lite träning att skriva på en gemensam plattform då det lätt bli lek och trams.

2. Google forms - ett enkelt sätt att mäta något i en elev- föräldra -eller lärargrupp är att skapa en enkät. I Google finns en mycket användarvänlig applikation där man kan skapa enkäter med både skalor och/eller svarsrutor att fylla i. Fördelen är att man kan få ut statistik i staplar och cirkeldiagram samt att man lätt kan spara och återanvända enkäten. Nackdelen är att det tar något längre tid att skapa och genomföra en enkät som utvärderingsverktyg.

3. AnswerGarden - en gratis tjänst på nätet där man både kan göra en brainstorm och utvärdera. Tjänsten blir mycket grafisk då de ord/fraser/meningar som eleverna skriver blir större och större utifrån hur många av dem som tycker (skriver) samma sak. Även AnswerGarden kan med fördel användas som exit ticket. Fördelen är att den är användarvänlig och snabb att göra. Nackdelen är att de kan vara svårt att ställa rätt fråga som eleverna kan besvara med endast ett eller två ord. Det kan bli plottrigt och då missar man effekten med att några ord växer sig stora.

Avslutningsvis vill jag säga att ovanstående exempel endast är en droppe i havet av olika verktyg som finns för utvärdering. Det viktigaste är att våga prova och därmed finna ett verktyg som fungerar just för dig.