Lärarförbundet

Coolast på #skolriksdag

Jacob Möllstam, grundskollärare på Jonsereds skola i Partille, tipsar om de coolaste presentatörerna på SKLs skolriksdag - en grupp elever från Öckerö som tävlat på VM-nivå i robotprogrammering.

I dagarna arrangerar Sveriges Kommuner och Landsting kommunal Skolriksdag. Det är en samling av makthavare och chefer från typ Sveriges alla kommunala skolhuvudmän. Det är ett pärlband av viktiga paneldiskussioner mellan lika viktiga snubbar (OBS, könsneutralt!). Ett sådant exempel är när ett par personer med koppling till Skolkommissionen på scen får diskutera kommissionens hett diskuterade slutrapport. Det är också ett antal dragning från olika skolkommuner som berättar om framgångsrikt utvecklingsarbete som kan intressera andra huvudmän med liknande utvecklingsbehov. Den biten brukar vara rätt intressant att ta del av, antingen på plats eller via Internet i efterhand, eftersom de inte alltid är människor och utvecklingsarbeten som får särskilt stor uppmärksamhet nationellt. I år får också den här konferensen ytterligare en dimension, kanske rent av den coolaste dimensionen - ett gäng mellanstadieelever som också är flerfaldiga svenska mästare i robotprogrammering. De och deras lärare Erik Johansson och Maria Sörensson har i flera år kumperat ute på Öckerö och bedrivit pedagogisk verksamhet i mästarklass - utan att få i närheten av så mycket cred som de förtjänar. Förutom att det är fullt rimligt att ära de som äras bör så är det lite märkligt att ledare inom ett så aktuellt område som programmering inte får ta större plats - för alla vi andras skull. De övriga 289 skolkommunerna som ingår i SKL har så mycket att lära sig av Öckerö i allmänhet och Ten Island Makerspace i synnerhet.

Det finnsen kort videointervju med eleverna som åkt till Stockholm för att presentera. En bit in i samtalet slår en av eleverna huvudet på spiken:

"Det är roligt att få kunna skapa själv, att få vara kreativ och tänka att man kan faktiskt göra någonting själv."
- Wilda, elev

För alla lärare och skolledare som inte riktigt förstår poängen med programmering och makerkultur i skolan, för alla politiker som inte riktigt tror på programmering som något allmänbildande, för alla skeptiker som bittert utropar 'modeord!' så räcker det citatet för att motivera varför det här är viktigt för skolan. Jag önskar så att fler av de gubbar och tanter som är på SKLs skolriksdag skulle ta sig tid att lyssna in de här eleverna och deras lärare. Om lite drygt ett år kommer de nationella it-strategierna vara verklighet och då kommer de här politikerna och hela deras förvaltningar behöva ha gjort orden de här eleverna levererar till sina egna. Lika bra att börja nu.


Läs mer;
Ten Island Makerspace på Facebook
Datorn i Utbildningens reportage från Öckerö i samband med Guldtrappan

Bokstavsmaterial för de yngsta

Mikaela Sveijer ger tips om hur man med hjälp av det digitala enkelt kan skapa bokstavsmaterial tillsammans med barnen.

Jag arbetar på en avdelning med barn i åldrarna 1-3 år. Vi upptäckte under hösten att gruppen visade ett stort intresse för bokstäver och sina namn. Vi pedagoger hade skapat ett samlingsmaterial med barnens foto och deras namn och snabbt kände de igen sitt namn och började benämna begynnelsebokstaven som "sin". Det här ville vi spinna vidare på och i appen PicCollage Kids skapade barnen med stöttning av oss sin bokstav. De fick välja bakgrund och färg på sin bokstav innan den skrevs ut, klipptes och laminerades och används i det oändliga.

PicCollage är en app som används flitigt i förskolan, framför att för dokumentation då den är lätt att jobba i, men vi använde den på ett annorlunda sätt.


Barnen letar efter lika, bygger på bokstäverna, bygger lika bredvid och använder dem som biljetter i rolleken. Vi kan se att deras bokstav är viktig för dem och även om flera av dem har samma begynnelsebokstav så vet de ändå vilken som är deras. De finns tillgängliga för barnen i leken inomhus och på gården sitter de uppe på staketet. Vi använder deras utebokstäver som samlingsplats när det är dags att gå in, och ofta står barnen där och pratar och jämför allas bokstäver.

För någon vecka sedan var det ett par barn som ville göra sin bokstav med papper och penna men när de provade blev de frustrerade över att det inte såg ut som de ville. Då plockade vi fram PicCollage Kids igen och gjorde nya bokstäver, den här gången valde vi en vit bakgrund med svart siluett av bokstaven och vi lade till barnens namn nedanför. Vi valde att laminera dem för att kunna göra om många gånger utan att behöva använda flera papper. Det här materialet används flitigt med whiteboardpennor: de fyller i, ritar längs linjerna, lekskriver sitt namn, suddar och börjar om. Men idag använde vi dem utan whiteboardpennor, vi lade till pärlor istället. Plötsligt skapades nya utmaningar med finmotorik och vi samtalade om färger, antal och mönster.


Att på det här sättet tillsammans med barnen kunna skapa ett material som möter barnens intresse och nyfikenhet är otroligt enkelt och barnen tycker att processen är rolig.

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare i en grupp med yngre barn på Norlandia K2H i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet


Vi är skyldiga våra elever god undervisning i programmering

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, argumenterar för att skolan är skyldig eleverna god undervisning i programmering.

Ett av de första samtalen jag hade idag var med min bror. (Han är datorspelsprogrammerare vilket hör till den här historien.) Via facebook messenger diskuterade vi en hemsida som jag har och som han har hjälpt mig med eftersom någon mupp på Internet har hackat den och vid upprepade tillfällen har använt den för att sprida spam på andra sidan Internet. (Det har varit på hindi, japanska och ett par språk som jag inte lyckats spåra.) Hur som helst har jag suttit fast i en spiral av att gång efter gång lyckas halvbra med att fixa till den tills dess att de tagit sig in igen efter några veckor/månader. När min bror klev in och hjälpte mig så tog det någon timma innan en permanent lösning var på gång. Efter typ en dag så var allting fixat. Dessutom hade han hittat bakdörren de använt för att komma in, fixat den, höjt säkerheten på sajten och hittat en brist i designtemat som på sikt kunde bli ett potentiellt säkerhetsproblem. Det var just det säkerhetsproblemet vi diskuterade på facebook messenger.

Han ondgjorde sig över vilket klåparaktigt företag de var och jag var böjd att hålla med.

Han berättade att det tagit tre rader av kod för att fixa hålet och jag var tagen av beundran över hans kunskaper.

Han bad om namnet på företaget för att ta ett snack med dem och jag var än mer tagen över hans genuina engagemang för ett bättre Internet. Hela morgonen och förmiddagen funderade jag över hur sjukt obildade och utlämnad jag är som inte kan programmera tillräckligt bra. Det är som om jag är Farfar i Barnen i Bullerbyn (Han är egentligen bara Brittas och Annas farfar, men kallas fö farfar av alla barnen) som måste be sina barnbarn läsa tidningen eftersom han ser för dåligt för att kunna läsa. Så är det lite för mig och min bror när det kommer till programmering. Jag är Farfar och han är Britta och Anna och alla de andra barnen samtidigt. Det är något jag bara får acceptera. I alla fall tills dess att jag lärt mig läsförstå programmering bättre.

Vi snabbspolar fram till ett av dagens sista samtal. Eller ja, okej. Ett av arbetsdagens sista samtal i alla fall. På väg från klassrummet mötte jag en elev som jag i vanliga fall pratar med varje dag men som jag knappt hunnit träffa på över en vecka. Hon stod med mobilen i hand i korridoren och umgicks med sina vänner. Som de gör nästan jämt när de har ledig tid. Jag var på väg därifrån när hon stoppade mig.

Hon: Killfröken!
Jag (stannade upp): Euhm , ja.... Hej förresten!
Hon (distraheterat): Hej....
Jag: Hur är läget?
Hon: Alltså Musical.ly-appen för Samsung är sämst! Den är bara helt SÄMST!
Jag: Jaha, vadå då? Hur menar du att den är dålig?
Hon: Men, alltså de har programmerat den asdåligt. Det är som om de har programmerat den för iPhone och sedan funkar det inte likadant på Samsung men antingen så har de inte fattat att det är olika mobiler eller så bryr de sig bara inte. Det är sämst!
Jag (som plötsligt ser en yngre version av min bror i den här eleven): Intressant! Vad får dig att tro att det är så?
Hon (lånar sin kompis iPhone för att visa mig): Jo, men så här. Förut så fanns bara några nya och viktiga funktioner i appen för de som hade iPhone. Det tog jättelång tid innan de släppte samma saker för Samsung. Sedan är det ofta så att musiken kommer lite fördröjt om man spelar in ett klipp på en Samsung-mobil och då måste man göra om allt. Det händer ALDRIG med en iPhone. Därför tror jag att koden är bättre på iPhone än på Samsung. De borde verkligen fixa sånt. Det kan inte vara SÅÅÅÅÅÅÅ svårt. Jag borde mejla dem eller något...

Jag höll med, vi sa hej då och jag gick därifrån för att gå till parkeringen. I bilen på vägen hem funderade jag vidare på de båda samtalen. Förmodligen ska man nog inte dra för stora slutsatser om lärande och kunnande utifrån en elvaårings användning av Musical.ly-appen men jag kan ändå inte låta bli att tänka att när vardagslivets digitalisering blivit så fullständig som det är i många barns liv så verkar också programmering bli någon typ av allmängods. Oavsett vilka programmeringsskills just den här eleven besitter så har hon uppenbarligen en metareflektion kring programmeringen av prylar och tjänster i sin vardag. Det är ingen dålig start på vägen mot att bli läskunnig inom programmering. Exakt hur den här eleven ska utvecklas inom det området är på sätt och vis en osäker historia eftersom det inte riktigt kan räknas som kunskap som faller inom skolväsendets domän. I alla fall inte tidigare. Men när regeringen förra veckan antog förslagen till reviderad läroplan som lades fram i samband med de nationella it-strategierna så tog skolsverige ett litet steg i rätt riktning i alla fall. Nu har vi på pappret en plan för hur elever som den här elvaårigen ska få hjälp att ta nästa och näst-nästa steg. Det känns ändå på tiden. Vi är skyldiga henne och alla de andra 1,9 miljoner barnen och eleverna i vårt skolsystem det. Minst.

Källkritikens dag

Karin Berg, gymnasielärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg funderar över källkritik med anledning av källkritikens dag den 13e mars.

Den 13 mars är dagen som tidningen Metro och deras satsning viralgranskaren har utlyst till att vara källkritikens dag. En dag för att uppmärksamma att vår tid kräver att vi hela tiden måste vara medvetna om att vad vi gillar kommer att påverka vilken information vi får och att den informationen inte behöver vara sann bara för att den står på Facebook.

Människan har alltid levt i olika bubblor och fått olika mycket och olika information beroende på var man bott vilka man umgåtts med och vilken utbildning man haft. Att Danmarks kung Kristian Ⅰ kallas Kristian den store i Danmark men Kristian Tyrann här i Sverige är ett tydligt exempel. När jag växte upp prenumererade vi på liberala Göteborgs-Posten medan våra grannar läste socialistiska tidningen Arbetet, medan andra inte hade någon tidning alls hemma. Det påverkade såklart hur vi tolkade världen. En medvetenhet om att alltid ifrågasätta vad författaren till artikeln vill med sin artikel, vilket syfte den har och i vilket sammanhang den är publicerad i har alltid varit en viktig kunskap.

På samma vis behöver vi ju förhålla oss till forskning. Forskning är ju väldigt sällan svart eller vit och den forskare som är tvärsäker bör vi ställa oss skeptiska till. Snarare krävs det flera olika forskare, rapporter och empirisk erfarenhet för att slå fast hur det faktiskt förhåller sig inom ett forskningsområde. Och den som enbart lutar sig mot en enda enskild rapport som bevis för sin argumentation bör vi ifrågasätta och se på med kritiska ögon.

Så varför har då tidningen Metro utlyst en källkritikens dag först i år? Varför har vi fått viralgranskaren och nu även lilla viralgranskaren som riktar sig till oss i skolan? Jo vi har numera ett betydligt mer komplicerat nät av information att förhålla oss till och det kommer att ta något decennium innan vi lärt oss hur vi ska hantera det.

Idag skapas inte din informationsbubbla enbart av vilken tidning du prenumererar på eller vilket land eller stad du bor i. Idag är det våra sociala medier som för varje år som går, mer och mer blir vår primära källa till information. Men våra sociala medier styrs av algoritmer, vilket gör att det du gillar och det du kommenterar också är det som styr vilket flöde du kommer att få. Gillar du en artikel om en bortsprungen kattunge kommer Facebook föreslå fler artiklar om kattungar. Ett enda litet knapptryck påverkar ditt flöde. Dessutom är det lätt för vem som helst att skapa texter som sen kan delas mellan vänner och vänners vänner i oändlighet med information och tyckande som vare sig är korrekt eller håller sig inom de pressetiska regler som traditionell media måste förhålla sig till. Och på nätet går det fort.

Plötsligt kan en delad status om ett påstått prov där historieläraren frågat sina elever om hur livsvillkoren skiljde sig åt på öst och västsidan av Berlinmuren under andra världskriget bli en sanning och i kommentarerna talas det om okunskapen hos dagens lärare. Att vare sig eleven, klassen, eller läraren fanns på den utpekade skolan spelade ingen roll. Det är alltid svårare för dementin att få lika stor spridning som den påstådda skandalen.

Jag har naivt delat det som kallas fake news eller fejkade nyheter och har med skammens rodnad fått plocka bort det delade i efterhand. Men jag är långt ifrån ensam. Även våra traditionella redaktioner har gått i fällan och spridit information som varit falsk.

Detta nya sätt att hantera information kräver mer av oss i skolan. Samtidigt är vår kunskap om detta nya någon självklarhet. Att regeringen nu vill stärka den digitala kompetensen i styrdokumenten och skriver fram den digitala källkritiken är ett steg i rätt riktning. Det kommer dock att krävas att huvudmännen tar frågan på allvar och ser till att utbilda sina lärare i detta. Varför inte se till att varje kommun har handledare som kan leda de utmärkta modulerna i källkritik som skolverket tagit fram för att just stärka lärares källkritiska kompetens.

För i slutändan handlar källkritik om demokrati. Som medborgare har du ett demokratiskt uppdrag att besluta om vilka som ska styra landet på vad vi som land ska fokusera på. Ett viktigt och livsavgörande uppdrag. Då måste dessa beslut tas utifrån korrekt information. Som jag ser det hotar de påhittade nyheterna demokratin. Ett hot som vi möter genom att stärka allas vår källkritiska kompetens. Därför är det bra att källkritiken fått en egen dag, men den ska finnas i vårt medvetande alla andra dagar med.

Att välkomna det digitala

Mikaela Sveijer reflekterar över hur det digitala blir en naturlig del i befintlig verksamhet snarare än något ytterligare och nytt.

I takt med att digitaliseringen av förskola och skola höjs röster både för och emot. Förändring är läskigt och tas ofta emot med armbågen till att börja med. Rädslan när det kommer till att implementera digitala verktyg i förskolan handlar mycket om en rädsla att det ska ersätta något annat, att något tas bort.

Det tycker jag är synd, att arbeta digitalt lyfter och driver verksamheten framåt, leken förändras och ges nya dimensioner. Dokumentationsarbetet för oss pedagoger förenklas och vi kan involvera barnen på ett helt annat sätt. Visst, det ställs lite krav på att vi skaffar oss kunskap både i hur tekniken fungerar, men även vilka lagar & regler vi måste ha koll på. Barnen behöver få möte både tekniken och verktygen men även utmanas i källkritik & netikett.

För ett par veckor sedan var vi på BSY-dagarna som anordnades i Märsta. En kväll där förskolorna Brage, Saga & Ymer dels berättade hur de jobbade projekterande men framförallt bjöd in till studiebesök på förskolorna. Det här är förskolor som verkligen implementerat digitala verktyg utan att ha gjort avkall på något annat. Det fanns gott om verktyg som fanns tillgängligt för barnen och man kunde se att det var ett tillåtande förhållningssätt till allt material.



(Bilder från Saga förskola)

Så om möjligheten ges, åk dit och titta och låt er inspireras.


Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare i en grupp med yngre barn på Norlandia K2H i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet

När skolan fick nationella it-strategier

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, funderar kring regeringens beslut att stärka digital kompetens i läroplaner och kursplaner.

Så kom det. Beslutet som varit väntat allt sedan Skolverket lämnade sitt förslag på nationella IT-strategier för svensk skola i slutet på juni 2016. I alla fall delvis. Med rubriken “Stärkt digital kompetens i läroplaner och kursplaner“ beslutade regeringen den 9e mars att genomföra ett antal förtydliganden och förstärkningar i läroplanerna för att skriva fram digitalisering. Generellt sett handlar det om att det allt sedan 2011 har funnits möjligheter att finna stöd för att undervisa för att stärka elevers digitala kompetens men att det också varit såpass tolkningsbart att det inte varit självklart för alla. Sådana otydligheter leder till växande kunskapsklyftor mellan huvudmän, skolor och klassrum. Därför är det bra att läroplaner och kursplaner förtydligas.

Väldigt specifikt

Mer specifikt handlar det om en sak, vilket bland annat märks i medias beskrivning av beslutet. Branschsajten breakit.se använder rubriken “Regeringens nya plan för skolan – programmering från första (!) klass“. Nivån av klick-bait är hög. Samtidigt är det ungefär på den nivån som de nationella it-strategierna lär förstås av allmänheten och därmed också de flesta föräldrarna. Det är inte fel, men inte heller en heltäckande bild.

Bättre är då att kika på Skolverkets definition av vad som menas med digital kompetens. Det är den som legat till grund för förändringarna i läroplanerna och den är baserad på bland annat EUs åtta nyckelkompetenser och Digitaliseringskommissionens tidigare arbete på området. En blandning av tydligt och välgrundat i tidigare skrivningar med andra ord:

  • Förstå hur digitalisering påverkar individer och samhälle
  • Använda och förstå digital teknik
  • Förhålla sig till medier och information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt
  • Lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med användning av digital teknik.

Mer generellt

Fram träder en bild av vidare förändringar än “bara” införandet av programmering i matematik och teknik? Avsikten från Skolverket har varit att alla ämnen och alla skolformer ska påverkas på ett eller annat sätt. Det sker främst genom nya och uppdaterade skrivningar i kapitel ett och två av samtliga läroplaner. Det är ju kapitel som ska genomsyra all undervisning. I enskilda kursplaner så skulle jag säga att det främst är inom matematik, teknik, svenska och samhällskunskap som de största skillnaderna märks men att det finns intressanta förändringar i fler. Man har avsiktligen avstått från att lägga till fler kunskapskrav, förmodligen eftersom det finns en bred förståelse av att de vi har idag ärmånga nog redan som det är. Istället har det gjorts förändringar i syftestexterna där det har bedömts nödvändigt. Det stora fokuset har legat på det centrala innehållet eftersom det är där det går att skriva fram ett innehåll som eleverna ska få möta i undervisningen.

Frågor att lösa för implementering

Det kommer bli upp till varje huvudman att bestämma litegrann kring när förslagen ska vara implementerade. Det sägs att det startar i juni 2017 och att huvudmän då får ett år på sig att implementera. Bakgrunden till det är så klart det massiva behovet av fortbildning av lärare och etablering av stödstrukturer genom hela organisationen, från huvudman till enskilda lärare. Det lär inte vara helt klart till sommaren 2018 ens om man börjar dag 1, men vi får i alla fall en liten tid på oss att utveckla det som behöver utvecklas innan vi ska agera i skarpt läge. För att det ska bli väl använd tid behöver varje skolhuvudman göra sin egna hemläxa och som alltid är det kanske lättast att lyckas om vi samarbetar. Det finns gott om material på nätet med fokus på programmering för barn och unga, men betydligt mindre som har det pedagogiska och didaktiska värdet som vi eftersöker här. Därför behöver vi hjälpas åt att lösa ett antal nyckelfrågor:

  • Hur ser en kunskapsprogression ut i programmering? Vad skiljer sig åt mellan en elev i år 1, 4 och 7?
  • Hur gör vi undervisning för att stärka elevers digitala kompetens teknikoberoende? Skolinspektionen har tidigare riktat kritik mot att grundskolans teknikundervisning är för mycket oreflekterat görande och för lite syftesrelaterade reflektioner. Det finns en risk att undervisning om programmering kommer bli likadant. Så hur undviker vi det i förväg?
  • Hur påverkas språket av samhällets digitalisering? Hur påverkar det vår språkundervisning?
  • Så fort vi misslyckas med att hantera samhällsförändringar kopplade till digitalisering så är det bara en fråga om minuter innan någon lyfter fram skolan som lösning. Fakenews? Skolan får fixa! Begränsande filterbubblor? Skolan får fixa! Växande problem med näthat? Skolan får fixa! Om vi struntar i omvärldens förväntningar och går till oss själva - vad finns det för förutsättningar att utveckla undervisningen i exempelvis samhällskunskap för att bättre rusta våra elever för en komplex och okänd framtid?



Vad händer nu?

Förskolan får nya styrdokument, vad kommer det innebära i verksamheterna? Mikaela Sveijer ger lästips för er som vill veta mer.

Läroplanen för förskolan, Lpfö98/16 står inför ytterligare en revidering, den här gången är det fokus på det digitala. Men vad kommer det innebära för oss i verksamheten? Ulla-Karin Lundgren har skrivit väldigt bra och tydligt om förändringarna i läroplanen och hennes syn på det digitalitet i förskolan, det kan du läsa här.

Snart förväntas regeringen även besluta angående den Nationella IT-strategin som kommer att gälla förskola, förskoleklass, fritidshem och den obligatoriska skolan. Forskaren Susanne Kjällander har skrivit om IT-strategin och varför många är så tveksamma till digitala verktyg i förskolan, hennes artikel går att läsa här.

Bägge dokumenten kommer att påverka vårat uppdrag och det är viktigt att vi läser och sätter oss in i vad det innebär.

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på K2H Norlandia i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet


Programmera Mera - lektionstips

Jacob Möllstam, grundskollärare vid Jonsereds skola, tipsar om en kanske lite bortglömd del av URs satsning på programmering i lågstadiet: Programmera Mera - lektionstips.

Programmera Mera är en speciell satsning från UR dels i valet av Karin Nygårds som programledare (ett klockrent val) och dels i vilket genomslag som serien verkar ha haft. För en dryg vecka sedan hade jag den första workshopen med det nystartade makerspacet i kommunen där jag arbetar. Ett gäng förskoleklassare inne för att prova på enkel robotprogrammering. Det tog inte många minuter förrän barnen själva började återberätta olika saker de sett och lärt av avsnitten som just nu sänds på TV.

Det finns en extra dimension. Faktiskt på ett sätt en extra TV-serie: Programmera Mera - lektionstips. Den riktar sig till lärare som undervisar i år tre men går att använda i närliggande årskurser. Den ger det lärare älskar mest: konkreta tips. Den här gången om hur man kan komma igång med programmering i skolan. Algoritmer, sortering, villkor och logiskt tänkande är några av de ämnen som behandlas. Du hittar serien här.

(För den som föredrar en klassisk lärarhandledning till huvudserien så finns det också.)

Innan viljan blir ett måste

Vad är det som avgör om man är en digital pedagog eller inte? Mikaela Sveijer, förskollärare, berättar om sina erfarenheter i Digi-bloggen.

I helgen som gick diskuterade jag via sociala medier hur olika förutsättningar vi som jobbar i förskolan har. Det gäller ju inte bara arbetet med digitala verktyg utan det mesta, ser ju olika ut: lokaler, gruppstorlek, antal pedagoger, vilken typ av förskola det är och så vidare. Men jag tänkte hålla mig till det digitala (såklart).

Det finns en skev bild som säger att för att kunna arbeta digitalt så måste man ha massor av digitala verktyg och jag som pedagog måste kunna allt. Visst, i den bästa av världar så skulle det vara bra. Kanske. Men jag påstår att det går i alla fall.

För att göra en lång historia kort så har jag gått från att vara massiv motståndare till det digitala i förskolan till att verkligen förespråka det. Min digitala resa i förskolan började på en liten föräldradriven förskola, fortsatte på en kommunal förskola för att nu vara på en privat förskola i ett stort företag. Förutsättningarna har varit vitt skilda, både i ekonomi, struktur och kunskap.

Det jag har märkt dels av egen erfarenhet men även via workshops, föreläsningar, sociala medier och arbetskollegor är att det hänger inte på pengar, antal digitala verktyg eller hur mycket man kan, det handlar om vilja.

Vilja att utvecklas, vilja att lära sig något nytt, vilja att utmana sig och kliva ut ur sin bekvämlighetszon in i det okända. Om viljan inte finns spelar det inte någon roll om man har en smartboard eller inte, eller om chefen köpt in MakeyMakey och BlueBots. Men har man viljan att arbeta digitalt då går det med väldigt små medel. Man hittar sätt att arbeta och man lär sig massor på vägen. Med vilja så löser man det mesta och tillfredsställelsen när man fixar det är enorm.

Hur ska vi då få alla att vilja? Viljan måste komma innan man måste. För snart måste vi . Snart är Skolverkets nationella IT-strategi tagen och då blir det tydligt vad vi måste. Visst i Lpfö98/16 står det redan nu:

"Multimedia och informationsteknik kan i förskolan användas såväl i skapande processer som i tillämpning." (s. 7),

men ni ser att det står KAN, tänk vilken skillnad om det hade stått ska.

Det finns en revidering av läroplanen ute på remiss, där syftet är att det ska bli tydligare hur förskolan ska utveckla barnens digitala kompetens och innovativa förmåga. Det här är ytterligare ett steg mot att vi måste arbeta med barnens digitala kompetens.

Jag vill tipsa lite om hur man kan tänka kring det digitala för att det inte ska bli övermäktigt. Såhär har vi börjat arbeta på min förskola som är precis i startgroparna i det digitala arbetet.

  • Inventera; vika digitala verktyg har vi och vilka kompetenser finns på förskolan.
  • Hur kan vi arbeta digitalt med det vi har?
  • Skriv en lokal IT-plan där ni skriver tydliga mål för både pedagoger och barn. Det bör vara tydliga mål som alla känner är överkomliga. Ett av våra mål är t ex att alla pedagoger ska kunna skapa en digital lärmiljö.
  • Önskelista; vad skulle vi vilja köpa in? Varför vill vi ha just det? Ett av mina bästa tips är en AppleTV/chromecast och en projektor. Det skapar oändliga möjligheter att inkludera många i det digitala arbetet med barnen.
  • Lär av varandra och våga lär tillsammans med barnen. Borta är tiden där vi i förskolan förmedlade kunskap till barnen, nu utforskar vi och lär oss tillsammans.
  • I det digitala arbetet är det viktigt att komma ihåg att ta med diskussioner kring netikett, integritet, källkritik och lagar (t ex PUL).
  • Använd sociala medier som Twitter, Instagram och Facebook för att hitta inspiration, tips och hjälp. Alla fastnar vi ibland och behöver komma loss.

Våga utmana dig själv, det är kul att lära sig nytt!

Mikaela Sveijer arbetar som förskollärare på K2H Norlandia i Uppsala. Ni hittar henne även på Twitter: @IT_trollet

Inte utan min lärarkalender?

Trots omfattande satsningar på digitalisering i skolans värld lever mycket av de analoga arbetssätten kvar. Fokus har legat på eleverna, men hur får vi samtliga lärare (och skolor) att bli lika digitaliserade? Elin Dahlin, grundskollärare på Ösbyskolan funderar över frågan.

Vi vill att eleverna ska jobba digitalt, men många lärare lever kvar i en värld av papper. Jag får fortfarande papper i mitt fack på skolan, trots att det gått snabbare att maila samma information till mig. Det tycks finnas en rädsla att ta klivet från pappersvärden till den digitala. Jag undrar om vi någonsin kommer att förstå arbetsprocessen vi vill att våra elever ska vara i om vi inte själva tar klivet?

Mitt tips denna vecka blir således att genast påbörja en fullständig digitalisering. De här sakerna kan du tänka på och arbeta för på din skola:

  1. Släpp din lärarkalender. Kanske det tuffaste steget för de flesta att ta. Men med tanke på hur bra dagens mobiltelefoner är så fungerar kalendern och påminnelsefunktionerna i den samme, långt mycket bättre än kråkorna i den analoga kalendern.
  2. Svara på mail. Nu kanske ni tycker att detta är en självklarhet, men min erfarenhet säger något annat. man säger att man svarar på mail, men i själva verket används mailen för lite. Får du ett mail, svara på det! Detta ger ringar på vattnet - svarar du alltid så kommer andra att följa ditt exempel. Vips blir kommunikationen på skolan mycket bättre!
  3. Frånvarorapportering av kollegor via digitalt system. Namn på en anslagstavla eller whiteboard (som man dessutom måste komma ihåg att passera för att få informationen) anno 2016? Varför inte använda en sms-funktion eller annat digitalt system att snabbt få ut information om vilka kollegor som är frånvarande?
  4. Åtgärdsprogram mm i digitala system. Vad detta skulle underlätta arbetet samt göra dokumentationen mer likvärdig! Dessutom finns det system som påminner om att man har ett ärende igång vilket gör att de blir gjorda. En annan vinst är att viktig information om elever ej försvinner när en lärare exempelvis slutar på en skola. Det blir med andra ord lättare för efterträdare att ta över.