Lärarförbundet
Bli medlem

Det vackra med läraryrket är komplexiteten i uppdraget!

"Jobba i glasskiosk alltid, tänker jag. Men inser i samma tanke att jag ljuger för mig själv. Att ta den enkla vägen, den som inte utmanar och kräver någon större anspänning är nog inget för oss lärare", skriver Alicia Eriksson, speciallärare från Karlskoga i Lärarförbundets blogg.

Att vara lärare är att vara del utav något större, det vackra med läraryrket är just komplexiteten i uppdraget. ”Att vara lärare är troligen ett av de svåraste, känsligaste och samtidigt vackraste yrken som finns.” skriver Roger Fjellström, lärares yrkesetik, och jag kan bara hålla med.

Som lärare förväntas jag alltid göra kloka val i varje situation jag står i och som speciallärare har jag ofta ansvaret att alltid göra det bästa i varje unik situation. Jag är specialläraren som har fokus på att eleven och elevens lärande alltid står i centrum, som alltid eftersträvar en tillgänglig lärmiljö och som aktivt verkar för att en skola för alla skall efterlevas. Dessa 3 faktorer utmanar mig men driver mig också framåt dagligen.

Som speciallärare har jag ofta ansvaret att alltid göra det bästa i varje unik situation.

Arbetet med elever i behov är komplext och kräver att jag är påläst inom vetenskap och forskning och att jag sedan kan applicera det i min undervisning så att den enskilda eleven och dess lärmiljö fungerar på bästa sätt.

Men jag är också specialläraren som på sommaren säljer glass i den lokala glasskiosken och allt kostar jämna pengar. Enkelt, det kräver ingen ansträngning att tala om och förresten så räknar ofta kunden ut summan själva. Jag kanske ska jobba i glasskiosk, varje sommar samma tanke. Det finns ju mångfald utav smaker, och inte tala om strössel. Jag kan också gilla det korta mötet, den korta lite torftiga dialogen om vilken glassort, väder, vind och hur vackert det är vid den gamla kvarnen. Alltid samma dialog, upprepande hela dagen.

Även de enkla lösningarna på glassproblem tilltalar mig, är glassen inte ok? Då öppnar vi en ny låda, ingen åtgärd eller något ansträngande klokt val behöver göras. Ingen forskningsbaserad teori som ska appliceras.

Jobba i glasskiosk alltid, tänker jag. Men inser i samma tanke att jag ljuger för mig själv, jag ljuger för mig själv om att det alltid vore skönt att springa under ribban och ducka. Efter en tid, bakefter, efteråt lägger jag alltid upp ribban igen och jag har märkt med åren att jag lägger ribban lite högre och högre och söker nya utmaningar. Att ta den enkla vägen, den som inte utmanar och kräver någon större anspänning är nog inget för oss lärare.

-Alicia, vill du springa skoljoggen med mig?

När höstterminen sedan börjar och skolan återigen fylls på med elever känner jag glädje och yrkesstolthet i att vara just där mitt bland eleverna. När sedan en elev i 6:an frågar: - Alicia, vill du springa skoljoggen med mig? En jublande känsla så underbar sprider sig och jag inser återigen, att vara lärare är att vara del utav något större.

Om skribenten: Alicia Eriksson är specialläraren som även har förskollärar- och grundskollärarexamen. Jobbar som speciallärare på en F-6-enhet. Arbetar också som adjunkt vid Karlstads Universitet och sitter i Lärarförbundets referensorgan för Särskola och Specialpedagogik.

Twitter: @FrkenA

Som pedagog kan man känna sig otillräcklig - elever med språkliga svårigheter

​Det är många gånger en utmaning att möta och undervisa elever som har någon form av språklig svårighet - en språklig sårbarhet. Som pedagog kan man ofta känna sig otillräcklig.

Språket är involverat i allt lärande och det är inte alltid lätt att kompensera för elevens språkliga svårigheter. Hur arbetar vi då med lärmiljön för att skapa goda förutsättningar för elever med språklig sårbarhet? Språkutveckling och lärande hör samman och är varandras förutsättningar alltså behöver ett språkligt lärande meningsfulla sammanhang. Hur ska man planera sin undervisning och vad ska prioriteras?

Alla ämnen är kommunikativa, och det är vårt ansvar att se till att de också blir så. Elever med språkliga svårigheter har samma behov som andra elever att bli tilltalade, att delta i samtal och att bli lyssnade på. Men vad händer om de vuxna inte förstår vad eleven vill säga och hur känns det då för eleven om denne upplever att ingen lyssnar på hen? Vilka möjligheter till språkliga och kognitiva utmaningar erbjuder vi eleverna i vår dagliga undervisning?

Viktiga framgångsfaktorer i ett språkutvecklande arbetssätt är pedagogens förhållningssätt och fördjupade kompetens. Elevers förutsättningar i att utveckla språket påverkas i hög grad av den språkliga stimulans som de får. Det handlar om att uppmuntra och skapa språkliga sammanhang. Att medvetet möta varje elev med språkliga svårigheter så att deras självkänsla stärks istället för att deras självförtroende minskar högre upp i skolåren.

Vi måste även tänka in oss själva som en viktig del i lärandemiljön, hur vi med ett medvetet förhållningssätt kan stärka elever med språkliga svårigheter positivt i deras språkutveckling. Det går dock inte att bemöta alla elever med språkliga svårigheter likadant. Det är viktigt att kartlägga varje unik elev för att se hur just deras individuella behov ser ut. De elever som har svårigheter till exempel med uttryckssidan av språket behöver kanske hjälp med logoped och/eller talpedagog. Medan elever som har bekymmer med semantiska-pragmatiska aspekten av språket behöver träna betydelse och språkanvändning. Erbjuder vi en medveten lärandemiljö i skolan som är språkutvecklande för alla elever och som engagerar dem till fortsatt lärande?

Lusten i lärandet måste hela tiden ges näring - om särbegåvade elever

Alicia Eriksson, speciallärare, bloggar om hur viktig motivation är för lärandet och att särbegåvade elever behöver en lärare som kan se behoven och hjälpa till att stimulera eleven så hen når sin fulla potential.

Detta inlägg fokuserar på en liten men ack så viktig grupp av elever i skolan.

”Den är särbegåvad som kontinuerligt förvånar både kunskapsmässigt och tillämpningsmässigt genom sin osedvanliga förmåga i ett eller flera beteenden” (Persson, 2007, professor i ped. psykologi)

Strävan efter att varje elev ska ges möjlighet att nå sin fulla potential är och måste ses som en grundpelare inom skolan. Skolan har ansvar för att elever ska få det särskilda stöd de behöver. Det råder ingen tvekan om att detta gäller alla elever i skolan, både de som har olika studiehinder och de som har goda studieförutsättningar. Det har alltid varit en självklarhet att ge resurser till svaga elever i behov av särskilt stöd men särbegåvade elever har ofta lämnats därhän eller fått liten anpassning.

”Begåvade barn klarar sig alltid” är en vanlig kommentar, men tvärtom så får dessa särbegåvade elever ofta problem i skolan då de är, och förblir omotiverade eftersom undervisningen inte utmanar och stimulerar dem tillräckligt. Särbegåvade elever löper stor risk att bli uttråkade i skolan om de inte får den extra stimulans de behöver. I brist på uppmärksamhet och stimulans uppvisar de istället ofta utåtagerande beteenden eller stör undervisningen på annat sätt.

Motivation är en viktig, kanske den viktigaste faktorn för lärande.

En sak som triggar vår motivation allra mest måste väl vara den härliga känsla som uppstår när vi förstår eller upptäcker något nytt. Hjärnan får direkt positiv respons och vi vill genast lära oss mer. Hos en särbegåvad elev som är understimulerad sjunker ofta motivationen till noll ganska snabbt, redan i de tidiga skolåren. Ofta hamnar dessa elever i någon form av åtgärd inom skolan men åtgärderna fokuserar inte sällan mera på att förändra elevens beteende än att hitta nyckeln till hur motivationen kan höjas.

Lärares undervisning ska alltid leda till att elevens lärande stimuleras till fortsatt och framförallt meningsfull utveckling. Lärande är förknippat med motivation, vilket i sig oftast leder till god måluppfyllelse. Möts en särbegåvad elev redan vid skolstart av en medveten lärare med rätt förhållningssätt och kompetens kommer säkert många fler begåvningar att kunna upptäckas och stimuleras till sin fulla potential, istället för eleven blir uttråkad eller hamnar i olika åtgärder. Lusten i lärandet måste hela tiden ges näring!

Alicia Eriksson är speciallärare och ledamot i referensorganet för särskola och specialpedagogik.

Här kan du läsa mer:

http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/sa... ̈

Boktips: Camilla Wallström, Se mig som den jag är (2012)