Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Bloggen för särskola och specialpedagogik

Handledning för ökad inkludering

Att arbeta förebyggande tillsammans med skolans personal genom handledning når indirekt många elever. Handledning behöver komma in i ett tidigt skede för att stärka det förebyggande och inkluderande arbetet, skriver Tord Söderqvist, specialpedagog i Håbo kommun.

Elevhälsans arbete ska enligt Skollagen (2 kap, §25) främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Att arbeta på ett sådant sätt innebär för mig att fokusera på organisations- och gruppnivå, för att skapa tillgängliga lärmiljöer där alla elever kan känna sig delaktiga och utvecklas.

I skolans värld är handledning inte lika självklar som inom exempelvis socialtjänsten.

Vi specialpedagoger och speciallärare arbetar utifrån våra skolors behov, främst när det gäller elever i behov av stöd. Ofta får vi uppdrag när det redan har uppstått svårigheter på individnivå. Hur vi tar oss an uppdragen varierar. Ibland behövs konsultation, utbildning eller andra insatser för lärare och annan personal.

I vissa fall behövs konkret arbete med extra anpassningar och särskilt stöd för enskilda elever. Vi kan också erbjuda handledning under en längre period; ett sätt att indirekt nå många fler elever genom att arbeta förebyggande tillsammans med skolans personal.

Handledning är att arbeta tillsammans

I skolans värld är handledning inte lika självklar som inom exempelvis socialtjänsten. Bland annat detta kan förklara varför det förekommer olika missförstånd kring vad handledning är. Det finns en tradition av kunskapsförmedling och en önskan om snabba lösningar på svåra problem.

Det är inte ovanligt att man förväntar sig att en handledare ska vara en expert som talar om hur saker och ting är och hur man ska göra, gärna med inspirerande ”tips och idéer”. Detta är problematiskt, eftersom konkreta råd från utomstående inte alltid är lätta att omsätta i praktiken.

Med en sådan förståelse av handledning följer ofta uppfattningen att det är personer som misslyckats som behöver stöd; handledning efterfrågas först när en situation är så svår att man upplever sig ha ”prövat allt”.

...det jag själv upplever som svårt i mitt arbete blir inte ett misslyckande, utan en möjlighet till lärande och utveckling.

Jag vill lyfta fram en annan typ av handledning, nämligen en reflekterande, mentaliserande handledning som är till för alla; ett sätt att arbeta tillsammans för att bygga en inkluderande lärmiljö för alla elever.

Jag har själv förmånen att gå i handledning och upplever det som den mest betydelsefulla delen av min kompetensutveckling; det jag själv upplever som svårt i mitt arbete blir inte ett misslyckande, utan en möjlighet till lärande och utveckling.

Inkludering – en vision på organisationsnivå

Inkludering är ett laddat begrepp, som väcker blandade känslor bland oss pedagoger. Det förekommer inte i skolans styrdokument, vilket kan vara en orsak till att vi tolkar det på flera olika sätt. Inte sällan förknippas det med besparingar och merarbete för lärare. Ibland används det med samma innebörd som integrering. Jag vill här argumentera för att begreppet ska användas på ett annat sätt.

Inkluderingstanken hör nära samman med ideologin att olikheter berikar, att mångfald är något positivt samt att det är en demokratisk rättighet (och skyldighet) för alla att gå i skolan tillsammans. I en inkluderande skola utformas lokalerna på ett sådant sätt att allt är tillgängligt för alla som kan komma att gå där, oavsett elevernas varierande funktionsförmågor. Detsamma gäller undervisning och annan verksamhet, som måste utgå från att alla elever är olika och har olika behov.

Det ska inte komma som en överraskning att några elever behöver lyssna på texter eller att några kan behöva bildstöd eller en avskärmad arbetsplats. Ytterligare några elever behöver extra utmaningar på högre teoretisk nivå för att utvecklas och trivas i skolan. Det handlar alltså om ett förebyggande och hälsofrämjande arbete i varje lärmiljö.

I samma ögonblick som vi säger att ”Maja är inkluderad i klass 3B” blir det tydligt att hon uppfattas som annorlunda

Min uppfattning är att begreppet inkludering inte bör användas på individnivå. I samma ögonblick som vi säger att ”Maja är inkluderad i klass 3B” blir det tydligt att hon uppfattas som annorlunda, en individ som inte hör till den egentliga målgruppen; hon är endast integrerad i en verksamhet som är utformad för de ”normala” eleverna.

Om vi i stället ser inkludering som en vision, arbetar vi med inriktningen att lärmiljön måste vara tillgänglig och erbjuda delaktighet för alla elever. Men samtidigt får vi inte vara så naiva att vi tror att en vision löser alla svårigheter.

På individnivå kan det finnas tillfällen då exkluderande lösningar är nödvändiga eller åtminstone bäst för eleven i ett visst skede. Ingen enskild elev får offras för att skolan har inkludering som vision. Dock går det oftast inte att från början förutsätta att en elev med en viss diagnos eller vissa svårigheter får det bättre ”någon annanstans”. Det handlar i stället om att ge stöd och stimulans åt alla elever och göra lärmiljön så tillgänglig som det bara är möjligt och samtidigt vara lyhörd för signaler från elever och vårdnadshavare kring hur det fungerar på individnivå.

Visionen om en inkluderande skola för alla bör tillämpas på organisationsnivå, men den behöver ute i verksamheten kompletteras med ett individperspektiv. Denna vision kommer aldrig att uppnås fullt ut och därför behöver vi alltid fråga oss vad som är bäst för individen eller elevgruppen; inte för att underlätta för verksamheten eller andra elever utan för att eleven verkligen ska få bästa tänkbara skolgång i ett tillgänglighets- och delaktighetsperspektiv.

Det kan till exempel röra sig om elever som på grund av dövhet behöver en levande teckenspråksmiljö eller elever med kognitiv funktionsnedsättning som har behov som är svåra att tillgodose inom ramen för ordinarie undervisning. Gränsen är aldrig knivskarp och en huvudregel är att alltid väga in elevens egen uppfattning.

Två elever med samma typ av funktionsnedsättning har sällan samma behov. Därför är det inte självklart att det är bäst att undervisas tillsammans med elever med samma diagnos. En grundlig pedagogisk kartläggning är ett viktigt underlag som ska säkerställa att eleven får rätt stöd.

Ju mer anpassad och tillgänglig skolsituationen är, desto mindre blir behovet av särlösningar. Ju färre exkluderande lösningar som behövs, desto mer resurser kan användas inom den ordinarie verksamheten.

Inom ramen för en inkluderande skola finns enorma möjligheter till variation utifrån alla elevers olika behov. Allt arbete behöver inte ske i helklass i samma klassrum med en lärare för att det ska kallas inkluderande. Men det krävs samarbete och ett kollegialt lärande i organiserad form för att hantera den komplexa verklighet som en inkluderande skola utgör. Ett sätt att skapa tid för kollegialt lärande är att erbjuda handledning.

Reflekterande och mentaliserande handledning

En typ av specialpedagogisk handledning kan benämnas reflekterande och mentaliserande. Handledningen sker med fördel i grupp, helst under minst en termin, varannan eller var tredje vecka och utgår från de behov som deltagarna upplever i det dagliga arbetet.

Det handlar med andra ord inte om överföring av kunskap till gruppen från en expert, utan om att alla i gruppen ses som viktiga och kompetenta.

Reflekterande handledning kan definieras som ”en dynamisk relation mellan två eller flera interagerande individer” (Birnik, 2010, s. 8). Det handlar med andra ord inte om överföring av kunskap till gruppen från en expert, utan om att alla i gruppen ses som viktiga och kompetenta. Det är samspelet inom gruppen samt mellan handledare och deltagare som för processen framåt och leder till utveckling.

Handledaren för processen framåt genom frågor och metakommunikation. Det går inte att bestämma från början exakt vad som ska tas upp i handledningen, utan det avgörs utifrån vilka frågor deltagarna har med sig och upplever som viktiga att få belysta.

Goda relationer är en grund för att handledningen ska vara verksam; då kan deltagarna känna trygghet, våga utmana varandra och bli utmanade. Sekretess råder för såväl handledare som de handledda. Handledaren står på de handleddas sida och rapporterar inte till någon vad som tas upp i samtalen.

Denna typ av handledning bygger på ett mentaliserande förhållningssätt. Normell (2012) beskriver begreppet mentalisering som förmågan att koppla ett yttre beteende till inre psykiska tillstånd. Att mentalisera innebär således att öva sig i att se andra inifrån och att se sig själv utifrån.

Mentaliseringsförmågan kan variera hos en person från tillfälle till tillfälle, beroende på hur situationen ser ut just då. I en stressad situation kan mentaliseringsförmågan försämras. Då är det lätt att man tappar sin professionella hållning och låter en elev bli bärare av ett problem. Här kan handledningen vara det trygga sammanhang som behövs för att man ska hitta tillbaka till sin mentaliserande hållning.

Handledningen är därför pedagogfokuserad och innebär ett utforskande av deltagarnas egen upplevelse samt de möjligheter de själva har att påverka sin situation. Den enskilda pedagogen behöver inte stå ensam, utan delar sina styrkor och svårigheter med andra.

När handledningen kommer in i ett tidigt skede, kan den bli ett bra forum för att vidareutveckla ett förebyggande och inkluderande arbete.

För att handledning ska vara en fungerande väg för ett arbetslag krävs en hög grad av frivillighet. När handledningen kommer in i ett tidigt skede, kan den bli ett bra forum för att vidareutveckla ett förebyggande och inkluderande arbete.

Om skribenten

Skribenten Tord Söderqvist är specialpedagog i Håbo kommun och tidigare rådgivare på SPSM, Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Twitter: @Roadgiver

Referenser

Birnik, Hans (2010). Handledande samtal. Lund: Studentlitteratur.

Engquist, Anders (2002). Förstånd och missförstånd: samtalsmetodik för arbetslivet. Stockholm: Prisma.

Normell, Margareta (2012). Kunskap, fantasi och föreställning. Om mentalisering i lärarprofessionen. Lund: Studentlitteratur

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här