Arbetet med medlarna pågick verkligen in i sista stund för att få alla texter på plats. Det handlade om enskilda skrivningar i texterna men framför allt att få till ett konkret uppdrag, åliggande för lokala parter – där ju arbetsgivaren är den som i slutändan har och ska ta ansvar för verksamheten. Det handlade också om att få på plats ett tydligt uppdrag för varje arbetsplats – där uppdraget måste gå hand i hand med det stöd som arbetsgivaren måste stå för. Syftet med diskussionerna på arbetsplatserna är ju att synliggöra alla arbetsuppgifter och diskutera insatser som skapar balans. Och det kan självklart inte bara vara ett uppdrag för arbetsplatsen och dess rektor. För även om Sveriges rektorskår är mycket kompetent, krävs ett ordentligt arbete i varje kommun för att skapa förutsättningar för rektors ansvar.

Stort intresse och engagemang bland medlemmarna

Betyder det att vi är nöjda?

Jag förstår att ni frågar. Det beror på att SKLs förhandlare anser att regelverket för hur man ska hantera uppsägningar vid arbetsbrist är helt avgörande och måste göras om. De vill att även lärarområdet ska ha samma regler som andra verksamheter i kommuner. Men i skolan har vi en skollag med regler för behörigheter och legitimation som måste tas hänsyn till. Det går inte att rakt av överföra andra sektorers spelregler till skolan och tro att det fungerar. Det blir rättsosäkert, orimligt och inte minst än svårare för att inte säga omöjligt att hantera för rektorerna. Och ovanpå det riskerar effekten bli att en behörig lärare med lång anställningstid får gå –i en tid när det istället borde letas med ljus och lykta efter att behålla de som är lärare, och få fler att välja yrket.

SKL:s förslag kan få orimliga följder

Så trots att uppsägning på grund av arbetsbrist är ovanligt är det ingen icke-fråga. Det regelverk som SKL föreslår riskerar att få orimliga följder. En likvärdig skola med behöriga lärare som har förutsättningar och lön motsvarande uppdraget. Vill man åstadkomma det, då kan inte mantrat att ha samma uppsägningsregler som andra sektorer vara vare sig prioriterat eller ett framgångskoncept.

Så låt mig vara lite extra personlig: Jag är rätt bedrövad över att vi är där vi är. Just nu behandlas en fråga som inte har någon positiv effekt på det som är vår huvudutmaning – att få fler lärarkollegor!

Men nu är vi där vi är, och vi är i medling. I början av september återupptar medlarna sitt arbete och det är min absoluta förhoppning att de då ska landa ett förslag till avtal som har både rätt fokus och önskvärd effekt. För det är ju det Sverige behöver.

Retroaktiv lön

Sist och slutligen: när väl avtalet är i hamn är det dags för löneutbetalningar från april. Så den som väntar på något gott får också retroaktiv lön. Så prata gärna med din chef eller ansvarig i förvaltning. Be dem eller kräv av dem att också de säger ifrån, att nu räcker det – tänk på #lärareffekten och teckna ett avtal för lärarna och skolan!

Läs frågor och svar om medlingen

Se filmen där jag kommenterar avtalsrörelsen

Ta ställning för skolan

Var med och agera. Tillsammans behöver vi sätta tryck på politikerna i SKL, så att vi kan landa i ett avtal som gör skillnad. Dela Lärarförbundets inlägg i sociala medier, skriv insändare, lyft frågan med politiker i din kommun.

Dela gärna Lärarförbundets bilder i sociala medier, tillsammans med #skolavtal18 #lärareffekten
Till delningsbilder

För oss som förhandlar för Sveriges alla lärare i förskola, fritidshem, grundskola, gymnasium, vuxenutbildning och kultur- och musikskolan är utgångspunkten lika enkel som utmanande för Sveriges kommuner: Belastningen måste ned och lönerna upp – jag tjatar om det, men det är bara för att det är så centralt. Kommer vi inte tillrätta med de olika utmaningar som kan sammanfattas i belastningen och lönerna kommer inte huvudmännen kunna göra något åt lärarbristen. Det i sin tur vore katastrofalt för samhällsutvecklingen.

Belastningen tar sig olika uttryck i olika skolformer, men gemensamt oavsett om det är belastningen i förskolan eller grundskolan eller någon annan del skolan så är problemet att förutsättningarna inte matchar uppdraget. För stora grupper, för lite planeringstid och för mycket arbete och roller som tar fokus från det pedagogiska arbetet förenar Sveriges lärarkår. Det är därför flera lärarkategorier toppar arbetsmiljöverkets sjukstatistik. Och det är utöver det mänskliga lidandet så fruktansvärt onödigt och ett slöseri som måste upphöra.

Och även om de senaste årens lärarlöner totalt sett ökat mer än för arbetsmarknaden i sin helhet måste det fortsätta att hända mer och det måste hända för fler och överallt. Fortsatt höjda löner som träffar fler och inte minst ger en skjuts åt lönerna för alla erfarna lärare i alla skolformer.

Vi behöver en konkret och gemensam plan som visar att Sveriges kommuner nu sätter lärares och skolledares förutsättningar och villkor i centrum. Det är de skyldiga barn och elever . Det är det som nu är på det gemensamma partsbordet, med ambition att nå lösningar som gör skillnad.

To be continued…

Under mötet var vi tydliga med att alldeles för många huvudmännen har tagit ett alldeles för litet ansvar för hur lärarlönelyftet ska vara en del i en långsiktig strategi för att höja lärarlönerna. Vår undersökning visar även att 8 av 10 kommuner delar ut lärarlönelyftet på måfå.
Regeringen måste också se till att bygga ut lärarlönelyftet så att det omfattar fler lärarkategorier, från förskolan och hela vägen upp genom skolsystemet. Vårt påverkansarbete slutar inte här - vi kommer fortsätta arbetat för att utformningen av lärarlönelyftet förbättras.

Det handlar om att lyfta hela lärarkårens samlade löner - och ska vi kunna göra det behövs mer statliga pengar och ett större huvudmannaansvar för lönerna.

Nu fortsätter vi vårt påverkansarbete

Mötet i fredags var bara ett steg på vägen, nu fortsätter vi vårt påverkansarbetet. En del i att höja lärares status är att se över arbetsbelastningen. Vi vet att sjuktalen i skolan är väldigt höga. Därför träffar vi idag socialförsäkringsministern, Annika Strandhäll, som har ansvar för sjuktalen.

Båda delarna hänger ihop. Det handlar om lönerna som måste upp och om arbetsbelastningen som måste bli rimlig i förhållande till det helt avgörande uppdrag som lärarna har.

Lärarlönelyftet är ett beslut av regeringen och vi vet att det inte har landat rätt. Vi kommer därför till mötet att lyfta fram de hundratals kommentarer som vi har fått in ifrån er via våra sociala kanaler och genom mail och telefonsamtal. Vi har läst och vi har lyssnat på er och nu vill vi att regeringen ska förstå hur ni känner.

Tre viktiga punkter till hur lärarlönelyftet måste förbättras:

1. Lärarlönelyftet måste bli permanent.
2. Lärarlönelyftet måste byggas ut för att omfatta alla lärarkategorier och skolledare.
3. Huvudmännen måste ta ett större ansvar för lönerna och för hur det statliga bidraget ska användas.

Skolledare har getts omöjliga förutsättningar att när förordningen genomförts så att omotiverade löneskillnader uppstår på arbetsplatser på grund av att arbetsgivarens egna lönesatsningar inte räcker till eller bidrar till en rimlig och begriplig lönesättning. Redan idag behöver dessa arbetsgivare, tillsammans med lärarfacken påbörja arbetet med hur detta ska rättas till, senast med början i 2017 års löneöversyn. Lärares löner måste fortsätta öka många, många år framöver.

Senast den första november ska kommuner och andra huvudmän rapportera till Skolverket vilka lärare som får ta del av det statliga lärarlönelyftet. Många lärare får besked nu i dagarna och reaktionerna är många. Media rapporterar om lärare som beställer uppsägningsblanketter, om dåliga processer och att många är besvikna.

Här har jag sammanfattat svar på några frågor jag fått den senaste tiden.

Vad tycker Lärarförbundet?

Att regeringen satsar miljarder på att bidra till uppvärderingen av lärarlönerna är bra. Förordning och föreskrifter kunde ha gett en bättre grund för arbetet men det är mycket olyckligt att alltför många arbetsgivare slarvar bort en unik möjlighet att lyfta lärarlönerna på ett positivt sätt. Hälften av kommunerna höjer bara lönerna tillfälligt trots att regeringen uttryckligen sagt att avsikten är att detta ska vara permanent. Processerna har ofta varit godtyckliga och otydliga och många lärare känner sig felaktigt behandlade. Många kommuners hantering av lärarlönelyftet är allt annat än acceptabelt.

Hur vill Lärarförbundet att det ska vara?

De statliga pengarna ska kompletteras med lokala lärarlönelyft och hanteras utifrån en helhetsbild av hur lärares löner ska utvecklas, som man till exempel gjort i Nybro kommun. Löneökningarna ska ske i tydliga processer som omfattar alla lärare och deras fackliga organisationer utifrån en bild av den skola man vill skapa och hur lönerna ska bidra till utvecklingen.Att bara skicka ut pengarna och låta rektor motivera bäst den kan – det är att lämna lärare och rektorer i sticket.

Vad vill du säga till den som inte fått del av lärarlönelyftet?

Många fler förväntar sig ett lönelyft, och ska göra det. Om du fått höra att du uppfyller kriterierna men inte kan få för att statens pengar är slut, så är det inte okej. När fler lärare uppfyller kriterierna måste arbetsgivaren skjuta till pengar i form av lokala lönelyft. Lärarförbundet arbetar vidare för att fler lärare ska få del av statliga lönesatsningar. Lokalt kan du, ditt ombud och din avdelning driva på och kräva att din arbetsgivare tar sitt ansvar, både för en uppvärdering men också för en lönesättning som speglar alla lärares arbete på ett begripligt sätt.

Vad sätter besvikelsen ljuset på?

Att eftersläpningen av lärares löner har pågått alldeles för länge. Huvudmännen har misskött lönebildningen för lärarna under flera decennier. När några får en mer rimlig lön och skillnaden syns på arbetsplatsen, blir det också tydligt hur många som är fel lönesatta. Den besvikelse och ilska det väcker riktas ofta mot det som görs för att ta steg mot en förbättring men bottnar i det som inte gjorts.

Vad är viktigt framöver?

Att arbetsgivarna får hjälp från staten för att höja lärarlönerna är inte detsamma som att de kan abdikera från ansvaret för uppvärdering och hantering av lärares löner. Det är fortfarande arbetsgivarnas ansvar att betala lönerna för att behålla kompetens och säkra framtida rekrytering!

Osäkra villkor och lönesättning utan kvalitet riskerar att göra läraryrket mindre attraktivt, vilket är tvärtemot syftet med hela reformen. Lärarlönelyftet måste utvidgas inför nästa år så att fler lärare kan omfattas och arbetsgivarna måste omgående ta ansvar med lokala lönelyft.