Lärarförbundet

Detta är ett inlägg från Ann-Charlotte Gavelin Rydmans blogg

​Vågar chefen ha en chef?

I Lärarförbundet märker vi mycket intresse kring stress och arbetsmiljö just nu. Här är en blogg från mig på detta tema.

Det är mitt i terminen nu och hjulen i verksamheten snurrar för fullt. Ibland snurrar det också i huvudet. För oss skolledare kan det hända att frågor som rör budget, personal, särskilt stöd, rekrytering och vikarier far runt i oordning i huvudet. I värsta fall fortsätter de att snurra långt in på nattkröken. Det är ett tydligt tecken på stress och att vi bör stanna upp, ta det lugnt och reflektera en stund. Själv tänker jag nu stanna upp och fundera kring oss skolledare och våra chefer. Vågar vi chefer ha en chef?

Vi är ett självständigt släkte

Min uppfattning är att vi skolledare generellt är ett självständigt släkte. Vi är vana att fatta egna beslut och att klara mycket själva. Vi har också en förväntan på oss att stå för lugn och stabilitet, särskilt när det blåser snålt kring våra organisationer. Om vi visar tecken på att vara rädda och rådvilla finns naturligtvis en risk för att denna osäkerhet sprider sig ut i våra verksamheter.

Vi är vana att vara de som är vuxna, stora och starka.

Stöd från kollegor hjälper mot stress men vi chefer är ensamma i vår arbetsvardag. Vi kan ju sällan eller aldrig anförtro ett problem till våra medarbetare. Våra chefsgrupper kan vara ett stöd för oss, men ibland fungerar det inte så. Särskilt de av oss som är arbetar i konkurrens om barn och elever riskerar att bli ensamma. Det är svårt att både vara god kollega och medtävlare på samma gång.

Stöd från chefen viktigt

Då kommer vi till detta med skolledarens chef. Stöd från chefen ger oss mentala resurser för att hantera krav som ställs. Jag tror dock inte att jag är fördomsfull om jag säger att vi emellanåt kan ha ett komplicerat förhållande till våra chefer. Ibland är det beklagligtvis så att vi inte uppfattar att våra chefer är möjliga att begära stöd ifrån, eller att de ser oss som anställda. De kan i våra ögon huvudsakligen tagit sig rollen som kontrollant i huvudmannens tjänst. Ibland kan det dock handla om att vi vill klara oss själva i stor utsträckning. Vi är vana att vara de som är vuxna, stora och starka. Att gå till sin chef och be om socialt stöd i en utsatt situation är därför inte något som alltid faller sig naturligt. I det längsta försöker vi då exempelvis hantera svåra medarbetarproblem eller kanske problem med föräldragrupper själva. Och vi går inte gärna till våra chefer och säger att vi sovit dåligt många nätter nu och att vi är stressade. Några av oss håller ut tills det är svårt att förändra situationen. Andra byter jobb.

Samtidigt visar forskningen att socialt stöd från chefen är något som utmärker de friska arbetsplatserna. Om du har en chef som du kan dela vardagsproblem med och som hinner lyssna till dig och bekräfta dig i arbetet, så mår du ofta bättre.

Chefen kan göra arbetsmiljön bättre

En chef är också en person som kan göra din arbetsmiljö bättre genom att ge tydliga förväntningar på vad som ska göras, hur mycket som ska göras och vad som kan lämnas till nästa dag eller därhän. I det skenet ska man förstå OSA:s påbud om att chefen ska göra tydligt vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras om inte arbetstideden räcker till. På de friska arbetsplatserna vet man bättre vad chefen kräver och inte kräver.

Jag tror mig inte längre klara allting själv

Vi såg något liknande i en av Lärarförbundet Skolledares enkäter för några år sedan. Där fanns en fråga om skolledaren hade chef som följde upp att arbetsuppgifterna rymdes inom arbetstiden. De som svarade JA på denna fråga (en liten andel) svarade sedan lite olika på övriga frågor än de andra. De som hade den tidsuppföljande chefen tänkte mer sällan på att sluta som skolledare. De tyckte också bland annat att de hann med sin egen kompetensutveckling bättre och hade bättre utrymme för det pedagogiska ledarskapet. Min tolkning av detta är de skolledare som hade en tidsuppföljande chef, upplevde sitt jobb som mer ändligt än de andra. Kraven och arbetstiden hade ett slut.

Våga ha en chef

Genom åren har förvaltningschefer kommit och gått och jag har haft olika förhållanden till dem. Som person hoppas jag dock att jag är mer prestigelös nu. Jag har blivit bättre på att dela mina problem med andra och särskilt min chef. Jag tror mig inte längre om att klara allting själv. Flera gånger har jag också fått mer stöd och hjälp än jag förväntat mig. Någon gång har jag också i ärlighetens namn ångrat mig då jag upplevde att chefens ”stödinsats” gjorde ont värre. Överlag upplever jag dock att det blivit bättre sedan jag blivit bättre på att våga ha en chef. Min uppmaning till er är alltså att våga ha en chef. Oftast blir det bättre.

PS Jag har nyligen påbörjat en ny tjänst som verksamhetschef och ska snart bli chef för skolledare. Hoppas att de känner att de vågar ha mig som chef DS

Ann-Charlotte Gavelin Rydman

Verksamhetschef och nationell ordförande för Lärarförbundet Skolledare

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här