Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ann-Charlotte Gavelin Rydmans blogg

När lärarna gått hem

Ann-Charlotte Gavelin-Rydman funderar över tid och stress i en sommartom skola.

Resterna efter årets utspring är bortstädade och lärarna har gått på ferier efter läsårets sista kompetensutvecklingsdagar. Jag sitter i en sommarvarm skola och tittar ut över en korridor som nästan är tom på människor. Möbler står staplade på varandra i väntan på att städmaskinerna ska dra fram och lämna ett fint och glansigt golv efter sig. Längre bort i byggnaden ekar steg från enstaka elever i ferieskolan.

Synliga hål i min almanacka

Det råder ett märkligt lugn dessa sista dagar innan semestern, en skarp kontrast till hur mitt skolledarliv annars ser ut. Det finns nu synliga hål i min almanacka och jag hinner förbereda mig ordentligt inför de möten som återstår. De som besöker mig spontant på min expedition kan framföra sina ärenden utan att riskera att bli avbrutna av någon som bokat tid, någon som inte bokat tid eller att jag behöver gå någon annanstans. Jag hinner lyssna och ha hela mitt sinne hos dem. Jag ser att det uppskattas och tänker på hur mycket lättare det skulle vara att vara skolledare om det alltid fanns så här mycket tid. Om det alltid fanns luckor i kalendern.

Jag vet samtidigt att jag har ett eget ansvar kring att sköta mina tider och min arbetsmiljö. Jag har lyssnat till allehanda coacher och inspiratörer som predikat om att boka tid med sig själv, jobba hemma eller bara sätta stora kryss i almanackan. Mer en än hösttermin har jag försökt följa dessa goda råd och gjort plats för egen tid under arbetsveckorna. Det är dock bara att erkänna att det inte lyckats särskilt länge. När skolverkligheten tränger sig på med full kraft i september har jag alltid övergivit mina goda föresatser likt ett halvhjärtat nyårslöfte som aldrig borde ha avgetts. I oktober är almanackan vanligen lika full igen.

Tid att ställa om

Jag tror ju också på Bodil Jönssons budskap om ställtid. Att vi människor behöver tid för att ställa om från den ena uppgiften till den andra. Jag försöker alltid avsluta mitt föregående möte lite tidigare än när nästa börjar för att ge mig själv 5-10 minuter emellan. Ibland fungerar det och ibland gör det inte det. När det inte fungerar handlar det vanligen om att det känns futtigt att köra ut människor för vilka mötet är viktigt, bara för att jag själv ska kunna sitta och ställa om en stund i ensamhet. Jag veta att jag inte borde tänka så, men jag gör det i alla fall. Det är svårt att låta bli att vara där för människor när man känner sig behövd, även om man så klart också måste hjälpa sig själv för att kunna hjälpa andra.

Det behövs fler skolledare

Jag får medge att detta är ett förbättringsområde. Att jag kan sköta min almanacka och mig själv på ett bättre sätt. All skuld tänker jag dock inte ta på mig. I grunden handlar det också om en arbetsbelastning som är för stor för en person att bära. Det behövs fler skolledare helt enkelt och högst tjugo medarbetare per chef är därför ett rimligt krav från Lärarförbundet Skolledare. Det handlar också om att jag en gång blev lärare och sedermera skolledare för att jag vill lära och hjälpa människor. Den delen av mig själv vill jag inte kompromissa med och det är därför det uppstår konflikter mellan den tid jag ägnar åt andra och den tid jag behöver ägna åt mig själv.

I höst ska jag göra luckor i kalendern igen och lägga minst tio minuter mellan varje möte. Den här gången ska jag minsann lyckas. För övrigt börjar jag redan längta lite till att eleverna och lärarna kommer tillbaka. Någon vecka eller så är det skönt att det är någorlunda tomt i skolan, men i längden blir det tråkigt.

Ann-Charlotte Gavelin-Rydman

Rektor och ordförande för Lärarförbundet Skolledare

Frågor & Svar