Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ann-Charlotte Gavelin Rydmans blogg

​När ansvar och beslut överlämnas till lokala krafter

Nu öppnar regeringen gymnasieskolorna för att ta emot elever igen. Men hur de ska tas emot är upp till huvudmannen, rektorn och lärarna.

Det är ett utmärkande drag i den svenska coronastrategin att många beslut fattas lokalt. Regeringen håller helst skolorna öppna. Det är huvudmannen som får fatta beslut om eventuella stängningar och i praktiken kan det vara rektors ord som avgör. Verksamheten ska hållas igång så långt som möjligt av de lokala krafterna. Och de ska se till att göra det på ett smittsäkert sätt.

Våra myndigheter, framför allt Folkhälsomyndigheten och Skolverket, sliter med att serva de lokala krafterna i så stor utsträckning som möjligt. På senare tid har även Arbetsmiljöverket börjat ta fram information till skolan.

Dessa aktörer producerar råd, rekommendationer och frågor och svar om smittskydd i stor skala. Faktiskt har mängden av denna information blivit så omfattande att den är svår att överblicka. Det krävs snart en heltidsanställd hos varje skolhuvudman för att hålla reda på vad som gäller. Ofta är också informationen allmänt hållen och väcker ibland fler frågor än den besvarar.

Är det för många elever i matsalen samtidigt? Är det här ett barn som är för sjukt för att vara på förskolan? Är det tillräckligt om bara en årskurs undervisas hemma? Kan jag bli smittad om jag är med på det här mötet? Dessa frågor, och säkert hundratals andra, brottas verksamheterna med varje dag. Ju färre centrala beslut och tydliga direktiv, desto fler frågor av denna karaktär.

De obesvarade frågorna orsakar oro och den som förväntas dämpa oron med tydliga svar är chefen för verksamheten. I klassrummet är det läraren. Om dessa förmår ge tydliga svar uppfattas de som rediga och klara. Tyvärr gäller också det motsatta. De som tvekar uppfattas som vaga och obeslutsamma, även om tvekan många gånger är väl befogad. På så sätt fattas många verksamhetsnära beslut om smittskydd. De som fattar dem, läraren och skolledaren, övervinner sin tvekan och stoppar sin oro inom sig.

Med lång erfarenhet av ledarskap kan jag säga att detta inte är någon bra situation. Människor tröttas ut av oro och känslan av att fatta beslut utan tillräckliga kunskaper. De kommer att kräva enklare och rakare besked. Läraren går på rektorn som går på huvudmannen osv, ända upp till regeringen.

Detta märks redan. Regeringar och statschefer som uppfattas som tydliga i coronabekämpningen, stärker sin popularitet. De som uppfattas som otydliga blir ifrågasatta.

Jag fäller inte omdöme om regeringens coronastrategi här. Därtill kan jag för lite om smittskydd och folkhälsoaspekter. Men jag kan något om ledarskap och jag oroar mig för den situation Sveriges skolledare sitter i just nu. Det kostar ork att fatta beslut under osäkerhet. Likaså kostar det kraft att leda osäkra och oroliga lärare.

Nu börjar orken och kraften att tryta hos många. De mäktar inte bearbeta och ta in fler rekommendationer, allmänna råd eller frågor och svar. De vill bara veta vad som gäller. Detta behöver regeringen ta till sig i sitt fortsatta arbete. Kanske har vi nu nått den punkt när det inte längre är framgångsrikt att överlåta så många beslut till lokala krafter. Den lokala kraften håller på att ta slut.

Frågor & Svar