Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ann-Charlotte Gavelin Rydmans blogg

Lärare, skolledare och det pedagogiska ledarskapet

Ann-Charlotte Gavelin Rydman reflekterar över lärares och skolledares roller i ett pedagogiskt ledarskap.

Jag funderar över lärare och skolledare och deras roller och uppfattningar ifråga om pedagogiskt ledarskap. Uppfattningarna ser ofta olika ut beroende på vem som tillfrågas, men ett genomgående mönster är att rektorer (här vet vi inte så mycket om förskolechefer) tycks uppfatta sitt pedagogiska ledarskap som mer kraftfullt och omfattande än vad lärarna gör.

En del av förklaringen torde ligga i att de bägge yrkeskategorierna har olika åsikter om vad skolledaren egentligen ska göra när han/hon verkar som pedagogisk ledare. I denna fråga verkar det för övrigt finnas lika många åsikter som åsiktslämnare, och det är en av orsakerna till att Lärarförbundet Skolledare tagit ställning i frågan och gett sin egen definition. Jag står naturligtvis bakom vartenda ord i Lärarförbundet Skolledares ställningstagande, men jag vill ändå utveckla min egen syn på saken.

För mig kan ett pedagogiskt ledarskap innehålla mycket

För mig kan ett pedagogiskt ledarskap innehålla mycket, men fokus ligger i att organisera och leda verksamheten på ett sätt så att lärare kontinuerligt förbättrar och utvecklar sin undervisning. Rent konkret finns en massa verktyg för detta, coachning, Learning studies, kollegiala utbyten, olika former kompetensutveckling med mera, med mera. Vilket, eller ännu hellre vilka, verktyg som väljs måste vara upptill varje skola och dess rektor/förskolechef. Det viktiga är att detta är en inbyggd del i verksamheten så att den undervisning som bedrivs i skolan i morgon, alltid är bättre än den som sker idag.

Vad blir då rektorns eller förskolechefens roll i detta? Jag kan inte se att det handlar om att ständigt sitta i klassrum eller vara i verksamhet och själv arbeta med alla enskilda lärares utveckling. Det handlar om att engagera, entusiasmera, utmana och leda skolan i dess helhet. Att sörja för samspel med elevhälsan så att elevernas lärande stöds. Att organisera verksamheten så att kollegiala samtal och reflektion blir en inbyggd del. Det handlar om att skapa skolkultur, organisation och incitamentsstrukturer som stödjer utvecklandet av undervisningen. Det handlar också om att följa upp och se till att det som ska ske verkligen sker, samt att systematiskt analysera vad som är orsak och verkan.

Rektorers och förskolechefers verksamhetsbesök ska enligt min uppfattning planeras med detta i åtanke och här tror jag att skolledares och lärares uppfattning ibland kan skilja sig åt. Lärare förväntar sig kanske att rektorns/förskolechefens utvecklande roll ska vara mer riktat mot honom eller henne än vad skolledaren avser. Där läraren förväntar sig att själv bli sedd i sin undervisning, tittar skolledaren också på verksamheten och undervisningen i stort. Lärare upplever enstaka och sporadiska lektionsbesök, medan skolledare upplever många, vilka är planerade för att ge en helhetsbild. Mina erfarenheter är för övrigt att lärare verkligen vill ha besök från sina skolledare, att de vill ha feedback och att de tar allt de kan få.

Det handlar om att engagera, entusiasmera, utmana och leda skolan

Det krävs tillit och systematik i samspelet mellan skolledare och lärare när undervisningen ska utvecklas. Tillit och systematik byggs upp över en längre tid. Täta skolledarbyten verkar därför naturligtvis åt andra hållet. Nu när lärare ständigt får byta skolledare så tappar enligt min mening hela Skolsverige fart. Det medför också en sämre arbetsmiljö.

Det är min uppfattning att det tillhör varje lärares ansvar att ständigt utveckla sin undervisning och att detta ansvar är långtgående. Idag har lärare många andra sysslor som ska rymmas inom arbetstiden, men det ska ändå mycket till innan en lärare rätteligen hävdar att hen slutat utveckla sin undervisning. Ett bra pedagogiskt ledarskap handlar därför i stor utsträckning om att ge lärare förutsättningar för utveckling av sitt kärnuppdrag. Huvuddelen av arbetet måste lärarna sedan göra själva. Ju bättre förutsättningar lärare får av skolledare, desto bättre kan de utveckla sin undervisning. De allra flesta lärare gör också detta i olika utsträckning och de vill göra mer.

Vi tycker om att lära andra människor saker och se dem utvecklas

På motsvarande sätt kan inte en rektor eller en förskolechef avhända sig ansvaret för det pedagogiska ledarskapet, men även i detta fall gäller att det behövs goda förutsättningar för god kvalitet. Dessa förutsättningar ska främst komma från huvudmannen och här brister det. När skolledarna inte får organisatoriska förutsättningar för det pedagogiska ledarskapet utan belamras med alltför mycket annat eller är alltför för få, lämnas lärarna åt sig själva. Skolhuvudmannen behöver göra en synvända. Huvudmannens organisation ska vara en stödfunktion och möjliggöra skolledares och lärares skolutveckling och inte en kontroll -och styrfunktion av mål som sätts ovanför den arbetande professionens huvud.

Vi är lärare och skolledare för att vi tycker om att lära andra människor saker och se dem utvecklas. Lärare tycker om att utveckla lärandet för sina elever och att själva utvecklas i det arbetet. På motsvarande sätt vill skolledare jobba med lärares lärande och utveckling. Det var därför vi en gång sökte oss till professionen. Ge oss förutsättningarna - vi gör gladeligen jobbet.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman

Ordförande för Lärarförbundet Skolledare och rektor

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här