Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ann-Charlotte Gavelin Rydmans blogg

Jag åker till Almedalen med medlemmarnas viktigaste frågor i ryggsäcken

I ett syrendoftande Umeå sitter jag och planerar för mitt deltagande under Almedalsveckan.

Med uppdraget att leda Lärarförbundet Skolledare kommer också ett förtroende från medlemmarna att förvalta deras perspektiv i möten med skolpolitiker, myndigheter och organisationer. Ett förtroende jag tar på stort allvar. Om två veckor byter jag syrener mot rosendoft i Visby för att bedriva detta påverkansarbete på en av de politiskt viktigaste arenorna vi har i Sverige.

Vi skolledare vet att vi tillsammans med landets lärare lägger grunden för hela samhällets framtid. Vi vet att vårt arbete med att se till att alla barn får de kunskaper de behöver för ett liv som kompetenta och delaktiga samhällsmedborgare – det är en insats för att framtidssäkra Sverige. Vi som arbetar i skolan vet ända in i själen vilken avgörande betydelse för samhällsutvecklingen det är att investera i skolan.

Men när svenska skolor är i skriande behov av bättre förutsättningar för att kunna utbilda morgondagens forskare, sjuksköterskor, musiktalanger och poliser, lyser ”investerarna” med sin frånvaro. Visst höjs det många röster i den skolpolitiska debatten om att det finns behov av förändring och förbättring i och av den svenska skolan, men det talas mindre om det vi skolledare ser i vårt vardagsarbete.

En förutsättning som saknas är resurser. När budgetramen knappt täcker behoven för den verksamhet som bedrivs idag är givetvis utrymmet för förändring och utveckling minimalt. Ny lagstiftning eller politiska utredningar hjälper föga för landets skolledare när ständiga effektiviseringskrav i verksamheterna är en realitet.

Effektiviseringskrav gör att budgetramen minskar och tvingar skolledare att göra ingrepp i den inre organisationen. Och i en skolas budget är den enskilt största posten kostnader för personal. ”Budgetdisciplin” innebär därför att skolledaren har att välja mellan att låta befintlig personal arbeta mer, eller att dra ner tjänster. Oavsett om skolledaren väljer pest eller kolera landar det i slutänden i att lärare undervisar mer, resurspersoner i skolan blir färre och att de elever som är i störst behov av stöd får mindre av det. Samtidigt är skolledaren ansvarig för att målen i skollag och läroplan blir uppfyllda. Landets skolledare sitter fast i detta korstryck.

Inom dessa snäva budgetramar ska dessutom Sveriges skolledare hantera stora problem kopplat till ökad segregering utifrån föräldrarnas socioekonomiska bakgrund, att inte kunna ge elever det stöd de behöver för att nå målen och förhålla sig till en elevhälsa utan tillräckliga resurser. Det är inte konstigt att omsättningen av rektorer och lärare ökar.

Trots många löften från politiken om att satsa på skolan ökar skolledares och lärares arbetsbelastning för varje dag. Något måste hända. Och det måste hända nu.

Den svenska modellen för styrningen av skolan där staten sätter målen och huvudmännen ges stor frihet att organisera och resurssätta sin verksamhet har kritiserats många gånger och från olika håll. Det är en modell med oklara ansvarsförhållanden. Det saknas tydlighet kring vem som har det övergripande ansvaret för att alla ska kunna nå utbildningens mål. Otydligt ansvar leder lätt till att ingen tar ansvar och att frågan faller mellan stolarna.

Lärarförbundet Skolledares bestämda uppfattning är att staten måste ta ett huvudansvar för skolans finansiering, resursfördelning och likvärdighet. Det är vad som krävs för att komma åt de problem som skolan har idag.

Men när de lösningar som presenteras snarare känns som att sätta små Bamseplåster och ge hostmedicin till någon med en lårbensfraktur än att sätta på gips, ge smärtstillande och långsiktig sjukgymnastik, då är det viktigt att höja rösten. Att säga ifrån. För en diagnos finns och vi som arbetar i skolan vet hur huvudsjukdomen bör behandlas.

Så under de doftande rosorna i Almedalen kommer jag inte låta ett enda tillfälle gå förlorat för att prata med politiker om vad som måste göras – för varje barn och elev, för skolans utveckling och för vår gemensamma framtids skull. Jag kommer att ställa frågan – Är du beredd att satsa på skolan? Det är dags, och har varit det länge nu.

Tisdagen den 5 juli kl 14:15- 15:30 bjuder Lärarförbundet Skolledare och Sveriges Skolledarförbund gemensamt in till ett seminarium som ska handla om en av skolans knäckfrågor. ”Hur gör vi likvärdighet i praktiken?” blir temat, och befinner du som läser detta i Almedalen får du hemskt gärna komma förbi!

Läs mer här: Hur gör vi likvärdighet i praktiken?

Frågor & Svar