Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ann-Charlotte Gavelin Rydmans blogg

I spåren av #Metoo - etik, ansvar och kollegialitet

Ann-Charlotte Gavelin Rydman bloggar med anledning av tidningsuppgifter om att skolledare begått sexuella trakasserier mot medarbetare. Ann-Charlotte diskuterar kring etik, ansvar och kollegialitet.

I spåren av #Metoo läser vi nu i tidningen om skolledare som gått över gränserna och gjort sexuella övertramp mot sina medarbetare. Det är en upprörande och samtidigt solkig läsning för mig som har många år i skolledaryrket och som tycker att det är ett av de finaste jobb man kan ha.

Den chef som använder sin makt för att skada andra ska befrias från denna makt

Jag är ändå glad för att jag och mina kollegor i Lärarförbundet Skolledare styrelse varit så tydliga i denna fråga. I en debattartikel har vi tagit ställning och sagt att ”Den skolledare som har vetskap om att sexuella trakasserier förekommer på den arbetsplats som man ansvarar för och underlåter att agera, vill vi inte ha som kollega.” Detta gäller naturligtvis även för skolledare som själva utsätter andra. Den chef som använder sin makt för att skada andra ska befrias från denna makt, med omtanke om dem som blir utsatta.

Vi har fått förtroendet att vara chefer

Jag kunde ha slutat här för jag har argumenterat mer än tillräckligt. Men då hade det blivit en kort blogg och jag tycker alltid att vi som har makt ska vara ödmjuka inför detta och mer än andra fundera över ansvar, etik och gränser för kollegialitet. Om vi ska låta #Metoo leda till något bättre behöver vi också reflektera innan vi går vidare.

Vi skolledare har fått samhällets förtroende att vara chefer i skolan. Det är en av de viktigaste institutioner som finns. Om vi förvaltar detta förtroende på ett bra sätt höjs vår status och vi vinner anseende och frihet i yrket. Om det motsatta sker ser vi dåliga ut inför allmänheten och detta kan i förlängningen leda till att statsmakterna ser sig tvungna att ingripa. I värsta fall får vi ännu fler regleringar, jurister och granskare att hantera i arbetsvardagen. Det är oftast en olycklig utveckling då vårt friutrymme inskränks. För skolledare och andra yrkeskårer räcker det tyvärr med att en eller ett par kollegor bär sig illa åt för att det ska stänka lort på alla. Därför menar jag att vårt utrymme för att vara kollegiala med skolledare som trakasserar andra, är obefintligt. De skadar inte bara dem de ger sig på, de skadar också oss andra och hela vår yrkeskår. Det är ytterligare ett skäl till varför vi inte kan blunda inför detta eller låtsas som ingenting. Det är ytterligare ett skäl till varför vi behöver tala klarspråk här.

Den etiska kompassen

Jag tillhör också dem som anser att chefer behöver ha tillgång till en rättvisande inre etisk kompass och ett samvete som de lyssnar till och har mod att följa. Det är egenskaper som gör skillnad i chefsvardagen. Det är tack vare vårt samvete och vår etiska kompass som vi ändå håller det där svåra samtalet med medarbetaren i stället för att ge efter för bekvämligheten och glömma bort alltihop. Det är också tack vare detta som vi inte faller undan för kritik utan genomför impopulära verksamhetsförändringar som vi vet innebär förbättringar på sikt. Av samma anledning står vi för våra beslut och kapitulerar inte inför frestelsen att skylla dem på andra.

På motsvarande sätt behövs etik och samvete även när vi mellanchefer agerar uppåt i organisationerna. Det behövs när vi returnerar delegation på arbetsmiljöuppgifter som vi inte kan ta ansvar för, trots att vi då blir impopulära på huvudmannens kontor. Vi blir ännu mer impopulära om vi på etiska grunder fattar ett medvetet beslut att dra över budgeten för att vi inte ser något annat sätt att klara uppgiften på. Och allra, allra ytterst kanske vi måste bestämma oss för att lämna tillbaka skolans nycklar för att vi inte har samvete till att ansvara för en verksamhet som inte har tillräckliga förutsättningar.

En bra chef har alltså tillgång till en rättvisande etisk kompass som hen har mod nog att följa. En chef som ägnar sig åt sexuella trakasserier saknar uppenbarligen detta och är därför av flera anledningar olämplig. Jag förstår att det kan uppfattas som ett hårt budskap att vilja utesluta kollegor ur yrkesgemenskapen, men i detta fall står jag för vartenda ord. Och låter vi det som nu kommer fram bli inledningen på en kommande diskussion om etik, ansvar och kollegialitet i skolledaryrket har jag också goda förhoppningar om att #Metoo kommer att leda till något bättre.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman

Verksamhetschef och nationell ordförande för Lärarförbundet Skolledare

Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här