Lärarförbundet
Bli medlem

Detta är ett inlägg från Ann-Charlotte Gavelin Rydmans blogg

Har våra skolpolitiker förtroende för Sveriges rektorer?

Inför valet kommer förslag som detaljstyr skolledare när de istället skulle behöva större frirum och en styrning som lämnar större utrymme för professionen.

Om vi ser på de förslag som läggs fram i årets valrörelse blir det spontana svaret; NEJ. Förslag på ordningskontrakt, mobiltelefonförbud och särskilda uppgifter för elevassistenter är exempel på en tydlig vilja till att detaljstyra oss skolledare. Det är bekymmersamt. För att vi ska kunna klara vårt uppdrag inom de ekonomiska ramar vår huvudman gett oss är ett stort friutrymme absolut nödvändigt.

Just friutrymmet för professionen var en av grundtankarna när det mål- och resultatstyrda styrsystemet infördes i början av 90-talet. Men ack så regelstyrningen har smugit sig på under de 25 år som gått sedan dess. Jag kan fortfarande minnas den intensiva debatt som föregicks av upprättandet av en inspektion som dessutom skulle besöka skolor. Därefter har det ena gett det andra. Om man nu har en inspektion så måste den kunna fatta skarpa beslut och då måste det finnas tydliga regler och vi fastnar i korstrycket mellan två olika styrsystem. Ett aktuellt exempel är Skolinspektionens kvalitetsgranskning av den garanterade undervisningstiden. I sammanfattningen står det ordagrant; mycket tyder på att arbetet med att elever når målen prioriteras och att undervisningstiden i sig blir mer underordnad i styrningen och uppföljningen av skolors arbete.

Skolfrågor är ju, både på gott och på ont, ett område där alla röstande medborgare har både erfarenhet och åsikter. Det är politiker från samtliga partier bara alltför medvetna om och vallöftena duggar tätt. Vi har redan fått lagstadgade krav om allt från ordningsregler till att skollunchen minsann ska vara näringsriktig. Missförstå mig inte, jag tycker att det är viktigt med ett gemensamt förhållningssätt mellan elever och personal och att skollunchen ger den näring som en växande ung människa behöver. Men kan man verkligen reglera fram ett förhållningssätt eller tvinga barn att äta om lunchen inte är god och vällagad och serveras i en trivsam miljö.

Som rektor behöver jag jobba med helheter, processer och systematik för att utveckla verksamheten. Med den ökade regelstyrningen gör detta arbete allt mer fragmentariskt och jag tvingas genomföra utvecklingsarbete inom områden som jag annars inte hade prioriterat i förhållande till de resultat vi vill uppnå. I min värld är det därför inte så konstigt att så många får kritik med det systematiska kvalitetsarbetet när de åtgärder som den egna analysen landar i helt enkelt inte hinns med för alla måsten. Det bidrar inte heller till en god arbetsmiljö när möjligheterna till påverkan på vilket utvecklingsarbete som ska bedrivas minskar för lärare och övrig personal.

De senaste åren har vi sett ännu ett styrsystem se dagens ljus. Professionsstyrningen smögs igång genom bl.a. Mattelyft och en ny rektorsutbildning. Ett enormt sug fanns både från oss rektorer och bland lärare och vi ser fler och fler satsningar och riktade statsbidrag. Jag tycker att de är väl tänkt och välkomnar professionsutveckling på alla nivåer men kan inte låta bli att undra; Mäktar vi med tre olika styrsystem samtidigt? Jag ser stora fördelar för med att gå över till en professionsstyrningsmodell med statligt utvecklingsstöd till rektorer och huvudmän och en avveckling av regelstyrningen. Enligt min mening kommer både skolutveckling och arbetet med en bättre arbetsmiljö för personalen gynnas. Men den kan inte samverka med de redan befintliga styrsystemen.

Årets valrörelse med utspel såsom mobiltelefon förbud, ordning 0ch reda-paket visar dock tyvärr tydligt att regelstyrningen inte är på väg ut.

Ökad detaljreglering minskar möjligheterna för styrning och ledning men även möjligheterna till samverkan och påverkan för medarbetare och elever samt anpassning efter verksamhetens behov. Samtidigt minskar professionens möjlighet att använda friutrymmet och därmed rycks de stora möjligheterna med stärkta professionsprogram undan redan innan de sjösatts.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman

Verksamhetschef och ordförande för Lärarförbundet Skolledare


Kommentera inlägget!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här