Lärarförbundet
Bli medlem

Vi ska inte tystna och framförallt inte tystas

Det är oroande att vi den senaste tiden fått samtal från medlemmar som undrar om de får engagera sig och t ex prata med journalister om sin yrkesvardag och arbetssituation. De vittnar om att chefer inte vill att de pratar om hur situationen är och i vissa fall har cheferna pratat om illojalitet.

Vi har i flera fall uppmuntrat medlemmar och arbetslag som är kommunalt anställda och som velat påvisa vilken arbetssituation och oro de i nuläget har utifrån effekterna av "effektiviseringsbudgeten" Ale kommun har. De har bl a skrivit öppna brev till och bjudit in politiker för diskussion, skrivit insändare och blivit intervjuade av media. Det som oroar oss är att vi får till oss att det finns chefer som sagt till personal att de inte får göra detta samt i vissa fall sagt att det är illojalt och någon har hotat med att det bryter mot "illojalitetsplikten" och att det kan bli repressalier. Vi ser allvarligt på dessa signaler och i värsta fall bryter cheferna mot grundlagen. Även i veckans ledare i Alekuriren skriver Per-Anders Klöversjö att det finns en rädsla ute bland personalen att prata med media. Vi ska inte tystas och vi ska inte heller tystna. Det ligger i vår profession och ansvar att reagera, diskutera och påvisa när vi tycker något är fel som påverkar verksamheten, vårt uppdrag, personal och elever negativt. Vi måste våga och få lyfta det i olika forum. Det viktiga är att vi är sakliga och håller på tystnadsplikt och sekretess. Vi ska även fortsätta arbeta utifrån det som bestäms eller är bestämt.

Det är skillnad på att uttrycka sig och vägra utföra beslut

De öppna brev, artiklar och insändare som jag läst har utgått ifrån er professionen som lärare. Ni har tagit ansvar. Härligt! Det viktiga är att vi har laglig rätt till att tycka, kritisera och ha åsikter. Det är en sak att tycka och en annan sak att vägra utföra. Vi måste inte alltid hålla med om beslut som den kommunala arbetsgivaren tar och vi får tycka annat samt uttrycka det. Att vi inte håller med innebär inte att vi vägrar utföra det. Man måste rätta sig efter arbetsgivarens instruktioner och utföra sitt arbete lojalt alldeles oavsett vad man anser om arbetsgivarens beslut.

Yttrande- och meddelarfrihet är en demokratisk rättighet och viktig i ett demokratiskt samhälle. Yttrandefriheten är grundlagsskyddad, men den kan komma i konflikt med lojalitetsplikten och då gäller olika regler för privatanställda och offentligt anställda. Yttrandefriheten ser alltså olika ut om man är offentliganställd, arbetar i ett statligt eller kommunalt bolag eller är privat anställd.

I den offentliga anställningen får lojalitetsplikten oftast ge vika för yttrandefriheten, i motsats till den privata anställningen där den anställde inte på samma sätt skyddas av den grundlagsskyddad yttrandefriheten.

Viktigt att som chef

Det är viktigt att som chef ha kunskap om offentliganställdas yttrande- och meddelarfrihet så att man inte själv hamnar i knipa.

"Yttrandefriheten omfattar inte bara rätten för en offentliganställd att kritisera sin arbetsgivare. Den omfattar även rätten att uttrycka sina personliga politiska åsikter. Innebörden av detta är att det allmänna som arbetsgivare inte får lägga sig i vilka åsikter de anställda har eller hur de brukar sin yttrandefrihet." Ur Rätten att slå larm - en handbok om yttrandefriheten på jobbet.

Skyddet innebär att en offentlig arbetsgivare så som Ale kommun inte får ingripa formellt eller informellt mot någon som använt sig av sin grundlagsstadgade rätt att yttra sig i t ex media. Du som chef får inte heller genom generella uttalanden eller genom kritik i enskilda fall försöka påverka arbetstagare i fråga om det sätt på vilket yttrandefriheten används. Detta gäller även om du tycker att lämnade uppgifter är felaktiga.

Glöm inte att yttrande- och meddelandefriheten även gäller för dig som chef.

Vi har stor rätt som offentliganställd att yttra oss

Här nedan är ett utdrag (s.40-43) från skriften "Rätten att slå larm - en handbok om yttrandefriheten på jobbet". Handbok utgiven av Tjänstemännens centralorganisation TCO. Hela handboken bifogas som bilaga. Utdraget gäller dig som är offentliganställd.


"4 . Yttrandefrihet i arbetslivet

4a. Offentligt anställd

• Din grundlagsenliga yttrandefrihet gäller även i din anställning.
• Du får inte utsattas för repressalier för att du utnyttjat din yttrandefrihet.
• Du får vända dig till massmedia och göra intervjuer på din arbetstid.
• Du har rätt att vara anonym när du vänder dig till massmedia (meddelarskydd).
• Arbetsgivaren får inte försöka ta reda på vem som vänt sig till media (efterforskningsförbud).
• Yttrandefriheten gäller även dig som är chef.
• Du har rätt att informera allmänheten om vilka konsekvenser ett politiskt beslut innebär.
• Du får inte mot arbetsgivarens vilja bedriva opinion mot arbetsgivarens beslut under arbetstid och i arbetsgivarens lokaler.
• Arbetsgivaren får utse en person som yttrar sig för myndighetens räkning.
• Kontakta facket om du vill ha hjälp eller får problem.

Cirka en tredjedel av alla arbetstagare i Sverige är offentliganställda. Det gäller arbetstagare som är anställda av stat, kommun eller landsting, till exempel arbetstagare inom den offentliga vårdverksamheten eller hos en domstol. Även anställda i statliga affärsdrivande verk är offentliganställda eftersom verken räknas som statliga myndigheter (jfr 1 § lagen om offentlig anställning). På grund av en omfattande bolagisering finns det numera bara fyra affärsdrivande statliga verk (Statens järnvägar, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Svenska kraftnät).

Anställda inom den affärsverksamhet som numera bedrivs i statligt ägda bolag, exempelvis Sveriges Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), anses inte vara offentliganställda. För anställda inom verksamheter som drivs av privata bolag, men som faller under reglerna om handlingars offentlighet och sekretess gäller vissa regler om rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, samt förbud mot repressalier. Exempel på sådana verksamheter är vårdinrättningar som bedrivs i privat regi, men med en kommun som uppdragsgivare och betalare (se vidare avsnitten 4b och 4d).

För de som arbetar i offentlig tjänst finns till synes motstridiga intressen avseende dels den anställdes yttrandefrihet gentemot staten, och dels den anställdes lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare, som också är staten.

Yttrandefriheten utgör en förutsättning för en fri debatt om myndigheternas handlande och det möjliggör också en granskning av hur offentliga tjänstemän sköter sina åligganden. Staten får inte begränsa medborgares rätt att yppa information och upplysningar annat än om det föreskrivs i lagstiftning.

Staten kan därför inte heller begränsa de anställdas yttrandefrihet utan stöd i sekretessföreskrifter. En offentlig arbetsgivare kan därför inte binda sina anställda vid sekretess genom avtal på samma sätt som på den privata sektorn. En offentligt anställd kan således fritt ge uttryck för sin uppfattning rörande den egna myndighetens eller annan myndighets verksamhet såvida tystnadsplikt inte gäller för uppgifterna. En utvidgad rätt att lämna ut uppgifter följer dessutom av meddelarfriheten. Enligt denna kan till och med vissa sekretessbelagda uppgifter avslöjas utan påföljd för den som röjer informationen.

Justitiekanslern har i beslut uttalat att offentliganställdas yttrandefrihet endast begränsas på så sätt att utövandet av deras yttrandefrihet inte får ta så lång tid att den anställde inte hinner utföra sina arbetsuppgifter. Om den anställde låter sig intervjuas under en kortare tid under arbetsdagen är det dock tillåtet och arbetsgivaren får inte förhindra det.

Skyddet innebär att en myndighet inte får ingripa vare sig formellt eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsstadgade rätt att yttra sig i massmedier eller på annat sätt ge uttryck för sin uppfattning. En myndighet får inte heller försöka motarbeta att den anställde använder sig av sina rättigheter. En arbetsgivare får således inte genom generella uttalanden eller genom kritik i enskilda fall försöka påverka arbetstagaren i fråga om det sätt på vilket yttrandefriheten används. Detta gäller även i de fall en myndighet anser att arbetstagaren har lämnat felaktiga uppgifter. Myndigheten är i stället hänvisad till att på lämpligt sätt bemöta och rätta sådana uppgifter. Det finns ju inget hinder mot att myndigheten går ut och kritiserar den åsikt som framförts eller allra helst bemöter den kritik som framförts. Det är dock viktigt att den som lämnat uppgifterna inte känner sig hotad eller känner att han eller hon kommer att bli utsatt för repressalier på grund av myndighetens reaktion på uppgifterna.

Anställda inom offentliga förvaltningar har därför en större möjlighet att kritisera sin arbetsgivare offentligt än vad privatanställda har. Den som är anställd vid en myndighet har rätt att, utan att behöva frukta att bli föremål för repressalier från myndighetens sida, offentligt framföra synpunkter på myndighetens organisation och verksamhet som avviker från arbetsgivarens uppfattning.

Lojalitetsplikten gentemot en offentlig arbetsgivare är alltså underordnad yttrandefriheten. I övriga avseenden gäller dock lojalitetsplikten för anställda inom den offentliga sektorn, yttrandefriheten befriar inte arbetstagaren från att vara lojal med sin arbetsgivare. Arbetstagaren måste rätta sig efter arbetsgivarens instruktioner och utföra sitt arbete lojalt alldeles oavsett vad han eller hon anser om arbetsgivarens beslut. En arbetstagare är inte tvungen att utföra arbetsuppgifter som strider mot lag eller avtal eller som riskerar att orsaka någon skada, men i övrigt får arbetsgivaren fritt leda och fördela arbetet.

Yttrandefriheten omfattar inte bara rätten för en offentliganställd att kritisera sin arbetsgivare. Den omfattar även rätten att uttrycka sina personliga politiska åsikter. Innebörden av detta är att det allmänna som arbetsgivare inte får lägga sig i vilka åsikter de anställda har eller hur de brukar sin yttrandefrihet. En offentlig arbetsgivare kan inte kräva av sina anställda att de ska ha en viss värdegrund eller att de på sin fritid ska avhålla sig från att ge uttryck för en viss typ av värderingar. Förtroende för myndigheten upprätthålls inte genom tillsyn av de anställdas åsikter utan att genom verksamheten utövas under lagarna och kontrolleras rättsligt. Så länge den anställde sköter sitt arbete på ett korrekt sätt är hans eller hennes åsikter således en privatsak (se JOs ämbetsberättelse 2010/11 s33)." Utdrag (s.40-43) från skriften "Rätten att slå larm - en handbok om yttrandefriheten på jobbet".


  • Skapad 2017-09-24
Frågor & Svar