Lärarförbundet

#viärlärare: "Min drivkraft är att jobba med barn i utanförskap"

Jonas Monsén jobbar som speciallärare och drivs av att jobba med barn i utanförskap. Bild: Frida Monsén

Jonas Monsén jobbar som speciallärare och drivs av att jobba med barn i utanförskap. Bild: Frida Monsén

Jonas Monsén är 38 år och jobbar som speciallärare och utvecklingsledare på Fryshusets gymnasiesärskola i Stockholm. Han ger en bild av hur det är att vara lärare och anpassa undervisningen efter elevernas individuella behov.

Varför blev du lärare?

- När jag gick i femman lyfte en lärare upp mig i ryggsäcken, drog in mig i korridoren och tryckte upp mig mot väggen. Vad jag hade gjort? Jag var strulig, hade svårt att sitta stilla och svårt att koncentrera mig. När jag satt där i korridoren och kände mig upprörd insåg jag att jag ville bli lärare. En lärare som inte behandlar barn på det sättet. Utan tvärtom ser deras behov. Det är min absoluta startpunkt för när jag insåg att det här jobbet var för mig, säger Jonas Monsén.

Hur tog du med dig känslan in i läraryrket?

- Den känslan har definitivt präglat mig i min yrkesroll. Jag har alltid jobbat i särskolan och med barn med speciella behov. När jag bestämde mig för att plugga till lärare visste jag att jag ville jobba med barn som har ett utanförskap av något vis. Det är min totala drivkraft i jobbet att försöka kanalisera den känslan.

Vad tycker du utmärker dig som lärare i din yrkesroll?

- För mig är det viktigt att personligen utvecklas och anpassa sig till de eleverna jag har vid just det tillfället. Det speglar nog min undervisning som ständigt måste anpassas efter elevernas behov. Jag tycker att det är viktigt att ge möjligheter till eleverna och samtidigt känna att jag själv har möjligheter i min roll som lärare.

Vad är ditt starkaste minne från läsåret?

- Att eleverna som jag undervisar har kunnat sätta ord på hur det är att gå i särskola. Eleverna tycker själva att det är bra med särskolan, men också jobbigt eftersom att både vuxna och barn har fördomar om vad särskolan är. Det gör att många elever skäms över att prata om det för att de tror att de kommer bli missuppfattade. Terminen slutade med att vi gjorde en tidning där flera av eleverna lyckades formulera texter om sina upplevelser. Jag tror vi har nått dit genom att fokusera på att utveckla självkänsla och självförtroende hos eleverna.



Vad har du för berättelse från lärarlivet att dela med dig av? Skriv av dig i dina sociala medier på #viärlärare.

Kommentera artikeln!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här