Lärarförbundet
Bli medlem

​Pablo är vår representant i årets Genéveskola – en global utbildning i fackligt arbete

Pablo om långsiktigt fackligt arbete

Pablo om långsiktigt fackligt arbete

Under några intensiva dagar i vår och sommar samlas fackligt aktiva för att lära av varandra. I år deltar Lärarförbundets Pablo Mendoza, 36, grundskolelärare och ordförande i Huddinge.

På Nordiska folkhögskolan i Genève träffas fackligt aktiva från hela Norden för att studera hela världens arbetsliv. Deltagarna möts under fyra dagar i april och deltar sedan i tre veckor på ILO:s internationella konferens i Genève i juni.

- Det här är en av de bästa fackliga utbildningar man kan få. Jag ser fram emot att få lära mig mer om internationellt fackligt arbete och att inspirera andra med exempel från Sverige, säger Pablo.

Bäst i IRL

2020 var ett utmanande år för Pablo som efter många år som ombud blev tf. ordförande för Lärarförbundets lokala styrelse i Huddinge, samtidigt som nästan all kommunikation blev digital i spåren av Corona. För en inbiten relationsbyggare som ser sig själv som ”bäst IRL” blev det en utmaning att ha en skärm som filter i sina möten. Men det verkar inte ha utgjort något avgörande hinder, för i mars i år valdes Pablo till Huddinges ordinarie ordförande.
- Det är ett stort ansvar och en ära att få förtroendet att företräda medlemmarna. Jag är tydlig och vågar säga vad jag tycker. Jag har inga problem med att ta en konflikt med arbetsgivaren till exempel, säger Pablo.

Politiska flyktingar från Argentina

Engagemanget för fackliga frågor har Pablo haft med sig hela sitt liv. Som barn och barnbarn till politiska flyktingar från Argentina är rätten att organisera sig fackligt inte något han tar för givet.
- Mina föräldrar och min farfar är mina hjältar. De har varit tvungna att fly sitt land för det de står för. Engagemanget att kämpa för det som är rätt, att våga stå upp mot orättvisorna, och det jag tror på har präglat hela min uppväxt, säger Pablo.

Kamp för realistiska lärarvillkor

När han själv började jobba som lärare blev det tydligt för honom att det finns mycket kvar att kämpa för även i Sverige. Han fick se hög arbetsbelastning, tystnadskultur och odemokratiska strukturer på nära håll. Lärare som höll på att duka under i känslan av att inte räcka till. Ett ibland övermänskligt uppdrag med individanpassningar, administration som ska klaras av utöver många undervisningstimmar.
- Läraryrket är fantastiskt, men om ramarna inte finns så blir det ohållbart. Vi måste kämpa för att uppdraget ska vara realistiskt. Det är så viktigt att vi aldrig tar våra rättigheter för givna eller slutar kämpa för förbättringar, säger Pablo och menar att samtidigt som Lärarförbundet ständigt arbetar för bättre arbetsvillkor så pågår ett arbete från arbetsgivarnas håll som vi vissa fall kan få motsatt effekt för lärarna.
"Arbetsgivaren kommer aldrig att säga 'nu ska vi förbättra villkoren för medarbetarna, jag känner mig snäll i dag' Vi kommer att behöva vara jobbiga även framöver."

”Inte lärare i alla fall”

Trots dagens brinnande engagemang för lärarna och deras arbetssituation var det länge långt ifrån självklart att Pablo skulle välja yrket.
- När jag var liten svarade jag alltid ”inte lärare i alla fall” när någon frågade vad jag ville bli. Jag var väl jobbig och ifrågasatte lärarna ofta, och de var inte alltid så respektfulla mot mig, berättar han, och antyder att det kan ha blivit en del konflikter.

Pablo Mendoza i klassrummet


Segregation och obehöriga lärare

Under uppväxten i Alby, i Botkyrka söder om Stockholm, var Pablo en driven elev med lätt för sig i skolan. Andra barn hade det svårare men fick inte alltid den hjälp de behövde av de ofta olegitimerade lärarna. De behöriga lärarna fanns i stället i de mer välbärgade delarna av kommunen.
Men efter gymnasiet hände något. Han halkade in på ett extrajobb som lärarassistent i en grundskola - det var det roligaste han gjort. Han började plugga till lärare och nu är det snart 10 år sedan Pablo fick sin legitimation.

Skolans strängaste och snällaste lärare

Större delen av den tiden har han arbetat som lärare i so, svenska och engelska i grundskolor i Huddinge. En kommun inte helt olik Botkyrka med segregation och olika villkor. Enligt eleverna är han den strängaste läraren de har, men samtidigt den snällaste. Stökigt är det aldrig under hans lektioner.
- Att växa upp i Botkyrka ger mig en annan inblick. Jag har mött kriminalitet, droger och social utsatthet. Jag har blivit systematiskt trakasserad av polisen sedan jag var 10 år. Det skapar någonting hos en och det ger ett perspektiv på hur saker och ting kan funka. Lärarkollegiet består annars av en välbärgad vit medelklass, så där sticker jag ut.

Vad har du för förväntningar på utbildningen?

- Jag ser fram emot att lära mig mer om ILOs arbete med fackliga rättigheter runtom i världen. Att bredda de internationella fackliga frågorna är viktigt för mig för att kunna se den fackliga kampen ur ett globalt perspektiv. Det är lätt att man snöar in sig på skolvärlden när man arbetar med lärarfrågor, jag hoppas kunna få en bredare bild av hur den fackliga strävan ser ut ur ett holistiskt perspektiv.

Är det några speciella områden du är intresserad av att lära dig mer om?

- Jag är mycket intresserad av frågor som rör jämställdhet och genus i arbetslivet. Många länder ligger långt efter Norden när det kommer till diskrimineringsfrågor. Även frågor som rör etniska minoriteter på arbetsmarknaden och deras möjlighet till organisering är något som ligger mig varmt om hjärtat, delvis för att jag själv har invandrade föräldrar och råkat ut för diskriminering själv. Ingen skall behöva bli diskriminerad på grund av sitt ursprung eller kön på sin arbetsplats, det är något jag känner starkt för.

Hur hoppas du kunna använda dina nya kunskaper i ditt dagliga arbete?

- I mitt dagliga arbete möter jag ibland medlemmar som undrar varför de skall engagera sig fackligt, att kunna upplysa medlemmarna att vi även arbetar för lärare i andra länder och att deras arbetsvillkor skiljer sig långt ifrån våra ökar förhoppningsvis förståelsen bland våra medlemmar om fackförbundens solidaritetstanke. Ord som att genom gemensam strävan når vi längre, tillsammans är vi starkare får en konkret klang i det internationella sammanhanget.

Varför är det viktigt att vi är representerade under konferensen?

- Våra medlemmar behöver bli påminda om hur det ser ut i världen, så att vi aldrig tar våra villkor i Sverige för givet. Arbetsgivaren kommer aldrig att säga “nu ska vi förbättra villkoren för medarbetarna, jag känner mig snäll i dag” Vi kommer att behöva vara jobbiga även framöver, slår han fast.

  • Skapad 2021-04-23
  • Uppdaterad 2021-04-30
Frågor & Svar