Minska arbetsbelastningen!

Hej!
En liten fundering kring dessa fem förslag:

1. Det är jättebra att jobba med att försöka möta upp varje ny reform med krav på mer resurser i form av tid och pengar.
2. Det är även viktigt att arbeta för att minska den enskilde lärarens administrativa arbetsuppgifter.
3. Kan hända det är lika viktigt med att ”se över” både omfattning av och vilken teknik som ev. behövs när de Nationella proven genomförs.
4. Det är jätteviktigt att jobba för att det görs en satsning på att få fler pedagoger/speciallärare till skolan, samt att utöka IT-stödet och elevhälsan.
5. Det i särklass viktigaste av dessa fem är dock att jobba stenhårt för att förskola och fritidshem ges förutsättningar till att barngruppernas storlek utgår från barnens behov, vilket medför en större lärartäthet än vad som finns i dagsläget.

Jag är fullt medveten om att det jobbats stenhårt från alla håll på alla nivåer, från de centrala, regional, lokala ner till arbetsplatsombud och skyddsombud men varför har ingen ännu ställt sig frågan

”VAD ÄR DE BAKOMVARANDE ORSAKERNA?” till att:
• Lärarna i snitt bara har en kvart till för- och efterarbete av varje lektion.
• Lärarna lägger mer tid åt att städa, diska och administrera än åt att utveckla verksamheten.
• Barngrupperna växer ständigt termin efter termin.
• Reformerna som kommit och gått tar för mycket tid och kraft för lärarna.

Det påtalas klart och tydligt att Kvalitet kräver tid, ändå har lärare fått allt mindre tid till att vara just lärare. Skolledarnas tid att vara pedagogiska ledare har också krympt, de upplever svårigheter med att klara av alla de uppgifter de har ansvar för.

I en ny utredning (SOU2015:22 – Rektorn och Styrkedjan) (http://www.regeringen.se/download/0555ff8a.pdf?major=1&minor=256437&cn=attachmentPublDuplicator_0_attachment) påvisas att rektorernas problem beror på svagheter i den s.k. styrkedjan. Vad som avses vara styrkedjan i denna utredning är den kedja som består av staten – Huvudmannen – Huvudmannens förvaltning (Rektorns chef) – Rektorerna – Lärarna. Det enda kreativa från denna utredning består i några få rekommendationer:

• En statlig rekryteringsutbildning för blivande rektorer

• En något justerad inriktning för befattningsutbildningen för rektorer, det så kallade rektorsprogrammet
• En obligatorisk fördjupningsutbildning efter rektorsprogrammet
• En utbildning för skolchefer
• Utbildning av lärare om skolans styrsystem
• Utbildning och dialog med förtroendevalda

Visst kan väl detta eventuellt vara till gagn för skolan, men vem tror på allvar att detta skall kunna ge våra rektorer en bättre förutsättning att lyckas klara av sina arbetsuppgifter eller bli bättre på sitt pedagogiska ledarskap. Vad i består då egentligen dessa svagheter som påvisas och hur skall vi kunna ge rektorerna de rätta förutsättningarna?

Försäkringskassan meddelar att sjukskrivningarna sedan 2010 har ökat med 55 %, en dramatisk ökning och regeringen är klart oroad för denna tendens. Den totala kostnaden för sjukpenning förväntas i år (2015) att landa på 31,5 miljarder, vilket försäkringskassan påtalar är 10 miljarder mer än för tre år sedan. Vad orsakar ökningarna av sjukfrånvaro hos lärarna?

Lärarbristen är katastrofal redan idag men kommer bli värre framöver. Ny statistik från SCB visar att vi om tio år kommer sakna över 65’000 lärare (https://www.lararforbundet.se/artiklar/nya-siffror-oroar-lararbristen-blir-storre-an-vantat). Tyvärr finns det ingen beslutsfattare som riktigt förstått allvaret med detta, vilket är en total vanskötsel av hela skolsystemet, för när de en gång för alla kommer förstå, ja då kommer det antagligen vara på tok för sent.

Det är ingen som någonsin någonstans tänker på annat än en budget i balans men vart är då de alla vackra orden om våra barn som alltid skall ha rätten till en bra utbildning.

• Vi skall ha ett skolväsende som främjar alla barns och elevers utveckling.
• Utbildningen skall förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det Svenska samhället vilar på.
• Det skall tas särskild hänsyn till barnets bästa.
• Kommuner skall fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.

Och det är huvudmannen som ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med denna lag. SKOLLAGEN.

Barnets bästa skall komma i främsta rummet, Barnkonventionens artikel nr 3.

Det låter väldigt bra men vart i all världen är detta förankrat i vår krassa verklighet kallad vardag?

Att som huvudskäl tro på att det är p.g.a. reformer där otillräckligt med tid och resurser för genomförandet skulle påverkat det hela är inte hela sanningen även om det naturligtvis haft sin lilla del.

Nä! Då är nog det förmodligen bra mycket troligare, kanske rent utav helt sannerligen sannolikt att det är huvudmännens oförmåga till att följa de redan ingångna avtal som påverkar.

I allmänhet menar jag då det Centrala avtalet HÖK12 men i synnerhet dess Bilaga M som borde vara väl förankrat hos var huvudman och rektor i egenskap av huvudmannens förlängda arm men framförallt hos de medlemsvalda regionombudsmän och förhoppningsvis även hos arbetsplatsombud.

VARFÖR ÄR DET INGEN SOM överhuvudtaget gör en utredning kring hur väl huvudmännen runt om i landet verkligen FÖLJER DE i min mening helt suveräna AVTAL SOM verkligen idag redan GÄLLER?

Med stöd av just det centrala avtalet kan man med enkel matematik påvisa hur många lärare var skolenhet behöver för att driva verksamheten. Med skola menar jag allt från fritids- och förskola till grund- och gymnasieskola.

Det finns alltså ett enkelt sätt för huvudmannen att beräkna hur många lärare som behövs men det krävs naturligtvis att rektorn förstår sig på samma beräkningssätt, så även han/hon/hen kan beräkna hur många lärare som behövs för att driva just dennes enhet.

Om huvudmannen ser till att förhålla sig till vad som ingåtts i det Centrala avtalet HÖK12, så kan jag garantera att lärarnas arbetsbelastning inte kommer att vara ett problem överhuvudtaget längre. Lärarna kommer då att vara väl nöjd med den lön de har för den arbetsinsats de enligt avtal och lag behöver göra.

SKL, PACTA, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbunds Samverkansråd träffade den 26 september 2012 tillsammans det Centrala avtalet HÖK12 med flertalet underbilagor, däribland bilaga M som klart och tydligt påvisar att just bilaga M gäller för alla lärare vars huvuduppgift är undervisning, förlagd till läsår inom det offentliga skolväsendet eller kommunala musikskolan, vilket medför att oavsett tjänsteform (Ferietjänst eller Semestertjänst), så omfattas man av bilaga M.

Detta medför naturligtvis att oavsett vilken tjänsteform den enskilde läraren har, så är

Årsarbetstiden på 1’767 timmar, däremot är det mellan tjänsteformerna en skillnad på vilken tid arbetsgivaren/huvudmannen har till sitt förfogande att utlägga arbetsuppgifter på.

Lärare med Semestertjänst har sin Årsarbetstid på 1’767tim fördelat på 40tim/veckor, 8tim/dag, vilket ger att läraren står till arbetsgivarens förfogande under hela årsarbetstiden som då skall utföras på 221 dagar.

Lärare med Ferietjänst har sin Årsarbetstid på 1’767tim uppdelad i Förtroendetid på 407tim och Reglerad arbetstid på 1’360tim, vilket enligt avtal skall utföras på 194 dagar.

Förtroendetid på 407tim. Denna tid har den enskilde läraren förtroende att helt själv disponera, d.v.s. att den enskilde läraren bestämmer helt suveränt på egen hand NÄR, VAR och HUR denna tid skall utföras, helt i enlighet med vad som påtalas i arbetstidslagens §2, 2. ”Sådan arbetstid över vilken arbetstagaren har förtroende att själv disponera”.

Förtroendetiden är i första hand till för den enskilde lärarens egna för- och efterarbeten (Enskild planering av lektion eller ev. annan aktivitet. Planera implementering av nya vetenskapliga rön eller forskningsresultat inom ämnesområdet. Planera införandet av ny tillkommen teknisk utrustning. Utveckling/Framtagning av underlag/dokument/ljudfiler/m.m. för anpassning till elever med viss problematik. Utvärdering/ev. omarbetning av det framtagna materialet. Rättning m.m.)

men kan även användas för egen reflektion och givetvis kompetensutveckling (fördjupa/utveckla sig inom det egna ämnesområdet eller ny teknisk utrustning som tillkommit som läromedel),

samt för vissa spontana elev- och föräldrakontakter (oroliga föräldrar som ringer hem eller elever som undrar över vad som ev. gäller för morgondagen).

Denna förtroendetid fylls mer än väl med arbetsuppgifter om man är en driven och ambitiös lärare.

OBS! Vad som är viktigt att i detta sammanhang förstå, är att ARBETSGIVAREN FÖRFOGAR INTE ÖVER FÖRTROENDETIDEN OCH HAR ALLTSÅ INTE NÅGON BEHÖRIGHET ATT VARE SIG UTLÄGGA NÅGON ARBETSUPPGIFT PÅ DEN ELLER PÅ ANNAT SÄTT BESTÄMMA HUR DEN SKALL ANVÄNDAS.

DEN ENSKILDE LÄRAREN KAN INTE BEORDRAS ATT UTFÖRA EN ARBETSUPPGIFT PÅ FÖRTROENDETIDEN, EFTERSOM MAN PÅ DENNA TID EJ STÅR TILL ARBETSGIVARENS FÖRFOGANDE

DET ÄR DEN ENSKILDE LÄRAREN SJÄLV SOM BESTÄMMER ÖVER DENNA FÖRTROENDETID.

Däremot den andra delen av årsarbetstiden, den Reglerade arbetstiden, den är den tid som arbetsgivaren har till sitt förfogande att utlägga arbetsuppgifter på. Denna reglerade arbetstid är således alltså på 1’767 – 407 = 1’360tim.

I den reglerade arbetstiden är man bunden till både tid och plats, d.v.s man skall under denna reglerade tid på 1’360tim stå till arbetsgivarens förfogande. Vilket betyder att man måste vara på arbetsplatsen/skolan men kan naturligtvis genom överenskommelse med enhetschef/rektor få tillåtelse utföra viss tid på annan plats, ev. i hemmet.

Inom den reglerade arbetstiden skall arbetsuppgifter som undervisning, utvecklingssamtal, samtal med elever/grupper av elever, uppföljning av åtgärdsprogram och individuella studieplaner, föräldramöten, rastvakt, institutionsarbete/ansvar, konferenser, gemensam planering i arbetslag, arbetsplatsträffar, för/efterarbete och viss egen förberedelsetid, kontakter med SYO, skolkuratorer, elevhälsovård m.m. rymmas.

Dessutom skall det inom den reglerade arbetstiden även avsättas tid för kompetensutveckling, där riktmärket är 104tim per heltidsanställd och läsår.

VILKEN ARBETSTID KAN ANSES VARA RIMLIG ATT NYTTJA FÖR SCHEMALAGDA LEKTIONER?

Om man nu beaktar just dessa siffror för en ferietjänst där den reglerade tidens 1’360tim är den enda tid som arbetsgivaren kan utlägga arbetsuppgift på, så kan vi även förstå att under den tid som eleverna inte är på skolan så är det inte möjlig att schemalägga någon lektion.

Alltså skillnaden mellan de 194 A-dagar (38,8v) för lärare och de 178 dagar (35,6v) elevdagar är 16 dagar.

16 dagar • 7tim/dag = 112tim som det INTE går att på något sätt schemalägga någon undervisning på.

Utöver detta, så kan vi enkelt via ett schema fastslå hur mycket tid det går åt för alla APT, Arbetslagsmöten med flera andra möten.
Låt oss leka med att dessa mötestider tar 3tim/vecka. Det blir således 3tim • 35,6v ≈ 107tim som det INTE går att begära det skall vara någon schemalagd lektion på.

Var lärare har både Utvecklingssamtal och klasskonferens 2ggr per läsår.
Utvecklingssamtalen medför förutom själva samtalet på 30min/elev, även en förberedelse av insamlande, sortering och tolkning av material från övriga lärare vilket tar lika lång tid.

Utvecklingssamtalen tar således 1tim/elev och termin (ber. på 16 elever) = 32tim som INTE går att begära det skall kunna schemaläggas lektion på.

Klasskonferenserna tar i min värld ca 15min/elev och utförs 2ggr per läsår. (ber. På 16 elever) blir det 15min • 16elever • 2ggr = 8tim som INTE går att begära det skall kunna schemaläggas lektion på.

Sen tillkommer naturligtvis även det egna Medarbetarsamtalet 1tim och Lönesamtal 1tim = 2tim som INTE går att begära det skall kunna schemaläggas lektion på.

Dessa olika arbetsuppgifter som det rimligtvis INTE skall kunna schemaläggas lektion på blir således 112tim + 107tim + 32tim + 8tim + 2tim = 261tim.

Utav den Reglerade arbetstiden kvarstår alltså 1’360tim – 261tim = 1’099tim.

Om nu arbetsgivaren skall förhålla sig till vad som påtalas i arbetstidslagen §17 som avser Paus, att ”arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna”, så kan vi även här säga att denna tid INTE skall kunna schemaläggas lektion på.

Arbetsmiljöverket rekommenderar 5min/arbetad timme som paus, vilket då i detta sammanhang lär bli 5min • 1’099tim/60 ≈ 92tim.

Detta blir alltså att av den reglerade arbetstiden, så kvarstår nu 1’360tim – 261tim – 92tim = 1’007tim, vilket är den tid som arbetsgivaren har till sitt förfogande att utlägga arbetsuppgifter på.

UNDERVISNING VS DIREKT TILL UNDERVISNINGEN ANKNUTEN TID.

Hur mycket av denna tid på 1’007tim som kan schemaläggas som lektion beror på en enda omständighet, nämligen hur mycket tid behöver den enskilde läraren för det direkta för- och efterarbetet för just dennes lektioner. Alltså hur stor Undervisningsankuten tid krävs för var timme Undervisning?

Om vi låter oss vara extremt minimala med denna tid och säga oss endast behöva ha 30min till för- och efterarbete, för var timmes undervisning, så blir kvoten mellan dessa två parametrar Ua/U=0,5.

Innan jag för er påvisar den väldigt enkla men helt suveräna matematiska formel som även förhåller sig till både lag och ingångna avtal, kommer jag här först härleda den från grunden, så inga som helst missförstånd uppstår.

Vi kan med hänvisning till gällande avtal HÖK12, bilaga M påtala att det endast är möjligt för arbetsgivaren att utlägga arbetsuppgifter på vår reglerade arbetstid. Ovan har vi redan påvisat vilka timmar som det EJ är vare sig rimligt eller ens möjligt utlägga schemalagda lektioner på.

Med detta i bagaget kan vi därmed påstå att ALLA arbetsuppgifter SKALL rymmas inom den YTTRE RAMEN kallad REGLERAD ARBETSTID och därmed kan vi då fastställa denna formel:

(Totala Disponibla Tiden) = (U + Ua + Uppdrag) med Uppdrag menas ex. Facklig tid, tid för arbetslagsledare m.m., alla dessa ev. Uppdrag skall rymmas inom den reglerade arbetstiden.

Om vi ur denna formel då friställer Ua, så får den detta utseende:

Ua = (Totala Disponibla Tiden) – U – Uppdrag

Vi vet sedan tidigare att Ua/U = Kvoten(0,5), vilket vid friställande av Ua ger oss följande:

Ua = U • KVOT

Dessa två formler för Ua ger oss denna likhetsformel:

(Totala Disponibla Tiden) – U – Uppdrag = U • KVOT

Vid en förenkling av detta uttryck får man dessa tre steg som här nedan visas:

(Totala Disponibla Tiden) – Uppdrag = U + (U • KVOT)

(Totala Disponibla Tiden) – Uppdrag = U • (1 + KVOT)

U = ((Totala Disponibla Tiden) – Uppdrag) / (1 + KVOT)

Därmed har vi en enkel och lätthanterlig formel för beräkning av hur många timmar lektion arbetsgivaren kan schemalägga på den enskilde läraren.

Om det utläggs en enda timme mer än vad denna formel påvisar, så har arbetsgivaren schemalagt mer lektion på den enskilde läraren än vad som begränsas av lag, avtal och överenskommelser.

För att nu göra denna tilltänkta matematiska ekvation fullständig, så kan vi för det första fastslå att:

Den totala disponibla tiden (kvarvarande reglerad arbetstid efter (vad avtal & lag påvisar vilken tid som EJ är möjlig att schemalägga) = 1’007tim.

Undervisningsankuten tid (Ua) = 30min.

Undervisningstid/Schemalagd lektionstid (U) = 1tim.

Kvoten mellan Ua/U = 0,5.

Låt oss nu nyttja dessa siffror vi har till förfogande och därmed påvisa hur många timmar det går att schemalägga en lärare med ferietjänst, vi antar denna lärare inte har något Uppdrag, så därav blir det inget avdrag för detta i formeln:

Formeln var U = ((Totala Disponibla Tiden) – Uppdrag) / (1 + KVOT),

vilket ger oss detta att räkna på

U = ((1’007) – Uppdrag) / (1 + 0,5)

U = 1’007 / 1,5 = 671,33tim,

vilket utlagt på den tid eleverna kan ha undervisning, nämligen 35,6 veckor blir 671,33tim / 35,6 veckor ≈ 18,86tim/v.

ALLTSÅ SAMMANFATTAT SÅ KAN INTE ARBETSGIVAREN PÅ NÅGOT SÄTT SCHEMALÄGGA EN ENSKILD LÄRARE MED FERIETJÄNST MER ÄN MAX 18,86tim per vecka.
Skulle arbetsgivaren schemalägga mer än denna tid, så bryter han/hon/hen mot antingen avtalet eller arbetstidslagen, kanske rent utav bägge.

Gör vi nu en snabb överslagsberäkning på vad som enligt avtal och lag är möjligt att schemalägga på den enskilde läraren och vad som i verkligheten utlägges av arbetsgivaren idag, så blir differensen i storleksordningen mellan 4 – 7 lektionstimmar per vecka, vilket då egentligen med inräknande av för- och efterarbete hamnar på minst 10 timmar varje vecka.

Enligt skolverkets statistik var det 267’193 verksamma lärare hösten 2013 (Källa: http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/statistik-i-tabeller/snabbfakta-1.120821).

Detta gör att den totala tiden blir (10tim • 267’193st = 2’671’930tim) per vecka, alltså per läsår blir upp till (35,6v • 2’671’930tim = 95’120’708) timmar per år
.
En genomsnittlig lärarlön ligger i runda slängar kring 27’000:-/mån, vilket blir en årslön på 324’000:- och omräknat till timlön blir det ≈ 183:36/tim
.
Multiplicerar vi denna timlön med antalet timmar som Lärarna gör för mycket, så hamnar vi på den ofattbara summan av (183:36 kr • 95'120'708 tim) = 17'441'333'018:-. Ja ni läste/räknade helt rätt, det blir faktiskt 17, 4 miljarder kronor varje år som lärarna utför ideellt arbete för.

Det är alltså som så att det redan finns medel i systemet som från början och hela tiden varit ämnade för skolan men huvudmännen har sett till att dessa medel inte hamnat där.

Det är en enkel matematisk sak att se hur många fler lärare det egentligen skulle ha funnits för våra barn.
17'441'333'018:- / 324'000 = 53'831 fler lärare..........................................................

Vart kan vi med detta facit påtala att kommunerna verkligen fördelat resurserna efter barnens olika förutsättningar?

Vad kan vi med etta facit direkt peka på i skolväsendet som påvisar att det tas särskild hänsyn till barnets bästa?

Vad kan vi med detta facit se i vårt skolväsende som verkligen främjar alla barns utveckling?

På vilket sätt med detta facit förmedlar skolväsendet de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna?

Kan vi över huvud taget vara säkra på att de futtiga två miljarder i regeringens s.k. lågstadielöfte som skall gå till huvudmän som satsar på att minska klasstorleken, ökar lärartätheten, ökar antalet annan personal i skolan verkligen låter dessa små slantar komma skolan till gagn eller kommer de som så många gånger tidigare hitta andra vägar för att komma åt dessa pengar.

Nej låt oss inte åter igen luras att tro det skall göras en satsning på skolan som så många gånger tidigare alltid visat sig endast bli en tom påse utan innehåll för skolan men en fylld kommunalkassa för ännu fler tillsättningar av mellanchefer.

Vi måste gå till kärnan i problemet och på alla möjliga vis säkerställa att alla inblandade parter verkligen följer och förhåller sig till vad som överenskommits i de centrala avtalen, samt lagtext.

Tack för ordet, hoppas det är några som orkat läsa allt grundligt.

// Tommy Hjertezén
Lärarförbundet Ludvika / VBU