Lärarförbundet
Det är många som ringer till oss just nu och väntetiden kan ibland vara lång. Har du frågor om din faktura kan du läsa mer här. →
Bli medlem

​Dokumentationsmonstret måste stoppas

Den 5 februari 2020 lämnade Lärarförbundet över 32 485 namnteckningar till utbildningsminister Anna Ekström. I samband med överlämningen överlämnades också en skrivelse från Lärarförbundet om att det behövs en utredning som ser över lärares dokumentation.

32 485 lärare har skrivit under Lärarförbundets upprop om krav på minskad dokumentation. All dokumentation som inte är ändamålsenlig och inte bidrar till att främja barns och elevers lärande och kunskapsutveckling i förskola, skola och fritidshem måste upphöra.

Lärarförbundets rapport ”Dokumentationsbördan – ett arbetsmiljöproblem för lärare” visar tydligt på att dokumentationen i skolan, så som den bedrivs idag, har blivit ett arbetsmiljöproblem för lärare och ett hinder för elevers lärande och utveckling. Lärarförbundet kräver därför en ny ”rensautredning” som går till botten med problematiken med syfte att rensa bort all onödig dokumentation från lärarnas bord, så att tiden frigörs till elevernas lärande och till att planera, följa upp och utveckla undervisningen.

För att komma till rätta med den överdrivna dokumentationen i skolan behöver såväl lagkrav som system ses över. Dit hör till exempel krav på skriftlig individuell utvecklingsplan, periodisering av utvecklingssamtal, arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd samt Skolinspektionens anmälningssystem.

Det som anförs nedan gäller företrädesvis grundskolan, men kan i delar tillämpas även i andra skolformer.

Lagkrav på ett utvecklingssamtal per termin

Varje utvecklingssamtal ställer stora krav på dokumentation och administration. De lärare som inte håller i utvecklingssamtalet behöver förse läraren som ska hålla i samtalet med information. Denna är vanligen skriftlig. Ansvarig lärare för samtalet behöver sammanställa informationen, förbereda sig samt ta hand om efterarbete som inte sällan blir resultatet av ett sådant samtal. Därutöver tillkommer bland annat arbete med att kalla till samtalen och att omboka tider som inte passar.

Detta är förvisso god service till elevernas vårdnadshavare, men frågan är om det är väl investerad arbetstid i förhållande till elevernas kunskapsutveckling och lärande och om periodiseringen och formerna behöver vara samma för alla elever varje termin.

Professionen borde ges ett större utrymme att själva bestämma hur information kring elevers kunskapsutveckling ska delges. Här kan öppnas för möten/samtal direkt mellan lärare i ämnen (alltså ej mentorer) och vårdnadshavare, användning av digitala mötesformer där sådant är möjligt och att anpassa och utforma information till vårdnadshavare efter elevens behov. 5 februari 2020 2 [3] Skrivelse

  • En ny ”rensautredning” bör därför ges direktiv att dra ned på lagens krav om ett utvecklingssamtal per termin till förmån för professionellt handlingsutrymme ifråga om hur ofta och i vilken form information till vårdnadshavare ska ges.

En skriftlig individuell utvecklingsplan

Elever som inte ges betyg ska varje år få en skriftlig individuell utvecklingsplan. Den ska innehålla omdömen om elevens kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven och sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen i ämnesområdet eller ämnet.

Kring de så kallade IUP:erna finns flera problem. Dels vittnar många lärare om att de måste upprätta IUP:er trots att eleverna får betyg och dels ställer dessa IUP:er även krav på att extra anpassningar ska tas med. Därmed ställs också indirekta krav på att dokumentera dessa anpassningar, trots att det mycket medvetet inte införts lagkrav på sådan dokumentation. För att hantera den stora administrativa insatsen som behövs när hela skolors föräldrakår och elever ska få IUP:er har huvudmännen köpt in lärplattformar.

En majoritet av lärarna vittnar om att dessa lärplattformar inte är ett stöd i deras yrkesutövning och att de därför tvingas till dubbeldokumentation.

  • En ny ”rensautredning” bör ges direktivet att minimera specifika krav på hur vårdnadshavare ska delges information kring elevers kunskapsutveckling (IUP) och lämna mer utrymme för lärarna att avgöra det efter behov.

Styrningen av extra anpassningar och särskilt stöd fungerar inte

Den nya skollagens krav på ett åtgärdsprogram för alla elever som inte bedömdes nå målen i ett eller flera ämnen ledde till en närmast ofantlig dokumentationsbörda för skolorna. En departementsintern arbetsgrupp fick i uppdrag att ta fram ett underlag som sedermera ledde till propositionen ”Tid för undervisning - lärares arbete med särskilt stöd och åtgärdsprogram”.

Departementspromemorian hade en tydlig ambition om en stödtrappa där extra anpassningar och därefter åtgärdsprogram var två av stegen. Promemorian avsåg att extra anpassningar företrädesvis skulle ligga inom lärarens ansvar och att detta var en benämning på något som redan gjordes i lärarens dagliga gärning, när elever fått svårt att nå målen. I propositionen står det ”Regeringen anser således att förslaget inte ålägger lärarna något som inte redan ingår i professionen. Som huvudregel bör elevers behov av stöd alltså kunna hanteras inom ramen för de resurser som lärare eller till exempel lärarlaget har tilldelats”.

Idag ser Lärarförbundet att arbetet och dokumentationen kring extra anpassningar i många fall blivit ett slags omarbetning av de åtgärdsprogram som tidigare upprättades 5 februari 2020 3 [3] Skrivelse för elever som inte bedömdes nå målen. Extra anpassningar har därmed blivit till ett eget arbetskrävande område inom skolan istället för att vara en naturlig del inom lärares ansvarsområde, såsom utredningen avsåg.

Avsikten i propositionen var att det skulle finnas en tydlig gräns mellan extra anpassningar och särskilt stöd (åtgärdsprogram). Enligt Lärarförbundets uppfattning misslyckades detta och det är ytterligare en anledning till att det förekommer osäkerhet inom arbetet.

  • En ny ”rensautredning” bör ges direktivet att undersöka om lagstiftningen kring extra anpassningar och särskilt stöd behöver förtydligas alternativt om Skolverket ska uppdras att ge förtydligande kring hur arbetet ska bedrivas. Direktivet bör ha ett särskilt syfte att minska på lärares dokumentation.

En mindre dokumentationsdrivande skolinspektion

Inspektion och anmälningar ökar arbetsbelastningen i skolan. I en enkätundersökning som Lärarförbundet Skolledare gjort, instämmer hela 71 procent av de kommunala rektorerna i påståendet att det på skolan dokumenteras mer än det annars skulle ha gjorts på grund av risken för en anmälan till Skolinspektionen. Till detta kommer också den dokumentations/administrationsbörda som ett tillsynsbesök eller en anmälan medför. Anmälningsförfarandet behöver därför göras om.

  • En anmälan ska först göras hos huvudmannen. Först när denne har utrett frågan och anmälaren inte är nöjd, får den gå vidare till Skolinspektionen.

Skolinspektionen måste också bedöma de förutsättningar som skolan ges av huvudmannen. Det är ju självklart svårare att vara rektor och driva skola med dåliga resurser och organisatoriska förutsättningar än med goda. Detta behöver synas i myndighetens bedömningar.

Det krävs en utredning som ser över den onödiga dokumentation som lärare idag är tvingade att utföra eller känner sig pressade att göra. Viss dokumentation är oumbärlig för lärare men vilken den är och vad som är ändamålsenligt måste lärare ha stort professionellt inflytande över. Politiker måste skapa en ordning där professionens behov av dokumentation formar system och rutiner, inte tvärtom.

Kommentera artikeln!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här