Lärarförbundet

Debatt: Skolans största problem är lärarbrist, inte arbetsbrist

Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund, och Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet, skriver i en gemensam debattartikel om ett nytt avtal

Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund, och Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet, skriver i en gemensam debattartikel om ett nytt avtal

Lärarnas Samverkansråd, där Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund ingår, har tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Pacta beslutat att tillkalla medlare i förhandlingarna om ett nytt avtal.

Efter jul inleddes förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal för landets lärare, studie- och yrkesvägledare och skolledare. Förhandlingarna har pågått i fyra månader, utan resultat. I förhandlingarna har vi mött en motpart, Sveriges Kommuner och Landsting, som har som sin viktigaste fråga att ändra reglerna för hur man turordnar vid arbetsbristuppsägningar.

Om Sverige ska överleva som kunskapsnation och ta nästa kliv i att utvecklas som välfärdsstat spelar skolan en nyckelroll. Den lärarbrist som redan råder och som kommer att öka med pyramidala mått under de kommande fem åren, hotar att rasera Sveriges möjligheter att utvecklas på såväl kort som lång sikt.

Enligt en nyligen genomförd SCB-undersökning är det 35 000 utbildade lärare under 65 år som i dag har valt att arbeta med något annat. De kommer inte att lockas tillbaka med villkor som inte är anpassade för skolans verksamhet. Ca 70 procent av dem anger att de lämnade läraryrket på grund av dålig arbetsmiljö som stress och hög arbetsbelastning.

Läraryrket är enligt arbetsmiljöverkets rapport Arbetsmiljön 2015 ett av de mest psykiskt påfrestande.Bland samtliga yrkeskategorier är grundskollärare de som har högst andel som upplever sig ha för mycket att göra. Gymnasielärare kommer på en tredje plats och förskollärare/fritidspedagoger på en fjärde plats.

Stressen och den psykiska påfrestningen gör lärare sjukare än andra yrkesgrupper. Försäkringskassans sjukstatistik visar att lärare i såväl förskolan som grundskolan ligger långt över arbetsmarknadens genomsnitt i antalet sjukfall. De höga siffrorna talar sitt tydliga språk om en arbetsmiljö som kräver akuta och specifika åtgärder.

Trots de lönesatsningar som gjorts för lärarna under senare tid har den låga livslönen en avskräckande effekt på dem som står inför valet att välja utbildning. Samtliga lärarutbildningar har visat sig ha negativ avkastning.

Fler barn och elever kommer snart stå utan behöriga lärare


Om inte krafttag och extraordinära insatser vidtas, kommer än fler barn och elever att stå utan behöriga lärare i skolorna och förskolorna. Vi har förhandlat med ambitionen om ett kollektivavtal som gör att kommunerna tar itu med de hinder som finns för att det blir fler lärare i skolan, inte färre. Det är då märkligt att möta en motpart som prioriterar frågan om turordning vid uppsägning och som hävdar att allt som är förpliktigande är ingrepp i kommunernas frihet. Skolans problem är inte arbetsbrist, det är lärarbrist.

För att locka tillbaka alla de som valt att lämna läraryrket, för att behålla de lärare som i dag är verksamma i skolan och uträttar stordåd och inte minst, för att locka framtida studenter att välja läraryrket krävs en mängd olika insatser.

Skolkommissionens slutsatser och förslag utgör en tydlig grund och färdriktning för vad vi parter centralt och lokalt behöver ta ansvar för. Det gäller bland annat att bidra till utvecklingen av ett fungerande system för lärares och skolledares kompetens- och karriärutveckling.

Våra krav

För att lärare ska kunna fullgöra sitt professionella uppdrag och möta samhällets behov så måste ett nytt avtal ge landets lärare bättre lönevillkor och arbetsförutsättningar för ökad attraktivitet, utveckling och bättre resultat. Våra krav kan sammanfattas i sju punkter:

  • Minskad arbetsbelastning. På varje förskola och skola behöver man gå igenom och åskådliggöra lärares arbetsinnehåll och arbetsbelastning för att skapa balans mellan olika arbetsuppgifter inom arbetstiden. Fokus ska vara på lärares och skolledares huvudsakliga uppdrag, där tillräcklig tid säkras till långsiktig planering, för- och efterarbete, uppföljning och utveckling, enskilt och i kollegiet.
  • Konkret arbetsmiljöarbete. Insatser behöver göras på varje enskild förskola och skola, med analys och åtgärder, som sedan följs upp på huvudmannanivå. Detta måste garanteras i avtalet.
  • Löneökningar som gör att även läraryrket får en positiv avkastning i ett livslöneperspektiv. De senaste årens löneuppvärdering måste fortsätta och förstärkas så att lärarnas löner ökar mer relativt andra grupper. Alla huvudmän måste aktivt bidra till uppvärderingen.
  • Omotiverade löneskillnader måste bort. De nödvändiga statliga satsningar som gjorts på lärares löner har på grund av brister i genomförandet medfört omotiverade löneskillnader. Konkreta åtgärder måste nu till för att hantera de uppkomna negativa konsekvenserna av de statliga lönesatsningarna.
  • Bra löneutveckling utan att byta jobb. Varje huvudman måste ge erfarna lärare en sådan löneutveckling att kontinuiteten i undervisningen säkras för eleverna. För många erfarna lärare är idag byte av arbete eller arbetsplats fortfarande den enda möjligheten att åstadkomma en reell löneutveckling. Erfarna och yrkesskickliga lärare måste garanteras en löneutveckling som speglar deras arbete, ansvar och betydelse för elevernas resultat.
  • Kvalitet före kvantitet. Behöriga och legitimerade lärares kompetens måste användas och värderas på rätt sätt, så att intentionerna med legitimations- och behörighetsreformen tas tillvara. Uttaget av undervisning per lärare får inte öka så att den drabbar undervisningskvaliteten eller leder till ökad ohälsa.
  • Bättre kompetens- och karriärutveckling. Parterna ska tillsammans med staten verka för att ett nationellt fastställt professionsprogram för alla lärare och skolledare införs. Programmet ska hantera introduktion och mentorsprogram som stärker och stödjer såväl utbildningen för lärarstudenter som starten på lärares yrkesliv samt säkrar fortsatt kontinuerlig kompetensutveckling och karriärvägar under hela yrkeslivet.

Detta är vad avtalsrörelsen måste handla om. Får vi lärare, studie- och yrkesvägledare och skolledare tiden, arbetsförutsättningarna och en konkurrenskraftig lön för att göra det jobb vi med stolthet valt, så leder det till ett attraktivt yrke som i sin tur kommer leda till förbättrade skolresultat. Sverige har inte råd att bortse från skolans och läraryrkets avgörande betydelse för samhällets utveckling.

För att råda bot på det kritiska läget måste båda parter bjuda till. Vi som lärarorganisationer inser att olika kommuner har olika förutsättningar och utgångsläge för att hantera det kritiska läget. Det går inte att ha en standardlösning för alla. För landets skull, sätter vi nu vårt hopp till att kloka och insiktsfulla medlare kan bidra till att vi tar rejäla kliv, inte små steg, framåt för att lösa skolans frågor.

Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande Lärarförbundet

Åsa Fahlén, förbundsordförande Lärarnas Riksförbund

En kortad version av debattartikeln har publicerats i Dagens Samhälle

Läs mer om vad medling innebär

Kommentarer:

Anonym
Anonym

Äntligen lite kamp!

Håll ställningarna och vik inte ner er!

  • Skapad 2018-05-15 00:00

Kommentera artikeln!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här