Lärarförbundet

Cecilia gav facket en andra chans

För Cecilia var det inte helt självklart att bli ombud. Men idag känner hon sig trygg i sin lärarroll, har erafenhet och viljan finna att arbeta ännu mer fackligt.  Foto: Gustav Gräll

För Cecilia var det inte helt självklart att bli ombud. Men idag känner hon sig trygg i sin lärarroll, har erafenhet och viljan finna att arbeta ännu mer fackligt. Foto: Gustav Gräll

”När skolan blev kommunal i början av 90-talet, blev jag så förbannad att jag gick ur facket,” säger yrkesläraren Cecilia Gunnarsson. Men nu är hon tillbaka! Och för första gången på 33 år som lärare, är hon sedan ett år tillbaka ombud på Stockholms hotell- och restaurangskola vid Globen.

Cecilia Gunnarsson är mitt uppe i förberedelserna av tävlingen Köksvalpen, som hon var med och instiftade på skolan för cirka 10 år sedan. Eleverna i årkurs ett ska tillaga en förrätt på sparris och en varmrätt på kyckling och rotfrukter och bedöms utifrån hantverk och smak.

– Det är något speciellt med att vara yrkeslärare inom restaurang. Man kommer eleverna närmare i ett kök, vi både lagar mat och pratar med varandra om livet, säger Cecilia.

Att bli ombud var inte självklart

Redan som liten drömde hon om att bli lärare och har nu hunnit vara aktiv i yrket i 33 år. Men att ta steget och bli ombud var inte alls självklart. Under en period på 90-talet när skolan hade kommunaliserats valde hon att gå ur facket. Men när arbetsuppgifterna förändrades allt mer på skolan bestämde hon sig för att gå med igen för att få bättre insyn och kunna påverka.

Jag insåg att man är inte osårbar och det gäller att ha backning om man ska kunna förändra och göra skillnad.

Idag är Cecilia ombud på skolan och var dessförinnan skyddsombud i två år. De frågor som kollegorna ofta ställer rör arbetsuppgifter och arbetsbelastning, många vittnar om att det råder brist på tid för att kunna planera sin undervisning.

– Det är flera delar som ska hinnas med förutom att planera undervisningen som mentorskap, lokalöversyn och samarbeten mellan olika arbetslag. Sedan har många av de elever som söker sig hit inte så höga betyg och svårigheter både i skolan och privat. Vilket ställer andra krav på lärarna som ibland måste ta samtal med Socialtjänsten.

Förtroende från kollegorna

De fackliga mötena håller hon i en gång i månaden, men det är inte lätta att locka kollegorna när mötet måste hållas efter arbetstid mellan kl. 17-18.

– Det är svårt att få folk intresserade av det fackliga arbetet, det är så mycket annat som kräver engagemang både på jobbet och hemma. Sedan finns det yrkeslärare som inte känner sig som lärare, kockar som har arbetat länge och som anser sig kunna föra sin egen talan. De tycker sig inte behöva facket.

Men Cecilia ser ändå positivt på det fackliga arbetet som görs på skolan, den senaste tiden har de fått ett nära samarbetet med Lärarnas Riksförbund, vilket för ett par år sedan var otänkbart. Hon har heller inga planer på att sluta det fackliga arbetet, tvärtom. Till hösten hoppas hon kunna arbeta både ute i verksamheten och hos Lärarförbundet Stockholm.

– Idag känns det kul att representera facket, jag är trygg i min lärarroll, har erfarenhet och förtroende från mina kollegor.

Kommentera artikeln!

Med ett konto på lararforbundet.se kan du kommentera, spara och söka bland mer än 30 000 artikler. För alla lärare är lika viktiga - även de som inte är medlemmar i vårt fackförbund (ännu).

Bli medlem

eller logga in här