Senast uppdaterad

2020-01-15

Så samarbetar elevhälsoteamet med lärare

Under 2019 arbetade Lärarförbundet student med tre olika fokusfrågor. En av dem lyfter vi här, psykisk ohälsa hos elever. Vi vill bidra med kunskap inom ett område som många lärarstudenter tycker sig har fått för lite kunskap om i utbildningen. Därför har vi intervjuat fem personer som ofta finns med i elevhälsoteam och som vi ska ha kontakt med om vi upptäcker psykisk ohälsa i våra framtida klassrum.

Så här lyder Lärarförbundet students fokusfråga i sin helhet:

“Att Lärarförbundet Student ska verka för att lärarstudenter ska få ökad kunskap om psykisk ohälsa, hur den upptäcks och hur samarbetet med elevhälsoteamet bör se ut.”

Skolkurator

Hej! Jag heter Marcus och är från Göteborg och min yrkesroll i skolan är kurator. Jag arbetar på en ganska stor högstadieskola, med ca. 400 elever, i en kommun i Västra Götalands län.

Väldigt övergripande kan man säga att mitt uppdrag som kurator är att bistå med ett psykosocialt perspektiv på det hälsofrämjande och förebyggande arbetet som sker i skolan. Lite mer konkret kan mina arbetsuppgifter vara väldigt varierande. Det kan vara allt från enskilda elevsamtal till att bedriva gruppverksamhet i klasser, utifrån olika teman.

Tillsammans med pedagoger kan vi kuratorer ha som en form av konsultation som innebär att om en pedagog lyfter en oro kring en specifik elev så kan vi bistå med hur hen kan tänka utifrån ett psykosocialt perspektiv. Vi kan också göra klassobservationer om behovet finns. Om det exempelvis upplevs svårigheter i en klass så kan vi vara med i klassrummet under en period. På så sätt kan vi bidra med ett nytt perspektiv och om det behövs kan vi ge råd om hur pedagogen skulle kunna tänka kring arbetet i just det sammanhanget.

Utöver det har vi också ganska mycket kontakt med vårdnadshavare. Allt som oftast utifrån ungdomar som vi träffar i samtal men också om de vill få information om stödinsatser utanför skolan. Vi har även mycket kontakt med verksamheter och professioner utanför skolan såsom socialtjänst, barn och ungdomspsykiatri, fältassistenter och ungdomscoacher.

På min skola sitter vi kuratorer också med i trygghetsteamet. Det är en arbetsgrupp som arbetar med tryggheten på skolan på en förebyggande och främjande nivå. Vi har också uppgiften att samla in kränkningsanmälningar.

Arbetar ni mycket tillsammans med lärare?
Javisst, det gör vi! Vi är exempelvis ofta med på elevkonferenser eller under möten med vårdnadshavare, elev och mentor och i vissa fall även med rektor. Det kan handla om att elevens skolgång inte flyter på som den skulle kunna göra. Då kan vi sitta med och gemensamt lyssna in vad eleven och vårdnadshavaren har att säga. Så kan vi tillsammans prata om vad vi på skolan måste göra för att det ska bli bättre. Så jag skulle säga att det är ganska vanligt, och väldigt viktigt, samarbetet mellan pedagogen och skolkuratorn.

Det är också verkligen en framgångsfaktor att vi får flera olika perspektiv kring en elev, det är oftast då resultatet blir allra bäst.

Vilka ingår i elevhälsoteamet på din skola?
På min skola är det rektor och biträdande rektor och det är framförallt rektorn som leder arbetet i elevhälsoteamet. Sen är det jag och min kuratorskollega, ja vi är två kuratorer på skolan. Det är skolsköterska, två specialpedagoger, studie och yrkesvägledare, socialpedagog och en skolpsykolog. Jag tror att samtliga professioner brukar finnas med i teamet, kanske att mindre skolor inte har en socialpedagog?

Arbetar teamet ofta tillsammans?
Jo, det gör vi endel men det kan vara lite olika. Exempelvis om förhållandena kring en elev rent socialt är bra och hen främst uttrycker pedagogisk problematik. Då blir det framförallt specialpedagogen som kopplas in. Sen kan det också vara det omvända att det fungerar pedagogiskt men inte lika bra socialt då kanske bara vi kuratorer kopplas in. Ibland kan även flera professioners kompetens krävas kring en ungdoms problematik.

Vi träffas dessutom en gång i veckan i elevhälsoteamet. Då lyfter vi dels saker på organisationsnivå men även fall med enskilda elever. Den som lyfter fallet förklarar problematiken och frågorna för resten av gruppen och vi som får höra om fallet bidrar med våra perspektiv. På så sätt kan alla bidra med sin kunskap och vi får en bedömning från den samlade kompetensen i elevhälsoteamet. Det är förhoppningen att samtliga yrkesroller har fått bidra med sitt perspektiv i alla fall.

Om jag som lärare har lyft en viss problematik delges jag då informationen som kommit fram under dessa möten?
Det ska ju i regel gå till så, speciellt om ett arbetslag lyfter ett fall med elevhälsoteamet. De brukar fylla i en blankett där de beskriver vad oron grundar sig på och om det har gjorts några anpassningar eller så. I de fallen är det extra viktigt med återkoppling till pedagogerna. Det kan vara viktigt också eftersom att det är pedagogerna som i huvudsak träffar eleverna. Men vi får vara lite försiktiga vad gäller vilken information vi måste föra vidare till pedagogerna och vilken som kan stanna hos oss. Jag som kurator kan kolla med eleven om det är okej med hen att jag säger vissa specifika saker till mentorn. Om jag får godkännandet så kan jag informera mentorn och om inte så får det stanna mellan mig och eleven. I ett sådant fall har jag inte lika mycket kontakt med mentorn. Men det är verkligen viktigt att mentor och pedagoger får information för att kunna underlätta elevernas skolgång.

Har ni gemensamma möten tillsammans med pedagoger och mentorer?
Tidigare läsår har vi som lyfter ett visst fall också ansvarat för att informera berörda parter utanför elevhälsoteamet. Vi arbetar just nu med hur vi ska arbeta detta läsåret. Det kan hållas möten mellan pedagoger, som på vår skola, mötena som sker i arbetslagen varannan vecka kan vara ett forum där elevfall kan lyftas. En diskussion som förs på vår skola är om vi från elevhälsoteamet skulle kunna bli inbjudna hit om vi har varit inkopplade. Det är två sätt som den här återkopplingen kan ske på.

Något speciellt som kan behövas i samarbetet med pedagogen, vilka svårigheter kan finnas i kommunikationen?
Hmn… bra fråga! Rent schematekniskt kan det ju finnas svårigheter. Exempelvis om Jag har ett möte med en elev där svårigheter i klassrummet tas upp, men som eleven själv inte vill ta upp med pedagogen. Då kan jag istället prata med pedagogen om det här. Ibland kan då samtligas scheman vara väldigt späckatde och vi får arbeta för att få till fem minuter tillsammans. Det brukar visserligen alltid gå att lösa, men det kan vara en praktisk utmaning.

Det jag i sådana fall kan uppleva är egentligen frågan om vad pedagogen verkligen behöver veta. Hur en gör de avvägningarna, men det är också något en lär sig snabbt. Där jag arbetar upplever jag att all personal verkligen är lyhörd för att lyssna in andras perspektiv och kunskap. Att ha möjligheten att samla kunskapen på det sättet är väldigt positivt.

Ser du några utvecklingsmöjligheter i elevhälsoarbetet?
Ja, det har jag varit inne på tidigare men att all personal arbetar så integrerat som möjligt. Att all personal är skolpersonal mer än något annat, det tror jag att vi verkligen vinner på. Att elevhälsoarbetet kan integreras i det dagliga arbetet som utförs på skolor tror jag att vi kommer väldigt långt på. Det blir nog kvalitativt väldigt mycket bättre än att arbeta som i isolerade öar. Jag tror också att eleverna märker det här och det sänder vissa signaler till dem. Det blir inte det där åtgärdandet utan skapar istället möjligheter till det främjande och förebyggande arbetet.

Skolläkare

Jag heter Karin och jobbar som skolläkare och skolöverläkare i Kalmar kommun! Vad gör du i ditt uppdrag? Som skolöverläkare har jag ett övergripande ansvar för elevernas hälsoutveckling på skolorna. Skolsköterskorna har den närmsta kontakten på skolorna, men det är jag är kvalitetsansvarig och behöver därmed se till att skolsköterskorna har den kompetens och de verktyg som de behöver för att kunna göra ett bra arbete.

I mitt arbete som skolläkare är jag mer riktad mot eleverna och mot elevhälsoteamet på de olika skolorna. Skolsköterskorna är som skolläkarens förlängda arm eftersom de finns ute på skolorna och har den dagliga kontakten med eleverna. De kontaktar sedan mig om de uppmärksammat något som de har några funderingar kring eller kan behöva råd för gällande elevernas skolhälsovård. Utöver det är jag också involverad i utredningar och särskoleplaceringar.

Hur skiljer man på skolhälsovård och vanlig vård?
Det som ligger på skolläkaren samt skolsköterskans ansvar gäller elevhälsans medicinska insats. Detta är till stor del att jobba förebyggande och hälsofrämjande, för att på så vis hjälpa eleverna mot måluppfyllelse. En hälsoinsats på denna nivå är därmed kopplad till att skapa bättre möjligheter för elevernas lärande och kan till exempel vara en undersökning som görs på en elev som har återkommande ont i magen i skolan. Vi har generellt ett hälsoövervakande uppdrag, liksom att överblicka elevernas hälsoutveckling. Skolsköterskan gör detta i första hand men jag som skolläkare kan också bli inkopplad efter behov.

Hur jobbar du med de andra i elevhälsoteamet?
Jag försöker vara med på de elevhälsoteamsmöten som sker i den region där jag jobbar, för att genom diskussion kunna vara med och skapa bra förutsättningar för lärande. Jag försöker också att besöka varje skola två gånger per år för att möta skolpersonal och efter rektorns önskemål diskutera ärenden som är aktuella på skolan. Ofta görs dessa besök tillsammans med skolpsykologen, vilket innebär att vi tillsammans med den elevhälsopersonal som finns på plats på skolorna kan se eleverna utifrån väldigt många perspektiv. Under dessa möten kan också läraren vara med och diskutera.

Vad skulle du vilja skicka med en blivande lärare?
För det första vill jag säga att läraren är elevhälsa i allra största grad. Det är superviktigt att läraren skapar relationer med eleverna för att lyckas med ett bra samarbete och knyter an till dem alla, även om det kan vara lättare med vissa än med andra. Det är alltid värt att försöka hitta det som gör att man når varandra!

För det andra vill jag uppmana er blivande lärare till att tänka på att när en elev inte beter sig som den borde så är det inte för att den inte vill utan för att den inte har förmågan. Då är det vi som måste anpassa undervisningen så att eleverna får möjligheten att använda sig av sina förmågor.


Specialpedagog

Jag heter Anna och arbetar som specialpedagog på en F-6 skola med ca 280 elever. Skolan ligger lantligt i en kommun i Västra Götalands län.

Hur länge har du arbetat som specialpedagog?
Jag har arbetat som specialpedagog sedan 2008. Innan det arbetade jag som lärare i 12 år.

Vilken är din roll i elevhälsoteamet?
Som specialpedagog är jag tillsammans med speciallärare den profession som bidrar med den specialpedagogiska kompetensen i elevhälsans tvärprofessionella arbete. En vanlig missuppfattning är att den specialpedagogiska kompetensen innebär en expertkunskap kring de elever som är i störst behov av stöd. Jag har märkt att denna förväntan ibland blir ett hinder som ofta leder till att specialpedagogens kompetens bara används på individnivå och därmed endast kommer några elever till del. Jag skulle istället beskriva det som att den specialpedagogiska kompetensen handlar om att bidra till att bredda skolans lärmiljöer och göra dem tillgängliga för alla elever. Den specialpedagogiska kompetensen ska användas även på grupp- & organisationsnivå och främst i det förebyggande och främjande arbetet.

Så vad innebär det här lite mer konkret då?
Ja, det här uppdraget delas med övriga professioner inom elevhälsan och med lärare. Därför är samverkan inom skolan avgörande. Ett första exempel det som kallas EHM – elevhälsomöten, en modell som jag tillsammans med kollegor utarbetade när jag var anställd på Bergsjöskolan i Göteborg.

EHM möjliggör kontinuerligt samverkan mellan lärare och elevhälsans professioner kring elever, grupper och lärmiljöer. EHM blir som att kontinuerligt ta temperaturen på verksamheten för att möta lärarna där de är. För att fånga upp det som oroar och det som är svårt men också det som fungerar bra. Utifrån lärarnas utmaningar ägnas mötet sedan åt att lära av och med varandra för att utveckla arbetet vidare. Varje möte mynnar ut i en konkret planering hur arbetet ska fortsätta, på alla nivåer.

Planeringen dokumenteras i det vi kallar spindeldokument och arbetet följs upp systematiskt så att all berörd personal hålls informerade om hur arbetet fortgår. EHM är navet i skolans elevhälsoarbete och ersätter traditionellt elevhälsoarbete där lärare ofta får stöd av elevhälsan i ett senare skede genom att göra anmälningar till elevhälsoteamet. EHM minskar därför glappet mellan lärare och elevhälsa. Många skolor kämpar fortfarande med att överbrygga det här glappet.

På EHM bidrar jag som specialpedagog med ett relationellt perspektiv – förståelsen för hur elevers behov uppstår i mötet med lärmiljön. Jag bidrar med kompetensen att kartlägga och analysera för att få syn på samband mellan lärmiljön och elevens behov. Det handlar också om att synliggöra hinder & möjligheter så att riskfaktorerna kan undanröjas och friskfaktorerna stärkas.

Har du några exempel på hur arbetet tillsammans med lärare kan se ut?
Jo, den specialpedagogiska kompetensen tas tillvara i samarbete med lärare för att skapa goda och tillgängliga lärmiljöer. Detta till exempel genom

  • en utredning om behov av särskilt stöd och eventuellt utarbetande av åtgärdsprogram.
  • uppföljning och utarbetande av extra anpassningar.
  • analys av arbetet med extra anpassningar för att få syn på mönster på gruppnivå som i sin tur används för att utveckla undervisningen och ”bredda lärmiljön”.
  • vid bedömning av elevers kunskapsutveckling utifrån exempelvis bedömningsstöd – på individnivå men också på gruppnivå.
  • lärande besök/observationer av undervisningen som följs upp genom samtal.

I den specialpedagogiska kompetensen ingår också att kunna leda och föra kvalificerade samtal, något som används i det arbete jag har nämnt tidigare eller vid t ex handledningstillfällen. Andra tillfällen är när jag leder överlämningar inom skolan eller mellan skolor eller vid lärande samtal där kollegiet har läst gemensam litteratur. Alla dessa moment, som jag har beskrivit, finns inbyggt i organisationen som en del av skolans rutiner vilket betyder att jag som specialpedagog har flera möjligheter till samarbete med lärare utöver det som sker mer spontant. Min specialpedagogiska kompetens tas också tillvara på organisationsnivå där jag i samarbete med skolledning leder skolans pedagogiska arbete.

Kan du nämna några viktiga komponenter i ditt samarbete med lärare och ser du några utvecklingsområden i det samarbetet samt i elevhälsoteamets arbete i stort?
I mitt fall får jag använda den specialpedagogiska kompetensen så som det är tänkt, det vill säga på individ-, grupp- & skolnivå både i det åtgärdande OCH i det förebyggande och främjande arbetet, det är ingen självklarhet utan en utmaning för många skolor.

Det allra viktigaste för att få till ett nära samarbete mellan specialpedagog och lärare i det förebyggande och främjande arbetet med fokus på att skapa breda, tillgängliga lärmiljöer är att det finns tid och plats för det här arbetet, inbyggt i organisationen. För att det ska bli möjligt behöver skolledningen ha kunskap och förståelse för hur den specialpedagogiska kompetensen kan tas tillvara. I ett välfungerande samarbete mellan skolledning och specialpedagog kan bra organisatoriska förutsättningar skapas. Det ökar chansen för att lärare redan i planeringen men också i uppföljningen och i utvärdering och utveckling av undervisningen – kan dra nytta av specialpedagogens kompetens.








Skolpsykolog

Hej! Mitt namn är Mattias Norlund och jag jobbar som skolpsykolog på lite olika skolor i Västerbotten och i Norrbottens inland. Mest jobbar jag på en skola i Sorsele. Det är en F-9 skola med totalt 234 elever. Det är en kommunal skola i glesbygd, trots att den ligger i kommunens centralort.

Spännande! Hur länge har du arbetat som skolpsykolog?
Jag har arbetat som skolpsykolog i två år ungefär. Tidigare har jag arbetat med ungdomar på andra sätt, både inom habilitering och på en SiS institution. Arbetet på SiS institutionen handlade om att utreda ungdomarnas problematik, med syftet att identifiera framkomliga vägar och rekommendera insatser för att få en ungdom på rätt bana igen efter sluten ungdomsvård eller psykisk ohälsa.

Vilken är din roll i elevhälsoteamet?
Min roll är att stå för ett vetenskapligt psykologiskt perspektiv på eleverna i skolmiljön. I praktiken innebär det att jag lyfter ett sådant perspektiv i möten med vårdnadshavare, personal och liknande. Jag utför i arbetet som skolpsykolog nivåbedömningar, jag handleder lärare i elevärenden, utför observationer i klassen med mera. Jag har en del samtal med elever också, men kuratorn tar de flesta elevsamtalen. Kuratorerna jag möter är alldeles fantastiska i min mening. I praktiken kan en som skolpsykolog hamna i en situation att om inte kuratorn ”räcker till” kan det ofta handla om en problematik som skall hanteras inom primärvården eller BUP istället. Tiden är en viktig faktor att väga in i vårt arbete också. Det kan vara svårt att hinna med exempelvis elevsamtal beroende på omständigheterna i den specifika tjänsten. Jag kan ju egentligen bara tala för hur arbetet går till på de skolor jag arbetar på, men mitt intryck är att det kan vara lite utav en djungel av olika teorier och insatser cirkulerar. Dessa kan ibland även sakna vetenskaplig förankring och tyvärr saknas ibland också beprövad erfarenhet. Då kan en väl säga att det blir lite av skolpsykologens ansvar att visa vägen, angående hur det vetenskapliga läget ser ut och vad som därför är en lämplig insats i ett ärende med en elev.

Vad tycker du är extra viktigt i ditt samarbete med läraren?
Den allra viktigaste komponenten tror jag är prestigelöshet. Lärarna sitter med kunskap om eleven som jag oftast inte har. Det kan ju vara hur eleverna fungerar i vardagen, i ett klassrum och liknande. Jag besitter istället kunskaper om psykologi och vilka sådana aspekter som kan spela in, detta är kunskaper som lärarna istället oftast inte har. Om båda har ett öppet sinne så brukar det gå att hitta lösningar på de flesta situationer. Det kanske är en floskel men samarbete är verkligen nyckeln. Sen är det såklart viktigt att alla får tillräckligt med tid för att utföra sitt arbete också.

Hur ser samarbetet med lärare ut nu och ser du några utvecklingsområden däri eller i elevhälsoteamens arbete i stort?
Jag tycker att samarbetet fungerar väl i enskilda ärenden och det fungerar alltid allra bäst när vi väl har kommit in i själva ärendet. Vi är mitt uppe i att förändra hur vi inom elevhälsan organiserar oss just för att komma närmre lärarna. Detta är definitivt ett utvecklingsområde, vi har nu börjat rotera runt bland arbetslagen och kan på så sätt lösa vissa ärenden vid sittande bord, tillsammans med arbetslagen. Jag tror att det då blir tydligare för exempelvis lärare hur vi i elevhälsan tänker kring olika utmaningar.


Skolsköterska

Hej Madeleine, vill du berätta lite om vad du gör i ditt jobb som skolsköterska?
Att arbeta som skolsköterska är till stor del ett jobb som syftar till att arbeta hälsofrämjande och förebyggande med eleverna. Det görs till stor del genom det basprogram vi har. Detta innebär att vi bland annat ska vaccinera alla elever enligt det svenska nationella basprogrammet. Vi ska också under vissa årskurser utföra hälsokontroller hos eleverna som att väga, mäta, kontrollera syn, hörsel och rygg. Dessutom ska vi erbjuda hälsosamtal till elever i särskilda åldrar.

Hur går ett hälsosamtal till?
Till att börja med får eleverna fylla i en omfattande hälsoenkät där områden som kost, sömn, fysisk aktivitet, psykiskt välmående och arbetsmiljö berörs. Skolsköterskan får sedan in enkäterna och beroende på svaren som har getts i hälsoenkäten designas sedan hälsosamtalen lite olika. Alla elever, lärare och elevhälsoteamet får ta del av den övergripande statistiken på enkäterna. I vissa fall sker samtal i smågrupper, enskilt och/eller med vårdnadshavande.

Hälsosamtalet görs i form av en diskussion med eleven utefter samtalsmetoden MI, motiverade samtal, där man låter elevernas intressen och funderingar blir vägledande för samtalet. I samtalen för ett hälsofrämjande arbete har elevernas ålder viss påverkan. Det kan till exempel finnas ett större behov av att jobba mot att förebygga narkotika och tobak bland elever som är lite äldre. Ibland blir det också läge att göra vissa uppföljningar efter ett hälsosamtal, vilket då planeras in och görs efter behov.

Vilken kontakt har du med läraren?
Det är viktigt att det finns en bra dialog och en närhet mellan alla personalkategorier på skolan. Arbetet kan se lite olika ut, men på vissa skolor så läggs det upp som så att skolsköterskorna och resten av elevhälsoteamet går ut och möter upp elever och lärare på deras plats för att på så vis kunna skapa en gemensam diskussion kring vad som är bra för eleverna i stunden och vad som kan behöva göras annorlunda. I vissa fall är det läraren som kommer till elevhälsoteamet med särskilda frågor och funderingar. Skolsköterskan blir en representant för den medicinska biten och ett öga för vad man i den aspekten kan behöva tänka på. Det är bra om skolsköterskan kan vara med på APT (arbetsplatsträff) och en del av det pedagogiska arbete när det passar.

Varför är elevhälsans arbete viktigt?
Eftersom att varje elev är en hel människa tycker jag att det är det viktigt att se eleven i sin helhet och i den kontext som hen befinner sig i. Alla olika bitar bidrar tillsammans till att eleven ska kunna jobba så bra som möjligt. Framför allt är det viktigt att förstärka elever som har ett gott hälsotänk. Sedan finns det elever som går igenom svåra perioder i livet med föräldrar som skiljer sig m.m. och detta påverkar klart måluppfyllelsen, vilket kan vara viktigt att ha förståelse för. Vi som jobbar i skolan är experter inom våra olika områden där alla perspektiv är viktiga i det tvärprofessionella arbetet. Elevhälsoarbetet börjar redan i klassrummet och går som en röd tråd genom hela skolgången. Det är viktigt att elevhälsan har ett helhetstänk. Elevens välmående ägs av alla på skolan och att man måste hjälpas åt, både elevhälsan och andra vuxna som finns på skolan, för att skapa de bästa förutsättningarna för att eleverna ska må så bra som möjligt och då kunna nå bästa möjlig måluppfyllelse.

Vad kan vara bra för den blivande läraren att veta?
Eleven står i centrum och alla bitar behövs för att stärka elevens lärande och uppnå måluppfyllelse för varje elev. Tillsammans skapar vi de bästa förutsättningarna för elevens framgång. Vi vet att en bra hälsa går hand i hand med en hög måluppfyllelse och ett lyckligare liv!