Senast uppdaterad

2021-02-08

Politisk plattform för Lärarförbundet Skolledare

​Lärarförbundet Skolledare är Sveriges största organisation för skolledare med nära 10 000 medlemmar. Lärarförbundet Skolledare är en egen organisation för skolans chefer med en nationell styrelse, och är en del av Lärarförbundet.

Gå med idag
– 6 månader gratis!

Det här är Lärarförbundet Skolledare

Lärarförbundet är den enda organisation som samlar kraften från hela lärarprofessionen. Vi är störst för att vi vet att det är tillsammans som vi får bäst förutsättningar att vara bra lärare och skolledare. Därför vägrar vi ställa olika lärarkategorier eller lärare och skolledare mot varandra. Alternativet till samling är förödande – en splittrad profession ger frivilligt bort makten över sin egen utveckling till andra.

Arbetet i skolan utgår ju från ett gemensamt samhällsuppdrag. Inom uppdraget har skolledare och lärare olika yrkesroller och olika ansvar, men i huvudsak handlar vårt jobb om att skapa den bästa möjliga skolan för varje elev.

Genom att samla hela professionen i vårt förbund, stärker vi vårt inflytande och vår ställning. Vi vet att det är vi tillsammans som har svaren på vad som behöver hända på arbetsplatsen, i skolledar- och läraryrket och i hela Skolsverige.

Det här vill Lärarförbundet Skolledare

Mycket av Lärarförbundet Skolledares arbete sker lokalt. Där bedriver medlemmarna fackligt arbete med avdelningarnas skolledarstyrelser som samlande krafter. Det är på arbetsplatsen diskussioner, krav, utveckling och samverkan startar och ger effekt. Förtroendevalda driver på huvudmannen med förslag och initiativ till samverkan, men våra möjligheter att nå framgång bygger på de yrkesverksamma skolledarnas gemensamma engagemang med hela professionen. Lärarförbundet Skolledare utvecklar löpande arbetsformerna så att engagemanget kan fångas upp.

Lärarförbundet Skolledare driver också villkors- och professionsfrågor på den nationella nivån. Lärarförbundet Skolledare har gjort ställningstaganden och förtydliganden i frågan om pedagogiskt ledarskap och i frågan om en nationell riktlinje om i genomsnitt 20 medarbetare per chef. Därutöver driver vi frågor om arbetsmiljö, styrning, finansiering och likvärdighet.

Skolledares arbetsmiljö och lön

Skolledarna är Sveriges viktigaste chefer. Men skolledarna står mitt i politikens stora utmaningar - att förbättra skolresultaten, hantera lärarbristen och lyckas med nyanlända elevers integrering i skolan. De har ett unikt pedagogiskt ledaruppdrag från staten och därmed ansvar för att utveckla skolans viktigaste resurs - lärarna. Men skolledarna har allt för sällan de förutsättningar som krävs och långt ifrån en lön som speglar deras ansvar och betydelse.

Arbetsmiljölagen beskriver en arbetsmiljö som ska vara säker och sund. Lagen säger också att arbetsgivaren systematiskt ska planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till en god arbetsmiljö. Det är viktigt att konstatera att alla medarbetare omfattas. Skolledarnas arbetsgivare ska alltså se till att det finns ett systematiskt arbetsmiljöarbete även för skolledare. Arbetsmiljöverkets föreskrifter är bindande. De ska följas.

Enligt arbetsmiljölagen ska arbetstagaren ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hens eget arbete. Det behöver därför finnas forum för skolledare där denna möjlighet ges. Lärarförbundet Skolledare menar att det ska finnas APT eller motsvarande möten för skolledare där de ges utrymme att föra arbetsmiljödiskussioner utifrån sin roll som anställda. Där kan det aktuella arbetsmiljöläget diskuteras liksom arbetsmiljöaspekter inför kommande förändringar.

Lärarförbundet Skolledare kräver:

  • Riskbedömningar ska regelbundet användas som ett verktyg i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Skolledarnas chefer ska därför göra sådana bedömningar även för skolledare då det sker förändringar som kan medföra risker. Det gäller naturligtvis vid budgetnedskärningar eller omorganisationer, men det kan också gälla höjd arbetsbelastning vid genomförandet av reformer eller vid andra förändringar i verksamheten.
  • Det ska finnas återkommande undersökningar av skolledares arbetsmiljö, motsvarande skyddsronder, undersökningar av organisatorisk och social arbetsmiljö och liknande. Resultaten ska bedömas av skolledarnas chefer och åtgärder sättas in om så behövs. I denna process är det lämpligt att samarbeta med företagshälsovård eller HR-funktion.
  • Skolledarnas arbetsmiljö ska lyftas i deras medarbetarsamtal, men även i vardagliga samtal som skolledarens chefer för med sina medarbetare.
  • I en skriftlig arbetsmiljöpolicy bör skolledares arbetssituation beaktas. De har en särställning i verksamheten då de är både medarbetare och chefer samtidigt och därmed är inblandade i det mesta som sker i organisationen.

Skolledarens yrke är komplext men skolledares löner speglar inte det idag. Höjda löner är en förutsättning för att fler ska vilja stanna i yrket. Det stora ansvaret som resultatansvarig för barn och elever och som chef och ledare för många lärare motiverar att skolledare ska ha tydligt högre lön än sina medarbetare.

Lärarförbundet Skolledare kräver:

  • Lönen för skolledare måste höjas radikalt så att den speglar det stora ansvaret.

Hot och våld mot skolledare

I yrken med täta människokontakter förekommer det risker att möten med människor i utsatta situationer leder till hot och våld och svåra beslut. Enligt 11 § i föreskrifterna om Organisatorisk och Social Arbetsmiljö (OSA 2015:4) ska arbetsgivaren vidta åtgärder för att motverka att arbetsuppgifter och arbetssituationer som är starkt psykiskt påfrestande leder till ohälsa hos arbetstagarna.

Arbetssituationer som är starkt psykiskt påfrestande leder till att kraven i arbetet ökar. Därmed riskeras ohälsa hos arbetstagarna om inte kraven minskas eller balanseras med resurser. Lärarförbundet Skolledare menar att det finns gott om exempel på starkt psykiskt påfrestande arbete för skolledare. Det kan exempelvis gälla:

  • att skolan/förskolan, personal eller barn/elever hotas eller angrips
  • ledningsarbete kring elever eller elevgrupper som är mycket utåtagerande
  • ledningsarbete kring vårdnadshavare som är särskilt krävande
  • våld eller hot mot skolledare och/eller personal/elever
  • drev på sociala medier

Ensamarbete är en viktig faktor som ska tas med i beräkningen i fråga om skolledare och psykiskt krävande arbete. Den som arbetar ensam känner sig mer utsatt och det ska därför eftersträvas att sådana situationer undviks. Skolledaren arbetar ofta själv i rollen som chef på skolan och förväntas klara många situationer utan att kunna påräkna hjälp och stöd från sina medarbetare. Detta behöver hanteras i arbetsmiljöarbetet.

Lärarförbundet Skolledare kräver att:

  • Skolledare ska ha ett tydligt skydd i lagen när de utövar sitt yrke. Det ska gälla att de anses utöva myndighet när de upprätthåller ordning, arbetar för trygghet eller på annat sätt fullgör sitt statliga uppdrag i skolan. Om de då utsätts för hot eller våld ska brottet mot dem rubriceras som hot/våld mot tjänsteman, vilket innebär ett förstärkt lagskydd eftersom sådana brott beläggs med strängare straff.
  • Arbetsgivaren ansvarar för att det finns ett systematiskt arbetsmiljöarbete som så långt det är möjligt undanröjer risker för starkt psykiskt påfrestande arbetssituationer för skolledare.
  • Det ska finnas väl kända rutiner och handlingsplaner som omfattar skolans chefer ifall något skulle hända. Det ska tas särskild hänsyn till chefernas situation.
  • Om skolledare blir utsatta behöver stöd och hjälp snabbt kunna mobiliseras av deras arbetsgivare så att de inte står ensamma i en svår situation. Detta ska särskilt beaktas i organisationernas beredskap. Det behöver finnas HR-resurser avsatta för skolans chefer.
  • Bland chefer uppstår ibland en kultur där vara och en får klarar sig själv. En sådan kultur måste motarbetas. Därför ska chefers incident- och tillbudsrapportering tas på stort allvar av deras arbetsgivare.
  • Arbetet ska organiseras och planeras så att psykiskt påfrestande arbete undviks i största möjliga utsträckning. Det ska också beaktas att människor upplever och hanterar starkt psykiskt påfrestande arbete olika. Arbetsmiljölagen säger att: ”Arbetsförhållandena ska anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.” Olika skolor behöver därför organiseras och bemannas olika vad gäller ledarskap.

Pedagogiskt ledarskap

Pedagogiskt ledarskap innebär att leda och ansvara för att den pedagogiska verksamheten håller hög kvalitet idag och ännu högre imorgon. Idag saknar många skolledare tillräckliga förutsättningar för sitt pedagogiska ledarskap. Undervisningen är kärnan i och utgångspunkten för den pedagogiska verksamheten och är därmed central för det pedagogiska ledarskapet. Men idag åläggs ledarna och skolorna för många uppgifter som inte direkt rör de nationella målen och/eller barns och elevers utveckling och lärande. Dessutom saknas det allt för ofta tillräckliga och adekvata resurser.

Lärarförbundet Skolledare ställer krav på såväl regering som huvudmän att se till att skolledare får de förutsättningar de behöver för att kunna vara pedagogiska ledare:

  • Skollagen måste skrivas så att det blir tydligt att huvudmannen har en skyldighet att förvissa sig om att verksamheterna har tillräckliga förutsättningar. Det kan betyda ekonomiska resurser till verksamheterna, men det kan också betyda tillgång till de stödfunktioner som krävs.
  • Det måste rensas bland skolans arbetsuppgifter och skolledare och lärare måste ges reellt inflytande över skolans arbetsuppgifter, exempelvis nationella prov, utvecklingssamtal, IUP:er och övrig dokumentation.
  • Skolreformer ska vara mer hållbara och mer genomtänkta. Lärarförbundet Skolledare anser att huvudmännen generellt lyssnar för lite till skolledarna i fråga om vad som krävs för den pedagogiska verksamheten och det pedagogiska ledarskapet. Det behövs en bättre dialog.

20 medarbetare per chef

Skolans chefer ansvarar i allmänhet för betydligt mer personal än chefer inom många andra förvaltningar och inom många andra branscher och yrken. Det är mer regel än undantag att skolledare har 35-45 medarbetare att ansvara för. Det finns ett mönster i arbetslivet där chefer inom kvinnodominerade yrken med täta människokontakter ansvarar för större medarbetargrupper utan att det finns några rimliga skäl för det. I verksamheter med låg chefstäthet finns det dessutom ofta höga sjuktal.

I en god utbildningsmiljö har skolledare, lärare, övrig personal, barn och elever tillräckliga förutsättningar för att göra ett gott arbete. De människor som verkar i skolan och förskolan är på många sätt varandras förutsättningar och de påverkar varandra. När skolledares förutsättningar är dåliga får det negativa konsekvenser för utbildningsmiljön och därmed för andra.

Många medarbetare ökar kraven på chefen och gör det svårare att göra ett bra jobb. Ett rimligt antal medarbetare per chef är därmed en viktig organisatorisk förutsättning för att skolledare ska ha en god arbetsmiljö, göra ett gott arbete och för att verksamheten ska fungera och må bra i övrigt. Inom det offentliga avtalsområdet har parterna identifierat chefstätheten som en viktig faktor för att minska och stabilisera sjukfrånvaron. Lärarförbundet Skolledare har därför tagit ställning för en riktlinje för chefstätheten i skolan.

Lärarförbundet Skolledare kräver därför att:

  • Regeringen inför en nationell riktlinje om i genomsnitt 20 medarbetare per chef i skolan.

Professionsprogram för skolledare

Inrättandet av ett professionsprogram är nödvändigt för att säkerställa våra medlemmars yrkesutveckling, kompetensutveckling och för att öka professionens attraktionskraft. Rätt utformat kan professionsprogrammet ge skolledare ett stort inflytande över sin egen kompetens- och yrkesutveckling. Men det förutsätter att professionen får en central roll i utformningen av programmet. Systemet kräver också bred professionell och politisk förankring samt långsiktighet. Vid utformandet av ett professionsprogram för rektorer bör några aspekter särskilt beaktas.

Lärarförbundet Skolledare kräver bland annat att:

  • I motsats till utredningens förslag bör de föreslagna kvalifikations- och befattningsutbildningarna även framgent bedrivas som uppdragsutbildningar. Detta för att säkerställa likvärdighet och tydlighet.
  • Även andra kompetenser än lärare ska kunna bli rektorer, men då måste de ha en grundläggande kunskap om vad det innebär att vara chef i skolan. Skolinspektionens krav på pedagogisk utbildning och erfarenhet för att kunna anställas som rektor är för lågt satta. Den utbildningsvetenskapliga kärnan (UVK) sammanhåller idag alla lärarprogrammen. Därför ska den som anställs som rektor ha kunskaper motsvarande UVK för att kunna uppfylla förväntningarna som pedagogisk ledare. Har man läst en högskoleutbildning där pedagogik ingår som en väsentlig del, såsom för studie- och yrkesvägledare exempelvis, bör man sannolikt kunna tillgodoräkna sig den kunskapen i kvalifikationsutbildningen.
  • Rektorer inom förskolan som tidigare arbetat som förskolechefer måste få gå rektorsprogrammet. Annars sätts det käppar i hjulet för deras fortsatta utveckling inom professionsprogrammet.

Budget och statligt ansvarstagande

Besparingar i skolan leder till högre press på en redan utsatt lärar- och skolledarkår. Risken för sjukskrivningar och avhopp ökar ännu mer. Detta sker i ett läge när vi behöver varenda lärare och skolledare vi kan få. De som jobbar i skolan är redan idag för få och för arbetsbelastade i förhållande till sitt stora uppdrag. På de allra flesta skolor finns ingenting att dra in på som inte påverkar verksamheten, eleverna och personalen mycket negativt.

Besparingarna leder också till att skolledarsnurren ökar farten. Lärarförbundet Skolledares enkätundersökning visar att endast hälften av rektorerna hade varit rektor på samma skola längre än tre år. En så stor andel som 23 procent hade bara jobbat ett år eller kortare. När chefen slutar på en skola stannar ofta utvecklingen upp. Dessa siffror stöds av undersökningar gjorda av både Skolverket och Skolinspektionen. Det blir paus tills en ny skolledare är på plats och denna kanske leder utvecklingen åt annat håll. När detta händer för många gånger på för kort tid finns alltid risken att lärare tröttnar och tappar tillit till skolledningen. Det gör ledning och utveckling svårare. Skolans och förskolans verksamhet och utveckling förutsätter kontinuitet. Besparingar förstör den kontinuiteten.

Det behövs fler lärare och skolledare, inte färre. Idag råder konkurrens om den kvalificerade arbetskraften på många håll och inte minst i välfärden. Ungdomarna söker sig till yrken där de uppfattar att det finns hög status och personliga utvecklingsmöjligheter. I den konkurrensen måste huvudmännen ställa upp med någonting bättre än skolor som kämpar med att hålla en krympande budget. Besparingar kommer inte att få fler att vilja bli lärare och skolledare. Besparingarna verkar istället avskräckande och lärar- och skolledarbristen riskerar att bli större.

Snäva ekonomiska ramar är idag en krass realitet för de flesta skolledare. Den som inte håller budget riskerar sin arbetsgivares missnöje och till och med sin anställning. När budgetramen minskar, krävs att skolledaren gör ingrepp i organisationen, vanligen genom att minska den. På så sätt tvingas skolledare till en hårdare styrning mot lärare och avståndet mellan de båda yrkena blir större. Det gynnar inte någon när två yrkesgrupper inom samma profession, och med i grunden samma uppdrag, spelas ut mot varandra på detta sätt. Det försvagar istället den profession som ska genomföra uppdraget.

Samtidigt sitter staten på den kortsiktiga lösningen. Under Coronapandemin har regeringen tillfört välfärden tillfälliga generella statsbidrag som gett utrymme för andhämtning i kommunerna. Men i den senaste budgeten framgår dock att dessa kommer att falla bort efter årsskiftet. Samtidigt riskerar skattekraften att utvecklas sakta på grund av pandemin och att kommunerna har växande kostnader på grund av löneökningar och kraftiga demografiska förändringar. Det är inte förvånade att kommunpolitiker signalerar fortsatta besparingar när regeringen ger dem de här framtidsutsikterna.

På längre sikt behöver vi diskutera finansieringssystem som inte bygger på att skolan är samhällets budgetregulator. Det är redan nu tydligt att den diskussionen måste kretsa kring att staten tar ansvar för hela skolsystemet. Möjligheterna att framöver kunna finansiera skolväsendet är sannolikt omöjliga utan omfattande statlig medverkan. Därför är det hög tid att ompröva dagens ordning. Skolans finansiering är det som främst talar för ett ökat statligt ansvarstagande, men det finns även andra faktorer. Vi vill att den kommande utredningen vänder på alla stenar, men med utgångpunkten att staten måsta ta det övergripande ansvaret för skolsystemet.

Lärarförbundet Skolledare kräver:

  • Staten ska ta ett huvudansvar för finansieringen av skolväsendet från förskola till vuxenutbildning genom ett sektorsanslag. Avsikten med det är att skapa ett finansieringssystem som gör att skolor kan ges samma förutsättningar att klara uppdraget och inte är beroende av den enskilda kommunens ekonomiska situation eller politiska ambition. Likvärdigheten i skolväsendet måste stärkas markant.
  • Skolledares möjligheter till yrkesutveckling är gravt eftersatt. Staten måste ta ansvar för inrättande av ett professionsprogram med relevant kompetensutveckling och fortbildning att tillgå och möjligheter för rektorer och lärare att delta.

Likvärdighet och skolpeng

Idag tilldelas de allra flesta skolor medel genom skolpeng som följer varje elev. Det innebär att skolor som förlorar en handfull elever spridda över olika klasser behöver dra ned på personal trots att organisationen och antalet klasser förblir lika. På motsvarande sätt får skolor som t.ex. får fem extra elever som kan placeras ut i befintliga klasser, största delen av fem skolpengar i ren vinst.

Om grunden är ett elevpengsystem bör det alltså inte vara strikt per capita-baserat. Andra aspekter behöver också vägas in. Sådana är till exempel särskilda behov, lärartäthet, i vilken form undervisningen bedrivs och klasstorlek. En viktig aspekt är att det ska finnas en viss trögrörlighet i systemet så att inte skolors förutsättningar att bedriva sin verksamhet förändras över en natt. I dessa frågor bör det professionella inflytandet vara stort och utövas genom dialog mellan skola och huvudman.

När det gäller gymnasieskolan, fritidshemmet och förskolan hanteras frågan om kompensatorisk finansiering på olika sätt. I de flesta kommuner är ersättningen till förskolan och fritidshemmet densamma för alla barn. En mer kompensatorisk resursfördelning bör införas även för förskolan och fritidshemmet, med samma fördelningsnycklar som används för grundskolan som utgångspunkt.

I gymnasieskolan får de olika programmen olika mycket resurser, till stor del baserat på den utrustning som behövs. Därutöver kan det även behövas mer resurser till de gymnasiegemensamma ämnena på olika program baserat på elevernas förkunskaper. Det gäller till exempel i många fall yrkesförberedande program, men också mellan olika gymnasieskolor när samma program finns på flera skolor. I sådana gör dagens betygsurval att elever med höga betyg samlas på vissa skolor och elever med låga betyg på andra. Det problem som detta leder till kan enderas hanteras genom att vikta skolpengen utifrån skillnader i förutsättningar alternativt genom att fördela platserna på ett annat sätt.

Även de skillnader som finns i förutsättningar mellan olika kommuner måste kompenseras. Den kompensation som finns i dagens utjämningssystem är inte kopplad till den mest avgörande faktorn för skolans resultat, alltså föräldrars utbildningsnivå. I den omfördelning som sker mellan kommuner bör denna aspekt finnas med. Lärarförbundet anser att det i huvudsak är bättre att staten använder sig av generella statsbidrag och utjämningssystemet för att understödja likvärdigheten i systemet, än av en mängd riktade statsbidrag.

Enligt läroplanen ska alla som arbetar i skolan medverka till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor också utanför den närmaste gruppen. Skolan är en av de platser där människor från olika bakgrunder och kulturer möts och arbetar tillsammans. Om de möts och samarbetar i förskola och skola leder det till ökad samhörighet och förståelse för varandra.

En blandad skola är också central för att läroplanens värdegrund och demokratimål ska förverkligas. En alltför homogen elevsammansättning påverkar lärarens möjligheter att genomföra sitt uppdrag. Därför är det bra om alla skolor har en blandad elevsammansättning.

För de enskilda barnen och eleverna är det dessutom en vinst att tidigt få befinna sig i en mångkulturell miljö. Av de skälen är en av de största likvärdighetsutmaningarna den elevsortering som sker. Det finns sortering både mellan kommuner och inom kommuner, som leder till skillnader mellan skolor.

Utöver den sortering som sker genom boendesegregationen sker en ytterligare sortering genom möjligheten att önska skola. Därtill ska skolan vara en arena för mångfald. En förutsättning är att nyanlända elever tas emot av alla kommuner och fler skolor. Ett framgångsrikt och hållbart mottagande av nyanlända barn och elever bygger på att förmånen, arbetet och ansvaret som mottagandet innebär delas av alla skolor. Skolan är en viktig nyckel till integration i alla kommuner.

Boendesegregationen leder till att det finns skolor som ligger i mer utsatta områden. Dessa skolor präglas ofta av många nyanlända, en svag utbildningstradition och låg måluppfyllelse. Det är skolor som behöver resurser i en helt annan omfattning än andra skolor. Ett problem är att de är bortvalsskolor – elever från starkare hemmiljöer, som bor i skolans närområde, söker sig till andra skolor. De måste därför vara så attraktiva att de attraherar både elever som bor i närheten och sådana som kan tänka sig att resa.

Samtidigt är det en stor utmaning att göra dessa skolor till attraktiva arbetsplatser för lärare och skolledare. Detta måste åtgärdas: Ett sätt är högre löner. Men minst lika viktigt är att arbetsvillkoren i övrigt är sådana att lärare och skolledare vill arbeta på dem; små klasser, tillräckliga stödfunktioner och liknande behövs för att de ska bli riktigt attraktiva.

I teorin behöver inte önskemål om en skolplacering innebära en ökad elevsortering, men i praktiken har det lett till det. Systemet måste därför göras om så att det i mindre grad sorterar eleverna.

Alla skolor har en gräns för hur många elever de kan ta emot, alltså måste skolplatser fördelas på något sätt. Idag gäller för kommunala grundskolor närhetsprincipen och för fristående grundskolor gäller oftast anmälningsdatum. Båda dessa är segregerande, närhetsprincipen på grund av boendesegregationen och anmälningsdatum genom att mer aktiva föräldrar ställer sina barn i kö tidigt.

För en likvärdig skola är det viktigare med blandning av elever än med närhet. Samtidigt bör närhet vara en faktor att ta hänsyn till vid placering på kommunala skolor. Den måste dock vägas mot att underlätta blandade skolor. När kommuner planerar skolors upptagningsområden kan närhetsprincipen och principen om en blandning av elever med olika bakgrund ofta förenas i högre grad än idag.

Urvalsprincipen för fristående skolor bör förändras och kötid som urvalsinstrument avskaffas. Urvalssystemet till alla grundskolor bör därför ses över ur ett segregationsperspektiv. Kommuner bör beakta möjligheterna till en blandad skola när skolor startas alternativt läggs ned.

Lärarförbundet Skolledare kräver:

  • Kommuner ska arbeta för att skolor ska ha blandade upptagningsområden
  • Skolor i utsatta områden måste vara attraktiva - för skolledare, lärare och elever
  • Urvalet till alla skolor bör ses över utifrån strävan att minska elevsorteringen
  • Resurserna till undervisning och elevhälsa i skolan ska vara socioekonomiskt och kompensatoriskt fördelade i högre grad
  • Resurserna till skolan ska inte vara strikt per-capita baserade
  • Socioekonomiska finansieringsmodeller ska användas för förskola och fritidshem
  • Elevernas förutsättningar ska i hög grad beaktas i resursfördelningen till gymnasieskolan, både mellan program och mellan skolor med samma program

Skolinspektionens roll och skolans styrning

Bra skolsystem vilar på handlingskraftiga lärarprofessioner och styrningen ska därför genomsyras av att de professionella ges ordentligt friutrymme. I många fall innebär detta helt enkelt mindre styrning.

Lärarförbundet Skolledare verkar för betydligt mer av professionsstyrning än vad som är fallet idag. Förbundet arbetar för att de professionella får mer utrymme att styra, eller delta i styrningen, av sådant som ligger nära deras verksamhet. Här avses skolans beslutsprocesser, målsättningar, metoder och arbetsinnehåll. Här avses också att professionella argument får större tyngd vad gäller de förutsättningar som skolan ges av staten och huvudmännen.

I en mer praktisk verklighet kan detta exempelvis innebära att lärare och skolledare ges större inflytande över nationella prov, dokumentation, utvecklingssamtal och liknande företeelser i skolvardagen. Stödmaterial från Skolverket föredras framför allmänna råd.

Lärarförbundet Skolledare håller emot juridikens intrång på professionellt pedagogiskt område och intar en kritisk hållning mot extern tillsyn och mot att skolans professions- och vardagsfrågor avgörs via statliga regleringar eller hos myndigheter. Lärarförbundet Skolledare står fortsatt upp mot politiska reformer som inte står i samklang med professionens bedömningar eller som inskränker det professionella friutrymmet.

Lärarförbundet Skolledare ser att skolan ska utvecklas genom att professionella lärare och skolledare utvecklas. Detta ska inte ske via det enskilda och utpekande ansvarsutkrävande som följt i spåren av New Public Management. I stället vill Lärarförbundet Skolledare se reformer där hela professionen lyfts i klump. Rent praktiskt kan det handla om professionsprogram, likväl som fler mattelyft, läslyft eller erfarenhetsutbyten mellan professionella både inom och mellan huvudmän.

Lärarförbundet Skolledare anser att många reformer på kort tid belastar skolsystemet. Lärarförbundet Skolledare verkar därför för en framtid där det finns förståelse för att skolreformer tar tid, är krävande och behöver grundlig implementering. I denna framtid genomförs färre reformer än idag. De reformer som genomförs handlar främst om lärande och de vilar så långt det är möjligt på vetenskaplig grund. De är genomtänkta och oftast utprovade i försöksverksamhet. Systematisk utvärdering av reformerna är en naturlig och integrerad del i förändringsprocessen.

Lärarförbundet Skolledare kräver:

  • Skolinspektionen måste ha ett mer stödjande och utvecklande uppdrag än idag. Den ska också vara mer lokalt organiserad för att på så sätt kunna hålla koll på skolor som riskerar att fall ur ramen. Då skolors förutsättningar varierar mycket måste naturligtvis också Skolinspektionen bedöma ifall skolans resurser är tillräckliga.
  • Dialogen mellan mål och medel måste utvecklas i systemet. Det är huvudmännen som ansvarar för att ge rektorerna tillräckliga förutsättningar för att klara uppdraget. Detta ansvar ska förtydligas i skollagen.