Senast uppdaterad

2021-04-26

Möt kollegor från olika delar av världen kring arbetstid

Vår arbetsmiljö i skolan och hur vi använder vår arbetstid är utmaningar som vi delar med kollegor över hela världen. Stress, teknikkrångel, dokumentation, brist på planeringstid är några exempel på gemensamma frågor som vi brottas med även om förutsättningarna ibland ser olika ut.

Inför årets Global Action Week har vi intervjuat sju kollegor i olika länder. Vi får dela deras tankar kring utmaningarna att få tiden att räcka till för undervisning och planering, hur de fått stöd av sin fackliga organisation och vilka lärdomar de tar med sig från tiden under pandemin.

Möt Dominique från Frankrike, Anthony från USA, Carlo från Italien, Natalia från Argentina, John från Malawi, Heidi från Norge och Anneli från Umeå.


De nya digitala formaten och plattformarna underlättade faktiskt tillgången till kunskaper.

Natalia Salomoni, Argentina

Natalia Salomoni, högstadielärare i psykologi, Argentina.
Har undervisat i 15 år, arbetar på en skola i stadsdelen Lanús i södra delen av Buenos Aires.

1. Vilka huvudsakliga utmaningar mötte du i ditt arbete under förra året?
Utan tvivel så har läsåret 2020 inneburit enorma utmaningar för både skolan och samhället som sådant, i och med denna uppslitande pandemi. Men trots allt så har skolan lyckats att hålla i, tillsammans med elever och föräldrar. Utmaningarna har dock varit många: Hur behålla kontakten med våra elever? Behovet av att omvandla klassrummet, som ju är både ett fysiskt utrymme och en plats där man bygger kunskaper tillsammans. Bygga upp ny pedagogisk praxis. Följa och ge stöd både till elever och lärarkolleger. Hålla i och förbättra kontakterna - och väldigt konkret i vardagen konfrontera när rättigheter nekades. Också ta tag i situationer med våld, ångest och utsatthet. Se till att elevernas familjer fick sina matpaket varje månad.

Allt detta ledde till att arbetsdagen liksom aldrig tog slut. Var och en ställde upp med det lilla man hade hemmavid av tekniska hjälpmedel. Vi var ständigt i kontakt över mobilen med våra elever, med kolleger, chefer, skolinspektörer, osv. Och för det mesta var det vi själva som fick bekosta den uppkoppling som allt detta krävde.

2. Förändrades din arbetstid?
Ja, verkligen. Sedan den 20 mars förra året, har omställningen inneburit längre arbetstider. Därutöver har vi kvinnliga lärare ofta fått axla ytterligare bördor med att kombinera arbete och hushåll, med flera uppgifter kring ens egna barn och deras skolgång, kring äldre släktingar som behövde stöd, etc. Resultatet var inte bara mer arbete utan också en ökning av oro, ångest och bekymmer.

3. Vilket stöd fick du från facket?
Jag är verkligen nöjd med SUTEBA:s stöd, de har funnits där och backat upp kraven som vi lärare ställde i den här verkligt komplexa situationen, ofta i samarbete med andra fackliga organisationer (både lärarfack och andra).

SUTEBA (lärarfacket i huvudstadsregionen) höll oss kontinuerligt informerade och lyssnade på oss och våra bekymmer. Vi kände också att lärarnas röster hördes på flera olika områden. Våra arbetsplatsombud och lokala styrelser fick också tydligt stöd i fortbildning, i olika former av samverkan för att kunna ha rätt verktyg för sina uppdrag. Tack vare detta lyckades vi motverka en försämring av våra arbetsvillkor och vi lyckades få till bra förebyggande åtgärder i förhållande till pandemin.

4. Vilka nya erfarenheter vill du behålla efter pandemin?
Om vi ser tillbaks på det gångna året och likaså vad som har skett hittills under 2021, så är det uppenbart att vi fortsätter bataljen mot det här viruset som förändrade hela vår tillvaro.

Det har verkligen inneburit en omprövning av tidigare praxis och etablerarde pedagogiska rutiner – som hur vi ser på klassrummets roll och betydelse för byggandet av kunskap. Och som vi har saknat att kunna se våra elever i ögonen! Förmedla vår empati, få ge en kram; all den där kontakten som underlättar och förstärker lärandet!

Sedan har det också varit tydligt vilken oerhört central plats som skolan intar både hos barn, ungdomar och vuxna – alla dessa myter, ritualer och vardagsscener som märker oss alla för livet. Och därför är det så viktigt att nu kunna möta alla dessa utmaningar, med en närvaro under stor försiktighet och med en stor medvetenhet kring vikten av det förebyggande. Vi tar också med oss en rad nya pedagogiska möjligheter för att kunna bygga en bättre högstadieskola som är mer demokratisk och inkluderande och med större delaktighet från våra elever.

Vi har också lärt oss nya sätt att hålla möten i vardagen som underlättade dialogen och att komma fram till överenskommelser. De nya digitala formaten och plattformarna underlättade faktiskt tillgången till kunskaper. Alldeles särskilt underlättades samarbetena mellan oss kolleger där nya konstellationer uppstod, men även inom elevgruppen tillkom nya grupperingar.


Anthony Sollenberger, Ohio, USA

Anthony Sollenberger har varit lärare i 10 år. Just nu undervisar han i musik, körsång och drama på Dixie Middle and High Schools i New Lebanon, Ohio, USA. Han är medlem i i New Lebanon Federation of Teachers som är en del av American Federation of Teachers (AFT).

Vilka har varit de största utmaningarna i din arbetsmiljö under det senaste året?
Det svåraste för mig var att hålla kontakten med många av mina elever. Vi hade tur som kunde skicka hem eleverna med läsplattor som vi redan börjat använda i klassrummet. Men ofta blev internetuppkopplingen ett problem. Det blev ett slit att i vårt skoldistrikt att hjälpa elever att få uppkoppling hemma. En del blev till slut tvungna att jobba på sina telefoner. Trots att vi skapade förutsättningar var det elever som inte dök upp på lektionerna då de måste hjälpa sina familjer eller passa småsyskon när föräldrarna jobbade.

När skolorna stängde förra året, bestämde sig mitt skoldistrikt att fokusera på de akademiska ämnena, särskilt för eleverna i mellanstadiet. ”Speciella” ämnen (som musik) skulle komplettera läsämnena ett par dagar i veckan. Under ett vanligt skolår lär jag 5:e-klassarna att spela keyboard och i 6:e klass får de spela ukulele och gitarr. (Av de instrumenten har vi klassuppsättningar.) När vi hamnade i pandemiläge kunde jag inte skicka med eleverna instrument hem, så jag var tvungen att kasta om i läroplanen och fokusera bara på musikförståelse, Jag visste att mina 5-6.e klassare kämpade med att klara de andra ämnena så jag fattade tidigt ett medvetet beslut att backa lite och inte ge dem för betungande uppgifter. För att klara detta under mycket stress var jag tvungen att lära mig ny teknologi, som jag aldrig skulle lärt mig annars.

En annan utmaning har varit att inte få möta mina elever ansikte mot ansikte. Många av de här ungarna hat jag sett växa upp-från att de började på mina allmänna musiklektioner till att de börjar bli klara för examen i år. De betyder så mycket för mig. Vid förra årets virtuella examen såg jag dem gå över scenen för att få sina betyg utan att kunna gå fram och krama dem. Jag kunde inte säga hur mycket jag älskade dem, berätta vilka stordåd de skulle komma att uträtta eller hur stolt jag var över dem. Det var mycket svårt för mig.

Har din arbetstid förändrats? Hur i så fall?
Ja det har den, Jag brukade komma till skolan 7 varje morgon och gå hem vid 16. Sedan pandemin började, drog jag igång min dator 6.45. Några av mina elever började logga in då som när de skulle ha kommit till skolan en vanlig dag. Jag behövde följa deras vanor för det är ju då skoldagen börjar. Jag har haft andra elever som inte kunnat logga in så dags och då har jag fått anpassa mig efter deras förutsättningar. Jag har fått ägna mycket tid till att få tag i elever som inte hörde av sig. Jag har inte två telefoner. Så för att hålla kontakten fick jag lov att ge elever och föräldrar mitt privata nummer, vilket resulterat i samtal långt in på kvällarna. Lyckligtvis har dessa inte varit alltför många.

Vilket stöd har du fått av ditt fackförbund i den här situationen?
Facket har verkligen lobbat för oss och våra behov, särskilt vad gäller teknologi. Det har förklarat för arbetsgivaren vad lärarna behöver för att kunna stödja eleverna.

Förra året var det också avtalsförhandlingar och facket kämpade för att våra behov skulle mötas och för att våra anställningar skulle vara tryggade under pandemin.

Vilka nya erfarenheter/lärdomar tar du med dig efter pandemin?
Nya erfarenheter och lärdomar är definitivt hur jag kan använda nya teknologiska resurser i mitt klassrum. Många av de digitala verktyg jag använt var helt nya för mig, så jag lärde mig samtidigt som jag undervisade mina elever. Det var lite stressande eftersom jag bara låg en lektion före mina högstadieelever.

Betydelsen av att jobba tillsammans med dina lärarkollegor för elevernas bästa-det är ovärderligt. Jag har ofta slagits av den öppenhet vi visat varandra när vi berättat ”jag har en elev jag inte fått kontakt med” eller ”nu har jag äntligen fått kontakt med eleven som berättat att de inte har internet hemma och ibland andra saker som saknas i hemmet”.


John Kuntaja, Malawi

John Kuntaja är högstadielärare och undervisar i engelska och naturvetenskap. Han har varit lärare i 35 år och är medlem i Private School Employees’ Union of Malawi PSEUM. Han bor i Zomba i norra delen av landet.

Vilka har varit de största utmaningarna i din arbetsmiljö det senaste året?
Den största utmaningen under 2020 har varit att vi inte fått några löner under 5 månader (april till augusti) eftersom skolorna stängdes på grund av covid-19 i mars. I Malawi betalar alla elever som går i privata skolor skolavgifter. Ledningen av varje privatskola betalar lärarnas löner med hjälp av dessa, eftersom de privata skolorna inte får någon finansiering från regeringen. När skolor öppnades igen i september, fick lärarna information att det inte kommer att finnas några utbetalningar av innestående löner som sådana, de borde bara förvänta sig att de kommer att betalas under de månader skolorna kommer att vara i drift. De flesta av dessa skolor har inga kollektivavtal som reglerar lärarnas löner i en sådan här situation.

Har din arbetstid förändrats? Hur då i så fall?
Arbetstiden har ökat på grund av att antalet elever per klass har minskats för att skapa utrymme för social distans. Detta resulterade i att vi lärare undervisade fler timmar än tidigare. Vi har inte fått någon kompensation för de extra timmarna. Vi har haft några ursäkter från arbetsgivarna att det inte är deras önskan att öka arbetstiden. Samtidigt har utgifterna för skolor ökat eftersom de också måste budgetera för skyddsutrustning för att de följer förebyggande åtgärder för covid-19. Skolorna får inte något ekonomiskt stöd från regeringen för dessa.

Vad fick du för stöd från ditt fackförbund i den här situationen?
Vårt fackförbund PSEUM hjälpte oss genom att förhandla med regeringen om att tillhandahålla löner vilket ledde till skolorna åter öppnades. De förhandlar också med arbetsgivare om behovet av att se till att varje lärare, utbildningspersonal såväl som elever får tillräckligt med personlig skyddsutrustning för att följa de nationella Covid-19 riktlinjerna.

Vilka erfarenheter och lärdomar tar du med dig och kan använda efter pandemin?
En ny erfarenhet jag fick under denna period var att hålla lektioner online. Detta är till stor hjälp för eleverna, särskilt när det gäller hemuppgifter. Det är något som är värt att fortsätta med.


Carlo Scognamiglio, Italien

Carlo Scognamiglio har varit lärare i 19 år och jobbar just nu på en gymnasieskola med naturvetenskaplig inriktning. Han är medlem i lärarfederationen UILSCUOLA i Rom, Italien.

Vilka har varit de största utmaningarna i din arbetsmiljö det senaste året?
Naturligtvis har den generella ”pandemikontexten” haft en djupgående effekt på arbetsmiljön. Den allmänna oron hos både lärare och elever har varit ramen som omgärdat allt. Resultatet blev att vi behövde omvärdera/förnya våra metoder och drivkrafter liksom hur vi organiserade arbetet. Vi fick snabbt börja studera nya metoder som vi inte kunde tidigare. Att arbeta hemifrån medförde både tekniska komplikationer och förhandlingar med familjen om fysiskt utrymme.

Har din arbetstid förändrats? Hur då i så fall?
För att undvika för mycket skärmtid omorganiserades all undervisningstid och delades in i gemensam undervisning och självstudier. Det som tidigare var 60 min lektioner förkortades till 50 minuter men samtidigt blev den sammanlagda arbetstiden längre. Det berodde på att vi behövde förbereda annorlunda undervisningsmaterial och ägna mycket mer tid åt feedback till våra elever så att vi inte tappade kontakten och de förlorade motivationen. Det resulterade i förlängda arbetsdagar,

Vad fick du för stöd från ditt fackförbund i den här situationen?
Mitt fack har erbjudit kontinuerligt stöd, med onlinekurser kring distansundervisning, men också informationsmaterial för att tolka de ständigt förändrade riktlinjerna under pandemin. I fackets förhandlingsarbete har förändringarna som pandemin medfört tagits upp, både vad gäller hälsa och säkerhet men också själva undervisningen.

Vilka erfarenheter och lärdomar tar du med dig och kan använda efter pandemin?
Jag har förnyat min undervisning mer på ett år än vad jag gjort sammanlagt under mina första 18 år som lärare. Förutom det uppenbara med nya digitala färdigheter har jag experimenterat med nya strategier för att hålla motivationen uppe hos mina elever och berikat undervisningen med ett kulturellt innehåll av hög kvalitet också.


Dominique Perrin, Frankrike

Min fackförening har varit synlig i media och ställt många kritiska frågor till nationella och lokala politiker för att lyfta fram våra bekymmer och behov.

Dominique Perrin, engelsklärare på gymnasiet, Frankrike.

1- Vilka huvudsakliga utmaningar mötte du i ditt arbete under förra året?
Förra årets största utmaningar på jobbet handlade främst om den senaste reformen (1) som syftar till att ta bort nationella prov och tentor och istället göra utvärderingar på lokal nivå vilket lett till ökande konkurrens mellan skolor och bland kollegor. Sedan kom i mars 2020 Covid-relaterade nedstängningar, vilket sköt upp den nya reformen. Detta var en stor utmaning. I likhet med de flesta kollegor, fick jag först försöka hitta det bästa sättet att kommunicera online, omorganisera schemat för att anpassa det till tekniska svårigheter och skicka ut rätt material till studenterna. Jag ville definitivt begränsa tiden som spenderades vid datorn med den stress det skapar.

För det andra var jag tvungen att hantera all den tid som jag spenderade på att arbeta vid datorn, anpassa mig, förbereda lektioner, svara på elevernas frågor och alla timmar på att korrigera virtuella kopior på datorn. Jag slösade mycket tid på att ladda ner dokument för att korrigera i pappersform och för att sedan ladda upp och skicka tillbaka, för att slippa huvudvärk och trötta ögon. All huvudvärk och trötta ögen – var något helt nytt för mig. Som språklärare var videokonferenser helt frustrerande och ganska ineffektiva. Eleverna är inte vana vid att prata med eller bakom en skärm. Verktyget dödar spontana interaktioner och kroppsspråk. Att hålla dem motiverade var inte lätt. Även om vissa verktyg är användbara, betyder det fortfarande mer skärmtid ... Tufft!

2. Förändrades din arbetstid?
Ja, arbetstiden har förändrats mycket, främst för att allt muntligt arbete och interaktioner som gjorts i klassen nu skedde genom dokument, och därmed hade jag mycket mer papper. Mycket tid slösas bort på datorn bara för att plattformen inte är anpassad till den stora volymen.

3. Vilket stöd fick du från facket?
Jag fick allt stöd jag behövde. Vi blev alla överraskade av den plötsliga “lockdown” så facket behövde också ställa om. Vi fick nödvändiga verktyg för att försvara våra rättigheter och ta itu med andra vanliga frågor.

Fler möten görs nu online på grund av smittskyddsregler ... vilket betyder fler sena timmar ... Ändå finns mina fackliga kamrater tillgängliga. Eftersom jag har ett visst fackligt ansvar i gymnasiet tog det lite tid att inleda digitala fackföreningsmöten med mina kollegor, eftersom det innebar mer tid online.

4. Vilka nya erfarenheter vill du behålla efter pandemin?
Den enda positiva aspekten jag ser är att vi på grund av smittskyddsreglerna har halverat vår klasstorlek vilket bidrar till bättre interaktion med eleverna. Att komma ifrån 35 elever per klass är en nyckelfråga. Annars kan jag inte tänka mig något positivt att ta vidare.

Det har vidare också övertygat mig om att fysisk interaktion i skolan är grundläggande. Virtuell undervisning är en illusion eftersom det tas för givet att eleverna har likvärdiga arbetsförhållanden, vilket är fel. Det tas också för givet att lärarna har rätt förutsättningar, vilket är fel. Det individualiserar ytterligare inlärningsprocessen och förvärrar därmed den digitala klyftan i utbildningssystemet. Kan man ens kalla detta för undervisning?

Det här upplägget leder till isolering, och detta är ett verkligt hot. Så jag önskar att denna erfarenhet kunde öppna ögonen och visa hur viktig fysisk interaktion är i undervisnings- och inlärningsprocessen.

(1) den senaste reformen: på gymnasienivå (16-18 år) som regeringen drivit sedan 2019, genomförd 2021. Vårt fack, SNES-FSU, var starkt emot denna förändring.


Heidi Granberg, Norge

Heidi Granberg arbetar i Oslo på mellanstadiet (5-7 åk) som mentor. Undervisar i norska språket, SO, NO, religion/etik och engelska. Medlem i Utdanningsforbundet, lärare i 15 år.

Vilka har varit de största utmaningarna i din arbetsmiljö det senaste året?
Den största utmaningen har varit att ge eleverna den uppföljning de behöver när de inte kan vara i skolan. Dessutom har brisen på förutsägbarhet i det dagliga arbetet varit en stor utmaning. Det kommer förändringar hela tiden, och det betyder att vi måste justera på kort varsel. Dessutom har det varit svårt att hantera oron för att bli smittad i klassrummet.

Har din arbetstid förändrats? I så fall hur?
När skolbyggnaderna stängdes våren 2021 var jag tvungen att genomföra all undervisning digitalt. Det vill säga att jag var tvungen att bekanta mig med nya digitala plattformar och tänka nytt om min undervisning. Jag var också tvungen att tänka om hur jag kunde nå varje elev. Det har skett många krävande justeringar som har lett till väldigt mycket arbete. Året har lett till mycket merarbete och det har blivit många långa dagar, både i skolan och på hemmakontoret. Jag har också lagt mycket tid på att skapa olika undervisningsmetoder och på att följa upp eleverna som är både hemma och i skolan.

Vilket stöd fick du från ditt fackförbund i den här situationen?
Min fackförening har tagit upp många viktiga frågor relaterade till vår infektionskontroll och arbetssituation under pandemin. De har varit synliga i media och ställt många kritiska frågor till nationella och lokala politiker för att lyfta fram våra bekymmer och behov. De har också varit bra på att svara på frågor när jag har haft frågor. Jag känner att jag har haft en fackförening som har stött oss under denna period.

Vilka erfarenheter och lärdomar tar du med dig och kan använda efter pandemin?
Jag har blivit bekant med digitala plattformar och fått mycket erfarenhet av att få till digitala undervisningsmetoder. Jag kommer definitivt att ha bruk för det framöver. Jag har också lärt mig att det är möjligt att samarbeta med kollegor digitalt och fått erfarenhet av att följa upp studenter på ett annat sätt.

Här kan du höra Heidi beskriva hur Corona påverkat arbetet (utdanningsforbundet.no)


Anneli Edmundsson, Sverige

Anneli Edmundsson arbetar som lärare på Ersängskolan i Umeå kommun, undervisar i matematik, naturkunskap och teknik på högstadiet. Anneli har arbetat som lärare i drygt 20 år och är medlem i Lärarförbundet, styrelseledamot i Umeå Lolalavdelning, samt arbetsplatsombud på Ersängsskolan.

Vilka huvudsakliga utmaningar har du mött under ditt arbete som lärare 2020?
En stor utmaning har varit att kunna ge elever i behov av särskilt stöd det de behövt vad gäller språkstöd och andra behov under de veckor som de har haft fjärrundervisning. Då min skola har många elever med utländsk bakgrund använder jag mycket kroppsspråk vid genomgångar som en stöttning till dessa elever. Jag brukar också använda mig av att visa/hålla upp saker som jag berättar om vilket är svårare när eleverna inte är på plats. Jag har märkt att skillnaden mellan elevernas behov av individanpassning har ökat under denna period. Elever med behov av särskilt stöd har generellt svårare att ta tillvara på fjärrundervisningen och frågar inte om de inte förstår eller kör fast. En annan problematik har varit att vissa elever har inget/dåligt wifi, andra har ingen vuxen som kan förklara och stötta eller så har eleven många syskon och ingen plats att få lugn och ro för att studera.

Påverkades din arbetstid?
Fjärrundervisning och närundervisning kräver olika sorters planering. Att planera för fjärrlektioner upplever jag kräver mer förberedelser än att planera för närundervisning. Ovissheten kring hur länge fjärrundervisning/partiell fjärrundervisning ska fortgå har varit och är en stressfaktor. Speciellt i teknik och NO-ämnena har det varit svårt att planera områden då jag inte vet om eleverna kommer att vara på plats och kunna laborera eller arbeta praktiskt. För mig har det betytt att jag i princip varit tvungen att ha två planeringar parallellt, en för om eleverna kommer att vara på plats och en för om det blir partiell fjärrundervisning. Detta har självklart påverkat min arbetsbelastning.

Fick du stöd från ditt förbund? Exempel?
Jag har fått fortlöpande information från min lokalavdelning/förbundet när det gäller vad som händer på kommunal nivå samt vilka frågor som drivs centralt. Jag har också fått stöttning kring hur vi ska tänka när det gäller munskydd och annan skyddsutrustning. En annan fråga där jag fått stöd är hur vi ska tänka när det gäller att hantera elever som är hemma och sjuka men ändå vill delta i skolarbetet via länk. Där var direktiven från lokalavdelningen tydliga att vi endast ska bedriva en form av undervisning åt gången. Detta upplevdes befriande av både mig och mina kollegor.

Vilka nya erfarenheter vill du ta med dig från det gångna året?
En erfarenhet jag tar med mig är att det finns både fördelar och nackdelar med digitala möten och lektioner. De flesta elever lär sig så mycket mer när de är på plats i skolan jämfört med när de har fjärrundervisning men för några få har det varit ett lyft att få delta i skolarbetet hemifrån.

Personalens möten via länk har varit väldigt effektiva vilket är positivt men å andra sidan förlorar vi på att vi inte möts och dryftar småsaker som bidrar till både trivsel och samhörighet.