Lärare där våldet är vardag
Där utmaningarna är som störst, där formas också den lärarkunskap som tål verklighetens prövningar.
Och sällan framstår lärarprofessionalismen tydligare än här där våldssituationer måste hanteras varje dag.
- Varför har vi brandövningar i skolan men inte övningar för andra krissituationer som hot och våld? Det är ju som att köra bil utan körkort, man blir jättetafflig!
Det utbrister Anders Olsson, skyddsombud och lärare på en så kallad resursskola, när vi träffas för att diskutera hur skolan i allmänhet kan bli bättre på att hantera hot och våld. Anders, som är 52 år och förskollärare i botten, är en person som själv utstrålar lugn och trygghet – i bjärt kontrast till den arbetsmiljö han beskriver.
Han arbetar med en liten grupp elever på lågstadiet som tidigt straffat ut sig från utbildningssystemet genom sitt beteende – den yngsta är bara sex år. Många har en ADHD-problematik och de är våldsamma och utagerande.
– Det är mer våld på lågstadiet än bland de äldre eleverna, berättar Anders. De yngsta är mer impulsstyrda och har inte tillgång till språket på samma sätt. De vill ha uppmärksamhet och har vant sig vid att få det genom att bråka. Vår största utmaning är att få våra elever att tro på att det lönar sig att sköta sig.
Rutiner mot kaos
Våld mot lärare och våld elever emellan är Anders och hans kollegors vardag. Och den vardagen skulle bli till kaos om det inte fanns väl inövade rutiner för att bemästra situationen. Deras handlingsplan för krissituationer har två enkla grundregler:
För det första: Ingrip aldrig i en våldssituation om det inte är risk för personskada – för förövaren själv, andra elever eller lärare.
- Möblemanget struntar vi, annars skulle vi utsätta oss för så stora skaderisker själva. Om ett barn sparkar, slåss och kastar vilt omkring sig så låt barnet kasta färdigt, säger Anders. Men ibland måste vi så klart ingripa. Vi har fått lära oss hur man håller fast och för bort eleven när det är absolut nödvändigt.
För det andra: Ingrip aldrig i en våldssituation ensam.
Man ska aldrig ge sig in i en situation som man inte är säker på att klara av – se till att alltid vara två.
Tydlighet och struktur
På den här skolan kräver det dagliga arbetet en mycket fast struktur för att fungera. Skolan tillämpar ett enkelt belöningssystem som innebär att eleverna får poäng om de sköter sig, poäng som snabbt omvandlas till en belöning, till exempel möjlighet att spela dataspel eller göra något annat roligt en stund. Reglerna för att få poäng är enkla: man ska vara där läraren säger och man ska inte störa och förstöra.
- Den gamla auktoritära skolan, där alla satt i sin bänk och skrev bokstaven O samtidigt, den passade våra elever mycket bättre. Med dagens individuella undervisning där alla pysslar med sitt kan våra elever inte jobba, de måste hela tiden kolla vad alla andra gör, säger Anders.
Rasterna är det största problemet, precis som på många vanliga skolor.
– Vi är minst två rastvakter på åtta elever och ändå är det problem, rasterna har ju ingen naturlig struktur. En bra rast kräver lika mycket planering som en bra lektion, säger Anders bestämt. Samtidigt får inte rasterna bara bestå av organiserad lek – de här barnen behöver ju mer än andra träna sin sociala kompetens.
Diskutera inte i affekt
Precis som när det gäller det fysiska våldet så måste lärarna vara överens om vad man ska tåla när det gäller språkbruket. Men hamna inte i en diskussion om fula ord när eleverna är i affekt, då blir det bara skyttegravskrig. Ta upp det vid ett senare tillfälle är Anders råd.
Han berättar om ett exempel nyligen när eleverna blev rasande för att de hämtades in från rasten i förtid på grund av att de bråkade.
– De blev ursinniga för att de inte fick ha rast och vräkte ur sig en massa. En kollega skrev ner allt de sa. Sedan, när de lugnat ner sig, tog vi en etisk diskussion om språket. De skrattade förstås när de fick uppläst vad de sagt.
Anders menar att man skulle kunna komma väldigt långt med systematiska barnobservationer av vad som händer på rasterna och sedan diskutera det tillsammans.
- Vi måste visa att vi förstår att de är arga och frustrerade men lära dem att uttrycka det på ett annat sätt. De har helt enkelt inget annat språk. Vi försöker lära dem att säga god morgon, alla sådana småsaker som utgör det sociala kittet.
Hänvisa till chefen
Också i relation till föräldrarna uppstår det ibland konflikter. Anders har själv blivit hotad av en förälder som kom till skolan och var aggressiv vid flera tillfällen. Han förbjöds att komma till skolan men kom ändå och då hämtade Anders sin chef. Det hjälpte inte och när chefen i sin tur gick för att hämta sin chef så hotade föräldern att misshandla Anders.
- Då gjorde jag en polisanmälan fast det var ett svårt steg att ta. Polisen var hjälpsam och ställde upp med sin brottsofferenhet och chefen gav mig direkt möjlighet till handledning av psykolog. Men det tog ett helt år innan det kom upp i domstol och jag var rädd hela tiden, mina kollegor också. Han blev dömd, också beroende på hot och våld riktat mot hans familj.
”Samla guldstoft”
Hur bär man sig då åt för att orka jobba i en så tuff miljö där man får så liten erkänsla för sitt arbete?
-Ja, vi lärare får ju inga guldstjärnor precis, säger Anders och ler. Man kan väl säga att vi samlar guldstoft… Kanske händer det en positiv sak bland 3000 negativa en vecka, det lever vi på. Om dom inte slåss på rasten – det är jättestort. Det som är undantagen i den stora skolan, det är ju vardagen hos oss.
Anders Olssons erfarenheter har lärt honom mycket som han anser är tillämpbart också i vanliga skolor. Läs hans råd via länken ovan.
