 |
| TEMATS GÄSTTYCKARE |
| Birgitta Kennedy är förskollärare och pedagogisk handledare på förskolan Trollet i Kalmar. Hon satt med i den kommittée som utarbetade förslaget till förskolans läroplan; Att erövra omvärlden. |
|
 |
|  | Efter drygt tre år med förskolans läroplan finns det all anledning att stanna upp och fundera över vad den har betytt för förskolans verksamhet. Vem gagnas av den? Barnen, pedagogerna, tjänstemännen, politikerna? Svaret borde vara givet; Barnen!
Men jag är inte säker på det. Jag kan till och med säga med bestämdhet att det inte har blivit så. Det verkar säkert konstigt att just jag säger så, när jag själv var med och utformade läroplanen. Hade jag inte barnens bästa framför ögonen? Jo, självklart var det så. Det hade vi alla som satt i kommittén men verkligheten ser inte alltid ut som man skulle önska.
Läroplanen kan aldrig gagna barnen så länge inte alla barn omfattas av dess innehåll. Som det är i dag är den kanske en tillgång för de barn som finns i våra förskolor, men alla de som står utanför, hur blir det för dem? Det är ännu inte en demokratisk rättighet för alla barn att gå i förskolan. Inte ens i vårt land, som ibland påstår sig vara en demokratisk förebild!
Samtidigt som det står vackra ord i dokumentet om värdegrund, demokrati och delaktighet är det värden som inte rimmar äkta i mina öron längre. Just för att läroplanen inte omfattar alla barn. Det är just formuleringarna kring demokrati/delaktighet som varit viktigast för mig när jag föreläst kring läroplanen. Och som jag själv erfarit som pedagog varit svårast men också roligast att förankra i det dagliga arbetet tillsammans med barnen.
Vad är demokrati för en ettåring?
Får jag äta när jag är hungrig och sova när jag är trött? Upptäcka världen tillsammans med andra barn och vuxna men även på egen hand? Kan förskolan organisera dagen för att göra det möjligt? Måste den inte det?
Och hur är det med maten… ska allt ätas upp eller är jag det kompetenta barn som beskrivs i läroplanen, ett barn kompetent nog att avgöra att nu är jag mätt? Eller ska jag av princip äta upp det jag har tagit till mig? Maten skapar maktstrukturer mellan barn och vuxna där barns delaktighet ofta känns långt borta men pedagogernas personliga värderingar betydligt mer närvarande. Som pedagoger borde vi aldrig hamna i striden kring köttbullarna utan hitta andra vägar att gå. Agera som pedagog och inte hamna i rollen som mamma som vi alltför ofta gör.
Läroplanen riskerar att bli ett fängelse om vi inte börjar tänka över vad vi gör, hur vi gör och varför, utan bara refererar till vad som står i dokumentet. Den borde i stället tvinga oss att vilja formulera våra egna tankar. Vilka värden vi vill bygga vår verksamheten på, utifrån de barn som vi har här och nu. Läroplanen borde användas omvänt, så vi inte passar in barnen och verksamheten i den, utan tar de delar av läroplanen som passar in i vår verksamhet.
Brist på tid skapar ofta frustration hos pedagogerna, man vill mer än man får möjligheter till. Hos många finns viljan att utveckla och förändra men när tiden inte räcker gör man det man alltid gjort. Det gick ju då, varför skulle det inte gå nu? Men barnen är annorlunda nu, samhället är annorlunda, pedagogerna är annorlunda och det måste vi ständigt formulera oss kring. Inte i solidaritet med läroplanen utan i solidaritet med barnen. Att mötas av vuxna som är nyfikna på dem och vill förstå dem och den värld de lever i är alla barns rätt.
Och ändå tycker jag att det finns mycket bra i läroplanen. Den har varit till gagn för oss pedagoger. Många av oss som jobbar i förskolan kände nog att vi äntligen fick en bekräftelse från maktens korridorer, att vi bedriver en pedagogisk verksamhet i förskolan. Det tror jag har bidragit till att yrkesstoltheten och kanske också medvetenheten bland pedagogerna ökat.
Jag upplever att föräldrarna har fått en annan bild av verksamheten som något annat än en förvaringsplats. Men det beror ju i första hand på hur vi pedagoger förhåller oss till det vi gör. Fortsätter vi att vara mammor och skapar hem i förskolan, inte släpper in föräldrarna i våra diskussioner kommer inte föräldrarnas bild och inflytande förändras trots läroplanen.
Jag vill ifrågasätta läroplanen mer än bara slentrianmässigt hylla den. Vi borde kanske inte alls ägna den så mycket tid, den är redan gammal och en ny snart på väg . Den borde vi engagera oss mer i!
Birgitta Kennedy
(2002-01-15) |