|
|  | ”En historisk händelse, en revolution!” sa Tina Tenggren och Kent Roslund när de för fyra år sedan diskuterade att förskolan skulle få en egen läroplan.
Nu har den funnits i tre och ett halvt år.
Vad har läroplanen inneburit?
Tina: På ett sätt betydde den mer än vi anade, på ett annat mindre än vi trodde. Den har haft stor påverkan på verksamheten, men den blev inget revolutionerande påtryckningsmedel. Hittills har vi inte kunnat använda läroplanen för att få politikerna att satsa mer på förskolan.
Det är bra att föräldrars och politikers förväntningar har ökat. Men politikerna har inte tagit ansvar och givit resurser så att man kan uppfylla de högt ställda målen och kraven. I stället har de lagt ut ansvaret på de enskilda förskolorna och talar om att svårigheter med till exempel stora barngrupper kan lösas pedagogiskt, att det handlar om att ha en positiv inställning, att fördela sina resurser och hitta nya sätt att arbeta. Det är sant i vissa fall, men inte i alla.
Kent: Jag tror att den betytt att fler har något att koppla ihop förskolan med. Politiker kan diskutera förskolan utifrån den. Kommunerna har under 90-talet ändrat förvaltningsstruktur och vi har fått tjänstemän utan kunskap eller erfarenhet av förskola. Genom läroplanen kan de få förståelse. Men i kommuner som satsat på styrfrågor kan man se att kvaliteten ökat.
Hur har läroplanen förändrat verksamheten?
Tina: Vi började titta på verksamheten med andra ögon. De som inte förstod att de hade ett ansvar, insåg att de faktiskt hade det. Den skapade mycket diskussioner. Vi arbetade nästan två år med att göra om vår lokala arbetsplan, som var usel tidigare. Nu blev den jättebra.
Vi utgick helt från läroplanen – framför allt från värdegrunden. Vi gick igenom orden ett
för ett, slipade dem mot varann. De diskussionerna var tuffast, svårast och mest givande.
Vi märkte det direkt i verksamheten. Vi fick en helt annan medvetenhet, började fundera på ett nytt sätt kring varför vi gjorde saker.
Föräldrarna erbjöds inflytande – och de startade ett föräldraråd. Det ledde till att de diskuterade andra saker än tidigare. På gott och ont. Det gäller att veta hur mycket inflytande man är beredd att ge.
Kent: I min förskola använder vi läroplanen mycket när vi arbetar med prioriterade mål, något vi ska arbeta extra med. Första året arbetade vi med värdegrundsfrågorna. Andra året valde vi tre områden: matematik, språk och ekologi och miljö. I år har vi arbetsgrupper som arbetar med ekologi och miljö samt med pojkar och flickor och föräldrasamtal.
Det ser olika ut i förskolorna hur läroplanen används som styrinstrument och hur mycket nytt innehåll den har gett verksamheten. Men språket har kommit i fokus, både talspråk och det lästa och skrivna språket. Läroplanen vill lyfta fram bland annat IT och miljö. De områdena hade kommit in av sig själva, det hade däremot inte språket, tror jag.
Många säger att läroplanen är en bekräftelse på vad de redan gjort. Det innebär att man indirekt säger att inget har förändrats. Då ser man inte läroplanen som en utmaning.
Det är inte lätt att förstå kunskapssynen i läroplanen. Vi har en stark tradition att psykologisera vårt förhållningssätt till barnen. Då förstår man inte riktigt vad ”det kompetenta barnet” betyder och vad kunskapssynen innebär. I läroplanen står att förskolan ska vara rolig, trygg och lärorik. För många innebär det att den först ska vara trygg, sedan rolig och sist lärorik. De ser det som en trestegsraket, och inte att det hänger ihop.
Vad har läroplanen betytt för yrkesrollen?
Kent: Till viss del har den förändrats. Jag tror att vi har haft ett psykologiserande förhållningssätt. När vi tittar tillbaka om femton år tror jag att läroplanen gett oss ett didaktiskt förhållningssätt.
Tina: Jag tror att den har haft en mycket större påverkan än man kan peka på, både på oss själva och vår syn på varandra.
Yrkets status har faktiskt förbättrats. Hela förskolan har fått en annan status i samhället. Nu går jag lärarutbildning och alla lärarstudenter utgår från samma bas. Jag repetitionsläser en del och litteraturen är oerhört mer komplex än vad den var på förskollärarutbildningen. Det är på en helt annan nivå och utbildningen vilar på vetenskaplig grund. Jag tror att samhället vill säga något med att man har samma bas i utbildningen – och jag tror det beror på läroplanen.
Nu pågår en utredning om en gemensam central läroplan för alla från 0–16 år. Det finns en tanke med det: att det blir ett helt utbildningssystem. Med förskolans läroplan togs ett litet steg, men det är ett steg i ett större sammanhang, tror jag. Risken är att färre satsar på förskolan, så länge löner och arbetsvillkor inte förbättras. Både förskollärare och tidigarelärare (år 1–7) läser 140 poäng, och frågan är vem som utbildar sig till förskollärare då? I skolan får man i alla fall lite bättre lön och arbetsvillkor.
Hur har implementeringen gått i din kommun?
Tina: Det har gått väldigt olika. Trollhättan har en väldigt tydlig, decentraliserad organisation där det läggs mycket ansvar på cheferna. Så hur implementeringen gått beror mycket på vilken chef man har på enheten.
I samband med det nya lokala avtalet har vår kommun skrivit in sex timmars planeringstid. Det innebär att alla måste se över sina arbetsplaner igen så de också innefattar planeringstid och kompetensutveckling.
Förvaltningen ska läsa alla arbetsplaner – som en kontroll. Det är bra, ju mer blickar och intresse från förvaltning och politiker desto bättre. Det skapar mer förståelse för vikten av verksamheterna. Förhoppningsvis inser de att man måste skjuta till mer resurser eller skära ner på kraven.
Kent: I Kristianstad har det varit rektors och skollednings ansvar till stor del och ser väldigt olika ut. De biträdande rektorerna har ett nätverk där de diskuterat läroplansfrågor.
Just nu har vi, med anledning av den kommande reformen om allmän förskola, en föreläsningsserie i läroplanens anda om den moderna barndomen. Vi diskuterar också en arbetslagsutbildning där arbetslagen ska frikopplas ett par dagar.
Jag tycker att det är en brist att förvaltningsledningen inte tagit tag i frågan på allvar. Det ska bli spännande att se vad som händer och vilka aktiviteter som sätts igång nästa gång grund- eller gymnasieskolan får en ny läroplan.
Är det något som fattas i läroplanen?
Tina: Den är så vitt skriven, det handlar mycket om tolkningar. Man kan lägga in mycket i orden, utveckla den och göra den till sin egen.
Det hade varit en fördel om vi haft en gemensam läroplan för alla. När vi diskuterade läroplanen ville jag gärna ha uppnåendemål i förskolan, inte bara strävansmål. Men jag börjar omvärdera det… jag är inte färdig med de tankarna än. Det blir mer väga och mäta med uppnåendemål, då ska man dit – punkt slut. Det finns en risk att det blir mer kontrollerande.
Kent: Jag tycker fortfarande att det är en stor brist att det står ”Alla skall…” och ”Arbetslaget skall…” Vi hade kommit längre om det stått ”Alla skall…” och ”Förskollärarna skall…”. Jag tror till exempel att förskollärarna hade haft ett större ansvar för varje barns utveckling om det varit tydligt att vi ska hålla i föräldrakontakten. Då hade det didaktiska tänkandet tydliggjorts.
Möjligtvis skulle kulturfrågor ha haft en större plats: bild, sång, musik, teater och dans som redskap för att lära sig att förstå omvärlden. Vi lever i en tid då vi håller på att kasta vår historia. Vi blickar mycket framåt. Då tror jag att kultur fungerar som en förmedlande länk bakåt och för nyskapande framåt.
Annika Claesdotter och Karin Björkman
(2002-01-15) |