 |
| Fakta/ ECERS |
| ECERS, Early Childhood Environment Rating Scale, är ett 20-årigt amerikanskt instrument för att bedöma struktur- och processkvalitet i förskolor. Svenska versioner av metoden har funnits i tio år. |
| Personalen får individuellt bedöma hur den egna avdelningen hanterar 28 typsituationer inom områdena Omsorg, Inventarier (hur man utnyttjar material), Språk, Motorik, Skapande, Social utveckling och Personal (exempelvis föräldrasamverkan och arbetsmiljö). |
| Varje situation bedöms utifrån en sjugradig skala. |
| Vissa typsituationer är känsligare, viktigare och väger tyngre än andra och betyder därför mer för kvaliteten, enligt Sonja Sheridan. Det handlar främst om de typsituationer som genom en faktoranalys bildat kvalitetsdimensionen ”Socialisation och kommunikation”: |
| 1. Måltiden |
| 2. Barns initiativ |
| 3. Informella samtal |
| 4. Begreppsbildning och begreppsutveckling |
| 5. Planerade språksituationer |
| 6. Språkanvändning |
| 7. Samspel med barn under fri lek |
| 8. Dagsschema |
| För att hitta en kunnig handledare i ECERS kan man vända sig till den egna förvaltningen. |
| Sonja Sheridan och hennes kollegor i Göteborg har fortbildat förvaltningspersonal runt om i Sverige i användandet av metoden under tiodagarsutbildningar. |
|
 |
|
|
| | Vad är pedagogisk kvalitet i förskolan?
–När alla resurser används på ett flexibelt och kreativt sätt så barnen vill lära, mår bra och tycker att det är roligt, säger Sonja Sheridan som nyligen doktorerat i ämnet.
Vad är viktigare i en pedagogisk verksamhet än att man verkligen lyckas skapa en god lärandemiljö? säger Sonja Sheridan, institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet, som skrivit en doktorsavhandling om vad pedagogisk kvalitet i förskolan är.
Trots att förskolans läroplan slår fast att förskolan ska främja lärande är verksamheten inte fullt ut lärandeinriktad, konstaterar hon.
–Man tar ofta mycket bra hand om de dagliga och naturliga situationerna. Men det medvetna arbetet där hela läroplanen finns med i ryggen skulle kunna utvecklas.
Lärandeaspekterna i läroplanen är tydliga. Barnen ska till exempel utveckla ett nyanserat talspråk, att läsa, skriva och att använda matematik i vardagen. Men ofta tydliggör den vuxne inte för barnen vad en aktivitet handlar om, vad man vill att barnen ska lära och vilka begrepp som är centrala. Mål som att utveckla barns intresse för skriftspråk och att få dem att använda matematik i meningsfulla sammanhang saknas också.
Värdegrunden finns ofta med i arbetet, men Sonja Sheridan konstaterar att barn borde ha mer delaktighet och inflytande. Rättigheten finns formulerad bland annat i läroplanen och i FN:s konvention om barnets rättigheter.
Det kan till exempel handla om sättet att tala med barn och hur personalen får barnen att prata. Sonja Sheridan har stött på förskolor med sammanlagt fem barn under förmiddagen – men de vuxna kommunicerar inte alls med barnen, fångna i föreställningen ”att de inte hinner eftersom det är så många barn”.
Hon har också sett motsatsen: förskolepersonal som hittar möjligheterna där betingelserna är mångfaldigt tuffare.
Vad är då hög pedagogisk kvalitet? Det är lättare att slå fast vad som är låg kvalitet, konstaterar Sonja Sheridan. Hög kvalitet tar sig många skepnader och är beroende av vilka barn som deltar, innehållet och sammanhanget.
En slutsats är att det som väger tyngst för förskolans kvalitet är personalens pedagogiska kompetens. Det har konstaterats i tidigare undersökningar och understryks återigen i Sonja Sheridans avhandling:
–Jag har stött på förskolor med fantastiska resurser som ändå har en dålig kvalitet på verksamheten, och vice versa.
Hon gör ett försök att definiera hög pedagogisk kvalitet:
–När alla lärarens resurser och det som finns runt omkring används på ett flexibelt och kreativt sätt så att barnen får lust och vill lära, mår bra och tycker att det är roligt. Dessutom får de nya impulser, utmanas. Deras egna idéer kan byggas vidare på i den förståelse de redan har.
En annan slutsats i Sonja Sheridans undersökningar är att personalen i förskolor med hög kvalitet reflekterar mer över sin egen roll, hur de förhåller sig till och samspelar med barnen, än vad personal gör i förskolor med lägre kvalitet.
I förskolorna med lägre kvalitet är däremot personalen mer benägen att peka på att det är yttre faktorer – som organisationen eller materiella brister – som orsakar de svårigheter man har.
Dessutom har personalen i förskolorna med lägre kvalitet lätt för att övervärdera det egna arbetet. I förskolor med högre kvalitet är det tvärtom vanligare att personalen undervärderar det egna arbetet.
–Det förefaller som att den som är medveten om sin roll i barnens lärande också själv är mer lärande och därför mer ödmjuk, reflekterande och har ett mer nyanserat bemötande av barnen, säger Sonja Sheridan.
Åratal av besök och bedömningar på förskolor har övertygat henne om att de allra flesta gör ett mycket gott jobb, är seriösa och vill väldigt mycket.
–Jag ser en varm, god kvalitet i de allra flesta fallen, säger Sonja Sheridan.
De riktigt dåliga exemplen är sällsynta. Tyvärr gäller detta även de riktigt bra exemplen. En annan medvetenhet, ett annat seende på barn och lärande är vägen dit. Det som krävs är de goda verktygen som får människor att reflektera, menar hon.
Dokumentation, som video eller barnintervjuer, är ett sätt att synliggöra sin verksamhet.
–Det ökar medvetenheten om innehållet i verksamheten. Genom att utvärdera kvaliteten i den egna förskolan höjer personalen nivån.
Det behövs både självvärdering och extern utvärdering av verksamheten, poängterar Sonja Sheridan. Ett sätt att bedöma kvaliteten är att göra utvärderingar med hjälp av ECERS (Early Childhood Environment Rating Scale). I sina studier av förskolor har Sonja Sheridan själv använt sig av ECERS.
–Det finns en god överensstämmelse mellan de aspekter av kvalitet som bedöms med ECERS och vad läroplanen poängterar. När man enligt ECERS ska bedöma om barnens lärande vidgas, så gör vi det utifrån våra svenska läroplansmål.
Målet med hela modellen för kompetensutbildning är att höja kvaliteten, ställa de relevanta frågorna, reflektera, hitta arbetslagets blinda fläckar och slutligen formulera det egna fortbildningsbehovet. Men Sonja Sheridan avråder den enskilda förskolan från att själv bedöma sin kvalitet med ECERS:
–Det kan lätt bli att man sätter sig och tekniskt fyller i: ”finns”, ”finns inte”, och att det sedan inte blir mycket mer med det. För att utvärdera och utveckla kvaliteten krävs att personalen får gott om tid och stöd i form av god pedagogisk handledning, gärna av någon med erfarenhet av att tolka och bedöma utifrån ECERS kriterier.
Handledaren kan göra en egen bedömning och sedan tillsammans med personalen diskutera varför bedömningarna skiljer sig åt. Det gäller både skillnaderna inom arbetslaget och skillnaderna mellan arbetslag och handledare. I annat fall finns risken att metoden blir styrande och mest teknisk i form av poängsättning. Det man vill åstadkomma är de goda och utvecklande samtalen.
–Metoden klargör styrkor och svagheter. Men en kärnaspekt är att man bygger vidare på styrkorna, det stärker även de svaga sidorna. Det man fokuserar är inte enskilda detaljer och situationer utan synsätt och förhållningssätt till hur lärande går till, säger Sonja Sheridan.
En poäng är att alla i arbetslaget bedömer individuellt och oberoende av de andra. Därför hamnar inte diskussionen i att en enskild gör fel eller rätt.
–Styrkan är att diskussionen istället handlar om varför man gör på ett visst sätt och att sedan knyta det till läroplanen och till olika teorier om lärande.
Det finns inga snabbvägar till utvärdering och utveckling av den egna verksamheten, säger hon.
–Det gäller att bli medveten om hur den egna verksamheten egentligen ser ut. Först då går det att utveckla den. Min uppfattning är att i dag grundas kompetensutveckling ibland lite löst på vad som verkar roligt och bra just då. För sällan grundas det på verkliga behov och intressen hos det enskilda arbetslaget och riktas mot vad läroplansmålen säger.
text Torsten Arpi
foto Bertel Ferm
Fotnot/ Sonja Sheridans avhandling heter: ”Pedagogical Quality in Preschool. An issue of perspectives”.
Torsten Arpi
(2002-01-15) |