 |
| Tydlig förändring |
| I förskollärarnas utvärdering av implementeringsarbetet framgår bland annat att alla piloter upplever en förändring till det bättre då det gäller sin egen syn på arbetet med barn och vuxna. Det är inte lika tydligt för piloterna att se förändringen hos sina arbetskamrater. Samtalen i förskolan har blivit bättre än tidigare. |
| Piloterna i Karlskoga kommer att få nya uppgifter i ett nätverk med andra kommuner. |
|
 |
|  | I Karlskoga välkomnades läroplanen. De antog utmaningen att fördjupa planen och byggde en utvecklingsmodell som tar sikte på framtiden. Och redan nu kan de se resultat i form av en större medvetenhet om verksamheten och förskolans uppdrag.
Tre år med förskolans läroplan. Har man inställningen att den inte innebär något nytt är man inne på en farlig väg, varnar Ann Ragén, förskollärare i Karlskoga.
Hon och andra förskollärare ville veta mer. Vad innebär läroplanen för det praktiska arbetet i förskolan?
Till sin hjälp fick de pedagogkonsulenterna Eva Andersson och Monica Palmér.
–När läroplanen kom ville vi göra det grundligt, säger Eva Andersson. Hur tänker Skolverket och universiteten om läroplanen? Vad kan de bidra med i utvecklingen av förskolan i vår kommun?
Nu vet de svaren på flera av frågeställningarna. Universiteten i Örebro och Karlstad har till exempel anordnat utbildningar som skräddarsytts för förskollärarna i Karlskoga. Skolverket har bidragit med pengar.
Ändå kan den enklaste frågan vara den som är svårast att besvara: Har barnen i förskolorna fått det bättre sedan läroplanen infördes?
–Jag tror att barnen fått det lite bättre. I dag ser vi förskollärare som är mer medvetna om det kompetenta, eller det forskande barnet. De uppmärksammar barns förmågor och goda sidor mer än bristerna, analyserar Eva Andersson.
Förskollärarna har också blivit stärkta i sin barnsyn. De är generellt mer beredda på att ta diskussion med kolleger kring rutiner, regler och förhållningssätt som de tycker bryter mot deras egen barnsyn.
De kan säga ”det här mår barngruppen inte bra av”, när de upptäcker något som inte gagnar utvecklingen i den egna barngruppen.
–Den pedagogiska nivån har höjts. Det märks på att samtalen har blivit mer öppna. De vuxna tillåts vara olika, med ett spektrum av specialkunskaper och kvalitéer. Förut var det lite av ”alla måste sjunga – annars sjunger ingen”-mentalitet i flera förskolor. Nu tar vi bättre vara på varandras kompetenser , säger Monica Palmér.
Karlskoga var en av nio kommuner i landet som fick 225000 kronor av Skolverket för att fördjupa arbetet med att tillämpa de nya läroplanerna.
Förutsättningen var att de hade påbörjat arbetet och att det fanns en helhetssyn på skolans verksamhet.
Läroplansarbetet startade med att förskollärarna läste och diskuterade Lpfö 98 med en lärare från Örebro universitet. Efter tre sammankomster ansågs arbetet vara slutfört.
–Men tre sammankomster räckte inte på långa vägar för att implementera läroplanen. Vi kände detta lika tydligt som förskollärarna, berättar Monica Palmér.
Tanken växte fram att starta studiecirklar eller pilotutbildning. Förskolechefer och rektorer bestämde sig för en modell där förskollärarna skulle få möjlighet att bli ”piloter”. Vilka som valdes ut såg olika ut i de tre distrikten. Men grunden var att det skulle vara en pilot per två avdelningar.
Nära trettio förskollärare nappade på erbjudandet. En gång i månaden träffades pedagogkonsulenter och piloter. Förskollärarna har i sin tur varit handledare och samtalsledare för sina kolleger i arbetslagens samtalsgrupper.
–Eftersom vi visste att vi skulle bli modeller för hur piloterna skulle prata med sina arbetskamrater, så var vi noga med formerna för samtalen. Vi delade in dem i grupper som storleksmässigt motsvarade de grupper de själva ledde. Vi såg till att alla fick komma till tals och visade att vi var nyfikna på vad var och en hade att säga, berättar Monica Palmér.
– Vi gav dem redskap för att få alla att prata, vilket innebär att man ibland måste dämpa dem som pratar mycket.
–Jag anmälde mig till pilothandledning, eftersom jag vill vara med att påverka utvecklingen i förskolan, säger Ann Ragén. Och jag blev glatt överraskad när vi förskollärare fick styra arbetet mer än jag vågade hoppas på!
–I början tyckte flera att läroplanen inte innebar något nytt. ”Så här jobbar vi redan”, sa de. Men när vi pratade om konkreta situationer visade det sig att vi ofta hade olika värderingar och inte alls tyckte lika.
– Föräldrakontakten är ett exempel. Finns det någon skillnad mellan föräldrasamtal och utvecklingssamtal?
I handledningsgrupperna framkom att de föräldrasamtal som förskolan har och har haft, fokuserar på föräldrarna och på det som hänt och händer just nu. Men läroplanen talar om att arbetslaget ska genomföra utvecklingssamtal.
–Utvecklingssamtal har sitt fokus på barnet och kan utmynna i en utvecklingsplan, som ligger till grund då man utvärderar arbetet i förskolan. Därför är det viktigt att man på varje förskola får möjlighet att samtala kring dessa frågor, så man får en samsyn i arbetslaget.
En viktig uppgift som samtalsledare är att ha tankerespekt för andra. Det vill säga att visa respekt för andra tankar. Ge den tid som behövs för att låta alla utveckla sina tankar, utan att bedöma om de är rätt eller fel.
–När jag förstått hur den jag möter tänker har det också givit mig mycket som samtalsledare, utan att jag för den skull behöver tycka likadant, förklarar Monica Palmér.
Pilotträffarna hade en strukturerad form med en tydligt avtalad start- och sluttid. Och ingen mjuk soffa att sjunka ner i och inget fika under tiden…
–Hit skulle ingen komma för att ”prata av sig” i en timme, säger Eva Andersson.
Arbetet i förskolan fanns hela tiden i fokus och Evas och Monicas roll var att ge metoder för att leda grupparbete. De skulle förmedla att samtalsledarens roll är att just leda samtalet, inte att veta bäst.
–Vi lät det vara tyst ibland, så att alla kunde få tid att tänka. Genom att uppmuntra till reflektion försökte vi få tag i nya tankar. Samtidigt fick vi passa oss för att inte påverka piloternas åsikter och tankar.
Det svåraste som pilot har varit att ofta ligga steget före sina kolleger.
–Eftersom vi träffats och diskuterat det som vi senare tog upp i arbetslaget på hemmaplan hade vi hunnit tänka mer, men det gäller ändå att invänta och möta de andra där de är just nu, säger Kerstin Liljeblad, en av piloterna.
Samtalen kom efterhand att handla allt mer om förskolans uppdrag, pedagogrollen, men framför allt om synen på det kompetenta barnet. Genom att all personal läst och diskuterat kapitel efter kapitel i Lpfö 98 finns det ingen som kan påstå att ”det där visste inte jag”.
För Kerstin och Ann är det en trygghet och en måttstock på kvalitén i Karlskogas förskolor.
Träffarna dokumenterades för att följa utvecklingen, samla erfarenheter och tankar och för att andra skulle kunna ta del av dem. Diskussionerna utgick hela tiden från vardagliga situationer.
–Det är viktigt att samtal kring läroplanen och barnsyn utgår från konkreta situationer i förskolans vardag. Det kan handla om värdegrund, föräldrasamverkan, utvecklingssamtal eller tamburen.
–Hur förhåller vi oss i tamburen? Tycker vi att samma saker är viktiga att tänka på i kontakten med barn och föräldrar? I de vardagliga situationerna blir vår barnsyn konkret, säger Monica.
–De politiska målen blir mer konkreta i arbetsplanerna som varje distrikt utarbetat, berättar Ann Ragén som var med vid utformningen av planen i det södra distriktet.
–Ingen ”här uppe” har sagt och bestämt hur vi ska utarbeta arbetsplanen för förskolan, säger hon och gestikulerar med handen ovanför sitt huvud.
I arbetsplanen står att förskolan ska låta barnen vara delaktiga vid beslut som gäller den egna individen och att förskolan uppmuntrar barnen utifrån deras ålder och mognad att aktivt delta och ta ansvar i den dagliga verksamheten.
–Ännu mer konkret blir formuleringen i årsplanen. Bland målen att uppnå finns bland annat att barnen deltar vid dukning, säger Ann.
Det betyder att barn i åldern ett till tre år går med och hämtar matvagnen. De större barnen går med och hämtar vagnen, samt deltar vid dukning med stöd av vuxen.
–Att barnen tar ansvar för städning efter avslutad aktivitet innebär att barn som är mellan ett och fyra år städar tillsammans med en vuxen, medan fem- och sexåringarna själva plockar undan materialet när de avslutar en lek.
Ett nyckelbegrepp i Karlskogas fortbildning är ”leda lärande”. Dialogen, samtalet är
vägledande. Både Monica Palmér och Eva Andersson har gått pedagogisk handledarutbildning vid Lärarhögskolan i Stockholm och det gav dem en god grund för utvecklingen av förskolan där handledning, dokumentation och reflektion är grundstenarna.
–Nyckelord för oss är att lyfta fram synen på barnet, pedagogrollen och förskolans uppdrag. Ett förhållningssätt som genomsyrar alla nivåer, alltifrån mötet med det lilla barnet till mötet mellan förskollärare och rektor eller förskolechef, förklarar Monica.
Tre år efter läroplanens tillkomst blir arbetet i förskolan aldrig mer som förut. Lyssnandets pedagogik har fått fotfäste och då växer också barnens självförtroende och delaktighet. Ett exempel på att förändringarna hittat in på avdelningarna är att hösten just passerat, utan något hösttema i planeringskalendern i Anns förskola.
–Vi har lagt om kursen, säger hon. När barnen ville jobba med ett tema om rymden, så blev det så. Vi vuxna plockade bort planerna på att samla höstlöv och bygga ett tema kring hösten, som vi brukade. Istället samtalar vi kring lövtäcket på marken när vi är på utflykt och barnens frågor kring årstiden kommer spontant. De lär sig minst lika mycket om hösten som tidigare…
Under höstterminen 2001 träffar pedagogkonsulenten alla piloter två gånger. Begreppet ”pilot” håller på att tvättas bort och ersättas med ”samtalsledare”. I framtiden fortsätter de att leda samtal mot något som betecknas som ”Lärande samtal”. Målet för Eva och Monica är att förskolorna i Karlskoga ännu mer ska ta tillvara varje barns styrka och sätta fokus på att de finns för barnens skull. Deras filosofi är att en stärkt personalgrupp som tror på sitt jobb lyfter hela förskoleverksamheten.
Men de är väl medvetna om att en krass ekonomisk verklighet kan sätta många käppar i hjulet.
–Det är klart att vi måste vidare. Under de senaste åren har vi sett vilken otrolig kompetens det finns hos förskollärarna. Men blir det för många barn och för få vuxna i grupperna så orkar man inte utveckla verksamheten. Fortsätter neddragningarna kan det bli svårt att se samma positiva utveckling och inställning till läroplansarbetet i framtiden, varnar Eva Andersson.
Lasse Nohrstedt
(2002-01-15) |