|
|  | Västra förskolan i Jönköping sätter alltid boken och språket i centrum. I höstas bjöds föräldrarna in på en liten utställning av barnens favoritböcker och boktips.
I Björnens tambur står den nya Pettsonboken uppställd på en hylla. På väggarna sitter barnintervjuer, där man kan se vad barnen tycker och tänker om olika saker. Om böcker tycker de, förstår man, när man studerar barnens egna boktips.
Hanna Wiktorsson samlar ”Mångruppen” i avdelningens mysrum. I dag är det Emelies tur att sätta sig på guldtronen. Hon håller guldpåsen i knät, allvarlig inför uppgiften.
Berättarpåsen används på olika sätt för att träna sig i att berätta om något. Barnet får vara i centrum och blir synligt.
”Vitnos och Vips” heter boken Emelie valt. Vem hon har fått den av vet hon inte, men boken brukar stå hos mormor och morfar. Den handlar om Vitnos, hästar, ekorrar och människor, berättar hon för kompisarna.
Det är Emilies allra bästa bok. Hanna läser med lugn röst och alla lyssnar uppmärksamt och kommer med kommentarer. Emelie sitter kvar på tronen och förtydligar då det behövs.
Hanna avslutar efter en stund och säger att de kan fortsätta på läsvilan eftersom boken är som en kapitelbok. Barnen berättar vad de tyckte om i den och Hanna antecknar. En kollega förevigar stunden med digitalkamera och redan i eftermiddag kommer Emelies boktips att finnas bland kamraternas på väggen i tamburen. Samlingen avslutas med en sång och frukt.
Hitintills har ungefär halva gruppen haft berättarpåsen hemma. Alla har valt olika favoritböcker.
På den andra tre–femårsavdelningen, Elefanten, är det Nora som haft avdelningens randiga berättarpåse hemma. Stolt lyfter hon upp ”Babar och jultomten” och berättar att hon fått den på vintern av tomten. Hon strålar när Inga-Lill Palmgren läser. Barnen flockas runt boken och bläddrar och pratar. Jultomten väcker många minnen om svunna jular.
I bokhyllan står böckerna så att barnen lätt kommer åt dem. En del med framsidan vänd lockande framåt och några av barnen plockar ner böcker och börjar läsa.
Dags att ta en bild på Nora och boken. Hon håller stolt boken framför sig och tillsammans med Inga-Lill går hon och ställer den i tamburen.
Johanna Kellin berättar att barnen är väldigt stolta över sina boktips.
–Ibland blir föräldrarna förvånade över barnens svar, men det är ju deras egna svar vi skriver, säger Johanna.
Att gissa vem som ska få med sig påsen hem nästa gång är också ett spännande moment.
–Ja! ropar pojken som ska få den på måndag.
Även på småbarnsavdelningarna Pandan och Flodhästen har barnen tagit med sig sina favoritböcker. Föräldrarna fick också en enkät för att de vuxna ville veta vad de läste hemma och vem som väljer vad de läser.
På Flodhästen står soffan mitt i det stora rummet. Placeringen gör att de läser mycket, men lätt blir störda. Men på småbarnsavdelningen fungerar det inte med en mysig vrå. Här måste de vuxna ha koll samtidigt som de läser.
Just nu håller alla fyra avdelningar i Västra förskolan på att förbereda sig för ”Bokens dag”, som ska gå av stapeln veckan efter. Idén kom från föräldrastyrelsen som diskuterade olika former av föräldrasamverkan. En mamma kom med förslaget att man skulle kunna få boktips av andra föräldrar. Hon tyckte att det ibland var svårt att hitta lämpliga böcker och att det skulle vara roligt att få nya idéer. Boktipsdagen är ett försök att göra något annorlunda.
–Vi såg genast en möjlighet eftersom vi i flera år använt boken i det pedagogiska arbetet, berättar Lars-Gunnar Johansson, rektor för Västra förskolan och Hälsans förskola, i centrala Jönköping.
Föräldrarna bjuds på bok drop-in på eftermiddagen, med en utställning av barnens favoritböcker. En barnbibliotekarie ska ge tips på bra barnböcker. Dessutom kommer en representant från en bokhandel att finnas på plats och visa nyutkomna barnböcker. Det ska också finnas ”En bok för alla” till försäljning.
–Man måste testa gränserna, annars kommer man ingen vart, säger Lars-Gunnar.
Kontakten med biblioteket är viktig.
–Ett av våra uppdrag är att uppmärksamma samhällets kulturinstitutioner.
De flesta böcker lånar de på biblioteket. Oftast åker hela barngruppen dit tillsammans. Men det är också viktigt att de vuxna kan gå i lugn och ro och välja ut böcker som passar.
–Alla avdelningar är duktiga på att plocka fram böcker om barnen är intresserade av något speciellt och som illustrerar till exempel dinosaurier eller stenar.
Förskolan köper även in en del böcker. Dessutom får de ett bokpaket om året från Jönköpings kommun, som chefen för skolbiblioteket valt ut.
Språket är i fokus i Västra förskolan sedan flera år. Böcker och sagor utvecklar språket och inspirerar till skapande. Miljön organiseras så att pennor och färg finns lätt åtkomliga och ger möjlighet att uttrycka sig i bild och med tiden erövra skriftspråket.
I förskolan finns sedan några år en språkplan som handlar om hur de vill förverkliga läroplanen. En av punkterna i språkplanen är att ”Varje dag ha sagostunder och se till att det finns rikligt med böcker som presenteras på ett inbjudande sätt”.
Arbetet med språk manifesteras på många sätt. På småbarnsavdelningarna gör föräldrarna till exempel ett collage om familjen under invänjningen. De plastas in, ligger tillgängliga i en låda och används mycket handgripligt.
De skapar många roliga dialoger med de minsta barnen och ger dem en identitet i gruppen.
–Efter två månader vet hela gruppen vem Kalles mormor är. Språket utgår från känsla och det nära och kära. Collaget handlar om det som är viktigt för barnet, berättar Lars-Gunnar.
Ibland används de på de korta dagliga samlingarna. Då kan även ett litet barn stå inför gruppen. Varje barn har också en personlig bok som består av dokumentation om vad barnet tycker om att göra och leka. Även dessa används mycket.
Böcker och sagor finns med varje dag för att utveckla språket.
–Barnböcker är kanske vår största kulturskatt. De finns ständigt närvarande. I ett internationellt perspektiv är både svenska författare och illustratörer världsledande. Det är lite mäktigt! Jag kan gå in i en bokhandel i Europa och hitta svenska barnböcker och då är det inte bara Astrid Lindgren.
–Sagor har stora möjligheter. Det är lätt att få kontakt med barnen genom dem och de stärker deras fantasi och kreativitet.
Ibland blir en bok eller en bokfigur ett helt tema. Avdelningen Björnen hade Pippi som tema ett helt år. Ett sätt att få igång ett tema är att dramatisera avsnitt ur böcker, som till exempel Alfons Åberg.
Bockarna Bruse har många avdelningar arbetat med. På småbarnsavdelningarna är tredimensionella sagor ett måste. Här finns vackra lådor med spännande sagoinnehåll.
Arbetet med sagor stimulerar barnens eget berättande. När vuxna berättar eller dramatiserar gör barnen det också.
Ett tag skrev barnen brev till Lars-Gunnar, och fick svar. En flicka gjorde en bok som handlade om när hon red och trillade av sin häst. Lars-Gunnar gjorde en overhead-serie av den som hon berättade till för kompisarna. En stark upplevelse blev en berättelse.
–Det är viktigt att snappa upp barnens spontana sagor. Fångar man upp dem leder det ofta till att barnen börjar skapa.
–Vi måste våga vara förebilder och låta orden stå för sig själva. Berättar man och läser mycket sagor kommer barnens skapande igång.
Barnen ritar ofta när de hört en saga. De vuxna dokumenterar deras kommentarer. Utanför Björnens mysrum sitter barnens teckningar och kommentarer till boken ”Kalle tandlös”.
I lekhallen finns bland annat barnens tankar om varför vi har böcker. Här sitter också några elefantbarns egen läskiga spöksaga i text och bild.
På en annan vägg finns de sagor barnen själva fått hitta på slut till. Inga-Lill Palmgren läste ”Grodan blir glad” och ”Kaninen som längtar hem” och barnen ritade vad som hände sedan.
–Genom att organisera miljön så att det alltid finns utrymme för tecknande och skrivande så stimulerar man barnets eget skapande av berättelser, säger Lars-Gunnar.
Karin Björkman
(2002-01-15) |