Vid årsskiftet införs maxtaxan i hela landet. Det har väl inte kunnat undgå någon att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet är för maxtaxan och de borgerliga partierna är emot. Debatten har pågått det senaste året och politikerna upprepar sitt budskap utan att argumenten utvecklats nämnvärt med tiden.
Under debattens gång är det många politiker som ständigt säger ”dagis” istället för förskola. Ibland säger de till och med ”inom dagis och förskola…”. Det är lätt att tappa respekten för seriositeten i debatten. Personer som inte arbetar inom – eller har kontakt med förskolan – kan tycka att namnet spelar mindre roll. Jag tycker att det speglar debatten. Daghem eller förskola. Orden uttrycker två politiska viljeyttringar och två ideologiska motsättningar.
I det borgerliga blocket förs diskussionen fortfarande som om förskolan är en familjepolitisk fråga. Okunskapen är stor hos en del politiker. Det är tydligt att många tror att barnet vistas på ett ”daghem”, som ska ersätta hemmet.
Politikern som avslöjar sin okunnighet när ordet ”dagis” hoppar ur munnen, visar också respektlöshet mot den yrkesgrupp debatten handlar om. Politikernas oro kanske grundar sig på en felaktig verklighetssyn? De har inte insett att barnen inte längre går på ”dagis”, utan i en förskola där pedagogiken ständigt utvecklas och barnen blir utmanade och stimulerade av förskollärare med 120 poängs högskoleutbildning i bagaget. Samtidigt infinner sig också en smygande känsla av att samma politiker antagligen inte heller har läst förskolans läroplan. Om de gjorde det kanske de lättare skulle se fördelarna.
En kostnadsfri förskola är en del av det moderna samhället. En allmän och så småningom avgiftsfri förskola är i första hand ett sätt att ge alla barn samma rätt till stimulerande uppväxtvillkor, oavsett deras bakgrund eller sociala och ekonomiska situation. Det är också en förutsättning för jämställdhet.

I takt med att det kommunala självstyret stärks och skolan decentraliseras är det nu kommunalpolitikerna som måste ta sitt ansvar för att reformen ska lyckas, och samtidigt värna om förskolans kvalité. Det som kan oroa är att de kommuner som tidigare visat sig vara oförmögna att skapa förutsättningar för en bra kvalitet också i fortsättningen kommer att misslyckas. Också de kommuner som minst av allt prioriterar förskolan kommer även i framtiden att prioritera annat. Det har uppstått en situation där de som röstar emot maxtaxan också hotar med en sämre verksamhet om reformen genomförs. Om detta blir verklighet sviker de inte bara barn och föräldrar utan också en hel yrkeskår, förskollärarna.

I de av Sveriges kommuner, som redan innan reformen lät barn till arbetslösa och föräldralediga ha kvar sina barn i förskolan, blir ökningen av barn inte lika markant som i de kommuner där föräldrarna inte har haft den rätten.
Även om en del politiker uppför sig som om det vore ett straff för barnen att tillbringa sina dagar i förskolan, så är det föräldrarna själva som i framtiden kommer att bestämma om de anser att deras barn ska gå i förskolan hela dagar, eller halva dagar, eller när de är hemma med nyfött eller sjukt barn. Att utgå från att föräldrar kommer att ha sina barn i förskolan längre tid efter reformen än före – för att det blir billigare – är en absurd tanke. Är det så att barnen kommer att vara där längre tid i fortsättningen så innebär det att föräldrarna antagligen stressade iväg för att hämta barnet i tid innan ”kontraktstiden” gick ut. Många förskollärare kommer att glädjas över att slippa agera tidspoliser. Om politikerna ger förskolan förutsättningar att utvecklas, förskollärarna möjligheter att utöva sitt yrke på ett professionellt sätt, och om barnen får längre tid i förskolan är det inget straff utan en förmån.
De borgerliga politikerna ger förslag på skattesänkningar, barnomsorgspeng, barnkonto, lägre moms på hemnära tjänster, avdrag för barnomsorgskostnader och extra barnbidrag. Detta är väl gott och väl men det ersätter inte en bra förskola för alla barn. Jag tror jag vet vem som kommer att hamna vid spisen.

Annica Grimlund
Chefredaktör
(2001-12-07)