 |
| FAKTA/ Utbildning |
| Institutionen Individ, omvärld och lärande vid Lärarhögskolan i Stockholm anordnar en 5-poängsutbildning i pedagogisk handledning. Kursen kan utökas till 10 poäng och ges både som uppdragsutbildning och som fristående kurs. |
| Syftet med utbildningen är bland annat att ge en orientering om handledning som kunskapsområde, och om reflektion och dokumentation som pedagogiska verktyg. |
| Kontakta Wanja Caiman, tel 0706-44 05 36 för mer information. |
|
 |
|  | Att vara förskollärare i dagens föränderliga samhälle ställer stora krav på yrkeskompetensen. Pedagogisk handledning är en metod för professionell yrkesutveckling.
Pedagogisk handledning är en form av hjälp till egen utveckling som fungerar i jämförelse med mycket annat, säger Susanna Ekström, förskollärare, metodiklärare på Lärarhögskolan i Stockholm och pedagogisk handledare. En process med det pedagogiska arbetet i fokus, där man använder sig själv och kollegorna som instrument i samtal. Man bearbetar och reflekterar kring situationer och problem i vardagsarbetet, med hjälp och stöd av någon utifrån.
Någon som har pedagogisk kompetens och förmåga till samspel, som man har förtroende för och som förmedlar att hon eller han är engagerad och lyssnar.
–Handledning är en fortbildningsform som syftar till att arbetslaget ska synliggöra sin egen kompetens, vinna ökad tilltro till den och utveckla den, och reflektera kring sitt eget handlande, säger Susanna Ekström.
–Ofta leder handledningen också till närhet och stärkta relationer i arbetslaget, de lär känna varandras tankar och tänkande i och med att de tvingas lyssna på varann.
Handledarens uppgift är att skapa förutsättningar för utvecklande möten. Att arbeta genom arbetslaget, se skeendet genom deras ögon och att sammanfatta vad hon fångar upp ur samtalet. Att få arbetslaget att våga utforska, formulera och utveckla sin egen kunskap och att ifrågasätta sådant de bara ”gör” för att det ”sitter i väggarna”.
–Som handledare träffar jag inte barnen, eller ger råd om hur förskolläraren kan hantera situationer. Det är de som måste utveckla sitt jobb, jag kommer ju att försvinna. Målet är att gruppen ska bli oberoende av mig, säger Susanna.
Ett arbetslag som får pedagogisk handledning lär sig ett förhållningssätt att hantera sitt eget handlande och yrkesutövande, och kan sedan använda samma metodik i andra situationer. Bäst förutsättningar för bestående verkan är det om hela arbetslaget tillsammans får handledning ungefär var tredje vecka i minst ett års tid. En till en och en halv timme åt gången; en tid som måste få vara ”helig”:
–Det är viktigt att man får handledningen på arbetstid. Allt man gör utöver det vanliga barnarbetet är tidsmässigt tungt. Ingen ska heller behöva känna att de sviker barngruppen eller kollegerna genom att gå iväg och få handledning.
För att göra det enkelt måste handledaren komma till arbetslagets förskola. Gruppen behöver sitta någonstans där man får vara ostörd; det är ett sätt att visa respekt för att det man håller på med är viktigt. Arbetslaget måste lämna över hela ansvaret för barngruppen till vikarier, så att de helt och fullt kan koncentrera sig på samtalet med kollegorna. Är man mentalt kvar inne på avdelningen kan man inte vara mentalt inne i handledningen.
–Handledningssituationen måste utmärkas av stark koncentration och hög närvarokänsla. När det inte blir bra handlar det ofta om att jag eller någon i gruppen brister i koncentration. Att man tänker på något annat, att ett barn skriker i bakgrunden, eller att man går ifrån en råddig situation och inte vet om vikarierna kan klara upp den.
Det behövs en övergång så att gruppen förflyttar sig mentalt, förklarar Susanna.
–Det har stora likheter med sagoberättande, där man får barnen att flytta sig därifrån de befinner sig till den fantastiska sagovärlden där vad som helst kan hända. I handledningssituationen handlar det om att flytta ur vardagsarbetet för att titta på det utifrån.
Ett sätt att ”förflytta” sig är att deltagarna skriver ner lite tankar om här och nu – så kallat inflygningsskrivande. Susanna använder sig av processkrivning när hon handleder, och inflygningsskrivandet gör att koncentrationen och mottagligheten inför det kommande samtalet ökar. Hon försöker också inspirera förskolepersonalen att skriva ner tankar under själva samtalet – så kallad kortskrivning – och att skriva ner eftertankar vid samtalets slut.
–Många förskollärare har en fasa för att skriva, men det är nyttigt att utmanas att skriva om sitt arbete. När de skriver blir det synligt vad mycket bra de gör, och de upptäcker vad mycket tankar de har. En del nytt föds också i gruppen när man stimulerar varann.
Handledarens uppgift blir att vara öppen och lyssna, att hjälpa till att strukturera tankar och infall. Susanna har alltid pennan i hand, berättar hon:
–Jag vill kunna ge dem deras egna ord tillbaka. Väldigt många säger så intressanta saker men kommer inte ihåg att de har sagt dem eftersom de inte skriver ner dem.
Men det gäller att vara lyhörd och känslig, särskilt i början. Det är viktigt för handledaren att visa respekt och skapa tillit. Dessutom ska hon eller han vara naturlig, professionell och tydlig och framstå som nyfiken, pålitlig och kompetent.
–Första mötet är direkt avgörande. Handledaren är ledare och det är farligt att låtsas att man inte är det. Det är mitt ansvar att det blir bra och att alla kommer till tals. Det ligger på mig att klargöra vad jag kan bidra med och vad jag förväntar mig av situationen, och att lyssna på deras utsagor och förväntningar.
När arbetslaget kommer till sin första handledningsträff vet de ofta inte själva riktigt vad i det pedagogiska arbetet de vill fokusera på.
–Det är spännande. Man måste lita på det oväntade, lita på arbetslagets kompetens och på min egen. Det är viktigt att förmedla känslan att ”Jag känner inte er men jag är helt övertygad om att ni är fantastiska”.
Handledningen börjar med att arbetslaget skildrar nu-läget. Var och en skriver ner hur det är i en viss situation, sedan läser man upp skildringarna och vrider och vänder på dem. Den ena beskrivningen är inte den andra lik.
–Vi tankeleker. Sedan vänder vi på det. Tänk om vi skulle göra på ett helt annat sätt, hur blir det då? Man kan låta kreativiteten blomma. Ibland föds nya tankar och handlingssätt som också går att omsätta. Ibland blir det bara absurt och tokigt och då kan man skratta åt det. För mig är användning
av humor ett sätt att jobba. Skrattet frigör energi!
Det tar ett tag innan man ringat in vad det är för slags problematik arbetslaget vill utforska och koncentrera sig på. Det behöver inte vara missförhållanden, utan kan lika gärna handla om något man redan gör bra men vill göra bättre.
En del grupper vill komma fram till hur de ska lägga upp sin dagsstruktur på bästa sätt med just den här personalen och den här barngruppen, andra vill jobba med till exempel språk- eller rörelsestimulering.
Inget är för stort eller smått, bara man är överens.
–Man måste gå försiktigt fram i början för att sedan borra sig närmare och närmare vad just det här arbetslaget vill jobba med. Det tar olika tid i olika grupper.
Det är utmärkande för förskollärare och fritidspedagoger att det finns en tro på att man kan utveckla sitt yrkeskunnande, säger Susanna. Självkänslan kan vara svag, men grundinställningen är att människan är utvecklingsbar.
–Detta är en positiv kraft som man kan fånga och använda sig av i handledningen.
Fotnot/ Birgitta Hammarström-Lewenhagen och Susanna Ekström har skrivit en bok om pedagogisk handledning: ”Det mångtydiga mötet – ett försök att förstå komplexiteten i pedagogisk handledning med yrkesverksamma.”
Annika Claesdotter
(2001-04-18) |