Begåvningsreserven i tiden På femtiotalet fördes en diskussion om begåvningsreserven. Tanken var att det fanns en del av Sveriges ungdom som hade kapacitet för högre studier men som i dåtidens skolsystem inte fick tillgång till dessa. Kjell Härnqvist, professor i pedagogik, försökte till och med räkna fram hur stor andel av befolkningen det gällde. Hans undersökning från 1958 visade att drygt 27 procent av de manliga eleverna inom en åldersgrupp kunde klara dåtidens studentexamen. Det ska jämföras med att endast 7-8 procent av de manliga eleverna tog studenten. Här fanns således en begåvningsreserv på cirka 20 procent av en årskull. På femtiotalet var dessa siffror mycket kontroversiella och debatten rasade om de var för höga eller för låga. I dag, när det finns lika många doktorander som det fanns studenter på 50-talet, ter sig debatten om begåvningsreserven lite märklig. Nu är det en bred politisk enighet om att så gott som hela årskullen, både pojkar och flickor, ska klara studierna i gymnasieskolan och målsättningen är att 50 procent ska gå vidare till högskolan. På drygt 40 år har den allmänna inställningen svängt från att endast en liten elit kunde klara gymnasieskolan till att i princip alla ska klara den. Hur kommer man om ytterligare 40 år att betrakta vår syn på högskolan? Frågan är om man inte då kommer att tycka att det är självklart att i stort sett alla ska ha en högskoleutbildning och att man är lite förvånad att man inte tidigare förstod att ta till vara den ”begåvningsreserven”. STEN SVENSSON (2002-01-10)