Frågan hur stark är egentligen extremhögern i Europa är
svår att besvara. En orsak är att själva begreppet ”extremhögern” i sig inrymmer en mängd skilda och motsägelsefulla fenomen. Rent generellt kan det fastslås att nyfascistiska och ”nationella” grupper sedan 1980-talet upplevt en tillväxt som ingen hade kunnat föreställa sig på 1970-talet. Här följer några exempel från olika europeiska länder.

Baltstaterna
Estland, Lettland och Litauen har en lång tradition av antisemitism. Efter självständigheten från Sovjet 1990 spred sig nationalismen och kombinerades i flera fall med antisemitiska föreställningar.
I samtliga tre länder har allvarliga incidenter med antisemitiska förtecken ägt rum. I Lettland utsattes ett minnesmonument över Förintelsen för ett sprängattentat 1999. Efter ett sprängattentat mot en synagoga i Riga hördes röster från myndighetshåll att sprängningen skulle ha genomförts av judarna själva med mål att smutskasta Lettland utomlands. I samtliga tre länder finns extremnationalistiska rörelser som ofta är både rasistiska och antisemitiska i sin propaganda.

Belgien
I ett Belgien som under 1990-talet skakats av pedofilaffärer och korruptionsskandaler har förtroendet för etablerade demokratiska partier minskat. Det parti som bäst kunnat utnyttja detta är det flamländska nationalistpartiet Vlaams Blok (VB), som utvecklats till ett av Europas ideologiskt mest betydelsefulla. VB är unikt i den bemärkelsen att det är ett av de
ytterst få partier som ännu i viss mån
svärmar för den »Blut und boden«-romantik, blod och jord, som präglade 1930-talets fascistiska rörelse. Partiet har vid olika tillfällen framfört uppfattningen att endast individer med ”rätt arv och blodslinje” ska kunna erhålla belgiskt medborgarskap. Förra året gick partiet framåt fem procentenheter till 33 procent i Antwerpen en stad lika stor som Göteborg. Partiets valslogan var ”egna folket först”.

Danmark
Dansk Folkeparti, som leds av Pia Kjaersgaard, har blivit landets viktigaste främlingsfientliga parti. Kjaersgaard har undvikit alltför vulgära rasistiska uttalanden och spelar istället på att förankra en luddigt definierad ”danskhet” bland medborgarna. Receptet har varit framgångsrikt. I valet 1998 fick DF 7,4 procent av rösterna med ett budskap som till stor del handlade om krav på begränsad invandring.
I Danmark finns även en livaktig naziströrelse kring den militanta nazistgruppen Blood and Honour och nazistorganisationen DNSB.

Ex-Jugoslavien
Det forna Jugoslavien är ett skolexempel på vad extremhögern i Europa i allmänhet vill uppnå; ett Europa uppdelat efter »naturliga« etniska gränser.
Den extrema nationalismen har även breddat vägen för strömningar från andra världskriget. I samband med inbördeskriget har det skett en rehabilitering av Kroatiens fascistiska Ustasharörelse som gjorde sig kända för några av andra världskrigets värsta krigsförbrytelser. Ustasha utförde mord på tusentals serber, kroatiska antifascister, judar och romer i lägret Jasenovac. På samma sätt har antisemitismen så smått vaknat till liv i Serbien och använts i samband med propaganda mot väst.

Finland
Den finska extremhögern är marginaliserad. Bland de högerextrema partierna finns Sverigedemokraternas broderparti Patriotiska Nationalförbundet (IKL) som leds av Matti Järviharju och beskriver sig själva som arvtagare till 1930-talets fascistiska Lapporörelse.
Sedan mitten av 1990-talet har antalet skinheads in Finland ökat, delvis beroende på kontakter med svenska nazigrupper.

Frankrike
Front National, som i många år varit ett av Europas mest framgångsrika högerextrema partier, har drabbats av ett kraftigt bakslag sedan en schism uppstod mellan Jean-Marie Le Pen och ”kronprinsen” Bruno Megret. 1999 splittrades partiet. I valet till nationalförsamlingen 1997 fick FN 14,9 procent av rösterna. Stödet till partiet har sedan dess ungefär halverats.
En faktor som har bidragit till framgångarna är Le Pens förmåga att sitta på flera stolar samtidigt; inom partiet ryms allt från traditionell fascism till ultrakonservativ katolicism.
I de städer där Front National suttit vid makten har livet förändrats för delar av befolkningen. Fransmän med mörk hudfärg har till exempel fått finna sig att deras kommunala anställningar har blivit indragna och att vita fransmän senare anställts för samma arbetsuppgifter. Flera sådana fall gått vidare till arbetsdomstolen.

Italien
Extremhögern vann valet i maj i år. Det tre partier som bildat en koalitionsregering är Forza Italia som leds av Silvio Berlusconi, Alleanza Nazionale som leds av Gianfranco Fini, samt det rasistiska separatistpartiet Lega Nord som leds av Umberto Bossi. Till koalitionen ska även räknas det mindre partiet MSI-Trikolorflamman, som är regional samarbetspartner i södra Italien. Trikolorflamman leds av Pino Rauti, som på 1960-talet myntade slagordet ”demokrati är en andlig smitta” och anses ha varit en av ideologerna bakom terrorgruppoen Ordine Nuovo.

Nederländerna
Holland är ett av de länder där de etablerade partierna traditionellt lagt stor vikt vid att gemensamt bekämpa högerextrema och nyfascistiska idéer. Parlamentsvalet 1998 markerade slutet för den parlamentariska extremhögern; de två viktigaste partierna; Centrumdemocraten, och Centrumpartij förlorade samtliga sina platser i parlamentet.
I valet 2002 planerar istället Nieuwe Nationale Partij (NNP) att ställa upp. NNP har sitt ursprung i den förbjudna organisationen Nationale Volkspartij/Centrumpartij´86 (CP´86).

Norge
Norsk extremhöger har i många år kretsat kring det populistiska Framstegspartiet. Partiet rymmer allt från nyliberala ekonomer till övervintrande Hitleranhängare.
För två år sedan fick Framstegspartiet 12,1 procent av rösterna. Enligt opinionsundersökningar förra året sympatiserade 40 procent av norrmännen med Framstegspartiet. I dag har den opinionssiffrorna sjunkit efter interna bråk och avslöjanden om att en av partiets ledande politiker gjort sig skyldig till sexuella övergrepp mot en ung partiarbetare.

Polen
Den institutionaliserade antisemitismen är inte längre en integrerad del av det politiska livet i Polen. Samtidigt finns en rad grupper som sprider hatpropaganda. Ett exempel är populära Radio Maria som har flera miljoner lyssnare, och som leds av en katolsk präst. I sändningarna förekommer klassisk antisemitisk propaganda. På senare år har även flera fall av gravskändningar av judiska gravplatser ägt rum.
Sedan början av 1990-talet har skinheadrörelsen vuxit dramatiskt och vit makt-musiken har blivit en mindre industri som troligen är en av de största i hela världen.

Rumänien
Partidul Romania Mare – Storrumänska partiet – fick 19,5 procent av rösterna i valet 2000, en dramatisk ökning från 1996 års valresultat på 4,5 procent. Partiet leds av Corneliu Tudor och är det mest extremnationalistiska och antisemitiska partiet med representation i parlamentet. Partiet driver omfattande kampanjer mot romer och ungrare. Partitidningen Romania Mare hävdar att det pågår en ”judisk kampanj” för att ”destabilisera Rumänien” och ”förfalska historien”.
Den rumänska extremhögern utgörs av en uppsjö små extrema grupper. En av de viktigaste är Nationella Högern som anknyter till andra världskrigets bisarra sekt Järngardet, som genomförde några av de mest brutala morden på judar under hela kriget. Nationella Högern har mellan 5 000-8 000 medlemmar och förespråkar internering av romer.

Ryssland
Ryska myndigheter tenderar att ha överseende med antisemitiska dåd och organisationer. Ett åttiotal nationalistiska partier och organisationer, ofta ganska små, distribuerar runt 190 regelbundet utkomna tidningar med en sammanlagd upplaga runt en miljon. Flera ”nationella” förlag har gett ut nytryck av Mein Kampf och antisemitiska verk som Sions vises protokoll.
Samtidigt används antisemitisk retorik som politiskt slagträ av både den kommunistiska och nationalistiska oppositionen. Standardverket Anti-Semitism Worldwide menar till och med att antisemitismen har blivit en integrerad del av det politiska livet. Det gör i sin tur att myndigheter till stor del har haft överseende med de antisemitiska bombdåd som riktats mot lokala synagogor och skändningar av judiska gravplatser.

Spanien
I Spanien har antidemokratiska partier marginaliserats sedan demokrati infördes på 1970-talet. Sedan kuppförsöket 1981 har extremhögern varit splittrad i ett hundratal organisationer. En del av dessa håller fast vid den spanska frankismens ideal, medan andra försöker omformulera gamla budskap i en mer aptitlig form. Bland parollerna finns bevarandet av den ”nationella identiteten” som hotas av invandring, EU-medlemskap, NATO och Maastricht-fördraget.
Alianza por la Unidad (AUN) är en nyfascistisk rörelse som bildades 1995 genom en allians mellan ett flertal traditionella fascistiska grupper. Ett relativt nybildat parti, Nationaldemokraterna, ingår i nätverket Euro-Nat.

Storbritannien
I maj i år rapporterades om raskravaller i staden Oldham mellan asiatiska och vita invånare. I juni brann Oldham. Kravallerna hade föregåtts av rasistisk propaganda från nazistpartiet British National Party (BNP), som är Englands mest betydelsefulla högerextrema parti. Partiet fick strax under 50 000 röster i årets parlamentsval.
Den engelska naziströrelsen har under flera år varit på tillbakagång sedan polisen aktivt bekämpat den militanta nazistgruppen Combat 18 och dess skinnskallerörelse Blood & Honour. Delar av verksamheten har därför istället flyttats till Sverige och Danmark.

Sverige
I valet 1998 röstade 53 000 svenskar på ett parti med rasistisk eller distinkt högerextrem profil. Det var Sverigedemokraterna, Ian Wachmeisters Det Nya Partiet och resterna av Ny Demokrati. Till det ska fogas det högerpopulistiska Valförbundet Skånes Väl som vann 47 kommunala mandat på en plattform som var mycket snarlik Sverigedemokraterna.
Sedan valet 1998 har mycket hunnit ske. Wachtmeisters DNP har i praktiken upphört att existera, medan en stor del av resterna av NyD har gått in i Sverigedemokraterna. Skånes Väl har splittrats i två delar, varav den viktigaste delen består av bland annat Sjöbopartiet, som förespråkar samarbete med Sverigedemokraterna.
SD framstår därmed som det enda nationella partiet med en rikstäckande organisation och en entusiastisk kader av aktivister. Partiet satsar hårt på ett genombrott i valet nästa år, och hoppas kunna suga upp de missnöjesröster som tidigare gått till NyD och liknande grupper.

Tyskland
De två viktigaste högerextrema grupperna i Tyskland är Deutsche Volksunion (DVU), som leds av dr Gerard Frey, och Nationaldemokratische Partei Deutschlands (NPD), där svensken Lennart Aae spelar en framträdande roll som chefsideolog. Inget av partierna har någon nationell betydelse, men bägge har vunnit vissa regionala framgångar.
DVU har vid några delstatsval fått uppåt 6-7 procent av rösterna. Gerard Frey utger Tysklands största högerextrema veckotidning, Nationalzeitung, med en upplaga på omkring 100 000 exemplar. DVU fick 13 procent av rösterna i Sachsen-Anhalt i före detta Östtyskland, i delstatsvalet 1998.
NPD hade sin storhetstid på 1960-talet, då partiet vann drygt fyra procent i ett nationellt val, men har därefter kämpat med en krympande och åldrande medlemskader. Partiet fick delvis nytt liv under 1990-talet, då NPD öppnade för rekrytering av skinnskallar och militanta nazister.
I Tyskland finns dussintals mindre högerextrema grupper. Tyska inrikesministeriets siffror visar att fler än 10 000 incidenter med rasistiska förtecken registrerades under enbart de nio första månaderna i fjol.

Ungern
1998 tog sig för första gången sedan andra världskriget ett högerextremt parti in i det ungerska parlamentet. Magyar Igazság és Elet Pártja (MIEP) Partiet för liv och rättvisa, fick 5,5 procent av rösterna. Partiledaren Istvan Csurka tar formellt avstånd från rasism och antisemitism, samtidigt som partitidningen som han är ansvarig utgivare för innehåller grova antijudiska konspirationsteorier. Bland de mer spektakulära idéerna är att judarna förbereder en rent militär ockupation av Ungern i händelse av att de skulle förlora staten Israel.

Österrike
Jörg Haiders parti FPÖ ingår i regeringskoalitionen med det konservativa partiet. Partiet blandar missnöjespolitik med extremnationalism och rasism, utan att falla över i rasbiologi eller öppen antisemitism. Det är uppenbart att de etablerade partierna har svårt att svara på FPÖ:s retorik.
Haider har personligen kritiserats för antisemitiska uttalanden. Bland annat har han omtalat Förintelselägren som ”straffläger” och hävdat att medlemmar i Waffen SS var personer som varit lojala mot ”sina principer”.
Österrike hyser även en rad mindre högerextrema sammanslutningar och organisationer. Studentföreningar som Ring Freiheitlicher Studenten och Burschenschaften svärmar för traditionella pangermanska idéer. Burschenschaften håller årliga minnesceremonier för Stortysklands kapitulation och bland medlemmarna finns även företrädare för FPÖ, däribland Jörg Haider.

Av Stieg Larsson och David Lagerlöf
(2001-11-02)