Sverker Lindblad är professor
i pedagogik vid Uppsala universitet. Han ingår i den så kallade UTKIKs-gruppen (Utbildning: Kultur Interaktion Karriär). Utöver arbetet i det internationella forskningsprojektet om skolans omstrukturering är han också verksam i ett nordiskt nätverk om etnografiska studier i pedagogiska sammanhang.
 |
| Litteratur |
| Castells, M (1998): End of Millenium. Oxford: Blackwells. |
| Daun, H (1998): Omstrukturering av det svenska skolsystemet. Pedagogisk Forskning i Sverige. Vol 2, Nr 3. |
| Englund, T (red) (1995): Utbildningspolitiskt systemskifte. Stockholm: HLS förlag |
| Lindblad, S & Kallós, D, eds (1994). New Policy Contexts for Education: Sweden and United Kingdom. Pedagogiska rapporter/Educational Reports, Umeå, 42. |
| Lindblad, S & Wallin, E (1993). On transitions of power, democracy and education in Sweden. J. Curriculum Studies, 25 (1). |
| Lindblad, S & Popkewitz, T (1999): Education governance and social integration and exclusion: National cases. Uppsala reports in education No 34 |
| Lindblad, S & Popkewitz, T (2000). Public discourses on education governance and social integration and exclusion. Analyses of policy texts in European contexts. Uppsala Reports on Education 36. |
| Miron, G (1993): Choice and the use of market forces in schooling. Swedish educational reforms for the 1990s. Stockholm university: Studies in comparative and international education, no 25. |
| Popkewitz, T & Lindblad, S (2000): Educational Governance and Social Inclusion and Exclusion: A Conceptual Review of Equity and Post-Modern Traditions. Discourse, vol 21, no 1. |
|
 |
| Pedagogiska magasinet - arkiv |
|
|
|
|
| | Under lång tid har det svenska skolväsendet varit föremål för en rad försök att ändra skolans inriktning eller måluppfyllelse. Försöken till omstrukturering kan synas vara tekniska och värdeneutrala till sin natur och mer handla om effektivitet och om var beslut fattas än om förskjutningar i skolans verksamhet och inriktning. Men man kan fråga sig om de inte rör sig om mycket mer – en omläggning av den utbildningspolitiska kursen och en förändring av skolans kultur.
I den svenska välfärdsstaten har reformer av utbildningen spelat en stor roll. Argumenten för reformerna har varit av olika slag. Ett argument fokuserade på demokratisering. En för alla gemensam grundskola skulle fostra till demokrati genom arbetsgemenskap. Barn och ungdomar från olika sociala skikt skulle mötas och lära sig respektera varandra. En annan typ av argument fokuserade på modernisering: I ett modernt samhälle krävs en väl utbildad befolkning som är kvalificerad att hantera teknikens och vetenskapens landvinningar i ett moderniserat arbetsliv. Slutsatsen oavsett argument var densamma: allt mer utbildning till allt fler medborgare.
I Sverige skapades sålunda en enhetsskola – en grundskola för alla – med föga av differentiering och nivågruppering. En integrerad gymnasieskola, som skulle rymma de gamla läroverken och yrkesskolorna, kom till stånd. Dessa stora skolreformer genomfördes med ett rikt mått av centralstyrning och försök till standardiserade lösningar på skolans problem.
Men tiderna förändrades. Under sjuttiotalet växte sig kritiken mot centralstyrning allt starkare. Man menade att den var både inadekvat och ineffektiv. Om man på lokal nivå fick hantera de problem som uppstått där och kunde utnyttja de möjligheter som fanns skulle skolväsendet bli bättre, menade många. Och om lärare och skolledare till fullo fick utnyttja sin kompetens skulle skolan bli mer professionell. Under 80-talet tilltog kritiken mot den offentliga sektorn såsom varande alltför svår att påverka för den enskilde medborgaren. Den svenska maktutredningen lyfte fram denna kritik – skolväsendet framstod som en centralstyrd och opåverkbar institution för såväl allmänhet som föräldrar.
Under 80-talet försökte den socialdemokratiska regeringen möta denna kritik genom beslut som innebar avreglering, decentralisering och kommunalisering. Under den borgerliga regeringsperioden 1991–94 genomfördes en så kallad valfrihetsrevolution – skolpeng infördes, villkoren för att inrätta fristående skolor förbättrades åtskilligt och elever och föräldrar fick ökade möjligheter att välja skola. Parallellt med detta genomfördes nya läroplaner anpassade för mål– och resultatstyrning. Skolor och lärare gavs ökat frirum att välja medel för att genomföra de uppsatta målen. I dag kan vi också jämföra olika skolors prestationer därvidlag. Vi ser vidare tydliga tendenser till privatisering – särskilt inom storstadsområdena – och kommersialisering av skolans verksamhet genom att privata företag som bedriver undervisning ska ge lönsam avkastning.
Skolans omstrukturering är inte något som bara ägt rum i Sverige. På olika håll i världen ser vi liknande förändringar – om än med olika tyngdpunkter och uttrycksformer. Allmänt sett har man understrukit resultatens betydelse för styrning, men uttryckt tvivel på möjligheten att politiskt styra skolan genom direktiv och regler. En annan viktig tendens har varit att framhäva lärarnas professionella ansvar för skolans resultat.
Motsvarande tendenser gör sig också gällande inom andra områden som vård och omsorg. Inom näringslivet kan man se omstrukturering i termer av plattare hierarkier, organisatoriska uppdelningar och flexibel organisering av arbetet. Omstrukturering är en global tendens som gör sig gällande i vår tid (se Castells 1998).
Att döma av OECD:s internationellt jämförande analyser av decentralisering i olika länder har vi nu i Sverige skapat ett av de mest decentraliserade skolsystemen i Europa, där en stor andel av besluten tas på skolnivå och där vi övergått från regelstyrning till mål- och resultatstyrning.
Vad innebär då omstruktureringen – är det en omvandling av stora mått som äger rum eller rör det sig om mindre justeringar av skolväsendet? (se exempelvis Daun 1998, Englund 1995, Miron 1993 och Lindblad & Wallin 1993) För att få en mer samlad bild av omstruktureringen och för att förstå dess betydelse för skolans verksamhet startade vi ett internationellt forskningsprojekt – Education Governance and Social Integration and Exclusion of Youth (Skolans styrning och social integrering och utslagning av ungdom) – med ekonomiskt stöd av Europakommissionen. I projektet ingår förutom Sverige också Finland, Island, Tyskland, Grekland, Portugal, Spanien, England, Skottland och Australien. Vi hade två olika typer av problemställningar: För det första; vad innebär skolans omstrukturering i termer av jämlikhet och jämställdhet? För det andra; vilka distinktioner, kategoriseringar och antaganden utnyttjas för att genomföra eller förstå omstruktureringen?
Den första problemställningen kan ses som en likvärdighetsproblematik och den andra som en kunskapsproblematik. Likvärdighetsproblematiken behandlade frågor om segregering i samhället och ungdomars utslagning. Har skolans omstrukturering någon del av detta? Kunskapsproblematiken fokuserade på de symboler, berättelser och kategorier som används och utnyttjas vid skolans omstrukturering. Man kan här säga att vi undersöker skolan som kunskapsorganisation och hur kunskap är verktyg för social integrering och utslagning. Kunskap kan också användas för utslagning. Stämpling av avvikare kan ses som exempel på detta, baserad på distinktionen ”normal” – ”avvikare” som så att säga skapar avvikelsen.
Vi såg det därför som särskilt viktigt att försöka förstå och analysera erfarenheter, synsätt och strategier hos aktörer på olika nivåer i utbildningssystemet. Vi försökte fånga argumenten bakom förändringarna och ta reda på hur man berättar om dessa förändringar. Vi försökte också undersöka hur lärare och skolungdomar konstruerades som subjekt, det vill säga hur man tänker sig vilka egenskaper de har och hur de kommer att agera i en förändrad skola. Till detta kom att vi ville studera hur man hanterar relationen mellan skolans omstrukturering å ena sidan och social integrering och utslagning å den andra sidan.
Vi började med att beskriva förändringarna i de olika ländernas skolväsenden (Lindblad & Popkewitz, 1999) samt en genomgång och analys av forskning inom området och viktigare utbildningspolitiska dokument i de olika länderna (Lindblad & Popkewitz, 2000).
Intervjuer genomfördes med personer som haft inflytande på skolans omstrukturering som utbildningspolitiker och skoladministratörer. Dessa personer kallas med en sammanfattande benämning för systemaktörer. Vidare intervjuades vad vi kallar för skolaktörer, nämligen skolledare, lärare och annan skolpersonal på olika orter. Dessa orter – som presenteras längre fram – var valda för att få en bild av skolans omstrukturering i skilda kontexter. Vi genomförde slutligen en enkätundersökning bland skolungdomar, elever i åk 9 i de undersökta orterna.
Sverker Lindblad
(2001-01-16) |