Av Björn Björneberg (fp)
utbildningsberedningen i Härryda kommun
| Pedagogiska magasinet - arkiv |
|
|
|
|
| | I artikeln Vi står för våra slutsatser (Pedagogiska Magasinet nr 3/01) redogör ESO:s Fredrik Bergström och Mikael Sandström för hur de kontrollerat att deras resultat inte påverkats av till exempel friskoleetablering främst i kommuner med bättre elevunderlag än normalkommunen.
De noterar en tendens till att friskoleandelen ökat snabbare i de kommuner där betygen redan 1993 var höga och att tendensen är starkare i det kommunurval som använts i egna studien. Dock kan de avfärda farhågorna så här: ”Om man kontrollerar de variabler som vi använt i ESO-rapporten försvinner dock skillnaden.”
Jag har inte mycket till övers för duons lek med siffror. Låt mig vädra dubierna genom en egen analys av hur fri-skoleandelar kan påverka betygsnivån i några kommuner.
Mellan 1997 och 2000 ökade Lidingö friskoleandelen (grundskolan) med nästan 100 procent medan andelen i Danderyd var oförändrad.
Mellan 1998 och 2000 ökade meritpoängsnittet i Lidingö från drygt 212 till 225 medan det i Danderyd ökade marginellt.
Kan detta tas till intäkt för att ökad friskoleandel driver upp standarden. Självklart inte. Sollentuna ökar under samma period friskoleandelen med 50 procent utan någon avläsbar meritpoängsskillnad.
Lund och Lomma hade 1992 jämte Danderyd de högsta medelbetygen men en låg friskoleandel (runt 1 procent), som 1998 stigit svagt, till drygt 2 procent. Likväl är dessa kommuners medelbetyg fortfarande bland de tre högsta i landet.
Nu kan någon invända att min analys inte fyller krav på vetenskaplig tillförlitlighet.
Då svarar jag så här: Om det är ett krav i skoldebatten så borde inte heller ESO-rapporten tas på allvar.
Björn Björneberg
(2001-11-02) |