Av Märta Dixelius
 |
|
| Fakta: |
| Målsättningen för Sveriges Barnkulturcentra är att stödja barns och ungdomars behov att uttrycka sig i dans, bild, drama, rytmik, musik och teater. Och göra vuxna medvetna och kunniga om barns och ungdomars skapande behov. |
| Barnkulturcentra finns i arton svenska kommuner (se hemsidan http://www.barnkultur.org). Huvudmän för verksamheten är kommunerna i samarbete med skolförvaltningar, kulturförvaltningar och det lokala kulturlivet. Olika och nytänkande lokala lösningar på organisation och arbetssätt uppmuntras. |
| Barnkulturcentrum i Eskilstuna startade som en försöksverksamhet och är i dag en blandning av projektverksamhet inom kommunen och uppdragsverksamhet för andra kommuner. |
| Pedagogerna på Barnkulturcentrum i Eskilstuna arbetar med uppsökande verksamhet i skola och förskola och en öppen verksamhet med utställningar, studiebesök och skaparverkstäder i Barn-kulturcentrums lokaler. De organiserar och genomför på uppdrag fortbildning, studiedagar och workshops. |
| Svenskt barnbildarkiv, SBBA, är organisatoriskt en del av Barnkulturcentrum och drivs med kommunala och statliga medel. Arkivet finns tillgängligt för allmänheten och för forskare. |
|
 |
|
|
| | Det sjuder av aktiviteter på Barnkulturcentrum i Eskilstuna. Här organiseras fortbildning, studiedagar och workshops. Här bedrivs en uppsökande verksamhet i skolor och förskolor. Och den öppna verksamheten med utställningar, skaparverkstäder och scener lockar både barn och vuxna.
– I dag vill jag vara hunden, säger Kajsa och förvandlas på sekunden från en liten blond femåring till en stor schäfer.
– Vad bra, då kan jag vara grodan! säger hennes kompis Rasmus och hoppar genast iväg som en farlig giftgroda.
Det är en solig tisdagsmorgon när jag besöker Krongatans förskola i Eskilstuna tillsammans med Barnkulturcentrums dramapedagog Helena Lund. Hon har arbetat med barngruppen hela hösten och nu är det sagan om farbrorn som tappade sin vante, som ska dramatiseras.
Barnen lyser av förväntan och alla kan sagan utantill. Helena Lund blir sagans farbror och barngruppens förskollärare Annika Burridge förvandlas till en räv – ”med kjol så snäv!” fyller barnen skrattande i. Och in i vanten som är en färg-glad tygskärm flyttar barnen, förvandlade till djur. Det kryps och skuttas, det är fniss och spänning i luften. När sagan avslutas med att skärmen fläktas upp och ner över barnen som en svalkande solfjäder, tjuter de av förtjusning. En minut senare sitter de lugnt i ring, berättar och lyssnar på varandra:
– Jag var en lila och vitfläckig schäfer, säger Kajsa.
– Ja, du var verkligen en ovanlig och fin hund, säger Helena Lund och hon får medhåll av barnen. Ordet går vidare och alla barn får tycka till, fråga eller komma med egna förslag.
– Det har hänt mycket i den här gruppen i höst, berättar Annika Burridge. Det blev en väldig turbulens och vilsenhet i höstas när många positiva ledare försvann till sexårsverksamheten. Vi ville få hjälp med att stärka gruppen och de mindre barnen. Vi hade tur och fick Helena till gruppen.
Nu vågar barnen pröva på mer och är mera måna om varandra. De lyssnar på varandra på ett nytt sätt och det är inte den som skriker högst som får sin vilja fram.
– Det är roligt att se hur lekar och attityder från den här gruppen sprider sig till andra grupper ute på förskolan.
Helena Lund berättar att Barnkulturcentrums uppsökande verksamhet bygger på att barngruppernas och klassernas personal alltid deltar aktivt.
– Vi lär oss av varandra hela tiden. Det är dialogen mellan oss, barnen och deras lärare som gör den här verksamheten så spännande, utvecklande och kul. Vi jobbar med samspel och kommunikation som fokus med just den här gruppen för att barnen ska lära sig ta emot och hantera instruktioner i grupp, men också finna ord för sina tankar och känslor och våga uttala dem.
Den uppsökande verksamheten, som formas på lärarnas uppdrag och efter deras önskemål, är eftersökt. Många skolor och förskolor står på väntelistan.
På Barnkulturcentrum i Eskilstuna arbetar en bild- och en danspedagog, två dramapedagoger och en rytmikpedagog var för sig eller tillsammans. Ibland följer de en grupp en termin och bygger upp barnens och personalens intresse att ta med drama, dans, bild och musik in i det dagliga arbetet. Ibland finns önskemål om att få hjälp av pedagogerna med att planera och genomföra ett visst tema, som till exempel värdegrunden, demokrati och solidaritet. Önskemål om stöttning av teaterprojekt i arbetet från idé till föreställning förekommer också.
Utöver den uppsökande verksamheten arbetar pedagogerna också med grupper på besök i Barnkulturcentrums utställningar och verkstäder och ”skräddarsyr” också fortbildning för personal i skola och förskola, i den egna kommunen och på uppdrag från andra kommuner.
I barnkulturcentrums lokaler i centrala Eskilstuna finns plats för utställningar, verkstäder och scener för scenisk och musikalisk gestaltning. Hit kan barngrupper med personal komma på beställd tid med bestämda önskemål och guidas genom huset. Kanske vill man se en utställning och få hjälp att i bild, dans, musik eller drama uttrycka sina tankar och känslor.
I upplevelserummet pågår den här tisdagen utställningen ”Att bo. Från grotta till höghus”, om olika sätt att bygga och bo genom tiderna. Fantastiska fantasihus och rum är byggda längs väggarna runt en fri grönskimrande torgyta. Här finns ett kojliknande rum med skinn på golvet, där bilder av indiantält och samekåtor täcker väggarna, här finns ett tempelliknande rum som för tankarna till religiösa byggnader och fästningar.
Här kan besökaren med hjälp av pedagogerna inspireras till samtal om hemmets och husets betydelse, om människor i andra länder, dansa en indianinspirerad dans eller bygga egna boningar. Inget besök är det andra likt.
Yvonne Grip är bildpedagog och har just avslutat arbetet med en grupp elever och lärare från Strängnäs. Hon berättar att höghusen fick en annan aktualitet efter den 11:e september. Många barn hade frågor och funderingar, kanske för att det finns ett foto av en skyskrapa från New York med i utställningen.
– Då tog vi tag i det barnen funderade på och bildarbetet blev ett annat än det jag hade tänkt, säger Yvonne Grip. Barnen pratade mycket om rädslan för att hus kan rasa, så vi tittade på olika hus och tak med hållbarhetsprincipen som utgångspunkt och fick en spännande dialog.
I verkstaden träffar jag en grupp ungdomar från en särskola. De bygger egna hus, allt från en hydda med palmer till en inhägnad gård, som eleverna inte är riktigt säkra på om det är en skola eller ett fängelse. Jag känner taggen i bröstet: förmedlar vår nutids arkitektur sådana motsägelsefulla budskap?
Tempot är högt och koncentrationen påtaglig. Med eleverna jobbar konstnären Anton Engvall, som är projektanställd på Barnkulturcentrum. Han gläder sig åt elevernas skaparkraft och påpekar att det är viktigt att man tänker praktiskt när man sätter igång ett sådant här byggnadsprojekt.
– Rätt material och redskap är viktiga. Limpistolen har gjort det möjligt för de här eleverna som har det lite svårt med motoriken att foga ihop olika material snabbt och enkelt.
Anton Engvall är också engagerad i Barnkulturcentrums öppna kursverksamhet för barn och ungdomar. Han leder en målarkurs med elever som nu går för tredje året.
– Det känns bra att vi kan erbjuda så många kurser i skapande verksamheter. Det finns inte så mycket sådant i dag.
I en av Barnkulturcentrums lokaler finns sedan 1985 Svenskt Barnbildsarkiv, SBBA. Här finns barns teckningar och målningar från två sekel samlade. Arkivet riktar sig till allmänheten, forskare och studerande av alla kategorier.
– Nu pågår ett arbete med att samla bilderna till en bilddatabas. Så småningom ska vi lägga ut delar eller hela samlingen på Internet, berättar arkivarie Ulla Martola, som betonar hur viktiga dessa samlingar är, att det i barns teckningar och målningar finns stoff till nästan all vetenskaplig forskning.
Svenskt barnbildsarkiv har förutom sin utlåningsverksamhet och forskningsservice också medverkat till flera utställningar av barnteckningar, som ”När jag blir stor vill jag bli....”, en vandringsutställning i projektet Framtidstro samt ”Hästen genom tiderna” och skärmutställningen ”Drakar”.
Graziella Belloni har just tillträtt som chef på Barnkulturcentrum. Hon har ett förflutet som intendent för Tekniska museet i Stockholm, chef för Teknorama och Technichus i Härnösand. Arbetet med att bibehålla och utvidga Barnkulturcentrums roll som en samlande kunskapskälla och samarbetsmodell ligger henne varmt om hjärtat.
Hon inleder sitt arbete på Barnkulturcentrum med ett födelsedagskalas, ett riktigt tårtkalas för alla som har varit med under årens lopp.
– Vi firar 20-årsjubileum och jag vill verkligen gratulera de anställda pedagogerna för deras insatser för Barnkulturcentrum – några här har varit med från början. De har en kreativitet och drivkraft som jag är mycket imponerad av. Det jag finner så tilltalande är att här kommer mötet mellan barns och vuxnas kulturella uttryck till stånd.
I den öppna verksamheten på helgtid är förutsättningen att barnen har vuxna med sig. Det är många föräldrar och far- och morföräldrar som besöker utställningarna och deltar i verkstäderna.
– Det som händer här sprider ringar på vattnet och kan också hjälpa till att skapa en större förståelse mellan generationerna, säger Graziella Belloni.
Märta Dixelius
(2002-02-14) |