|
|  | Tänk att Sjumilaskogen ligger i utkanten av Lindesberg! I en förskola som har Nalle Puh och hans vänner som tema på småbarnsavdelningen.
Välkommen till Sjumilaskogen! Här dansar Tiger och Nasse runt till smittande hoppsig musik tillsammans med en liten Nalle Puh i röd, kort tröja, en mini-Ior och några andra tvååringar: ”Lyssa nu Nalle Puh/ vet du att du faktiskt är den/ goaste björnen i världen/ det är just du, Nalle Puh”.
–En gång till! ropar Alma samtidigt som hon försöker trycka fast svansen på sin Iordräkt – den lossnar så lätt när man försöker hoppa lika skuttigt som Tiger.
Förskolläraren Maria Larsson i tajt, randig Nassedräkt och rosasminkat ansikte vänder på kassettbandet så dansen kan komma igång igen. Och en gång till… och en till… många, många gånger… Fler och fler barn skuttar och tänjer på benen i lekhallen på småbarnsavdelningen Fyran, förskolan Stöttestenen i Lindesberg.
Ända tills den stora Nalle Puh – enhetschefen Inger Axelsson – hissar upp kuddmagen och frågar om någon vill ha en liten munsbit av något slag. Och det vill alla så klart. Snart sitter de 18 barnen runt bordet och mumsar på hembakad tigerkaka och saft.
Det är inte så dumt att jobba med tema Nalle Puh och hans vänner…
Det har Fyran gjort i nästan ett halvår nu, och idéerna och leken bara fortsätter att växa.
–Många tror att det inte går att jobba med tema i en småbarnsgrupp. Men det går visst. Barnen kommer hela tiden med egna tankar och hjälper oss att gå vidare. Och deras åsikter är lika mycket värda som våra, säger Maria ”Mia” Larsson.
Att temat i år blev just Nalle Puh och hans vänner beror på att barnen kände dem och deras värld så väl. Att de var populära märktes inte minst på barnens reaktioner när Mia och hennes kollegor Petra Strömberg och Karin Hodell slog in de årliga födelsedagspaketen i omslagspapper med Nalle Puh på.
–”Tigers film” hade gått på bio och barnen missar inte gärna ”Disneydags” på lördagsmorgnarna, säger Mia.
Dessutom passar Nalle Puh bra ihop med de mål och individuella utvecklingsplaner Mia, Inger, Petra och Karin gjort för just de här barnen. Figurerna i AA Milnes saga har alla olika personligheter, och det är lätt att knyta an dem till personligheterna i en barngrupp.
–Vi ville jobba med känslor, empati och respekt för andra människor. Värdegrund och förhållningssätt är A och O. Alla är vi olika men ska respekteras för den vi är. Nalle Puh och hans vänner är bra förebilder, de är olika men snälla mot varandra.
För att ge temat en rivstart stannade arbetslaget kvar en kväll och förvandlade Fyran till Sjumilaskogen. Petra tog flaskfärg, blandad med lim, och gjorde stora fönstermålningar på Nalle Puh, Tiger, Ior och Nasse. De andra pyntade tak och väggar med bilder och tavlor.
Dessutom ställde de in en jättestor rot, med tanken att den kanske skulle gå att bygga något av.
När barnen kom på morgonen var deras avdelning helt förändrad, och de drog in sina föräldrar för att de också skulle få se.
–Både barn och föräldrar var helt fascinerade och gick runt och kommenterade. Barnen såg direkt att Kanin, Christoffer Robin, Kängu och Ru fattades. Då målade jag dit dem på de fönster som var lediga, säger Petra.
Roten skulle bli ett perfekt hus till Nasse om man satte gröna plastremsor för ingången, tyckte barnen. Men först måste den lackas för att inte skräpa så hemskt, tyckte de vuxna.
De plockade fram lack och stora penslar och började måla, utan att säga något till barnen. Det blir mer spännande för dem att vara med om ingen säger till dem, säger Mia:
–Ganska snart kom två barn och ville måla. Och inte de barn som vi hade trott skulle vilja hjälpa till! Sedan kom fler och fler.
Nalle Puh måste också få ett hus, såklart. Några treåringar hjälpte till att förvandla en vikskärm med papp över till Puhs hus. Samtidigt blev det en koja för barnen.
Petra skissade upp konturerna och barnen målade med flaskfärg. På insidan också; där har Puh sitt skafferi med honungsburkar.
–En dag hörde vi hur en pojke lekte att det fanns brev från Puh i honungsburkarna och tänkte att det skulle vi spinna vidare på, berättar Mia.
Men först blev det ett telefonsamtal till McDonalds, som tidigare lanserat Nalle Puh och hans vänner som Happy Meal-figurer. Efter någon vecka kom ett stort paket med alla figurerna på posten.
–Det är lätt att få folk engagerade när man berättar vad man vill.
I samma veva sydde de vuxna utklädningskläder i barnens storlek, så att de skulle kunna kliva in i rollerna som Nasse, Ior, Tiger och Nalle Puh om de ville.
Och leken tog fart.
Nalle Puh och de andra får vara med i allt barnen gör. De leker med dem i husen, tar med dem på utflykt, låter dem hoppa i kuddrummet.
Dessutom är figurerna bra för de vuxna att berätta sagor och dramatisera konflikter med – och för barnen att ha som tröst. En flicka, som var lite ledsen när hennes pappa lämnat henne på morgonen, tog Kanin och Tiger och lekte en lek där de tog farväl, gick åt varsitt håll, möttes och kramades igen, berättar Mia.
En morgon när barnen kom möttes de i dörren av att Mia och Petra klätt ut sig till Nasse och Nalle Puh. Och några dagar senare kom brevet i en flaska, bränt i kanterna och vackert handskrivet. Där stod bland annat att Ior och Tiger väntade med spänning på att de också skulle få hus så de kunde komma och hälsa på…
–Tiger har ett trädhus och först tänkte vi bygga ett riktigt hus som barnen kunde klättra upp i. Men vi ville att de själva skulle vara med och spika så det fick bli ett litet hus av plywood, uppe på en gammal stol, berättar Mia.
Ett hus utan dörrar mellan de olika rummen. Hur skulle Tiger kunna bo där?
–Jo men han skuttar, så det går bra ändå! förklarade barnen.
Iors hus byggde barnen nästan helt själva av pinnar, ståltråd och papiermaché. Ett väldigt ostadigt hus, men Ior trivs och är glad – åtminstone när det är helt.
–När det är sönder är han ledsen, säger barnen. De tycker också att Nalle Puh är snäll, att Nasse är glad, rädd och snäll och att Tiger är skuttig, bra och busig, berättar Mia.
Genom temat har barnen på Fyran blivit vana vid att prata om hur de själva och andra känner sig, och att benämna känslor i ord. De har också blivit mer omtänksamma mot varandra, och förstår att man måste ta hänsyn till andra.
–Ett barn som förut ofta slog de andra går nu fram, klappar och tröstar när någon gjort sig illa. Det tycker jag är härligt, säger Petra.
–I och med att vi ofta går in i leken kan vi ligga steget före och stötta barnen när de ska lösa konflikter. Ofta pratar vi om hur Nalle Puh och hans vänner skulle reagera, hur de skulle göra. På det sättet behöver ingen känna sig utlämnad eller bli syndabock, säger Mia.
Allt som hänt under temats gång har dokumenterats och synliggjorts för barn och föräldrar, både med text och foton. Minst en filmrulle i veckan går det åt. Aktuell dokumentation sitter uppe en vecka, resten samlas i en tjock pärm. Där finns bilder till exempel på hur barnen gjort Nalle Puh i lera, sytt med garn på sykort, målat med flaskfärg och målat på stenciler med Nalle Puh-motiv. Och bilder på när de provsmakar honung och pratar om varför Tiger ser rädd ut när han klättrat högt upp i trädet.
Den pärmen är populär att bläddra i:
–Titta, där är jag! säger Alma, som sitter i Mias knä. Och Zach! Vi byggde Iors hus!
Hon bläddrar snabbt förbi ett par textsidor och hittar bilder på när Petra berättar en flanosaga om när Kanin bakade en tårta med för mycket bakpulver i så den blev jättestor.
–Saga! säger Alma och tittar uppfordrande på Mia.
–Vill du höra sagan? Ska vi fråga Petra?
Alma nickar och Petra tar fram flanosagan. Hon har själv ritat bilderna till historien som växer fram medan barnen sitter i ring omkring. När sagan är slut tar de den en gång till, tillsammans. Petra frågar och barnen svarar.
–Vem var det som skulle baka tårta?
–Kanin!
– Vad tog han fram då?
– Tårtaboken!
Ett tema har hur många infallsvinklar som helst när man utgår från barngruppen. Och läroplanens alla mål kommer in när man arbetar temainriktat, säger Mia:
–Det är glädjen i det här arbetssättet. Det blir aldrig tråkigt, för det finns hela tiden något nytt att ta tag i. Vi vill jobba utifrån det som är positivt, se barnens möjligheter i stället för att utgå från deras brister.
När det blir varmare ute, och man är utomhus mer, är det dags att göra ett ordentligt avslut på temat. Då blir det fest!
–Det är viktigt att ha en tydlig början och ett tydligt slut när man jobbar med små barn. Men kanske flyttar Nalle Puh ut i skogen så vi kan hälsa på honom där.
Annika Claesdotter
(2001-10-15) |