 |
| FAKTA |
| Britt-Marie Parling har tidgare arbetat som förskollärare men är numera ombudsman på personalpolitiska avdelningen inom Lärarförbundet. Hon har tidigare arbetat med förskollärarnas |
| frågor inom Svenska Facklärarförbundet och Lärarförbundet sedan 1988. |
|
 |
|  | ”Vi har fått en situation, där barnen måste gå igenom två inskolningar. Var det så vi ville ha det?” Frågan ställdes av en förskollärare i förskoleklass någonstans i Sverige. Först hade hon tagit emot och skolat in sexåringarna i sin förskoleklass för att ett år senare skola in dem i grundskolans första klass.
Detta exempel visar på bristande samarbete och är en bild av de problem Skolverket har lyft fram i en rapport om integrationen mellan förskola, förskoleklass, grundskola och fritidshem. Skolverket pekar i rapporten på att det bland annat saknas kunskap om att ett syfte med beslutet om integrationen var att lyfta in förskolepedagogiken i skolans första år. Olika kunskaper om barns sociala för-utsättningar, utveckling och lärande ska mötas i undervisningen, som ska utgå från det enskilda barnet. Många känner inte heller till att läroplanen, Lpo 94, också gäller för förskoleklassen och skall tillämpas på fritidshemmen.
Skolverket visar att det är stora variationer i organisation, graden av samsyn liksom yttre och inre ramar och utvecklingsinsatser. Inte minst, anser Skolverket, gäller den bristande kunskapen de pedagogiska ledarna, vars stöd är betydelsefullt i ett pedagogiskt förändringsarbete. En konsekvens av bristande kunskap på olika nivåer blir brist på tid för lärarna i respektive verksamheter till gemensamma diskussioner och gemensam planering av den pedagogiska verksamheten.
Det nya skolavtalet ger alla lärare ett stort mått av frihet att organisera sitt arbete. Utifrån avtalet kan förskollärare hävda en reglering av arbetstiden, som ger möjlighet till tid för egen planering liksom planering med kollegor, reflektion, dokumentation och andra uppgifter som behöver göras utanför det direkta arbetet med barnen.
För att skapa en utvecklande och lärande miljö för barnen fordras en planerad pedagogisk verksamhet i förskola, förskoleklass, grundskola och fritidshem. Det kräver att barnens lärare genom hela skoltiden har ett i grunden gemensamt synsätt på lärande och utveckling. Det når man bara med tid till gemensamma diskussioner och planering.
Detta vet ”alla”. Ändå kan Skolverket i sin rapport peka på att det inte fungerar så. Vad beror det på? Om nu inte ledningen inser vikten av sitt förhållningssätt måste förskollärare aktivt ta ansvaret och styra sin tid så att alla arbetsuppgifter, inklusive planering, ryms inom arbetstiden. Sanningen är att många förskollärare i dag reflekterar, dokumenterar, planerar och talar med kollegor på sin fritid, kvällar och helger! Så får det inte vara och så ska det inte vara. För det finns inget stöd i några avtal, tvärtom!
I skolavtalet, ÖLA 00, ingår allmänna bestämmelser –AB 01 – som gäller för alla kommunanställda. För lärare med ferietjänst finns en särskild bilaga till AB 01, Bilaga M, som innehåller bestämmelser om arbetstider och ingenting hindrar arbetsgivaren att tillämpa Bilaga M också för förskollärare och fritidspedagoger som arbetar i förskoleklass och grundskola.
Till avtalet hör också Svenska Kommunförbundets anvisningar för förskollärare och fritidspedagoger. Enligt anvisningarna kan minst sex timmar läggas in i förskollärares schema till arbete utanför barngruppen. Även Arbetsmiljölagen stöder lärares rätt till planering inom arbetstiden.
I princip alla kommuner har nu lokala avtal. De behandlar i olika omfattning frågan om arbetstid för lärare i förskoleklass. I några kommuner har man med utgångspunkt i det lokala avtalet lyckats genomföra en arbetstid för lärare i förskoleklass som ger dem möjlighet att tillsammans med lärarna i grundskola träffas på arbetstid och kunna utveckla en gemensam syn på barnens utveckling och lärande. Detta är nödvändigt, hur ska annars arbetslaget i förskoleklass, grundskola och fritidshem klara att uppfylla målen i läroplanen om man inte tillsammans reflekterar över sin verksamhet och planerar den? De lärare som gör det känner naturligtvis också större arbetsglädje och gör ett bättre jobb.
Mycket kan göras på den egna arbetsplatsen och tillsammans med lokalavdelningen, där det finns kunskap om hur utvecklingsarbete kan bedrivas. Om förskollärare i förskoleklass inte tar avtalet på allvar – vad är då alternativet?
Britt-Marie Parling
(2001-10-15) |