Av Mats Lundgren
 |
|
| Författare |
| Shirley Booth & |
| Ference Marton |
| Titel |
| Om lärande |
| Förlag |
| Studentlitteratur |
|
 |
| Pedagogiska magasinet - arkiv |
|
|
|
|
| | Ference Marton och Shirley Booths Om lärande är intressant läsning för alla som kan tänkas lockas av frågeställningar om hur lärande sker och hur detta kan förstås. Boken är i vissa delar ganska svårläst, delvis beroende på att det engelska originalet översatts till svenska, där en del svåröversatta begrepp måste hanteras, och delvis beroende på att en del av de resonemang som författarna för är ganska invecklade i sig.
Författarna säger sig ha stora ambitioner: ”I all blygsamhet bör vi säga att det aldrig har varit vårt mål att skriva en blygsam bok”. Det är friskt vågat när det är så många som redan försökt sig på att besvara frågor om lärandets grundvalar. Författarna är tydligt medvetna om det när de redogör för olika paradoxer runt lärandets ”gåta”, från Menons paradox till de paradoxer som uppträder när kognitivismens företrädare försöker förstå hur lärandet sker.
Marton och Booth säger sig ha hittat ett sätt att förstå hur lärande sker utan att de själva formulerar en ny paradox. De för fram tanken om ”Situated cognition”, ett synsätt som de framhåller gör det möjligt att ta bort gränsen mellan individ och omgivning. ”Man bör inte, och vi gör det inte, betrakta människa och värld som skilda från varandra”. De menar, i motsats till exempelvis Kant, Piaget och Vygotskij, att det inte finns en skillnad mellan en verklig värld ”där ute” och en subjektiv värld ”här inne”. I stället konstitueras världen som en intern relation mellan dessa bägge världar. Det framstår dock som oklart hur detta kan ske på ett sådant sätt att nya insikter om lärande kan erhållas.
Det är däremot lätt att hålla med när Marton och Booth lägger fram tesen att lärande i regel sker från en odifferentierad och ofullständig förståelse av helheten till en både ökad differentiering och integrering av helheten och dess beståndsdelar. Det är ett sätt att tänka som framstår som fruktbart, och som samtidigt för tanken till ett hermeneutiskt angreppssätt, till exempel den hermeneutiska cirkeln eller spiralen.
Författarna tar också upp forskning där lärandet studerats, studier som genomförts på en internationell nivå, framför allt med exempel hämtade från det naturvetenskapliga fältet. Efter detta följer ett i det här sammanhanget, om än i och för sig intressant, tämligen omotiverat kapitel om fenomenografi, där gränsen mellan individ och omgivning fortfarande kvarstår. Visst finns det, ska villigt erkännas, en del intressanta, spännande och utmanande tankar som gör boken väl värd att läsa, men även sedan den här boken är skriven är ämnet fortfarande inte uttömt.
Mats Lundgren
(2001-09-28) |