 |
| FAKTA |
| Doktorsavhandlingen heter; The impact of home environment and daycare environment on children’s emotional behavoir. |
| Barnen, som kom från nio förskolor i Lund, studerades både i den sociala och den fysiska miljön, både hemma och i förskolan. I förskolan observerades barnen under den fria leken och måltiden. Thorbjörn Laike ville veta hur aktiva barnen var och hur stor koncentrationsförmåga de hade och om de upplevde förskolemiljön negativt eller positivt. |
|
 |
|  | Inredningen i förskolan påverkar barnens välbefinnande. En rörig miljö med alltför många visuella intryck gör att stressen ökar. Barnen får svårare att koncentrera sig och bråkar mer.
Alla miljöer ger oss upplevelser och får oss att reagera. Att förhålla sig till omgivningen på ett eller annat sätt är nödvändigt för att vi ska ha kontroll över tillvaron. Om miljön upplevs som harmonisk mår vi bra, känner stimulans och kan koncentrera oss. Om den däremot känns otrivsam och störande reagerar vi med att försöka hålla sinnesintrycken på avstånd.
När stor del av den mentala energin går åt till att avskärma sig, blir det mindre ork kvar till det som man egentligen ska göra. Vi får helt enkelt svårt att koncentrera oss och kan känna oss stressade och irriterade.
Thorbjörn Laike, psykolog och docent vid Lunds tekniska högskola, visade 1995 i sin doktorsavhandling att barns välbefinnande påverkas av den fysiska miljön. Sådana samband hade den psykologiska forskningen dittills avfärdat. Han fann att tre olika miljöfaktorer påverkade barnens välbefinnande generellt sett: komplexitet, helhet och rumslighet.
–Ett rum med hög ”komplexitet” ser ut som mitt arbetsrum, svarar Thorbjörn Laike.
Rummet är litet och belamrat med böcker, papper och pärmar. Här finns knappt en ledig yta. Motsvarande rum i en förskola skulle innehålla massor av information som färgglada, mönstrade gardiner, klatschiga väggar i andra nyanser, mängder av saker med olika former och många anslag samt bilder med ytterligare form och färg på väggarna.
Ett rum med låg komplexitet har få saker och färger som pockar på vår uppmärksamhet. När rum upplevs som en helhet har inredning och möblering komponerats så att de ger ett sammanhängande intryck. Ett harmoniskt rum har hög helhetskänsla.
Termen ”rumslighet” står för vår upplevelse av rummets volym. Det kan till exempel ha att göra med tillgången på dagsljus och fönstrens placering. I en förskola satt fönstren högt upp efter taket. De var överklistrade med bilder av solar, träd och blommor, eftersom ingen kunde se ut. I en sådan lokal blir rumsligheten låg.
Ett rum med hög komplexitet och hög helhetsfaktor är en bra miljö. Då är former och färger samordnade till en helhet.
Låg komplexitet och hög helhet ger däremot en tråkig miljö, med för lite sinnesstimulans. Att jämföra med till exempel ett höghusområde, där identiska hus står i långa rader. En sådan miljö läser vi snabbt av. När vi gjort det finns ingenting som kittlar sinnena.
Våra sinnen vill ha stimulans. Vi vill lockas att upptäcka mer, fast i lagom mängd och i ett sammanhang av harmonisk ordning.
–Naturen är ett bra exempel. Där är variationen av form och färg oändlig, men kombinerade och sammanhållna till en helhet, tack vare naturens olika gröna nyanser. Det är svårt att åstadkomma något sådant på konstgjord väg!
Det handlar om att uppnå balans mellan det nödvändiga och det tillräckliga.
I förskolan påverkas barns välbefinnande både av det sociala klimatet och den fysiska miljön. Alla upplevelser filtreras och påverkas beroende på personlighet, kroppsliga egenskaper och erfarenheter.
Barnens upplevelser och reaktioner är inte likadana. De har inte samma personlighet och läggning. Somliga är mer inåtvända än andra. Olika personligheter behöver olika mycket sinnesstimulans för att uppnå ett välbefinnande.
–Det beror på att människor är olika känsliga för mängden sinnesintryck. De introverta behöver färre och inte så mycket stimulans för att komma i balans och må väl. De extroverta har så att säga ett finmaskigare perceptuellt nät och kräver därför mer för att känna sig stimulerade.
Man kan jämföra förskolans miljö med ett kontorslandskap. Vissa känner sig stimulerade och älskar att arbeta i öppna landskap, medan samma miljö är rent hämmande för andra. De flesta människor befinner sig någonstans mitt emellan den introverta och den extroverta personligheten.
–Rum med hög komplexitet är mer stressiga. Miljön måste därför vara lite dämpad för att passa alla, säger Thorbjörn Laike.
Hans avhandling visar att i förskolor där man inte noggrant planerat inredning, form och färg och inte skapat helhet mådde barnen sämre och blev stressade och mer utagerande.
Forskning visar att färger påverkar oss. Den varma färgskalan med färger som mättat rött, gult och orange, fungerar aktiverande medan de kalla färgerna, som grönt och blått, verkar lugnande. Grönt är svåraste att arbeta med.
–Det beror på vårt biologiska arv. Vårt öga är allra känsligast för gröna nyanser. Ögat gör hela tiden jämförelser med naturen och ser när färgen är rätt. Det är därför det är så svårt att finna en bra grön ton för ett rum.
–Vi har lärt oss att barn tycker om signalfärger som gult, rött och blått och det gör de också – på sina leksaker. Men det betyder inte att de färgerna ska finnas överallt i barns miljö, tvärtom.
För helhetsintrycket är det till exempel viktigt att hitta en balans mellan färgen
på väggar och rummets textilier och låta dem stå tillbaka till förmån för leksakerna, anser Thorbjörn Laike.
Den fysiska miljön kan hjälpa eller stjälpa en verksamhet, anser Thorbjörn Laike. Detta inser de som har pengar. Stora dataföretag satsar via inredning och färgsättning på en god arbetsmiljö. Men verksamheter för barn är däremot satta på undantag.
–Jag är övertygad om att man kan spara mer än det kostar, mätt i rent ekonomiska termer, säger Thorbjörn Laike.
Titti Olsson
(2002-02-12) |