|
|  | Klockor och tid är samma sak. Utan klockor kan tiden inte finnas.
– Ungefär så tänker barn, tror Christina Johansson som gjorde sitt examensarbete om barns tidsuppfattning.
Det är inte lätt att sätta fingret på vad ”tid” är. Det är för diffust och svårt att förklara. Ändå är hela tillvaron uppbyggd på att passa tider, säger Christina Johansson, som förra våren gick ut förskollärarutbildningen i Karlstad och nu jobbar på Villekulla förskola i Örebro.
–Och vad tänker barn om tid? Under praktikperioderna stod det allt mer klart för mig hur lite vi vuxna egentligen vet om vad barn tänker, fast det skulle underlätta arbetet och främja barnens utveckling om vi gjorde det.
Så en kväll, strax innan hon skulle somna, fick hon idén att göra sitt examensarbete just om barns tidsuppfattning. Vad är tid för dem? Vad lägger de in i begrepp som minut, sekund, år, en stund och snart?
Under slutpraktiken på en förskola i Karlstad fick hon chansen. Av en slump var den förskolan dessutom mitt inne i ett årslångt tema – om tid.
–Det var ganska lustigt. Det första jag såg när jag kom dit var att de hade klippt ut pappersklockor med visare, och att de hade en tidsaxel på väggen, säger Christina.
Förskolan arbetade med temat ur flera olika vinklar, bland annat med generationer, årstider och klockan. Syftet var att få barnen att fundera över olika tidsbegrepp som i går, förr, nu, snart och i morgon.
–Det påverkade säkert barnens tankar om tid och resultaten av min undersökning. Alla visste till exempel vad en minut är. Det tror jag inte de hade gjort om de inte jobbat med temat.
Christina valde att intervjua fyra fem- och sexåringar: Lina, Marie, Fredrik och Cecilia. En och en fick de frågan om vad tid är.
–Tid är väl bara luft. Öppet fönster som är i fantasin, sa Fredrik.
–Tid… det är till exempel om nån
ska komma, då kan man säga att det dröjer tid, en timme, eller tid. Och då får man
vänta så länge, sa Cecilia.
Marie kopplade också ihop begreppet tid med väntan:
–Det är en tid när man kan vänta såhär. Sådär när man ska på kalas, då får man vänta en lång tid.
På frågan om varför man har tid svarade både Lina och Marie: för att man ska kunna veta när man ska göra olika saker. Till exempel gå och lägga sig, gå på kalas eller när man ska leka.
–Jag tror att deras uppfattning har formats av vuxnas sätt att prata, säger Christina.
Alla flickorna tyckte att tiden kan gå både fort och långsamt. Fort går den när man gör något, och långsamt när man väntar på något. Men tiden kan gå långsamt ibland även när man gör saker, sa Cecilia:
–Det beror på vad jag gör. Om jag sitter och kollar på en film då dröjer tiden också länge.
Fredrik tyckte också att tiden kan gå olika fort, men uttryckte sig lite annorlunda:
–Tycker det går mest mellan. Det är klockorna – dom går lite väl fort. I alla fall för min hjärna… den försöker räkna ut till en minut och då komplicerar min hjärna lite. Den skickar signaler dom krångligaste vägarna känns det som… det känns som att tiden går fort och långsamt på samma gång. Det är därför det känns som den går mitt emellan.
Fredrik var före i sin utveckling, mer som en 8–10-åring än en 6-åring, säger Christina. Därför är det de tre flickornas svar hon baserar sin viktigaste slutsats på:
Barn i slutet av förskoleåldern skiljer inte på den upplevda tiden och den tid som klockan visar. Utan klockan kan man inte se tiden, och då kan den inte finnas heller.
–Det var så självklart för flickorna att det var så. Man måste ha klockor för att veta när man ska göra saker, som äta och sova. Jag tror det är vår kultur som gör det. Vuxna är så styrda av klockan och det är de vuxna som styr. Barn bryr sig inte om tiden, de leker och gör vad som faller dem in.
–Vi vuxna hänvisar så ofta till klockan. Till exempel ”Vi hinner inte, snart är klockan halv tolv och då är det mat”, ”Klockan är snart halv fyra och då ska du gå hem, det är ingen idé att ta fram spelet”. Vi talar mycket om klockan i förskolan, barnen börjar också tidigt fråga när de ska gå hem.
Christina säger själv att hennes undersökning är för liten för att vara allmängiltig. Men det var spännande och intressant att höra barnens kluriga tankar, tycker hon.
–Det var lite frustrerande att avsluta så tidigt, men det var bara en 5-poängsuppsats. Det finns mycket mer att gå vidare på. Det finns nästan ingenting skrivet om förskolebarns tidsuppfattning heller.
Annika Claesdotter
(2001-05-22) |