Den enda egentliga konstruktiva funktion
betygen fyller i dag är som urvalsinstrument för högre studier. Om man genom utbildningspolitiska åtgärder skulle finna lösningar som innebar att inget urval var nödvändigt, skulle betygens funktion vara helt utspelad.
Ur pedagogisk synvinkel är det en nödvändighet att helt avskaffa betygen på sikt. Det skriver Michael Evestedt, gymnasielärare i Solna.

Det finns en del positiva tendenser som indikerar en viss förståelse för betygens förödande effekt på verksamheten i grund- och gymnasieskolan. Nu söker man inte längre till gymnasieprogrammen på slutbetygen från grundskolan och på förslag ligger även att endast den sista kursen i respektive ämne ska utgöra slutbetyg på gymnasiet. En viss avdramatisering och förskjutning av fokus från betygen kan således skönjas. Ur pedagogisk synvinkel är det dock en nödvändighet att helt avskaffa betygen på sikt.

Nog fungerar betygen till viss del som ”ett incitament att plugga” som skolborgarrådet Jan Björklund uttryckte det i Pedagogiska Magasinet 4/00. Men problemets kärna ligger snarare i av vilken anledning motivationen uppstår och vad den därför inriktas mot. Ett graderat betygssystem ger upphov till en motivation som främst inriktas mot att ”läsa” läraren och försöka komma underfund med vad som värderas högt och resulterar i höga betyg, snarare än att motivera till vetgirighet och förståelse. Samtidigt är medvetenheten hos eleverna om vad ett bra betyg leder till, eller snarare vad ett dåligt inte leder till, mer påtaglig än någonsin. Stämningen kring prov och betygsättning är ofta hätsk och oerhört spänd. Viljan att optimera sina betyg har blivit främsta orsaken till att överhuvudtaget vara i skolan och utgör perspektivet på hur elever värderar innehåll och arbetsmetoder. Ju mer ”svart eller vitt” och enkelt att mäta desto bättre, resonerar många elever.
Den enda egentliga konstruktiva funktion betygen fyller i dag är som urvalsinstrument för högre studier. Om man genom utbildningspolitiska åtgärder skulle finna lösningar som innebar att inget urval var nödvändigt, skulle betygens funktion vara helt utspelad.

Att avskaffa betygen går inte att genomföra över en dag. Däremot borde diskussionen snarast ta sin början ute på skolorna om verksamhetens egentliga syften och avsikter. Anledningen till varför man befinner sig i skolan måste i större utsträckning diskuteras med eleverna. Vad är kunskap och på vilka sätt kan man tillägna sig denna?
För att en sådan diskussion ska anses trovärdig av eleverna krävs också att skolan utvecklar alternativa mätinstrument att göra bedömningar av kunskap och måluppfyllelse utifrån. Till exempel möjliggör portfoliometodiken för eleven att på ett bättre sätt åskådliggöra sina personliga förutsättningar och behov. Läraren får också kvalitativt betydligt bättre förutsättningar att bedöma en elevs nuvarande nivå och framtida behov. Detta innebär att även om betygssystemet skulle avskaffas finns fortfarande behovet av att bedöma och följa upp elevers prestationer. Det är däremot mätinstrumenten och kriterierna för vad som ska bedömas som borde förändras.
Att som betygsforskaren Håkan Andersson antyder i Pedagogiska Magasinet 4/00, genomgående i alla stadier enbart använda ”mål att uppnå” och ”mål att sträva mot” som bedömningsgrunder är en strävansvärd tanke. Det skulle dock förutsätta att antalet universitets- och högskoleplatser kontinuerligt blir fler till dess att urval inte längre är nödvändigt eller till dess att urvalet kan göras på mer kvalitativa grunder än betyg. Det finns alltså anledning att utveckla alternativa bedömningsmodeller och urvalsförfarande för antagning till högre studier. En utökad kvot för antagning via högskoleprovet och fler utbildningar med möjligheten att bli antagen genom intervju är några konkreta förslag.

Ur en pedagogisk synvinkel är en av skolans viktigaste uppgifter i framtiden att flytta fokusen av skolans verksamhet från betyg och konkurrens till dess verkliga syften. Vikten av att med eleverna diskutera kunskap, lärande och anledningen till att befinna sig i skolan måste betonas. Lärare måste aktivt sträva efter mer kvalitativa och nyanserade bedömningsgrunder än vad kunskapsprov utgör. Denna strävan finns, men borde ytterligare betonas, som ett led i en fokusförskjutning av skolans verksamhet.
Betygshetsen kommer dock att tvinga sig kvar innanför skolans väggar och låta dess egentliga syften hamna i bakgrunden, så länge urvalet till högre studier är betygsberoende i dagens utsträckning. Därför är det en pedagogisk nödvändighet att på sikt avskaffa det graderade betygssystemet och i stället satsa resurser på fler universitets- och högskoleplatser och samtidigt utveckla alternativa bedömningsgrunder och urvalsförfaranden.

Michael Evestedt
(2001-04-10)