Enligt Britt-Marie Kluge finns fyra ”krokar” att hänga upp förändringsarbetet på:

• Sanering
• Visuellt buller
• Rumsvolym
• Ljus

Oordning är en tidstjuv. Att se över den inre miljön är att börja om från början. Därför är det symboliskt bra att börja med att städa förråden. Rensa bort allt som inte använts de senaste åren! Släng gamla trasiga saker! Skapa militärisk ordning! Det ska inte behöva ta tid att leta efter tandpetare och pussel. Vet man vad man har och var det finns har man också kontroll. Man vet vad som används och när det är dags att beställa nytt.

Möte i hallen.
Det är bra att börja förändringen med hallen eftersom den inte är lika värdeladdad som andra rum, hallen är ”allas”. Redan innan vi öppnat dörren skapar vi förväntningar och föreställningar om vad vi ska möta. I hallen gör vi oss bilder av vad det är för ett ställe vi kommit till. Därför är rätt anslag viktigt.
Hallen är en neutral plats, en sluss mellan hemma och borta, och därför inte så känslig att ta itu med. I hallen, där minimal inredning gäller eftersom barnen ska ha svängrum när de klär sig, blir vinsterna också snabbt synliga.

”Visuellt buller” stör.
Saker som ligger framme, överlastade hyllor och anslagstavlor med inaktuell information skapar ett rörigt intryck. Olika inredningsmaterial, röriga mönster på gardiner och färger som inte går ihop skapar disharmoni. En lugn miljö ger mindre stress.

Rumsvolym är viktigt.
Golvet ett bra redskap för lek. Där sitter, rullar, springer och kravlar barnen. När barnet kommer in i rummet och bara ser bordsben – vilka leksignaler ger det?

Flexibel verksamhet.
Med många små barn i verksamheten bör man ha få avgränsande möbler som främjar ögonkontakt och ger överblick. Flexibla skärmar, små mattor att leka på eller bänkar att lägga ner ger möjlighet att avgränsa, boa in sig och skapa rum i rummet. Om man till exempel drar fram en soffa från väggen skapas en vrå bakom soffan.
I det ”dynamiska” rummet, det vill säga i det rum som används mest, är det bra att skapa hörnor för olika aktiviteter. Dockvrån behöver inte alls vara i ett eget rum. Om barnen har möjlighet att iaktta varandra kan de lättare gå in och ut ur leken.

Rum som berör.
Rummet ska tydligt tala om vad det är till för: byggleken ska alltså signalera bygglek. Byggleken, som kräver koncentration, behöver ofta ett eget rum. En upphöjd platta på golvet gynnar olika konstruktioner.
Varje rum ska beröra besökarens alla sinnen. Vad ser jag när jag kommer in? Vad hör jag? Doftar det? Finns det något att gå fram och känna på? Det ska finns något som lockar och gör att jag vill gå vidare in i rummet. Rum som inte lockar blir döda, oanvända rum.

Låt rummen samspela.
Det är också viktigt att ta hänsyn till hur rummen ligger i förhållande till varandra och hur de samspelar. Det är viktigt att kunna se in i andra rum från det rum man befinner sig i. Blockera inte ingångarna med möbler.

Kreativa möten.
Ateljén bör också vara synlig och inspirerande. Ett lågt bord är viktigt eftersom ett ”mötestorg” är lockande på ett helt annat sätt än en hylla, ett högt bord eller en soffa.
Material som kottar och stenar, grundfärger och stora papper bör finnas framme så att barnen kan ta själva. När de väl är igång kan man fylla på med sådant de behöver.

Använd ljuset.
Gardinkulturen är stark i förskolan. Släpp in det naturliga ljuset genom neutrala gardiner med struktur istället för mönster! Prismor är vackra som fönstersmycken och reflekterar ljuset i rummet.
Punktbelysning styr oss i en given riktning. Tänk på hur affärer använder spotlights för att signalera. Var sparsam med färger, det blir inte kalt och ödsligt för det, människorna i verksamheten färgsätter miljön. Täck inte över glas i dörrar, gör dem inte till anslagstavlor!
Genom att lägga på en extra fönsterbräda i ljust material sprids ljuset in i rummet. Dessutom skapas en lekyta, för till exempel filosofiska ensamlekar. Där kan man stå och se dammet virvla i solljuset. En sådan plats ger barnet möjlighet att känna sig ifred trots att det finns 20 andra i rummet.

Titti Olsson
(2002-02-12)