Det var Lars-Gunnar Johansson, rektor i Västra förskolan i Jönköping, som i handledningen ”upptäckte” att ”det himla bra temat” på Fröet var ett språktema.

Det är genialt för att det är så extremt enkelt – precis som en stol av Bruno Mattsson! De har tagit bort all stoppning, bara ramen är kvar och samtidigt finns en djup tanke med det, jämför Lars- Gunnar.
Arbetslaget hade linjerna för arbetet helt klara. Temat bygger på barnens intresse för det som rör sig på himlen.
Lars-Gunnar ser arbetet som en metod:
–Jag har arbetat mycket med språk och språkinlärning. Att plocka upp barnets egna ord och använda i teater är så användbart. Barnen får en omedelbar feedback på sig själva och sitt språk. Men att göra arbetet till en metod innebär att döda det hela!
Han menar att grunden ligger i förhållningssättet – att lyssna in barnen.
–Vid sista handledningstillfället sa jag att ”Detta är genialiskt! Men ni kan inte göra om det. Då dödar ni det. Men det ni gjort och lärt er ska ni omforma i nästa tema.”
De som arbetar på avdelningen kände också att barngruppen krävde förnyelse för att hålla kvar intresset. På så sätt kom till exempel flanosagan in.
För ungefär ett och ett halvt år sedan började rektorerna Yvonne Wetterbrandt, som arbetar i Gulsparvens förskola i Råslätt, och Lars-Gunnar Johansson från Västra förskolan i centrala Jönköping, att handleda arbetslag i varandras förskolor.
–Vi arbetar i olika världar och har helt olika villkor. Det är en stor fördel, tycker Lars-Gunnar.
De är båda aktiva i det pedagogiska arbetet och deltar regelbundet i avdelningarnas planering. Med utifrånperspektivet tillförs ytterligare möjligheter till utveckling.
Världen på avdelningen kan vara liten, men blir så mycket större när det kommer in någon utifrån som handleder. Det görs mycket bra arbete, men alla behöver få uppmuntran, anser Lars-Gunnar och Yvonne.

Lars-Gunnar ansvarar för sex avdelningar och Yvonne för fem. Yvonne handleder också studenter i rapportskrivning på uppdragsutbildningen ”Forskande barn och medforskande pedagoger” på högskolan i Jönköping.
–Det är annorlunda mot att handleda en avdelning, påpekar hon. När det är ett arbetslag måste man vara mycket mer öppen.
–Det är en fördel att Yvonne, som har lång erfarenhet av Reggio Emilias synsätt, kan komma in hos oss. Jag kan komma till dem som jobbat ihop länge med nya idéer och utifrånperspektiv, säger Lars-Gunnar.
–Handledaren ser arbetet från ett annat håll. Handledningen är viktig för att lyfta arbetet och synliggöra för de vuxna vilket bra arbete de gör, säger Yvonne Wetterbrandt.
Det handlar om två, tre handledningstillfällen per termin. Första gången får arbetslaget berätta vad de håller på med, vad de tänker och vilka barn de har. De kan ha frågor om arbetet, berättar Yvonne.
–I all handledning får man bita sig i tungan, inte ta över utan verkligen lyssna och inte komma med färdiga lösningar, påpekar Lars-Gunnar.
–Det viktiga är att någon kommer och lyssnar och intresserar sig. Jag kan se att det finns något jätteintressant. Då räcker det med att jag kommer utifrån och sätter ord på det så upptäcker de det själva, säger Yvonne.
Det finns inga bakomliggande syften utan handlar om att lyfta fram pedagogernas vardag och se till att det blir pedagogiska diskussioner.
Vid handledningstillfällena pratar deltagarna aldrig enskilda barn.
–Jag får ofta höra att det är härligt att bara prata pedagogik, säger Yvonne.
Det brukar gå ungefär en och en halv månad mellan träffarna. Yvonne berättar att det fungerar som en sporre för utveckling.
–Samarbetet fungerar bra och en förutsättning är att jag känner trygghet när jag lämnar ut mitt ställe. Det är också viktigt att ha en gemensam grundsyn så att handledarna inte drar åt olika håll. Då kan man skapa mer oreda än utveckling, avslutar Lars-Gunnar.

Karin Björkman
(2001-08-21)